I detta sammanhang skall jag berätta en tragikomisk men sann historia. Jag sällskapade en tid med en flicka som var stalinist. Det tog slut men i november 1982 ordnade sedan samfundet Finland-Sovjet sin årliga fest i Esbo där en hög diplomat från ambassaden brukade hålla tal. Nu inföll festen några dagar efter Bresjnevs död och av pur nyfikenhet besökte jag tillställningen. Diplomaten avstod från att håll tal och gav uppdraget åt en yngre man från ambassaden. Han satt och skrev på talet ännu då festen skulle börja.
I talet hyllade han dock inte Bresjnev utan skröt om Sovjets väldiga framgångar på världsarenan, dess styrka och ljusnande framtid. Men den här killens yttre habitus vara raka motsatsen till talet. I sin usla kostym av dålig kvalitet svettades han ymnigt, han fumlande med sina pappper och verkade rentav rädd. Han bligade hit och dit och jag tänkte att skulle jag nu knäppa med fingrarna skulle han skutta ut genom fönstret.
Det roliga var att en vecka tidigare hade kommunistidningarna gjort stor reklam för Bresjnevs senaste bok om sina bragder under kriget. Bresjnev insatser sades ha avgjort det stora fosterländska kriget. Kommunisterna hade olika butiker där dessa böcker såldes. Men redan under följande vecka had de börjat plockas bort av Juri Andropov och fanns inte mera att få. Såkan det gå. Bresjnev blev postumt av med många av sina titlar och medaljer.
Hur tänkte Finlands kommunister?
Re: Hur tänkte Finlands kommunister?
Jag vet inte om jag nämnt detta? Dök upp i tankarna när jag följer händelserna i Ukraina. Jo, under de diskussioner/debatter jag hade med sovjetanhängare och kommunister fick jag höra: "Skulle det sovjetiska folket någonsin vilja ha krig?" Nåja kanske de vill ha en liten säkerhetsoperation eller broderlig hjälp till Finlands folkregering? Jag brukade oftast replikera: Ja, skulle det sovjetiska foket någonsin vilja ha diktatur eller en Gulagarkipelag? Jag vet inte, men det har de!