Osorterad polsk trål.
https://www.google.com/search?ei=eqIMXc ... BmilniHe0w
MVH
Hans
Polska frivilliga på Vita sidan i inbördesrkiget
Re: Polska frivilliga på Vita sidan i inbördesrkiget
De hamnade där, eftersom de var förlagda där i Finland. Efter februari-revolutionen 1917 i Ryssland (Kerenski revolutionen) påbörjade ju arméns upplösning samtidigt som den kvarvarande Ryska staten, samt tidsandan, uppmuntrade soldatråd., Och de polska soldatråden började tala om att organisera en polsk legion och så småningom komma till Polen. Och så blev det, och man kom att stötta den vita sidan, regeringssidan. Utan att delta aktivt i regelrätta strider, motarbetades de ryska, potentiellt röda, soldaterna bla genom avväpning, och man kom att bidra till att stabilisera området.erep skrev: ↑21 maj 2019, 17:56Det är inte ett misstag, utan skall förstås som tiden för en organiserad polsk legion i Finland. Kejserliga Rysslands trupper bestod ju inte bara av storryssar, utan soldater från ett stort antal nationaliteter från imperiet, inklusive polska.
Bakom länken i wikipedia-artikeln finns en bok om ryska soldatdråp i Finland och från sidan 233 beskrivs hut de polska soldaterna organiserade sig till Polska legionen i Finland, efter februarirevolutionen 1917.
https://web.archive.org/web/20140224195 ... 134314.pdf
I boken nämns att:
Polackerna bildade föreningar bl.a. i Helsingfors, Viborg, Ino fort i Nykyrka, Villmanstrand, Tammerfors, Vasa, Åbo, Uleåborg,
Torneå, Tavastehus, Kokemäki, Raumo, Riihimäki, Kotka, St. Michel, Björneborg och Hangö. Under sommaren 1917 började man indela soldater med polsk börd till egna enheter. Då uppstod en bataljon av alla vapenslag i Viborg, En avdelning av tungt artilleri i Viborgoch ett infanterikompani i Ino. Det fanns sammalagt mera än 20 polska militärenheter i Finland. Dessa bildade ett förbund som kallades Polska legionen i Finland. Den omfattade 1 700 män och 37 officerare.
Antalet polska soldater var dock märkbart större, eftersom man bedömt att de var minst 4 000 och möjligen ungefär ca. 6 000.
Som chef för polackerna fungerade fänrik Stanislaw Robert Prus-Boguslawski.
I en kortfattad historik om Polska legionen i Finland, utgiven 1927beskrivs: “Centralkommitén och legionens befäl offererade trupperna de hade tillgång till åt de finska myndigheterna, speciellt ordförande P.E. Svinhufvud. Man kom överens om att de beväpnade polska trupperna strävar till att hålla vapnen och ammunitionen i sina händer på finska landsbygden och hålla ordning på Viborg fort, samt järnvägen mellan Viborg och gränsen till Ryssland. Den Polska legionen kväste en hel del skärmytslingar i Finland. Polackerna lät inte vapen föras ut ur Finland, utan konfiskerade vapen av grupperna av ryska aoldater och matroser som flydde från landet. Vapnena blev i Finland. Under hela sin tid i Finland skyddade legionen områden för sammandrabbningar mellan ryska soldathopar, trots att deras antal beräknades till 14 000 personer.”
Också enligt en rapport till marsalk Józef Pilsudskille från år 1922 hade Prus-Boguslawski efter oktoberrevolutionen 1917 fått i uppdrag av finska senaten att upprätthålla ordning på gränsområdet, avväpna vapnen från desertörer från ryska armén och demobiliserade enheter samt "generellt verka i samarbete med finska vita trupper mot bolsjeviker”. Enligt Leon Wasilewskis skrivelse upprätthöll polska bataljonen ordning i Viborg “genom att utpostera vakter i banker och affärer, så att härjande anarkistiska element inte skulle kunna göra skada”. Han nämner även att Mauritz Mexmontan fungerat som samverkansperson mellan de finska myndigheterna och de polska organisationerna i Ryssland, i förhållande till Svinhufvud
Texten ovan är alltså min översättning från verket bakom länken. Där finns mera detaljer. Det ser ut som om rapporteringen till Polen ger en aktivare bild än motsvarande finsk rapportering om legionen.
En rättelse: enligt den polska wikipedia, tycks Stanislaw Boguslawski varit rtm, dvs ryttmästare. Alltså snarare ekvivalent till kapten än fänrik.
OK, men det var ändå en påfallande brist på officerare, 37 nämns. Jag antar att en del stamofficerare var ryssar, så då gick de ju bort.
Vidare, soldatråden kunde ju rösta bort impopulära officerare (eller säg, regeringstrogna officerare som verkade för fortsatt krigföring) och tvinga dem att lämna sina uppdrag. I Ryssland kunde de lynchas, här antar jag att man gjorde sig av med dem på ett mera civiliserad sätt.