Finsk frågelåda

[Borebo]

Eftersom här nämndes Urjala och Linnas böcker så känner jag mig kallad till en kort kommentar. Jag har ju grävt och forskat en del i ämnet och Urjalas egen lokalhistoriker Valo Saikku hade tagit fram mycket uppgifter. Då jag frågade honom hur bra Linnas böcker beskriver de verkliga händelserna så sade han ungefär så här: Ganska så bra, fast i verkligheten var år 1918 långt blodigare än i Linnas böcker! Av Urjalas befolkning på ca 5500 personer så dödades ca 450. 105 röda från Urjala avrättades, i boken säger Linna litet över 80. Skräddaren Halme och torparen Laurila avrättades i verkligheten på Munters fält i Urjala kyrkby. Dock inte på samma gång som i boken. Elma Laurila avrättades i Tavastehus och hennes förbild var 18-åriga Lempi Männistö som mötte samma öde just i Tavastehus. I filmen spelade Tuula Nyman Elma och till utseendet påminner hon mycket om den riktiga Lempi Männistö.
Hur är det med överste Salpakari då? Fyra ynglingar från Urjala blev jägare. Tre bröder Wahrén och av dem blev Håkan Wahrén överste och han hade en mycket viktig roll i Högkvarteret både under vinter- och fortsättningskriget. Som byråofficer på kommandostaben hjälpte han Mannerheim att formulera dagordrar, besluta om hederstecken och befordringar och svarade på brev i Mannerheims namn.

[Borebo]

Finns det möjligen på nätet en namnlista över medlemmarna i Svenska Frivilligkompaniet 1942-44?

[Borebo]

Ni kanske anar varför jag frågar! Jag tänkte titta närmare på det där fallet där en hemförlovad svensk frivillig gick till ryska ambassaden och sålde uppgifter om positionerna vid Jandeba. Följden var ett ryskt anfall med betydande förluster. Han dömdes ju i Sverige för sina handlingar men mannarna hade hårt kritiserat den lindriga domen, varför divisionens rättsofficer, den kände polarresenären Christer Boucht, gav en reprimand att man inte får kritisera domslut. Hette han Warodel eller något liknand?

[Hans]

Inte direkt men du såg: https://svenskafrivilliga.com/persons-k ?

MVH

Hans

[erep]

Eftersom här nämndes Urjala och Linnas böcker så känner jag mig kallad till en kort kommentar. Jag har ju grävt och forskat en del i ämnet och Urjalas egen lokalhistoriker Valo Saikku hade tagit fram mycket uppgifter. Då jag frågade honom hur bra Linnas böcker beskriver de verkliga händelserna så sade han ungefär så här: Ganska så bra, fast i verkligheten var år 1918 långt blodigare än i Linnas böcker! Av Urjalas befolkning på ca 5500 personer så dödades ca 450. 105 röda från Urjala avrättades, i boken säger Linna litet över 80. Skräddaren Halme och torparen Laurila avrättades i verkligheten på Munters fält i Urjala kyrkby. Dock inte på samma gång som i boken. Elma Laurila avrättades i Tavastehus och hennes förbild var 18-åriga Lempi Männistö som mötte samma öde just i Tavastehus. I filmen spelade Tuula Nyman Elma och till utseendet påminner hon mycket om den riktiga Lempi Männistö.
Hur är det med överste Salpakari då? Fyra ynglingar från Urjala blev jägare. Tre bröder Wahrén och av dem blev Håkan Wahrén överste och han hade en mycket viktig roll i Högkvarteret både under vinter- och fortsättningskriget. Som byråofficer på kommandostaben hjälpte han Mannerheim att formulera dagordrar, besluta om hederstecken och befordringar och svarade på brev i Mannerheims namn.

Linna var en socialist och hans Här under polstjärnan trilogi är inte en historisk beskrivning av inbördeskriget eller ens händelserna i Urjala. Verket är en fiktiv beskrivning av inbördes kriget som är djupt propagandistiskt. Det är rätt bra litterärt, men det är fel att tro att det skulle vara baserat på händelser i Urjala.

Det är ett hopkok av händelser på olika orter, som Linna kombinerat i sitt verk.

Det finska inbördeskriget var inte en torparkamp, som man kunde tro om man läser trilogin. Torparna var en verkligen liten minoritet av de som slogs i kriget. Dessutom slogs ungefär lika många torpare på båda sidorna.

Inbördeskriget startades av radikaliserade högtutbildade vänsterradikaler i Helsingfors, som med uppmaningar från kommunistregimen i St. Petersburg mobiliserade städers och bruksorters arbetarbefolkning mest i södra Finland. De flesta ledarna flydde sedan till Ryssland när kriget var förlorat. Därefter blev de flesta av dem likviderade i Stalins rensningar, så att den s.k. Terijokiregeringen bara hade 6 ministrar, av vilka en var en etnisk finne född i St. Petersburg som aldrig bott i Finland.

I denna artikel beskrivs hur Linna samlade olika händelser till sin trilogi. Kör den via en översättare.

https://puheenvuoro.uusisuomi.fi/veikkohuuska/329186/

Det är tragiskt att trilogin länge har ansetts vara en beskrivning av riktig historia.

Torparfrågan löstes med en lag 1918, efter inbördeskriget, med justeringar 1919 och 1922. Till 1940-talet löstes 45 000 torp till självständiga jordbruk. Lösningen fanns, men de rödas uppror medförde att lösningen kom lite senare än det skett annars. Att lösningen kom direkt efter kriget visar att frågan inte var en av orsakerna till kriget,

[Borebo]

Nog vet ju de flesta i Finland att boken inte är en beskrivning av riktig historia och inte har väl någon påstått detta? Jag vill minnas att det i samband med Fogelströms "Café Utposten" sades att boken inte beskriver verkliga händelser men väl sådant som kunde ha hänt. Nåja, Amaltheadramat rullas upp ungefär som det utspelades i verkligheten..
Samma kan sägas om "Polstjärnan". En fiktiv roman som bygger på verkliga händelser i Urjala och annorstädes. Med författarens rätt har Linna ändrat litet på händelsekedjan. Ett exempel: I boken låter han skräddaren Halme, då baronen (assessor Furuhjelm) hittas mördad, säga med spelad förvåning "Vem har gjort det här?" Som om han inte visste! I verkligheten lär dessa ord ha uttalats av Röda gardets chef i Urjala då man i början av februari 1918 hittade 4 Mustiala-elever ( det har ibland felaktigt påståtts att de var fem) mördade i ett kärr nära kyrkbyn. Enligt den fenomenale lokalhistoriker Valo Saikku lär kommunalläkaren då ha replikerat åt rödgardisten "Säg nu ännu att de inte äro döda, men döda äro de!".
Mustiala-eleverenas hårda öde (över trettio lär ha mördats) blev ju bekant för Carl August Ehrensvärd då han kom med Skärgårdens frikår till Forssa-Tammela. Matts Dreijer, som var gruppchef i kåren, berättar att genast i början såg han hur man förde, var det nu 14 rödgardister till sin avrätting. Av dessa var två kvinnor och Dreijer lär ha frågat varför också de skall avrättas? Svaret löd: De var med och mördade elever från Mustiala och skall nu betala för sina handlingar. Lantbruksskolan Mustiala låg ju i Tammela och här var hatet extra starkt då man ansåg att just dessa elever var fosterlandets bästa pojkar.
Linna har ju tagit sig författarens frihet att skapa ett eget drama. Sålunda avrättas torparen Laurila och skräddaren Halme samtidigt i boken. I verkligheten i Urjala så avrättades Honkola arbetarförenings kassör, torparen Fredrik Laurila den 29 april 1918 och skräddaren Kalle Halme den 2 maj.
Då boken kom ut reagerade bl.a. Edwin Linkomies, tidigare statsminister, ilsket och frågade "Var i Tavastland har det funnits en prästgård som behandlat sina torpare så illa?". Han fick följande svar: "Er partikamrat från ungfinska partiet, Hannes Gebhard gjorde på tiotalet en studie angående torparnas villkor i Kalvola, grannsocken till Urjala, och det framkom att de behandlades mycket illa, sadistiskt och övermodigt. Ett exempel var då torparen skulle göra dagsverke med sin häst så hade husbonden hittat på att han gör ett "modellbeting" med häst och två man som torparen ensam måste uppfylla, också om det gick en dag oh följande natt för en ensam man att nå upp till antalet körda stockar.

[Borebo]

Kanske denna fråga passar här då jag inte hittade en bättre tråd: Jag vet inte om jag tolkat saken rätt men jag förstod att i Olympiska spelen i Helsingfors 1952 så var det endast officerare som hade rätt att delta i modern femkamp. Sveriges då bästa femkampare var inte officer och fick inte delta och detta väckte uppmärksamhet. Har jag förstått rätt?

[Hans]

Den bäste svensken var civil.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Modern_fe ... pelen_1952

Hästar:

Reglerna i hästsporten hade nu ändrats så att också kvinnor fick deltaga, även underofficerare fick numera deltaga, tidigare hade dessa räknats som professionella.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Olympiska ... pelen_1952

MVH

Hans

[Borebo]

Tack Hans för klarläggandet! Man hör ju ofta historier om hur president Roosevelt inte ville skaka hand med Jesse Owens och liknande. Helsingfors 1952 har ju också en del skönhetsfläckar: Ingemar Johansson blev felaktigt behandlad och den finska guldmedaljören i brottning Kelpo Gröndahl blev inte inbjuden till presidentens mottagning på grund av att han tillhörde AIF.

[Hans]

AIF är då detta om jag fattat rätt: https://en.wikipedia.org/wiki/Finnish_W ... Federation

Visste jag inte.

MVH

Hans

[sveahk]

Tack Hans för klarläggandet! Man hör ju ofta historier om hur president Roosevelt inte ville skaka hand med Jesse Owens och liknande. Helsingfors 1952 har ju också en del skönhetsfläckar: Ingemar Johansson blev felaktigt behandlad och den finska guldmedaljören i brottning Kelpo Gröndahl blev inte inbjuden till presidentens mottagning på grund av att han tillhörde AIF.

Om jag minns rätt så fick Ingo ändå sin silvermedalj, men först i början på 80-talet...

Hans K

[Borebo]

Ingo fick medaljen, var det 1981? Det stämmer, det var hårda motsättningar mellan Riksidrottsförbundet och AIF. Bl.a. fick boxaren Olli Mäki, möjlig guldmedaljör i Rom, inte delta på grund av att han inte ville lämna sin AIF-förening. I första hand stod dessa inre stridigheter i AIF mellan socialdemokraternas olika fraktioner. Den i länken nämnda Pekka Martin var en man med hårda nypor, hatad av kommunisterna och missförstådd av de borgerliga. Utåt verkade han gå kommunisternas ärenden då han uteslöt olika föreningar från AIF, men tolkningen är felaktig. Själv sade han senare att han ville behålla AIF:s självständighet ty det andra alternativet hade gagnat kommunisterna!

[Ördög]

Eftersom här nämndes Urjala och Linnas böcker så känner jag mig kallad till en kort kommentar. Jag har ju grävt och forskat en del i ämnet och Urjalas egen lokalhistoriker Valo Saikku hade tagit fram mycket uppgifter. Då jag frågade honom hur bra Linnas böcker beskriver de verkliga händelserna så sade han ungefär så här: Ganska så bra, fast i verkligheten var år 1918 långt blodigare än i Linnas böcker!

Linna var en socialist och hans Här under polstjärnan trilogi är inte en historisk beskrivning av inbördeskriget eller ens händelserna i Urjala. Verket är en fiktiv beskrivning av inbördes kriget som är djupt propagandistiskt. Det är rätt bra litterärt, men det är fel att tro att det skulle vara baserat på händelser i Urjala.

Tack för era synpunkter! I ett sånt här ögonblick tycker jag att forumet egentligen borde ha en separat tråd om Väinö Linna, om hans produktion och debatten kring den, om romanernas relation till den historiska verkligheten, och om den betydelse - på gott och ont - som hans böcker och övrig offentlig verksamhet haft.

På finska har det under 2000-talet utkommit en rad verk om Linna's life and letters, som jag varmt rekommenderar och gärna diskuterar (nä, jag har inte själv läst dem alla). Jag kan försöka presentera titlarna närmare för icke-finskkunniga, men det får bli vid en senare tidpunkt.

https://kauppa.kierratyskeskus.fi/kirja ... w4GmAPMW1G
https://www.antikvariaatti.net/tuotteet/1637666
https://www.antikvaari.fi/teos/kirjoitu ... fH1Q1EuPoG
https://www.antikvariaatti.net/tuotteet/876225
https://www.booky.fi/tuote/jaakko_syrja ... ZqJ4WvP4m3
https://www.kirjavinkit.fi/arvostelut/v ... untematon/
https://www.antikvaari.fi/teos/vaino-li ... 3858e8f774
https://kirja.fi/collections/karo-hamal ... 9510447017
https://www.siltalapublishing.fi/produc ... rroksensa/

Linna var en socialist, skriver erep. Nåja, det finns ju "socialister" av alla möjliga sorter. Linna ville i första hand presentera en annan version av 1918 års händelser än den dittills rätt allenarådande "vita sanningen", där det sannerligen inte rådde brist på fiktiva och djupt propagandistiska verk.

Partipolitiskt aktiv var Linna veterligen inte, men hans världsåskådning torde ha varit närmast gråsossig och framför allt rejält "finlandiserad". Han var under 1960- och 70-talen en övertygad anhängare av president Kekkonens politik och vänskapen med grannen i öst. Han deltog med övriga kulturarbetare i de arrangerade resorna till Sovjet och njöt av den översvallande gästfriheten. Han kritiserade aldrig Moskva, inte ens behandlingen av Solzjenitsyn och andra oliktänkare. Vid ett besök i Sverige 1973 hävdade han, att den finländska statsledningens "oskickliga handlande" hade bidragit till att vinterkriget bröt ut.

(I presidentvalet 1978 ställde Linna upp som elektorskandidat till den 77-årige och redan trötte och sjuklige Kekkonen. Själv blev Linna inte vald till elektor, men Kekkonen fick över 80 procent av rösterna. Drygt tre år senare avgick han av hälsoskäl.)

Linnas hukande / krypande / följsamhet / kritiklöshet / bristande civilkurage (åtskilliga fler begrepp kan väljas) diskuteras i bland annat dessa texter.

https://suomenkuvalehti.fi/kulttuuri/va ... 9e1e4fc-10
https://www.verkkouutiset.fi/a/sk-vaino ... /#7b8f859d
https://jojalonen.wordpress.com/2017/07/16/linnarauhaa/

[Ördög]

nt

[Borebo]

Jag svarar helt kort: Javisst, Linna var ett barn av sin tid och hans inställning till grannen i öst var den man förväntade sig av "kulturpersonligheter" vid denna tid. Då Keijo Korhonen tillfrågades om vilka som krökte rygg för Sovjetunionen då på 1970-talet - början av 1980- talet svarade han: Somliga gjorde det, statsledningen aldrig! Då man bedömer Kekkonens politik, detta är min tolkning, så låg inte beundran för Sovjetunionen i främsta rummet utan det faktum att väst hade svikit Finland så många gånger från 1939 framåt. Ett exempel är då Shells tanker med livsviktig flygbensin låg klar för lossning utanför Helsingfors då vinterkriget bröt ut men den fick order att inte lossa utan segla bort från Finland. Denna flygbensin var beställd och redan betald.
I sin retorik kunde Kekkonen verka "lutande åt öst" men då det gällde viktiga saker var han ovanligt rakryggad: Sålunda lät han 1958 Sovjet veta, då Otto Ville Kuusinen tänkte besöka Finland, att "Landets gränser är för alltid stängda för landsförrädaren!". Då Sovjet hade invaderat Tjeckoslovakien 1968 gav han Kosygin en ordentlig utskällning och då maskalk Ustinov föreslog gemensamma manövrar år 1978 så sa Kekkonen nej på ett sätt som var direkt förnedrande för det stora och mäktiga Sovjet.
Då man bedömer hans poltik bör man minnas att hans affärsavtal med Kreml, som Kostamus, Svetogorsk och andra var otroligt förmånliga för landet. Många i Finland blev rika på dessa.
Och, som Keijo Korhonen sade så bar han själv i själ och kropp alla sår och ärr från Finlands blodiga närhistoria. År 1918 ledde han en exekutionspluton som avrättade röda i Fredrikshamn. Denna erfarenhet fick honom att inse vikten av att bygga en nation med stark nationell enighet. Om medlen var de riktiga kan diskuteras, men att Finlands Nato-anslutning gick så smärtfritt våren 2023 bevisar att han inte hade helt fel!