Frågan är inte alldeles lätt svara på, då den kanske är något ledande. Därför kontrar jag med några motfrågor: på vilket sätt var Kekkonens politik moraliskt oförsvarbar? Är undfallenhetspolitik i sig moraliskt oförsvarbar?Johan Olofsson skrev:
Men för att återvända till trådens ämne:
Arnstad riktar alltså kraftig kritik mot Finland för att man där inte medger/inser sin medskuld till de lidanden som Nazismens olika slags offer utstått. Man kan då fråga sig hur det förhåller sig med de lidanden som Sovjetväldets olika slags offer fått utstå, och om Finland skall anses medansvarigt för dessa lidanden (också).
Kunde Finland ha handlat på ett moraliskt mera försvarligt sätt under efterkrigstiden?
Hade t.ex. ett Fagerholmskt Finland fört en moraliskt mera försvarbar politik än det Kekkonenska nu kom att göra?
Arnstads kritik väckte en del uppståndelse i Finland, men inte till någon självrannsakan, vad jag vet. I Finland är det nog en rätt allmän uppfattning, att införandet av moralbegrepp i sammanhanget inte är konstruktivt, då det handlade om nationens överlevnad. Åtminstone delvis samma resonemang gäller för efterkrigstiden.
Därmed inte sagt, att jag skulle anse, att den efterkrigstida undfallenhetspolitiken var ett sunt fenomen.