Finl.svenskar soldater 1939-44
Postat: 18 juli 2009, 08:05
Har inte riktigt fått fått klart för mig hur deras ställning var under Vinterkriget och Fortsättningskriget. Tycker jag läst lite motstridiga uppgifter om både stridsvärde och hur de sågs av de finskspråkiga.
Dels kunde de vara hjältar som tex var med och stoppade den ryska lavinen på Karelska näset 1944 ( IR61). Dels kan man läsa att det förekom deserteringar och flykt till Sverige bland dessa. Läste också någonstans att man misstänkte att det kunde ligga en del österbottningar (?) avrättade av egna i de misstänkta massgravarna i Fredrikshamn ( Hamina). Fast det känns ju mer som en skröna då man gjorde utgrävningar för något år sedan och bara fann döda från ryska tiden. Nu är väl inte hela området utgrävt men det verkar en slags myt ändå.
Slänger ur mig några frågor:
1. Hur var stridsvärdet i allmänhet? Om man tex tänker på österbottningar kom ju många från stenhårda religiösa miljöer och var kanske inte lika stridslystna pga det?
2. Fanns åtminstone ett helt finl. sv förband IR61. Fanns det flera liknande?
3. Vet man hur många som tog sin mats ur skolan och rodde över till Sverige? Och hur betraktades de efter kriget då de återvände? Bestraffades de? Vad tyckte den civila omgivningen?
Nu sitter någon kanske och säger att det är väl inga skillnader. Bara språket som skiljer. Men det finns defintivt kulturella skillnader. Som uppe i Jakobstad tex. Man ser på SVT och TV4. Har ofta mer koll på Sveriges än Finlands angelägenheter. Inte för att de skulle vara sämre patrioter eller inte gilla Finland ( för det gör de). Men det blir ändå vissa skillnader i synsätt när man får sin världsbild mkt från Sverige.
Hade det stora nöjet att att få tillbringa en hel eftermddag med Allan Finholm. En otroligt sympatisk och mild man. Man hade svårt att föreställa sig honom stående/liggande vid Swir skjutandes framvällande kirgisiska elittrupper. Men passade på att fråga honom om han kände till den finske prickskytten som under vinterkriget skulle ha skjutit uppåt 500 ryssar. Han var som ett frågtecken och hade aldrig hört talas om någon sådan. Det här ser jag också som ett utslag av vissa skillnader och skott mellan grupperna. Prickskytten är säkert ett "stort"namn bland finskspråkiga. Men tydligen helt okänd i fin.sv. veterankretsar.
Personligen tror jag nog att fin.sv var lika goda soldater som finnarna. Förlusterna måste ha varit hemska. Det spelar ingen roll vid vilken liten kyrka man stannar vid. Alltid ligger det m i n s t 15-20 döda unga män i sin bästa ålder. Är kyrkan större betydligt fler. Väldigt gripande att se
............
Tillägg
Jag menar förstås inte att man tittade på SVT/TV4 då.... utan då var det väl mellanvåg eller svenska rikstidningar som gällde
Menar heller inte att finlandssvenskar skulle varit mer benägna att desertera vid fronten. Tänker mer på dessa som bodde i kustnära områden och som kanske lämnade Finland innan de hunnit inställa sig. Vet att jag läst en bok om detta en gång. Det var ett antal som valde att åka iväg. Fanns även några som höll sig undan i själva Finland och med hjälp av släktingar kunde hålla sig undan ganska längre. Fast den sista gruuppen kan knappast ha varit särskilt stor.
Så frågan i koncentrat är om det fanns några skillnader i hur de båda grupperna såg på varandra? Kanske var allt frid och fröjd. Men frågan ställs alltså då jag någon gång i litteraturen råkat på kommentarer. Men en viss spänning har troligen alltid funnits mellan grupperna och kanske var den inte värre när man hamnade i krigsstillstånd?
Dels kunde de vara hjältar som tex var med och stoppade den ryska lavinen på Karelska näset 1944 ( IR61). Dels kan man läsa att det förekom deserteringar och flykt till Sverige bland dessa. Läste också någonstans att man misstänkte att det kunde ligga en del österbottningar (?) avrättade av egna i de misstänkta massgravarna i Fredrikshamn ( Hamina). Fast det känns ju mer som en skröna då man gjorde utgrävningar för något år sedan och bara fann döda från ryska tiden. Nu är väl inte hela området utgrävt men det verkar en slags myt ändå.
Slänger ur mig några frågor:
1. Hur var stridsvärdet i allmänhet? Om man tex tänker på österbottningar kom ju många från stenhårda religiösa miljöer och var kanske inte lika stridslystna pga det?
2. Fanns åtminstone ett helt finl. sv förband IR61. Fanns det flera liknande?
3. Vet man hur många som tog sin mats ur skolan och rodde över till Sverige? Och hur betraktades de efter kriget då de återvände? Bestraffades de? Vad tyckte den civila omgivningen?
Nu sitter någon kanske och säger att det är väl inga skillnader. Bara språket som skiljer. Men det finns defintivt kulturella skillnader. Som uppe i Jakobstad tex. Man ser på SVT och TV4. Har ofta mer koll på Sveriges än Finlands angelägenheter. Inte för att de skulle vara sämre patrioter eller inte gilla Finland ( för det gör de). Men det blir ändå vissa skillnader i synsätt när man får sin världsbild mkt från Sverige.
Hade det stora nöjet att att få tillbringa en hel eftermddag med Allan Finholm. En otroligt sympatisk och mild man. Man hade svårt att föreställa sig honom stående/liggande vid Swir skjutandes framvällande kirgisiska elittrupper. Men passade på att fråga honom om han kände till den finske prickskytten som under vinterkriget skulle ha skjutit uppåt 500 ryssar. Han var som ett frågtecken och hade aldrig hört talas om någon sådan. Det här ser jag också som ett utslag av vissa skillnader och skott mellan grupperna. Prickskytten är säkert ett "stort"namn bland finskspråkiga. Men tydligen helt okänd i fin.sv. veterankretsar.
Personligen tror jag nog att fin.sv var lika goda soldater som finnarna. Förlusterna måste ha varit hemska. Det spelar ingen roll vid vilken liten kyrka man stannar vid. Alltid ligger det m i n s t 15-20 döda unga män i sin bästa ålder. Är kyrkan större betydligt fler. Väldigt gripande att se
............
Tillägg
Jag menar förstås inte att man tittade på SVT/TV4 då.... utan då var det väl mellanvåg eller svenska rikstidningar som gällde
Menar heller inte att finlandssvenskar skulle varit mer benägna att desertera vid fronten. Tänker mer på dessa som bodde i kustnära områden och som kanske lämnade Finland innan de hunnit inställa sig. Vet att jag läst en bok om detta en gång. Det var ett antal som valde att åka iväg. Fanns även några som höll sig undan i själva Finland och med hjälp av släktingar kunde hålla sig undan ganska längre. Fast den sista gruuppen kan knappast ha varit särskilt stor.
Så frågan i koncentrat är om det fanns några skillnader i hur de båda grupperna såg på varandra? Kanske var allt frid och fröjd. Men frågan ställs alltså då jag någon gång i litteraturen råkat på kommentarer. Men en viss spänning har troligen alltid funnits mellan grupperna och kanske var den inte värre när man hamnade i krigsstillstånd?
Enligt min farfar (1910 - 1987) var svenskösterbottningarna kända vid fronten som hårda kämpar. Han hade den största respekt för dem.
