Här är ett sammandrag om Jägarrörelsens bildande och om striderna på östfronten, översatt direkt från sida på nätet
http://itsenaisyys100.fi/jaakarit-siirt ... ussa-1916/
Time line Jägarrörelsen
• 17 eller 20 november 1914: Österbottens möte i Helsingfors
• 26 januari 1915: Avtal om utbildning av 200 studentexamenkandidater i Tyskland
• 25 februari 1915: Pfadfinder (scout) kurs börjar vid Lockstedter Lager
• 28 augusti 1915: Grundandet av Lockstedt träningsgrupp
• 31 maj 1916: Grundandet av Kungliga Preussiska Jägarkompani 27 och dess placering på östfronten i nuvarande Lettlands område för att kämpa mot den ryska armén
• 8 mars 1917: Ryska revolutionen
• 25 mars 1917: Pataljonen dras tillbaka permanent från fronten
• 25 januari 1918: Nedrustningen av ryska trupperna börjar i Finland
• 27 januari 1918: Frihetskriget börjar
• 13 februari 1918: Pataljonen upplöses i Libau
• 25 februari 1918: Majoriteten av jägarna anländer till Vasa. Jägarna tillsätts i ledande befattningar i den vita armén
• 16 maj 1918: Den vita armén marscherar in i Helsingfors
Den finska jägarbataljonen var i stridstjänst på östfronten i Tyskland vid Rigabukten från juni 1916 till mars 1917. Soldaterna fick betydande professionell stridserfarenhet under hårda förhållanden. Det förekom också allvarliga konflikter när hemkomsten till Finland försenades.
De finska frivilliga soldaternas militärutbildning hade börjat i februari 1915 i Lockstedt i norra Tyskland. Under augusti-september blev de tyska armésoldater, men de krävdes inte att avlägga soldated. Istället förväntades de göra en åtagande att tjäna Tyskland med full kraft överallt.
Målet var att ge jägarna frontlinjeupplevelse. Den 9 maj 1916 bildades de som Königlich Preussisches Jägerbataillon Nr 27, eller Kungliga Preussiska Jägarbataljonen 27. Bataljonen bestod av
1 254 finländska och 203 tyska soldater. Bataljonen tog över ansvaret för frontlinjen i början av juni 1916, på en cirka fyra kilometer lång sektor längs den smala Misse-floden söder om Riga.
De mötte den ryska 7:e sibiriska armékåren, där bland andra överstelöjtnant Wilhelm Thesleff tjänstgjorde i staben. Både Thesleff och jägarna skulle senare spela en stor roll i Finland år 1918.
Bataljonens uppgifter var huvudsakligen vakttjänst och befästning av positioner. Det ogästvänliga terrängen, regnperioden, bristen och dålig kvalitet på mat och sanitet gjorde förhållandena svåra och skapade missnöje. Under midsommar hoppade två jägare över till ryssarnas sida, och nästa dag utsattes de finska positionerna för en kraftig artilleribeskjutning där en jägare dödades och fyra sårades. Senare hoppade även en tredje jägare över.
I juli hamnade två av bataljonens enheter i strid utanför deras ansvarsområde. En artillerienhet under ledning av Lauri Malmberg deltog i försvaret mot en rysk attack vid Ekkau-Kekkaun (Jecava-Kekava) från den 19 juli. Malmberg befordrades senare till generallöjtnant och blev senare chef för skyddskårerna i Finland.
Den enda attack där de finska jägarna deltog under hela kriget ägde rum vid Schmarden (Smarde) den 25 juli.
I slutet av augusti flyttades bataljonen till stranden av Rigabukten, nära Dumben (Klapkalnciems). Terrängen var torrare, men fienden var mer aktiv, vilket ledde till fler förluster. Bataljonen hade ansvar för en 4-5 kilometer lång frontsektor. Nära Dumben begravdes fem finländska jägare som hade fallit i strid i en tysk militärgrav.
Under hösten drabbades bataljonen av en inre kris, som kallades för stor missnöje. Det berodde på frustration och rykten om att bataljonen skulle användas som en anfallsstyrka på östfronten. Hoppet om att återvända hem började försvinna, och missnöjet växte, vilket ledde till disciplinära åtgärder och till och med hot om att bataljonen skulle upplösas. Den 13 december drogs bataljonen tillbaka från frontlinjen och förflyttades till Libau (Liepaja), där utbildningen fortsatte.
I januari 1917 beordrades bataljonen till fronten igen den 5 januari, trots tidigare löften om annat. Två dagar senare tvingades den försvara sig mot en rysk 12:e armékårs anfall vid Aa-floden. De grävda, sköra positionerna, den kalla vinden och den hårda ryska beskjutningen gjorde förhållandena mycket svåra. Bataljonens befälhavare, som hade varit ansvarig för utbildningen från början, var major Maximilian Bayer, som senare förflyttades till västfronten och stupade i oktober. Bayer ersattes av kapten Julius Knaths.
Den 18 januari drog sig bataljonen tillbaka från fronten vid Aa-floden och förflyttades till Mitau (Jelgava), där soldaterna utrustades med skidutrustning. Enheter förbereddes för en motoffensiv, men missnöjet inom bataljonen växte. En jägare från Lapua, Sven Saarikoski, som vägrade följa avmarschkommendot, sköts den 24 januari. Skytten var hans överordnade, Armas Ståhlberg, som senare stupade som major i den vita armén i Joutseno i april 1918.
Skidavdelningen väntade på order för en attack i det hårda vädret i området Mangalin-Skangalin. Ordet kom aldrig, och avdelningen drog sig tillbaka. Delar av bataljonen började förflyttas till Libau från början av februari, medan en del stannade i Tukkum.
Bataljonen togs bort från fronten och förflyttades till Libau den 25 mars 1917. Förlusterna bland de finska soldaterna på fronten var 11 döda, en dödligt sårad och en saknad, samt 49 sårade. Av de som tjänstgjorde på fronten dog 15 av sjukdomar, oftast tuberkulos. Alla de finländska jägarna som dött i strid eller på sjukhus begravdes på det som nu är Lettland. De flesta av gravarna har lokaliserats och delvis restaurerats.
Bataljonens utbildning fortsatte i Libau fram till den 13 februari 1918, då bataljonen upplöstes. Bataljonens fana vigdes i den Heliga Treenighetskyrkan i Libau. Jägarna avlade en soldated till Finlands lagliga regering. Som ny befälhavare, utsedd av Finlands regering, tjänstgjorde överstelöjtnant Wilhelm Thesleff. Jägarna undertecknade en försäkran om att tjäna i Finlands armé i minst ett år och tilldelades finska militära grader. Den 11 februari 1918 befordrades 1 130 jägare till finska militära grader, 403 officerare och 727 underofficerare.
/ Texten är gjord i samband med Finlands hundraårsjubileum och torde vara rätt tillförlitlig. Min översättning kan däremot innehålla fel. Sidan är tvåspråkig men den svenska delen öppnade ivf inte i min maskin.