Finlandiseringen

[G:son]

Men för att återvända till trådens ämne:

Arnstad riktar alltså kraftig kritik mot Finland för att man där inte medger/inser sin medskuld till de lidanden som Nazismens olika slags offer utstått. Man kan då fråga sig hur det förhåller sig med de lidanden som Sovjetväldets olika slags offer fått utstå, och om Finland skall anses medansvarigt för dessa lidanden (också).

Kunde Finland ha handlat på ett moraliskt mera försvarligt sätt under efterkrigstiden?

Hade t.ex. ett Fagerholmskt Finland fört en moraliskt mera försvarbar politik än det Kekkonenska nu kom att göra?

Frågan är inte alldeles lätt svara på, då den kanske är något ledande. Därför kontrar jag med några motfrågor: på vilket sätt var Kekkonens politik moraliskt oförsvarbar? Är undfallenhetspolitik i sig moraliskt oförsvarbar?

Arnstads kritik väckte en del uppståndelse i Finland, men inte till någon självrannsakan, vad jag vet. I Finland är det nog en rätt allmän uppfattning, att införandet av moralbegrepp i sammanhanget inte är konstruktivt, då det handlade om nationens överlevnad. Åtminstone delvis samma resonemang gäller för efterkrigstiden.

Därmed inte sagt, att jag skulle anse, att den efterkrigstida undfallenhetspolitiken var ett sunt fenomen.

[Johan Olofsson]

Arnstads kritik väckte en del uppståndelse i Finland, men inte till någon självrannsakan, vad jag vet. I Finland är det nog en rätt allmän uppfattning, att införandet av moralbegrepp i sammanhanget inte är konstruktivt, då det handlade om nationens överlevnad. Åtminstone delvis samma resonemang gäller för efterkrigstiden.

Jag klurar ju i första hand på vad sådana som argumenterar för svensk och finsk "medskuld" i samband med andra världskriget skulle säga om Kekkonen-eran.

Därmed inte sagt, att jag skulle anse, att den efterkrigstida undfallenhetspolitiken var ett sunt fenomen.

Nä, med facit i hand är det klart att man kan säga att vissa eftergifter inte hade behövts - men kunde man verkligen veta det då när det begav sig, det är väl mera tvivelaktigt!

Men helt seriöst kan man väl ändå konstatera att det nationella intresset kunde användas instrumentellt för att på ett rätt så uppenbart sätt vrida inrikespolitiken i en riktning som det inte egentligen hade funnits demokratiskt stöd för, både inför/under Fortsättningskriget och VSB-åren, och att både socialdemokrater och samlingspartister under Kekkonens tid kunde känna sig osportsligt behandlade på den inrikespolitiska arenan?

Eller är jag nu bara alltför rikssvenskt blåögd?

[laitman]

Hej!
Här måste sägas att Paasikivi och Kekkonen var ganska olika. Då Stalin och Sovjet idkade påtryckningar på Paasikivi, exempelvis beträffande Fagerholms regering, så stod Paasikivi på sig och föll inte till föga, varvid Sovjet backade. Kekkonen valde den motsatta linjen. 1958 då Sovjet i ett liknande läge utövade påtryckningar mot regeringen signalerade Kekkonen klart att han inte agerar som Paasikivi och då skärpte Sovjet tonen. I själva verket antar jag att dylika påtryckningar från Sovjets sida inte hade andra syften än att stärka moralen bland finska kommunister.
Laitman

[Johan Olofsson]

I själva verket antar jag att dylika påtryckningar från Sovjets sida inte hade andra syften än att stärka moralen bland finska kommunister.
Laitman

Och jag som alltid trodde att det var tvärt om.
Att det man strävade efter från Kremls sida var att sänka moralen bland finländska icke-kommunister.

Hade man verkligen i Moskva något till övers för era inhemska kommunister efter deras misslyckande 1948?

[G:son]

I själva verket antar jag att dylika påtryckningar från Sovjets sida inte hade andra syften än att stärka moralen bland finska kommunister.
Laitman

Och jag som alltid trodde att det var tvärt om.
Att det man strävade efter från Kremls sida var att sänka moralen bland finländska icke-kommunister.

Hade man verkligen i Moskva något till övers för era inhemska kommunister efter deras misslyckande 1948?

Helt klart bytte man strategi, när man insåg att FKP inte klarade av att ta makten. Och även om jag själv inte gillar sättet Kekkonen ledde landet på, så måste det ju erkännas, att beslutet att ta med kommunisterna i regeringen tjänade sitt syfte. De Moskvatrogna blev en minoritet inom partiet, som stöddes ekonomiskt av Moskva mest för principens skull.

Angående undfallenhetspolitiken i allmänhet, så håller jag med dig, det är vanskligt att i efterhand veta, vad som var nödvändigt. Jag upplever detta inte ens som särskilt problematiskt. Mycket värre var konsekvenserna för den politiska moralen inom landet. "Allmänna skäl" (dvs utrikespolitiska skäl) användes som slagträ mot personer som inte ställde upp helhjärtat bakom den officiella linjen. Till följd av detta uppstod en politisk korruption, som inte handlade om pengar, utan inrikespolitisk makt.

[laitman]

Hej!
Det att finska kommunister inte var väl sedda i Moskva betydde inte att de inte skulle ha fått stöd därifrån. Det var ju inte fråga om någon enda tidpunkt utan hela tiden från 1944 till långt in på åttiotalet som Sovjet hade behov att stärka moralen hos "broderpartiet".
G:son tar upp detta med den politiska moralen hos dem som använde utrikespolitiken som slagträ. Detta har ventilerats mycket, så jag tar i stället upp en annan uttrycksform för finlandiseringen som ingen kanske har tänkt på och som lyckligtvis inte hann sprida sig mer än till ett fåtal personer. Dock är det fråga om moral i allra högsta grad och jag skall ge ett exempel utan att nämna några namn:
En högt uppsatt politiker inom centerpartiet stod Kekkonen nära och var minister ett flertal gånger. Som sig bör var han också mycket aktiv i österled, i Samfundet Finland-Sovjetunionen och alla dylika organisationer. Han reste ofta till Sovjet där han hade sina sovjetiska vänner som han besökte. För honom gick det dock så långt att han lade sig till med samma fasoner som den sovjetiska nomenklaturen (den priviligierade överklassen i ett kommunistiskt land) gjorde bruk av. I egenskap av minister blev han förvaltningsrådsordförande i ett statligt bolag med monopol! I denna egenskap visade han sig ha lärt mycket av sina sovjetiska vänner. Bolagets chaufförer fick nu extra uppgifter med att köra omkring medlemmarna i hans familj till olika privata tillställningar. Personalen på en av bolagets största arbetsplatser hade en fritidsanläggning på en ö i skärgården som de själva varit med och rustat upp. Då förvaltningsrådsordföranden fick höra om denna plats och se den sade han genast att han tar den i beslag för sig själv och sin familjs behov och lät sätta upp skyltar med tillträde förbjudet för utomstående. Sedan när han deltog i en andjakt var han stupfull och sköt vilt omkring sig med fara för utomstående och kunde i den efterföljande utredningen inte förstå vad han har gjort för fel!
De sista tilltaget stod det om att läsa i tidningarna men det övriga har personerna på det statliga bolaget berättat för mig. Så det att i Finland börja uppträda som en sovjetisk nomenklaturist är nog också ett uttryck för finlandisering.
Laitman

[Spaningsledaren]

Jag uppfattar "finlandisering" som ett slagord frân det kalla kriget.
Ungefär som ocksâ Prag-kuppen och Berlin-blockaden framställdes som delar i ett mönster.
Det är för det mesta ganska enkelt att kritisera handlandet hos en annan part.
Vi kan bara konstatera att Finland, efter sitt misslyckade fortsättningskrig, och den Moskva-fred som ingicks, valde att försöka bygga upp ett sâ gott som möjligt förhâllande till det stora grannlandet i öster. Fôr min del kan jag inte annat än tycka att just detta var en realistisk och klok politik.

[DonaldDuck]

Rent praktiskt upplevde jag allt som en stor skam - alla visse innerst inne vad som hände men Gud nåde den som yttrade ett ord... Storebror skramlade med vapnen men vi måste tiga, mycket tack vare herr Kekkonen och alla hans vodkatörstande lakejer på alla nivåer i samhället. Fy Fan och leve kommunismen...

[erep]

Vad är nu stora frågan här?

TS borde kanske studera Sveriges politik under andra världskrigt och vad begreppet realpolitk innefattar.

[LeahOlsson]

Det är mycket intressant mycket Finladiseringen, bor jag nu i Helsingfors – det är nödvändigt för mitt arbete. Finland är Finland, det finns så många nyanser. Jag tycker att det är mycket viktigt idag att ha sina egna egenskaper i tiden av globaliseringen. De har det. Men det är lite konstigt för mig när jag hörde om det finns människor som vill ta tillbaka Karelen som ligger i Ryssland nu från 2 WW. Varför behöver de göra det? Förstår jag inte dörför att där bor ryssarna som har sitt identitet också, det är lite sent för det. Men Det finns flera organisationer som övervakar dessa frågor. Till exempel Karjalan liito. Börja läsa deras uttalanden om ämnet och hur de vill arbeta med Karelen - hårresande. Två generaler av denna organisation (Kari Hietanen och Rauno Merio) absolut allvar talar om etnisk rensning i Karelen när det behövs. Goda avsikter på bekostnad av andra människors liv? Är detta normalt? Också glöm inte att Karelen överfördes till Sovjetunionen är helt lagligt utan att bryta den internationella rätten. Vad vill de? I allmänhet, återsändande av de tidigare territorier en mycket komplex fråga, då du inte bör begränsas endast till Republiken Karelen. Jag tycker att det skulle vara ett prejudikat. Det är intressant att läsa andra åsikter. Kanske ngn vet intressanta fakta om det. Gärna lyssna det!

[Lasse O]

Med all respekt Leah så låter ditt inlägg som en Googleöversättning från ryskan.
Men du får gärna återkomma om Sovjets rätt till Karelen men då med lite mer på fötterna än bara att "överföringen" var laglig

[Femtiotrean]

Det är också lite si och så med innehållet, det finns inte ens tillräcklligt med fakta att limma ihop alla felaktiga påståenden och förvrängningar.

[mrsund]

Det är mycket intressant mycket Finladiseringen, bor jag nu i Helsingfors – det är nödvändigt för mitt arbete. Finland är Finland, det finns så många nyanser. Jag tycker att det är mycket viktigt idag att ha sina egna egenskaper i tiden av globaliseringen. De har det. Men det är lite konstigt för mig när jag hörde om det finns människor som vill ta tillbaka Karelen som ligger i Ryssland nu från 2 WW. Varför behöver de göra det? Förstår jag inte dörför att där bor ryssarna som har sitt identitet också, det är lite sent för det. Men Det finns flera organisationer som övervakar dessa frågor. Till exempel Karjalan liito. Börja läsa deras uttalanden om ämnet och hur de vill arbeta med Karelen - hårresande. Två generaler av denna organisation (Kari Hietanen och Rauno Merio) absolut allvar talar om etnisk rensning i Karelen när det behövs. Goda avsikter på bekostnad av andra människors liv? Är detta normalt? Också glöm inte att Karelen överfördes till Sovjetunionen är helt lagligt utan att bryta den internationella rätten. Vad vill de? I allmänhet, återsändande av de tidigare territorier en mycket komplex fråga, då du inte bör begränsas endast till Republiken Karelen. Jag tycker att det skulle vara ett prejudikat. Det är intressant att läsa andra åsikter. Kanske ngn vet intressanta fakta om det. Gärna lyssna det!

Oj, något för de som förnekar trollfabrikerna?

[erep]

Det är mycket intressant mycket Finladiseringen, bor jag nu i Helsingfors – det är nödvändigt för mitt arbete. Finland är Finland, det finns så många nyanser. Jag tycker att det är mycket viktigt idag att ha sina egna egenskaper i tiden av globaliseringen. De har det. Men det är lite konstigt för mig när jag hörde om det finns människor som vill ta tillbaka Karelen som ligger i Ryssland nu från 2 WW. Varför behöver de göra det? Förstår jag inte dörför att där bor ryssarna som har sitt identitet också, det är lite sent för det. Men Det finns flera organisationer som övervakar dessa frågor. Till exempel Karjalan liito. Börja läsa deras uttalanden om ämnet och hur de vill arbeta med Karelen - hårresande. Två generaler av denna organisation (Kari Hietanen och Rauno Merio) absolut allvar talar om etnisk rensning i Karelen när det behövs. Goda avsikter på bekostnad av andra människors liv? Är detta normalt? Också glöm inte att Karelen överfördes till Sovjetunionen är helt lagligt utan att bryta den internationella rätten. Vad vill de? I allmänhet, återsändande av de tidigare territorier en mycket komplex fråga, då du inte bör begränsas endast till Republiken Karelen. Jag tycker att det skulle vara ett prejudikat. Det är intressant att läsa andra åsikter. Kanske ngn vet intressanta fakta om det. Gärna lyssna det!

Intressant från ett Kirunaperspektiv.

Var inte Krim ett prejudikat? Nästa är väl att Sovjet, oj, jag menar Ryssland erbjuder Königsberg till Tyskland, och Kurilerna till Japan?

Men detta har nog lika lte att göra med finlandisering som Kiruna/Helsingforsbons inlägg.

[Ördög]

Vinterns mest omdiskuterade tv-produktion är Finland i kalla kriget, en serie i åtta delar av kändisförfattaren och debattören Jari Tervo. En genomgång av Finlands relation till sin östliga granne från 1940- till 90-talet. En tid då vänskapen med Sovjet skulle lovprisas i varje tänk- och otänkbart sammanhang, då de finska medierna ängsligt sökte undvika att publicera kritiska nyheter om de socialistiska länderna, då den finska översättningen av Solzjenitsyns Gulag-arkipelagen måste ges ut i Sverige, då stats-TV:n uppmärksammade oktoberrevolutionens 60-åsdag genom att låta den sovjetiske ambassadören Stepanov hålla ett långt direktsänt tal om denna världshistoriska begivenhet, då president Kekkonen utan vidare kunde vägra att kandidera i ett vanligt val eftersom han tyckte det kändes förnedrande, varför riksdagen hastigt förlängde hans ämbetsperiod genom en undantagslag, då en betydande (och framför allt högljudd) del av kulturarbetarna och studerandena hemföll åt den mest devota dyrkan av sovjetsystemet ...

Serien finns på Yle Arenan (motsvarighet till SVT Play) - tyvärr utan textning till andra språk.

Finland under kalla kriget
https://arenan.yle.fi/1-50828775

Vad var finlandiseringen? Vad gjorde det åt nationen att ljuga för sig själv? Hur lågt måste Finland sänka sig, och vad var nödvändigt? Eller handlar det om en framgångshistoria, eftersom Finland lyckades behålla sin självständighet? Serien sträcker sig från slutet av världskriget till 1990-talet. Den tar speciellt upp 1970-talet med sina taistoiter och vänskapsliturgier samt Yles och de andra mediernas roll i finlandiseringen. Redaktör Jari Tervo, manusförfattare Marjo Vilkko.