Avrättningarna av de röda i Finland

[Leo V]

Om vi utgår att avrättningarna av röda är ett unikum i historien med avseende på grymhet. Vad är förklaringen till det?
Kulturella strukturer? Jag fick aldrig riktigt något nöjaktigt svar på detta på denna tråd.

[G:son]

Om vi utgår att avrättningarna av röda är ett unikum i historien med avseende på grymhet. Vad är förklaringen till det?

Unikum är säkert ett alltfört starkt ord. I synnerhet inbördeskrig är ofta ofattbart brutala, se på USA, Grekland, Jugoslavien, Ruanda o.s.v. Jag tycker, att det snarare ser ut som ett allmänmänskligt beteende, än någonting specifikt finskt.

/G:son

[LasseMaja]

Enligt finska krigsarkivet avrättades 7370 rödgardister

Enligt Roselius så är det korrekta antalet närmare 10000 avrättade. Han stödjer sig på ett bredare källmaterial än endast krigsarkivet.

[Anne G]

Om vi utgår att avrättningarna av röda är ett unikum i historien med avseende på grymhet. Vad är förklaringen till det?

Unikum är säkert ett alltfört starkt ord. I synnerhet inbördeskrig är ofta ofattbart brutala, se på USA, Grekland, Jugoslavien, Ruanda o.s.v. Jag tycker, att det snarare ser ut som ett allmänmänskligt beteende, än någonting specifikt finskt.

/G:son

USA:s inbördeskrig var inte särskilt brutalt. Orsaken var att det inte var krig mellan klasser och krigets ledare har gått i samma skola. Finlands inbördeskrig kan bäst jämföras med Spaniens.

Det har just publicerats en ny bok om psykologiska sidan av kriget, Sisällissodan psykohistoria av Juha Siltala. Den berättar hur båda sidorna började se de andra parten som fienden som de placerade all ondska i så att de själv kunde med gott samvete "rengöra" landet.

Även över 20 år skrev filosofen Oiva Ketonen en intressant bok Kansakunta murroksesssa. Ketonens tes är densamma som Väinö Linnas i Här under Polstjärnan: de bildade såg folket såsom Runeberg hade skildrat den i Bonden Paavo, som kunde sä tålmodigt hårda ut med alla prövingar, och kunde inte acceptera att den ville jämlighet.

För svenskspråkiga är kanske intressant Johannes Salminens esse från 60-talet Finlandsvenskarna och infördeskrig, men jag minns nu i vilken av hans böcker den är publicerat.

[Schwemppa]

Väcker den här gamla tråden då jag råkade befinna mig på gravgården i min barndoms hemort Karis i lördags, och råkade på det här minnesmärket över röda avrättade/stupade från Karistrakten. Som synes en del svenskspråkiga namn, i Västra Nyland förekom det en hel del svenskspråkiga bland de röda.

Ivar Torvinen, tvåspråkig, var fö. en av ledarna.

[Leo V]

Tittar man i MG Schybergsons bok om den röda terrorn ser man många svenska för- och efternamn bland de röda. Var inte majoriteten av de svenskspråkiga som dödades under kriget röda?

[Femtiotrean]

Svenska för- och efternamn var vanliga i helt finskspråkiga familjer. (Trots att min familj har aldrig varit svenskpråkig kan man inte finna en enda finska förnamn före min far, född 1923, och hans syskon.)

Men det är alldeles sant att majoritetn av de svenskspråkiga döda var röda. Om jag minns rätt, 4% av 27 000 röda jämfört med 13% av 5 000 vita.

PS Om man var en svenskspråkig röd, hade man statistiskt sätt bättre chanser att överleva som fånge. En liten fakta som man kan, hmm, interpretera på olika sätt...