Terijokiregeringen.

[Schwemppa]

Nåh, 30-talet hade bjudit på tilltagande välstånd och förbrödring, det ska inte förnekas.

"Sommaren 1939 var den soligaste och lyckligaste sommaren i Finland i mannaminne" Visst var den solig och trevlig, det har getts ut flere bokverk med bilder från den sommaren. Meteorologiska institutet håller med vad gäller väderleken

Men det var nog så att när ryssarna började bomba industricentra, och vanligtvis lyckades träffa arbetarbostäderna i dessas närhet, som även de arbetare som "glödde för det röda" började inse realiteterna.

Man ansåg helt enkelt att här fanns någonting att kämpa för, oavsett partitillhörighet.

[varjag]

Försoningen mellan det finländska inbördeskrigets parter och den nationella samhörigheten hade nått tillräckligt långt när Sovjet överföll Finland den 30 november 1939. Det var knappast tillkomsten av Terijoki-regeringen som gjorde att "de gamla motsättningarna mellan de 'röda' och 'vita' försvann".

Troligen, men blotta existensen av Terijoki-regeringen, fick det stå klart för hela Finlands folk, vita som röda - att här gällde det inte längre några gränsjusteringar - här gällde det sovjetisering av hela Finland och dess förvandling till en Sovjetrepublik. Ngt som majoriteten motsatte sig. Varjag

[patrik blom]

Försoningen mellan det finländska inbördeskrigets parter och den nationella samhörigheten hade nått tillräckligt långt när Sovjet överföll Finland den 30 november 1939. Det var knappast tillkomsten av Terijoki-regeringen som gjorde att "de gamla motsättningarna mellan de 'röda' och 'vita' försvann".

Troligen, men blotta existensen av Terijoki-regeringen, fick det stå klart för hela Finlands folk, vita som röda - att här gällde det inte längre några gränsjusteringar - här gällde det sovjetisering av hela Finland och dess förvandling till en Sovjetrepublik. Ngt som majoriteten motsatte sig. Varjag

Jag håller med fullständigt. Tillkomsten av Terijokiregeringen visade att Sovjets krav inte längre var gränsjusteringar utan Finlands förvandling till en sovjetrepublik.

Men därtill måste man lägga att medan det 1918 hade funnits åtskilliga som såg detta som något positivt och önskvärt, var antalet som tyckte detsamma 1939 försvinnande litet. Terijokiregeringen tillkom väl för att Stalin felaktigt trodde att stödet för ett kommunistiskt Finland var ungefär lika stort 1939 som det hade varit 1918. Den försvann och glömdes bort när han insåg hur pinsamt fel han hade haft.

Det som hände i det finländska samhället mellan 1918 och 1939 var enligt min bedömning huvudorsaken till att motsättningarna mellan röda och vita hade överbryggats tillräckligt mycket för att möjliggöra uppslutningen kring försvaret av landets frihet och oberoende. Terijokiregeringen upplyste bara om att det var det det handlade om.

[varjag]

Men därtill måste man lägga att medan det 1918 hade funnits åtskilliga som såg detta som något positivt och önskvärt, var antalet som tyckte detsamma 1939 försvinnande litet

Finland, var troligen p.g.a. den gemensamma gränsen med ''den store grannen'', också bättre underrättat om den fruktansvärda terrorn som härskade i sovjetparadiset än de flesta andra länders folk. Vilken kunskap säkert dämpade entusiasmen för att importera det sovjetiska skräckväldet till det egna landet......
Finlands sublima motstånd i två krig, är en bekräftelse att den överväldigande majoriteten klart insåg att här gällde bleka livhanken - ''do or die''.

Varjag

[ikv91]

Instämmer i andras uppmuntran och i att Terijokiregeringen är alltför lite känd i Sverige. Något jag själv tycker är historiskt betydelsefullt är personsambandet - i form av Otto Ville Kuusinen - mellan den röda sidan i inbördeskriget 1918 och Stalins krig mot Finland, samt Kuusinens anmärkningsvärda levnadsbana som den ende utlandsfödde men längst överlevande (politiskt sett) ledamoten av Högsta Sovjet, med gravplats i Kremlmuren. De finns ju några som vill påstå att resultatet av en seger för de röda i inbördeskriget hade blivit något annat än ett Sovjetfinland. Att Kuusinen var en av de rödas ledare är ett starkt argument för att de har fel.

Synd också att inte "Kuusinen" fick den plats i språkbruket som Quisling sedan fick. Vi får väl nöja oss med att kalla hans Terijokiregering för en Quislingregering.

Till råga på allt var Kuusinens dotter Hertha så vitt jag förstår en inflytelserik person i efterkrigs-Finland.

Hennes make (under en tid) Yrjö Leino var kommunistisk inrikesminister efter kriget. Hans son (?) Olle Leino, som var chefredaktör för veckotidningen Allers i Sverige, har skrivit en bok där han hävdar att ett kommunistiskt maktövertagande var planerat ungefär samtidigt med och med samma metoder som den s k Prag-kuppen 1948, men att fadern vägrade spela den roll han tilldelats, att såsom högsta polischef låta arrestera de politiska meningsmotståndarna. Boken heter "Vem tackar Yrjö Leino?"

Jag vet inte om man ska tro på detta, men om en sådan kupp hade ägt rum och lyckats, så hade kanske Finlands perenna röda spöke Otto Ville Kuusinen trots allt blivit finländsk regeringschef.

Vad beträffar uppgiften om att Yrjö Leino inte ville spela med, så har jag under min uppväxt genom åren fått höra av släkt och vänner att Leino hade uttalat sig att han ville vara kommunist i ett demokratiskt land men inte i ett kommunistiskt.
Vid tiden för den planerade statskuppen ankrade fartyg från finska marinen upp i Helsingfors hamn. Poliserna som patrullerade gatorna hade maskinpistoler (kulsprutepistoler). Min far som då studerade till ingenjör fick ut en maskinpistol från polisen. En av hans kurskamraters far var polis och vapen delades ut till betrodda personer för att ï värsta fall med vapen i hand förhindra att den kommunistiska statskuppen skulle bli framgångsrik.


Dödsdomen över Otto Ville Kuusinen, hävdes aldrig av Finland.

ikv91

[oxford]

Nåh, 30-talet hade bjudit på tilltagande välstånd och förbrödring, det ska inte förnekas.

"Sommaren 1939 var den soligaste och lyckligaste sommaren i Finland i mannaminne" Visst var den solig och trevlig, det har getts ut flere bokverk med bilder från den sommaren. Meteorologiska institutet håller med vad gäller väderleken

Men det var nog så att när ryssarna började bomba industricentra, och vanligtvis lyckades träffa arbetarbostäderna i dessas närhet, som även de arbetare som "glödde för det röda" började inse realiteterna.

Man ansåg helt enkelt att här fanns någonting att kämpa för, oavsett partitillhörighet.

Intressant trård, skulle vilja bidra mer till den, men just nu är tid en brist vara hos mig....

Men en av de klassiska självmålen Kuusinen gjorde var att i sin första regeringsdeklaration till Finlands folk yrkade på åtgärder som grundades på situationen 1917, om jag inte missminner mig (Laitman o Schwemppa får rätta mig) som bland annat lagstadgad 8 timmars arbetsdag, som funnits i FInland sedan 1920 talet, två veckors semmester och fri skolgång till fattiga barn.

[oxford]

Instämmer i andras uppmuntran och i att Terijokiregeringen är alltför lite känd i Sverige. Något jag själv tycker är historiskt betydelsefullt är personsambandet - i form av Otto Ville Kuusinen - mellan den röda sidan i inbördeskriget 1918 och Stalins krig mot Finland, samt Kuusinens anmärkningsvärda levnadsbana som den ende utlandsfödde men längst överlevande (politiskt sett) ledamoten av Högsta Sovjet, med gravplats i Kremlmuren. De finns ju några som vill påstå att resultatet av en seger för de röda i inbördeskriget hade blivit något annat än ett Sovjetfinland. Att Kuusinen var en av de rödas ledare är ett starkt argument för att de har fel.

Synd också att inte "Kuusinen" fick den plats i språkbruket som Quisling sedan fick. Vi får väl nöja oss med att kalla hans Terijokiregering för en Quislingregering.

Till råga på allt var Kuusinens dotter Hertha så vitt jag förstår en inflytelserik person i efterkrigs-Finland.

Hennes make (under en tid) Yrjö Leino var kommunistisk inrikesminister efter kriget. Hans son (?) Olle Leino, som var chefredaktör för veckotidningen Allers i Sverige, har skrivit en bok där han hävdar att ett kommunistiskt maktövertagande var planerat ungefär samtidigt med och med samma metoder som den s k Prag-kuppen 1948, men att fadern vägrade spela den roll han tilldelats, att såsom högsta polischef låta arrestera de politiska meningsmotståndarna. Boken heter "Vem tackar Yrjö Leino?"

Jag vet inte om man ska tro på detta, men om en sådan kupp hade ägt rum och lyckats, så hade kanske Finlands perenna röda spöke Otto Ville Kuusinen trots allt blivit finländsk regeringschef.

Vad beträffar uppgiften om att Yrjö Leino inte ville spela med, så har jag under min uppväxt genom åren fått höra av släkt och vänner att Leino hade uttalat sig att han ville vara kommunist i ett demokratiskt land men inte i ett kommunistiskt.
Vid tiden för den planerade statskuppen ankrade fartyg från finska marinen upp i Helsingfors hamn. Poliserna som patrullerade gatorna hade maskinpistoler (kulsprutepistoler). Min far som då studerade till ingenjör fick ut en maskinpistol från polisen. En av hans kurskamraters far var polis och vapen delades ut till betrodda personer för att ï värsta fall med vapen i hand förhindra att den kommunistiska statskuppen skulle bli framgångsrik.


Dödsdomen över Otto Ville Kuusinen, hävdes aldrig av Finland.

ikv91

Tror inte en sekund på att Leino skulle ha vägrat delta i en eventuell kupp, Lenio hade tvingats avgå efter en misstroende votum efter att han utlämnat 20 finska medborgare (Ryssar som blivit finska medborgare efter revolutionen) som sedan gick en säker död till mötes i Sovjet. Leino väntade sig att Stalin skulle intervenera, men just pga av den starka reaktionen i väst (och Sverige) efter Pragkuppen ändrade Sovjet inställning och behandlade Finland mjukt. (Man bör komma ihåg att Sovjetunionen ännu inte hade kärnvapen 1948) Samma orsak sägs också varit huvudorsaken till att Sovjet inte försökte med något kommunistiskt maktövertagande, Leino hade ingen betydelse i de här sammanhangen.

Även vapengömmarna spelade i viss roll här...

[patrik blom]

När något oönskat INTE händer - t ex ingen Prag-kupp i Finland - kan det kanske vara frestande att tro att man själv, eller ens far, var den som genom passivitet i rätt ögonblick ordnade så att det inte hände. Det är ju svårare att diskutera och ifrågasätta konsekvenser av passivitet än konsekvenser av aktivitet. Kanske är det något sådant som ligger bakom Olle Leinos bok "Vem tackar Yrjö Leinö?"

Själv kan jag tyvärr för lite för att våga mig på något annat än att återge vad Allers-redaktören Olle Leino skrivit.

[jaan]

Finland kom att tjäna på ett bra förhållande till Sovjetunionen under efterkrigstiden.

[frejs väpnare]

Om jag kommer ihåg Olle Leinos bok rätt, var ett av OL:s barande argument för en "äreräddning" att Yrjö Leino fick uppbära bister kritik av bl.a. Kuusinen för att inte "reformera" säkerhetspolisen i tillräckligt stor utsträckning. Dvs inte utnyttja resterna av arkiven och ersätta personalen med partifolk.

[ikv91]

Angående vad oxford skrev.

Vapengömmarnas absolut största effekt hade de efter att Finland hade demobiliserat. Sovjetunionens planer på att gå in i Finland därefter blev definitivt avkylda. Den då kommuniststyrda säkerhetspolisen Valpo hade nämligen avslöjat att det fanns organiserade vapengömmor av stor omfattning (om jag inte minnns fel för knappa 40 000 man).
Sovjet insåg att de i så fall skulle möta ett kvalitativt motstånd som skulle bli ytterst kostsamt för dom. Att dessa planer ej sattes i verket till stor del beroende av "vapengömmarnas aktivitet" intygades även av Henrik Meinander på en direkt fråga vid Oslo militære samfunds sammanträde 18 januari i år.

ikv91

[patrik blom]

Angående vad oxford skrev.

Vapengömmarnas absolut största effekt hade de efter att Finland hade demobiliserat. Sovjetunionens planer på att gå in i Finland därefter blev definitivt avkylda. Den då kommuniststyrda säkerhetspolisen Valpo hade nämligen avslöjat att det fanns organiserade vapengömmor av stor omfattning (om jag inte minnns fel för knappa 40 000 man).
Sovjet insåg att de i så fall skulle möta ett kvalitativt motstånd som skulle bli ytterst kostsamt för dom. Att dessa planer ej sattes i verket till stor del beroende av "vapengömmarnas aktivitet" intygades även av Henrik Meinander på en direkt fråga vid Oslo militære samfunds sammanträde 18 januari i år.

ikv91

Jag hörde en gång en finländsk forskare, med finska som modersmål men svensktalande, tala om "vapensmusselaffären". Jag antar att det är vad andra kallar vapengömmorna?

Helt OT: Han använde också ett uttryck som jag aldrig hört på svenska och som jag därför gissar var en rak översättning från finskan; "Med hand på snöret" (hoppas jag minns rätt nu, det var en liten tid sedan). Mina tankar gick osökt till ett gammaldags WC där man spolade genom att rycka i ett snöre. Finns ett sådant uttryck på finska, och betyder det "med fingret på avtryckaren" el dyl? Eller "beredd att spola ner bevismaterialet"?

[Schwemppa]

Kärt barn har många namn...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vapeng%C3% ... f%C3%A4ren

Något "hand på snöre"-uttryck på finska kommer jag inte på såhär på rak arm, tyvärr. Kanske det var en egen konstruktion?

[varjag]

''Hand på snöret'' - kan även handla om att avfyra en kanon.....äldre pjäser hade ibland en dragavtryckare - fäst vid ett snöre med handtag. Skytten spände snöret - och ''la handen på strängen'' - och avfyrade kanonen.....

[Schwemppa]

Förresten, den här platsar definitivt här (den svenska wikin var ytterst kortfattad).

http://en.wikipedia.org/wiki/Finnish_De ... c_Republic