Sovjet förbereder satellitstaternas arméer - Finland?

[Amund]

Utan att direkt kunna ange källor så har jag läst en hel del skildringar av hur en del tyska och rumänska krigsfångar under VK2, mobiliserades för att i hemlandet utgöra Moskvatrogna trupper efter krigsslutet, jag har aldrig hört om något liknande vad gäller Finland, jag tycker att det borde finnas en hel del vittnesmål från krigsfångar i så fall. Med tanke på inbördeskriget borde Sovjetunionen ha försökt att inrätta en lojal krigsmakt om ambitionen var att även Finland skulle bli en satellitstat.

Om detta inte var fallet med Finland menar jag att det talar för att Ihantala kanske tappar något av den glorifiering slaget hittills haft, kanske Mythcracker (tidigare medlem) hade rätt här och att Sovjetunionen aldrig räknade med att man skulle erövra Finland?
viewtopic.php?f=6&t=36778&hilit=ihantala
Vem vet – Kanske Sovjet redan hade avtalat sådant här med sina övriga allierade i Teheran..?

[Lasse O]

För att kunna rekrytera en styrka ur krigsfångelägren måste det finnas en ansenlig mängd fångar att rekrytera ur. Finland förlorade omkring 5000 fångar till Sovjet under Vinter- och Fortsättningskriget och andelen potentiella överlöpare kan alltså inte ha varit stort.
Tyskland och Rumänien förlorade mängder av soldater till ryssarna efter Stalingrad och där fanns det säkert många som tröttnat på den egna diktaturen och var villiga att byta till en ny uniform bara för att få leva ett tag till.
http://www.veteraanienperinto.fi/vepe/i ... fangarna-2

Vad Sovjet hade för avsikter med offensiven 1944 kan man bara spekulera om.

[Amund]

För att kunna rekrytera en styrka ur krigsfångelägren måste det finnas en ansenlig mängd fångar att rekrytera ur. Finland förlorade omkring 5000 fångar till Sovjet under Vinter- och Fortsättningskriget och andelen potentiella överlöpare kan alltså inte ha varit stort.
Tyskland och Rumänien förlorade mängder av soldater till ryssarna efter Stalingrad och där fanns det säkert många som tröttnat på den egna diktaturen och var villiga att byta till en ny uniform bara för att få leva ett tag till.
http://www.veteraanienperinto.fi/vepe/i ... fangarna-2

Tack Lasse, jag hade ingen aning om att det handlade om så få finska krigsfångar. Även om det var lugnt under mycket långa perioder tycker man att det borde varit flera som hamnat i fångenskap. Det sätt man rekryterade tyskar och rumäner skedde genom alla möjliga sorters metoder, politisk skolning, tortyr, kyla, hot bl.a. men effektivast som lockbete bör möjligheterna till bättre föda ha varit.

Hur som helst verkar det som att den Sovjetiska taktiken i åtminstone Rumäniens fall ha varit att bygga upp en styrka bland kollaboratörer som behövdes när efterkrigstidens förtryckarregimer skulle etableras. Vet inte hur det såg ut i övriga axelmaktsländer som Ungern och Bulgarien.

[Schwemppa]

Nu har jag inte direkt någon litteratur att hänvisa till, men vad jag har förstått förekom det nog agitation i krigsfångelägren (eller eventuellt var det bara ett huvudsakligt läger för de finska fångarna), men det var relativt få som lät sig lockas.

Dessa användes sedan för propagandasändningar och vissa tom. som desanter. Det förekom dock att en del av de här när de väl landsatts genast uppsökte myndigheterna och berättade vad de visste.

Det finns dock berättelser om soldater som eventuellt varit dylika desanter (eller de facto varit krigsfångar som återvänt), som dykt upp på platser där de inte borde varit, ställt märkliga frågor och sedan försvunnit. Skidspår över till fiendesidan brukar ingå i berättelsen.

[Lasse O]

Man får lite perspektiv över antalet finska krigsfångar under två krig om man jämför med att amerikanerna förlorade lika många som krigsfångar under en dag under Ardenneroffensiven. Visst var förhållande lite olika men ändå.

[pandersson2]

Man inrättade en armé under Kuusinen. Den skall enligt Sovjet varit på knappt 6000 man. den bestod huvudsakligen av folk från Östkarelien samt gardesveteraner från Ryska inbördeskriget från Sovjetunionen. Man skall ha haft en kampanj där 16 frivilliga från finska krigsfångar anmälde sig.

Källa:
A Frozen Hell: The Russo-Finnish Winter War of 1939-1940, sid 60.
Av William Trotter

[Schwemppa]

Jo, enligt vissa källor fick man ett mindre antal krigsfångar att ansluta sig, som sagt "ett fåtal" av alla.

Från tidigare tråd om Terijoki-regeringen:

viewtopic.php?f=71&t=41473&p=632914&hil ... me#p632997

Som har synts på annat håll på forumet, har jag tillbringat de senaste dagarna med Jukka L Mäkeläs "Salaista palapeliä". Här hittade jag den mest utförliga redogörelse över "Finlands Folkarmé" jag hittills läst. Min översättning.

Jukka L Mäkelä, Salaista palapeliä, sid. 155- 157.


Den första finska armékåren

I mitten av 1920-talet hade det i Viena-Karelen grundats den Avdelta Nationella Jägarbataljonen. Några år senare utvidgades enheten till Karelens Jägarbrigad, till vilken slutligen hörde Petroskojs, Aunus och Karhumäki Skarpskytte-Bataljoner, Petroskojs Sektion samt ett signalistkompani och ett pionjärkompani.

Under hösten 1935, då Stalins förtrycksåtgärder gentemot minoritetsfolken var på väg mot sin topp, upplöstes brigaden av GPU. En del av officerarna förflyttades till Röda Armén, en del fängslades, en del befriades helt från tjänst. Under de stora utrensningarna 1937 fängslades de flesta av de ännu på fri fot varande officerarna, så till sist var det inte särskilt många kvar.

Då man mot mitten av november 1939 började arrangera nominellt egna stridskrafter åt den kommande Kuusinen-regeringen, samlade man åter ihop ännu vid livet varande före detta officerare från Karelens Jägarbrigad samt andra i Röda Armén tjänstgörande finska officerare, från olika håll. Divisions- och regementskommendörerna torde ha varit av finsk härkomst, men i övrigt var befälet huvudsakligen ryskt. Som överbefälhavare fungerade försvarsministern i Kuusinens regering, den finske kommunisten och veteranen från inbördeskriget i Spanien, Aksel Anttila.

Från Röda Armén plockades ännu finsktalande underofficerare och manskap. Därtill mobiliserades också 20 – 45-åriga män från Ingermanland, Aunus och Karelen, oavsett om de hade erhållit militär utbildning eller inte. Männen samlades i Petroskoj, där de utrustades med från Polen som krigsbyte erövrade uniformer, eller från motsvarande polskt tyg framställda nya uniformer. I vissa av dessa uniformer blänkte ännu knappar med örnmotiv.

Kännetecknande för denna armé, var att alla, såväl officerarna som underbefälen som manskapet, var sovjetmedborgare.

Då kriget brutit ut, förklarades det åt männen att folkarmén inte skulle användas i krigsuppgifter, utan i den snart i Helsingfors kommande segerparaden. Uniformer med epåletter passar sig ju bättre för fest- än fältbruk. Major Ahonen, kommendör för 6. regementet, förklarade för sina män:

”Folkarmén kommer att bli stommen i det nya Finlands Armé. Om sju dagar dricker vi kaffe i Helsingfors.”

Den 1 december förflyttades en del av manskapet från Petroskoj till Leningrad. Där grundades den 1. Divisionen, som uppenbarligen sedan den 11 december för första gången förflyttade sig till Terijoki. Till att börja med, eftersom det rådde en del märkliga föreställningar om situationen i Finland, väntade man sig att Kuusinens armé skulle få tillskott av överlöpare från Finland, vilka man trodde att skulle flockas i anfallarens led. När dylikt inte inträffade, fick man sedan i mitten av januari nytt tillskott, men detta var redan till 40 % ryskt. På samma gång grundades sedan 2. Divisionen, och den grupperades till Metsäkylä.

Båda divisionerna avancerade sedan så smått, allt efter som Röda Armén avancerade. Den enda enheten i dessa divisioner som kom i krigskontakt, var Avdelta Skidbataljonen som formerades i slutet av februari.

”Så vitt som vi fick höra, hade den ingen framgång. Inom en kort tid utplånades den nästan helt och hållet”, berättade en krigsfånge om bataljonens skeden.

Till 1. Divisionen torde ha hört 1. och 2. Skarpskytte-regementena, och till 2. Divisionen dito 3. och 4. Vardera divisionen hade ett eller två artilleriregementen. Alla infanteriregementen lär ha varit ungefär i storlek av en förstärkt bataljon.

Av männen som blev kvar i Petroskoj formerades ännu tre regementen. Av dessa förflyttades 5. Regementet till trakten av Suojärvi, och på samma gång bildades 3. Divisionen. Regementet deltog inte i några strider. Divisionens andra, 6. Regemente, sändes från Petroskoj till Pusjkino och därifrån vidare till Lotinapelto. Härifrån förflyttade det sig skidande till Salmi på nyårsdagen. Regementet användes vid fronten växelvis med ett regemente från Sibirien.

7. Avdelta Regementet verkade längre upp i norr.

[pandersson2]

Huruvida Sovjetunionens mål var en finsk lydstat så tycker jag att det kan vara intressant hur Sovjet officiellt uttryckte sig 1939 inför Nationernas Förbund. Man kan ju ha ändrat åsikt under kriget, men ursprungligen var nog tanken att Finland skulle behandlats som Baltikum.
http://www.histdoc.net/history/tass.html

"It must further be noted that relations between the Soviet Union and Finland have been settled by the Treaty of Mutual Assistance and Friendship concluded on Dec. 2 between the People's Government of the Democratic Republic of Finland and the Government of the USSR. This treaty fully insures peaceable relations between the USSR and Finland and in a friendly manner solves to the satisfaction of both parties the problems of insuring the independence of Finland and the security of Leningrad, as well as problems of the extension of the territory of Finland at the expense of territory of the USSR through the reunion of the Karelian districts with Finland."

"Lastly, it must be noted that the Treaty of Mutual Assistance and Friendship Between the USSR and the Republic of Finland fully insures peace between these countries. And it is precisely because this treaty insures peace and friendship between the two countries that the USSR does not wage and is not interested in waging war against Finland. It is only the former rulers of Finland of the Mannerheim clique, who are now bankrupt, that do not desire the realization of this treaty and, under the dictation of third powers, thrust upon Finland a war against the USSR contrary to the genuine will of the people of Finland. The real purport of the decision of the Council of the League of Nations is not a striving for peace not support for the Finnish people, but to render support to the bankrupt Mannerheim clique against the Finnish people and thereby fan the war in which the people of Finland have been involved contrary to their will and as a result of the provocation of the Mannerheim clique."

[Amund]

Tack för alla svar! Det var intressant med den där finska "folkarmén". Man undrar om det snarast kan ha varit svårare att rekrytera i ett land som redan haft en röd armé som exempelvis Ungern eller Finland, jämfört med kanske Rumänien?