Finska inbördeskriget info

[Johan Olofsson]

Kriget uppkom dock som ett uppror mot Finlands lagliga regering.

Det där är måhända ett väldigt kort perspektiv.
Antalet förklaringar till krigets uppkomst är nog lite större än ett.

Som dessutom râkade vinna.

Icke utan ett visst stöd från det Tyska Kejsardömet.
(Och, med tanke på Sverige minst lika betydelsefullt, efter att den rikssvenska regeringen intagit en neutralistisk hållning till stridigheterna.)

Det är inte ovanligt att segrarna s.d.h. skriver historien. I det läget ser jag liksom inte varför vi skall undvika att anvânda det namn som Finlands (alltfort) lagliga regering har valt att âsätta dessa hândelser. Sâ mycket respekt tycker jag vi kosta pâ oss gentemot grannen och broderlandet.

Här finns en hel del att kommentera.

För det första måste man fråga sig vad du menar med "det namn som Finlands lagliga regering valt att åsätta dessa händelser." Menar du den nuvarande regeringen? För mig, som bor i Finland även om jag har en gediget skånsk bakgrund, vore det en nyhet.

För det andra undrar jag om du på samma sätt skulle vilja följa segrarens namnskick vad gäller "skärmytslingen" 30/11-39 till 13/3-40 samt kriget 25/6-41 till 5/9-44.

För det tredje undrar jag, vad gäller bruket i Sverige, om du inte undervärderar betydelsen av att vänster-höger konflikter kulminerade samtidigt i åtskilliga länder, däribland i Sverige, men att vänstern avgick med segern i Sverige men led nederlag i Finland.

Avslutningsvis vill jag, för att undvika en onödig typ av kommentarer, bara klargöra att jag personligen, om jag varit med 1917, självfallet hade tillhört den vita sidan.

[Rancid]

Jag är skeptisk till att finska inbördeskriget har fått något "officiellt" namn av den finska staten eller regeringen och att det i så fall skulle vara frihetskriget.
Om nu så är fallet så är då officiella finska webbsidor och publikationer inte speciellt konsekventa, de flesta förekommande varianter dyker upp.
Presidentämbetets sida verkar exempelvis inte ha något emot att använda beteckningen medborgarkriget.

"..Efter medborgarkriget togs frågan om flaggan upp till förnyad behandling och i det här skedet stannade man för en blåvit korsflagga.."
http://www.presidentti.fi/netcomm/news/ ... 702&LAN=FI

I Sverige är den vanligaste förekommande beteckingen finska inbördeskriget och personligen tycker jag det är det naturligaste och smidigaste namnet. De politiska undertonerna undviks och namnet är ju också logiskt då det ju faktiskt handlade om ett inbördeskrig (om än med andra länder inblandade på olika sätt).

[G:son]

En intressant detalj från Finlands presidentval år 2000 visar markanta likheter med den ursprungliga frontlinjen år 1918. Nedan visas en karta med understödet för Halonen och Aho i presidentvalets andra omgång, samt en karta som visar frontlinjen i februari 1918. T.o.m. de "röda" fästena i norr (arbeterstäder), och de "vita" i söder (svenska städer och svenska och finska landsbygdskommuner) visar förbluffande likheter.

Observera, att jag inte lägger fram detta som en provokation, eller som ett bevis på, att landet ännu är tudelat enligt 1918 års frontlinje. Men visst ger även detta en fingervisning om, att arvet från 1918 t.o.m. kan styra röstningsbeteendet i våra dagar.

I presidentvalet 2006 såg det litet annorlunda ut i andra omgången, då Halonen stod mot Niinistö. En detalj som förvånade mig själv, var att konservative Niinistö fick majoriteten i den gamla arbetarstaden Tammerfors, medan Halonen fick majoriteten i Ekenäs, den svenskaste av städerna i södra Finland.

[Johan Olofsson]

Hmmm...
Är det något som jag är skeptisk mot så är det just kartor av den här binära typen.
Beklagar, G, men din framställning köper jag inte.

Däremot tror jag alldeles säkert att det finns tydliga samband mellan var någonstans högersinnad och vänstersinnad befolkning är koncentrerad idag och för 100 år sedan. Detta är väl närmast en truism.

[Antiscamp]

Aargh! Benåmningsfrågan igen! Varför är det ingen som helt sonika kan använda min favorit: Frihets- och Inbördeskriget!? Den benämningen förenklar ju saken avsevärt.

Cheers.

[G:son]

Hmmm...
Är det något som jag är skeptisk mot så är det just kartor av den här binära typen.
Beklagar, G, men din framställning köper jag inte.

Däremot tror jag alldeles säkert att det finns tydliga samband mellan var någonstans högersinnad och vänstersinnad befolkning är koncentrerad idag och för 100 år sedan. Detta är väl närmast en truism.

Tja, jag försökte inte bevisa någonting, det var mera en reflexion, och ett försök att väcka lite diskussion om arvet efter kriget. Och visst är kartorna missvisande, då de inte visar befolkningstätheten på respektive område. Helsingfors, som är en röd prick, har flera invånare än Lapplands och Uleåborgs län tillsammans.

Ändå tycker jag, att man kan se ett samband, för ser man till röstningsbeteendet i riksdagsval, så borde en center- eller högerkandidat alltid bli vald, om man röstade lika i presidentvalet. Grovt förenklat kan man väl säga, att Aho förlorade år 2000, för att många samlingspartister röstade på Halonen, och Niinistö förlorade år 2006, för att många kvinnor från samtliga borgerliga partier röstade på Halonen. Poängen är, enligt mig, att år 2000 röstade många samlingspartister i de stora städerna hellre på Halonen, och jag anser att det inte är otänkbart, att de gjorde det pga att deras släktband kan spåras till den röda sidan.

Men visst är det ganska vild spekulation, det erkänner jag.

[Johan Olofsson]

Hmmm...
Är det något som jag är skeptisk mot så är det just kartor av den här binära typen.

Däremot tror jag alldeles säkert att det finns tydliga samband mellan var någonstans högersinnad och vänstersinnad befolkning är koncentrerad idag och för 100 år sedan.

[...]

Ändå tycker jag, att man kan se ett samband, för ser man till röstningsbeteendet i riksdagsval, så borde en center- eller högerkandidat alltid bli vald, om man röstade lika i presidentvalet.

[...]

Poängen är, enligt mig, att år 2000 röstade många samlingspartister i de stora städerna hellre på Halonen, och jag anser att det inte är otänkbart, att de gjorde det pga att deras släktband kan spåras till den röda sidan.

Vad jag vill se är alltså först och främst schatterade kartor där man kan skilja 49/51-valkretsar från 20/80-dito.

Sedan borde jag kanske lite vänligare framfört att jag tror att inbördeskrigets frontlinjer var en effekt av samma förhållanden som fortfarande visar sig på de där kartorna, inte en orsak.


Avslutningsvis är det för mig väldigt iögonfallande att socialdemokrater och samlingspartister sedan Paasikivis dagar haft väldigt mycket bättre relationer med varandra än i det västra grannlandet, och på det hela taget bättre relationer med varandra än med centerpartiet (som Aho företrädde). Visserligen ska man inte blanda ihop partier med deras väljare, men...

[David Asplund]

För det tredje undrar jag, vad gäller bruket i Sverige, om du inte undervärderar betydelsen av att vänster-höger konflikter kulminerade samtidigt i åtskilliga länder, däribland i Sverige, men att vänstern avgick med segern i Sverige men led nederlag i Finland.

Avslutningsvis vill jag, för att undvika en onödig typ av kommentarer, bara klargöra att jag personligen, om jag varit med 1917, självfallet hade tillhört den vita sidan.

Här undrar faktiskt jag vad du menar: "vänstern avgick med segern i Sverige". Syftar du möjligen på ett systemskifte (Swartz avgick i oktober och ersattes med regeringen Edén) som skall ha haft sina rötter i hungermarscherna våren 1917 (då den goda Värner Rydén började kalla Hammarskjöld för Hungerskjöld)? Hade verkligen de folkliga spontana händelserna dessa konsekvenser?
Du säger att du skulle ha tillhört den vita sidan 1917? I Sverige eller Finland? Visst försökte vissa högermän i Sverige få till en väpnad gren av den politiska högern. Men regeringen Swartz motsatte sig tack och lov detta.

[Spaningsledaren]

Skilsmässan frân Sverige hade gett det nya storfurstendömet en autonom stâllning, knuten i personalunion med det ryska riket. Den ställningen gick sedan till delar förlorad under russifieringsâren. Sedan visade det sig vara möjligt att utropa ett självständigt Finland i den ryska post-revolutionära röran. Dâ gjorde man det. Dock visade det sig, i detta revolutionspâverkade lâge att det fanns finlândare som kânde stôrre samhörighet med de nya revolutionsmännen i Petrograd ân den nya inhemsla överheten. Det utbröt ett, det mâste medges, inbördes krig ocksâ i Finland. Detta uppfattades som just ett Frihetskrig. Kriget gâllde huruvida den regering som tillkommit skulle ges möjlighet att föra en nationell finländsk politik eller inte. Alternativet var ett mer proletärt präglat folkstyre med röda garden och det hela - à la Sovjetstaten. Det tillkommer inte oss att döma mellan dessa olika uppfattningar, eller ens att hâvda att det bara fanns just dessa tvâ. Fortsatt forskning kan bidra med fördjupad kunskap. I den mân det finns oläkta sâr frân tiden är helandet av dessa en internt finländsk angelägenhet som vi inte heller just behöver lâgga oss i.

Jag tillâter mig, i all enkelhet, att konstatera att kriget upplevdes som ett frihetskrig, att det betecknats pâ det viset och att det, till exempel, -inrättades ett särskilt förtjänsttecken, Frihetskorset, för att utmärka viktiga enskilda insatser i den kampen.

Att nu, en massa âr efterât, försöka upphöja dâtidens finländska inrikespolitik till huvudsaklig krigsanledning utgör fôr mig ett slags cirkelbevis dâr det som skall bevisas tas som utgângspunkt. Hade det varit sâ att kampen inte alls, eller inte huvudsakligen, gällt just landets stâllning som självstândig nation tror jag att det internationella stödet till regeringssidan inte hade kunnat bli sâ starkt som det faktiskt blev. Jag finner det svârsmâlt att förmoda att alla de som uppfattade kampen som just en frihetskamp hade fel. (Vilket sedan alls pâ nâgot sätt skall tolkas som ett underkânnade av drivkrafterna och bevekelsegrunderna hos alla de som här kom att stödja den röda sidan.)

Valet av etikett är inte neutral. Hur man än vânder sig har man rumpan bak. Just dârför anser jag, som redan framhâllits, att det mest praktiska nog till sist ändâ är att fortsätta att kalla kriget just Frihetskriget.

[Johan Olofsson]

Skilsmässan frân Sverige hade gett det nya storfurstendömet en autonom stâllning, knuten i personalunion med det ryska riket. Den ställningen gick sedan till delar förlorad under russifieringsâren. Sedan visade det sig vara möjligt att utropa ett självständigt Finland i den ryska post-revolutionära röran. Dâ gjorde man det. Dock visade det sig, i detta revolutionspâverkade lâge att det fanns finlândare som kânde stôrre samhörighet med de nya revolutionsmännen i Petrograd ân den nya inhemsla överheten.

Man frågar sig i all vänlighet om inte Spaningsledare, liksom vissa rikssvenskar, hade varit betjänta av att läsa in sig på modern historieforskning.

[Spaningsledaren]

Hela den här debatten är ganska mycket, för att inte säga fullkomligt, OT.
Jag är redan av det skâlet tveksam till att vidare älta de hâr etiketterna.
Vad din frâga har med den citerade texten att göra begriper jag inte heller.

[Johan Olofsson]

Vad din frâga har med den citerade texten att göra begriper jag inte heller.

Urval av händelser som anses värda att notera, respektive inte värda att notera, antyder en påtaglig följsamhet gentemot den dåtida vita presentationen.

[Antiscamp]

Kriget kallades förvisso Fihetskriget av de vita under det att det utkämpades och även efter stridshandlingarnas slut kom den benämningen att användas. Jag antar att benämningen Inbördeskriget kommit till efter andra världskrigets slut.

Därför väljer jag själv benämningen Frihets- och Inbördeskriget, vilken jag anser säger så mycket som möjigt om vad det handlade om. Men nu har jag förvisso sagt mitt i denna fråga, och jag tänker inte tjata mer. Att diskutera krigets benämning är som att diskutera orsakerna till romerska rikets fall, det blir en filosofisk fråga, snarare än en historisk. He he.

Varje tid har onekligen sin historieskrivning och sin syn på saker och händelser; därför ändrades naturligtvis inställningen till frihets- och inbördeskriget under finlandiseringens årtionden. så även benämningen/benämningarna på det...

Cheers.

[Ördög]

Hej

Jag lysnade just på den gamla finska punk gruppen kohu-63, och deras lyssande version av rödgardisternas march. Så är det någon som kunde översätta texten till mig?
(I vanliga fall skulle jag be farsan, men i det här fallet är det risk för hjärtattack!)

......

Jag tror melodin i orginalet är samma som "vi gå över dags stänkta berg"

MVH Patrik

Känner inte riktigt för att börja översätta, det är inte alldeles enkelt att översätta lyrik, så att det liknar någonting. Men enligt finska Wikipedia är melodin en kompott av en tysk (anges inte vilken) sång för ungdomar, och "Ja må han leva" . Kan inte påminna mig, att jag skulle ha hört "Röda gardets marsch" någon gång, så jag vet inte hur trovärdigt det är. Textförfattaren är okänd. Vidare enligt finska Wikipedia, så sjunger man i Väinö Linnas "Okänd soldat" en något modifierad version av marschen, så du kan ju kolla i den boken.

http://fi.wikipedia.org/wiki/Punakaartin_marssi

Det är sant att Vanhala i Okänd soldat sjunger valda bitar ur marschen, men den svenska översättningen är inte anpassad till sångens melodi. Men sången nämns också på några ställen i Upp trälar. I kapitel fem sjunger Fula Santeri den första strofen, och den svenska tolkningen går i mitt tycke bra ihop med melodin - kom ihåg att också det finska originalet innehåller orena rim och rader med för många / för få stavelser. Sånt ger ett ordentligt proletärt intryck (jfr O. Palme som i sina tal sa eran och dom därna eftersom han trodde att arbetarna uttryckte sej så ... )

Fattigfolk i Finlands kojor
bryter sina bojor
lidandenas bägare är bräddad till sin rand.
Emot förtryckarhorden
stampar folket fram ur jorden
sina ädlaste krigare till kamp.

I följande kapitel deklameras sången för rödgardister i Tammerfors. Raderna

och skräckens bödlar bland de första
efter folkets hjärtblod törsta

motsvarar raderna i strof 6

siellä hirmuhenget saavat
sydänverta janoavat

Och slutligen roar sej rödgardisterna i kapitel sju med att sjunga sången för den fängslade kyrkoherden. Så här lyder strof 4 i Stormboms tolkning:

Allt hårdare blir kampen
allt mera frihetstanken
sig sprider i proletariatets namn.
Ej längre härskarmakten
hjälps av tortyren, slakten
då frihetens hjältar storma fram.

[Harkett]

För den som är intresserad av kriget olika benämningar se Historiallinen aikakauskirja 1993. Samma år som Ylikangas bok Tie Tampereelle utkom. Förljande historiker redogör för resp. benämning:
Seppo Väisänen, Kansalaissota, Medborgarkriget
Jan Ehrnrooth, Kapina, Upproret
Pertti Haapala, Luokkasota, Klasskriget
Heikki Ylikangas, Sisällissota, Inbördeskriget
Risto Alapuro, Vallankumous, Revolutionen
Ohto Manninen, Vapaussota, Frihetskriget

Viljo Rasila använder i sin rubrik, Vuoden kahdeksantoista sota, Kriget år 1918

Vad jag saknar redogörelse för är farmors ord: Veljessota, Brödrakriget