Ja, jag måste kanske ge lite bakgrundsuppgifter först: Brunnsparken (i folkmun Brunsan, på finska Kaivopuisto eller Kaivari) är en park och stadsdel i södra Helsingfors, sannolikt det mest exklusiva bostadsområdet i hela Finland. Här finns bland annat flera utländska ambassader, marskalk Mannerheims hem, som numera är museum, samt en anrik restaurang, Brunnshuset eller Kaivohuone. På första maj samlas studenter och andra i parken till sillfrukost, och vid skolavslutningen i månadsskiftet maj-juni brukar tonåringarna fira där med cider och lustgas. Ni kan läsa mer om Brunsan här, och beundra lite fina bilder.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Brunnsparken,_Helsingfors
https://vihreatsylit.fi/sv/kaivopuisto
För att betjäna de olika hamnarna i Helsingfors byggdes 1891-95 en järnvägslinje som gick runt hela innerstaden. Järnvägen passerade också Brunnsparken, delvis i en tunnel. Tågen tuffade längs spåren i närmare hundra år, men på 1980-talet upphörde trafiken. Rälsen revs småningom upp, och en asfalterad cykelväg anlades på hamnbanans plats.
Där tågen rullade ut ur tunneln i Brunnsparken fanns en plankorsning, där man under långa tider kunde se tre kors ritade i sanden mellan syllarna. I den här facebook-gruppen, avsedd för gamla foton från Helsingfors, kan man beskåda scenen på en bild från 1950.
https://www.facebook.com/groups/helsink ... 992891281/
Den vanligaste förklaringen var att två små barn någon gång i 1900-talets början hade blivit överkörda av tåget på detta ställe. Barnens olyckliga mor skulle ha ritat korsen, och uppsökte därefter stället om nätterna för att bättra på dem. Senare skulle ett tredje kors ha dykt upp, och det tolkades som att också barnens mor var död. Men vem som åstadkommit detta tredje kors vet ingen.
Pia Sulin-Raivio skriver i sin kommentar till fotot att de två ungarna förolyckades i maj 1913, att korsen dök upp oavsett väderförhållandena, och att det finns fler bilder på dem. I flera andra kommentarer intygar folk att de hört historien och sett korsen - de fanns kvar ännu på 1970- och 80-talen, och Ilse Nyqvist berättar att man brukade rita dem på nytt, ifall de tillfälligt plånades ut. Å andra sidan skriver Ville Hurmalainen att han och hans kompisar låg på lur för att se vem som ritade korsen. Men om dagen syntes ingen mystisk korsritare till, och nattetid var det omöjligt att bedriva sån amatördeckarverksamhet (för skolarbetets skull, kan man förmoda) ...
Själv är jag inflyttad till Helsingfors långt efter att järnvägen försvann, och har aldrig sett korsen. Men jag minns att jag läste om dem i Hufvudstadsbladet någon gång på 1980-talet.
För ögonblicket finns ingen svenskspråkig redogörelse på nätet - utom i en sentimental dikt, som 1927 publicerades i Nya Budbäraren, de finlandssvenska metodisternas tidning.
https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikak ... 293?page=3
Bakom signaturen R. R. N. döljer sig en herre vid namn Richard Rinaldo Nyman, som förståeligt nog inte tillhör den finlandssvenska litteraturens odödliga namn. Nedanstående länkar visar att han var född den 18 augusti 1897 i Helsingfors, verkade som typograf och predikant inom metodistkyrkan, och avled den 16 april 1964. År 1944 gav han under pseudonymen Richard Pilgrim ut ett dikthäfte, Det spelar sol i gränderna, där dikten också återges, men med lite ändrat ordval.
https://runeberg.org/sfl/2/0457.html
https://www.ancestry.com/genealogy/reco ... 24-10qlwpd
Som ni ser tycktes korsen på 1920-talet bara ha varit två till antalet, och i dikten talas om en enda stackars krossad ljuslockig pilt. Man kan undra varför det behövdes just två kors till hans minne. Hur som helst så är detta det äldsta belägget jag hittat för historien.
Mer information torde följa inom kort, men andra får gärna bidrag med egna hågkomster.
