Besökte i slutet av Maj i år hjältegravarna vid Sandudden i Helsingfors efter att ha bestämt mig för en minisemester. Finländare som man är så bestämde jag mig för att besöka hjältegravarna, passade även på att besöka en hel drös med olika museum under mina få dagar i Helsingfors innan det bar av till Sverige och den bittra verkligheten.
Måste säga att Sandudden ligger ovanligt central som den ändå gör. Tog ~10-15 min att gå dit från Mannerheimsvägen/järnvägstationen.
Översiktbild av Sandudden.
Då börjar vi:
Det första man möts av är Risto Rytis grav, bilden blev inte så bra som jag hade hoppats, men det var till största del den roterande vattenspridarens fel till höger om mig. Hann inte riktigt undan innan den överrumplade mig och gav mig en härligt svalkande dusch.
Fortsatte min upptäcktsfärd på stengången mot Hjältegravarna.
Till höger går det två stycken stenmurar med namnen på ca 800 försvunna från krigen. Längre upp ligger Mannerheims stora gravmonument och det gigantiska korset.
Tyvärr var inte inskriptionen läsbar längre på den!
Underhåll av hjältegravarna pågick för fullt under mitt besök.
Mannerheims grav och till höger fanns det gigantiska korset. Vet inte hur högt det är, men hög var den iaf.
Det gigantiska korset – fridfull omgivning, man kunde även sitta ned på bänkarna och vila en stund och minnas.
Närbild på Mannerheims grav
Närbild på en vanlig soldats enkla gravsten.
Vy över hjältegravarna
Fanns även minnesmärken över tyska soldater. Upptäckte att de flesta minnesmärken och monument låg inom ett par meter ifrån varandra. Ganska tätt koncentrerade.
Minnesmärke över saknade Rikssvenska frivilliga som offrade sina liv för Finland och som aldrig återfanns.
Minnesmärke över döda och försvunna romer från kriget 1939-1945
Minnesmärke över Norrmän som gav sina liv för Finlands sak
Adolf Ehrnrooths grav får avsluta detta inlägg. Jag kommer definitivt att besöka hjältegravarna igen! Tänk att sitta på parkbänken 3 meter ifrån denne mans grav och läsa ett par sidor ur hans bok, Generalens Testamente.
Har kraftigt förminskat bilderna,
, så symboliserar nog kärrhjulet inte romernas nomadliv, utan det faktum, att de allra flesta romer var hästkarlar under kriget. Men roten till symboliken är ju den samma, hästen och kärran.