Finlands språkliga våndor

[frejs väpnare]

Läser i min dagliga tidning att finska samlingspartiets kongress den 13 juni beslutade att slopa den obligatoriska svenskundervisningen i finska grundskolan. (Jag antar att det inte har konsekvensen att obligatorisk finskundervisning i svenska bygder slopas)

Detta innebär att det (teoretiskt) finns minst 55 av riksdagens 200 mandat (samlingspartiet och sannfinnarna) för en förändring av reglerna. Om jag nu har ”hängt med” i de finländska partiprogrammen. Sedan är en annan sak om det blir några seriösa diskussioner om lagändring i samlingsregeringen.

Som rikssvensk ser jag med både beundran och skepsis på den finländska språkfrågan. Jag tycker det var en god kompromiss att redan 1918 jämställa språken, och skäms, som svensk, att vi själva inte kunde göra något liknande förrän på 2000-talet. Och då är det ju mest en pappersprodukt, till skillnad från Finland där hänsynstagandet verkar fungera. Men det finns också negativa känslor inför allvaret, engagemanget och tonfallet i språkfrågan i Finland. Även på Skalman har vi ju läst inlägg som underkänner historisk litteratur därför att den utgivits på ”fel språk”

Jag har ingifta finlandssvenskar i familjen som behållit sitt födelsehem som sommarstuga. Underbart strandläge med fiskerätt och så mycket skog att man kan plocka blåbär och svamp. Då och då stämmer våra semestrar så att jag kan besöka dem. I mitten av 1990-talet skedde ett sådant besök, och jag tog mig dit via Åland, Gustavs och Åbolands skärgård.
Två dagar läste jag då tidningen Åland, där insändarsidorna hade exploderat. Tidningen hade tydligen en praktikant född i Helsingfors som i ett reportage om någon hembygdsfest använt ett ord, vanligt i den svenska Helsingforsslangen, men av finskt ursprung. Första dagen jag läste tidningen innehöll den tre sidor insändare med kritik och skäll (På Åland talar vi svenska) på den stackars journalisten. Andra dagen satte redaktionen streck i debatten med fyra sidor insändare, ingen med något överseende drag. Jag anade att det dessutom hade varit några tidigare dagars insändarstorm.

På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande) var jag tvungen att tala engelska med den lokala handelsmannen, som inte ”begrep svenska”. Jag vägrar tro att en livsmedelshandlare i en 96,7-procentig svenskbygd inte förstår och talar svenska. Jag tror att han hörde min rikssvenska dialekt och ville demonstrera.

Väl framme hos släkten berättade jag detta på ett välkomstkaffe hos grannarna. Samtidigt som de höll med mig om handelsmannens demonstration förklarade de att ”di svenska” måste vara på ständig vakt. Mannen i familjen berättade om när en av hans arbetskamrater försökte värva barn till en finskspråkig klass. Jag tror att det var så att om fem barn i en enspråkig kommun vill ha undervisning i det andra språket måste kommunen ordna det. I denna årskull fanns det fyra, så föräldrarna försökte värva någon mer. Medan han berättade detta blev grannen argare och argare. Fortfarande, efter 20 år, var det en fräckhet utan dess like att arbetskamraten överhuvudtaget kunde komma med ett sådant förslag. Och jag vågade inte andas om att det kanske varit praktiskt eftersom sonen i dag bor i en finskspråkig kommun, sambo med en finsktalande tjej och med barn i en finskspråkig klass.

Ps Rubriken har jag snott från tidningen, så den är oberoende av mitt eget tänkande.

[Anne G]

Läser i min dagliga tidning att finska samlingspartiets kongress den 13 juni beslutade att slopa den obligatoriska svenskundervisningen i finska grundskolan. (Jag antar att det inte har konsekvensen att obligatorisk finskundervisning i svenska bygder slopas)

Detta innebär att det (teoretiskt) finns minst 55 av riksdagens 200 mandat (samlingspartiet och sannfinnarna) för en förändring av reglerna. Om jag nu har ”hängt med” i de finländska partiprogrammen. Sedan är en annan sak om det blir några seriösa diskussioner om lagändring i samlingsregeringen.

Samlingspartiet kommer inte främja saken, sä både partichef Katainen och utrikesminiter Stubb.

Jag tror att det största skälet mot "tvångsvenskan" är att i grundskolan måste alla studera språk. Förut lärdes man språk bara om gick i läroverket. Kanske två eller tre språk är lite för svårt till några elever, speciellt om de bor t.ex. i Östra Finland där det fanns inga svenkspråkiga. Men kan barn inte veta vilka arbeten de har som vuxna och var de bor.

Jag har förut bott och arbetat i Borgå, så jag vet att man verkligen har nytta av svenskan. Och naturligtvis kan man inte studera Finlands historia eller litteratur utan att kunna svenska.

[Anne G]

[quote="frejs väpnare"] Jag tycker det var en god kompromiss att redan 1918 jämställa språken, [quote]

Du menar grundlagen? Den godkänts i 1919.

Heikki Ylikangas tycker att det väsentliga beslutet gjordes i språkförordningen 1863 av Alexander Ii när finskan skulle bli jämställd som offentliga med svenskan inom 20 år.

På kort sikt syntes det var en stor seger på kort sikt fennomaner, men på längre sikt var det just tvärtom, tycker Ylikangas som jämför Finlands och Estland utverckling. 1800 talet försenades utvercklingen av estniskas ställning av tyskarnas starka ställning. Estland tilläts inga högre läroverk på estniska, de måste lära på tyska eller senare på ryska. I Finland grundade man snabbt många finspråkiga skolor ledande universitet och bara efter en generation var majoriteten av studenter finskspråkiga. Svensktalande överklassens makt räckte helt enkelt inte tillräckligt för att förhindra detta framsteg.

Efter Ylikangas var det vanligt att när nya stater uppkom efter första världskriget och de blev demokratier (för en tid), gjorde parlamentet majoritetsbeslut att majoritetets språk det officiella språket. Så var det också i Estland där talare av minoritetsspråk beviljades endast kulturell självständighet.

Detta skulle utan tvekan ha hänt också i Finland, tycker Ylikangas, om beslutet rörande språken hade gjorts först efter Finland blev självständig. I så fall borde det finska språket blivit det viktigaste språket, svenska (kanske på något sätt skyddade) minoritetsspråk.

http://blogs.helsinki.fi/hylikang/2008/ ... htaloissa/

Man måste också tillägga att många svensktalande hade ursrungligen främjat finska språket, det var Snellman som gick till Alexander II. Det var lättare att påverka storfursten än på ståndsriksdagen. Det var först efter detta när språkgrälet började och det orsakade f.ex. att liberalismen blev svag i Finland. På andra siden förenades konstitutionella finsktalande och svensktalande i kampen mot Ryssland i början av 1900-talet.

För 100 år sedan talade man i Helsingfors finska, svenska, ryska, och tyska. I senaste åren har man sett att staden av detta slag har uppkommit ånyo.

[Jotuni]

Läser i min dagliga tidning att finska samlingspartiets kongress den 13 juni beslutade att slopa den obligatoriska svenskundervisningen i finska grundskolan. (Jag antar att det inte har konsekvensen att obligatorisk finskundervisning i svenska bygder slopas)

Detta innebär att det (teoretiskt) finns minst 55 av riksdagens 200 mandat (samlingspartiet och sannfinnarna) för en förändring av reglerna. Om jag nu har ”hängt med” i de finländska partiprogrammen. Sedan är en annan sak om det blir några seriösa diskussioner om lagändring i samlingsregeringen.

Samlingspartiet kommer inte främja saken, sä både partichef Katainen och utrikesminiter Stubb.

Helsingin Sanomat skrev "Wallin ei osaa vielä sanoa, mitä kokoomuksen päätös tarkoittaa käytännössä. Hän kertoi olleensa yhteydessä kokoomuksen puheenjohtajaan Jyrki Kataiseen. Wallin sanoi luottavansa Kataisen sanaan siitä, että mikään ei tule muuttumaan." http://www.hs.fi/politiikka/artikkeli/W ... 5257535310

Min översättning: "Wallin [Svenska Folkpartiets ordförande Stefan Wallin] kan inte säga vad Samlinspartiets beslut menar i praktik. Han sade att han har varit i kontakt med Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen. Wallin sade att han liter på Katainen, att ingeting vill förändras."

Katainen svarar hällre till Stefan Wallin än till Samlingspartiet.

Samlingspartiets kongress är den högsta nivån för besluträttig organ i Samlingspartiet enligt partiets egna regler, men partiets ordförande och Alexander Stubb (som inte är medlem i riksdagen) säger, att de respekterar inte dess beslut.

De är olagligt.

Samlingspartiets Kimmo Sasi gick till Svenska Folkpartiets kongress, som var på samma veckoslutet för att förklara Samlingspartiets beslut till Svenska Folkpartiets medlemmar. Kimmo Sasi är Svenska Folktingets viceordförande.

Kanske händelserna har något att göra med Samalingspartiets financiering. Och möjligen med personal financiering.

Björn Wahlroos som är en av Finlands rikaste män har stött Samlingspartiet. När Helsingin Sanomat frågade SFP's partisekreterade Ulla Achren vems man är Wahlroos egentligen, svarade Achren, att Wahlroos är "vårt [Svenska Folkpartiets] man".

SFP är i alla regeringar med mindre än 5 % av röster, men partiet kontrollerar finlandsvenska stifftelser, som financierar SFP själv och tydligen andra partier och politiker. Politisk financiering är mörk som flera skandalerna har påvisat. Förre statsminister och social demokrat Paavo Lipponen fick pengar från SFP för service till SFP efter han slutade sin politisk karriär. Han fick pengar från konkurrerande parti!

Nästa riksdagsvalet är på våren 2011. Efter valet har vi en ny regeringen, men säkert är, att SFP forsatter i regeringen helt utan valets resultat så som det har gjort för mer än 40 år utan pauss.

Katainens beslut att inte förja med partikongress beslut, partifinancierings skandalers, SFP's evig regeringsmedlemskap visar, att Finland är inte en demokrati utan att SFP köper sitt plats i regeringar.

[frejs väpnare]

Jag betvivlar att finländsk lagstiftning säger att det är olagligt för en minister att inte överföra
sitt partis kongressbeslut till praktisk handling.
Att de, i så fall, får ta sitt parlamentariska ansvar gentemot partiet är en annan sak.

[SFP är i alla regeringar med mindre än 5 % av röster, men partiet kontrollerar finlandsvenska stifftelser, som financierar SFP själv och tydligen andra partier och politiker. Politisk financiering är mörk som flera skandalerna har påvisat. Förre statsminister och social demokrat Paavo Lipponen fick pengar från SFP för service till SFP efter han slutade sin politisk karriär. Han fick pengar från konkurrerande parti!

Du är förtjust i svepande anklagelser hur svenska etablissemanget i Finland mutar politiker, forskare och bokförläggare. För att stilla min nyfikenhet vore jag tacksam om du berättar vad du menar med att Paavo Lipponen fick ”pengar från SFP”. Det finns väl någon form av officiell förklaring.

[Jotuni]

Jag betvivlar att finländsk lagstiftning säger att det är olagligt för en minister att inte överföra
sitt partis kongressbeslut till praktisk handling.

I finska partilagen finns ingenting om sådant. Partilagen gäller hur man kan registera partin och partis statlig financiering och dess övervakning.

Att de, i så fall, får ta sitt parlamentariska ansvar gentemot partiet är en annan sak.

[SFP är i alla regeringar med mindre än 5 % av röster, men partiet kontrollerar finlandsvenska stifftelser, som financierar SFP själv och tydligen andra partier och politiker. Politisk financiering är mörk som flera skandalerna har påvisat. Förre statsminister och social demokrat Paavo Lipponen fick pengar från SFP för service till SFP efter han slutade sin politisk karriär. Han fick pengar från konkurrerande parti!

Du är förtjust i svepande anklagelser hur svenska etablissemanget i Finland mutar politiker, forskare och bokförläggare. För att stilla min nyfikenhet vore jag tacksam om du berättar vad du menar med att Paavo Lipponen fick ”pengar från SFP”. Det finns väl någon form av officiell förklaring.

SDP före ordförande Paavo Lipponen fick 8000 euros och Freudenthal medalj från SFP i år 2007. Då Lipponen retirerade från aktiv politik. Jag tror att Lipponens socialdemokratiska röstarna visste ingeting om Lipponens rol i SFP.

I senaste Suomen Kuvalehti intervjuades professor emeritus Tuomas Martikainen, som sade att "man kan bara tänka, hurdan irritation blivit i Sverige och andra nordiska länder, om SFP är inte i regeringen." Detta är nytt för mej. Är de så att Sverige trycker på finska politiker eller är det bara Martikainens "finlandisering" men inte med Soviet Union men med Sverige.

[ikv91]

Läser i min dagliga tidning att finska samlingspartiets kongress den 13 juni beslutade att slopa den obligatoriska svenskundervisningen i finska grundskolan. (Jag antar att det inte har konsekvensen att obligatorisk finskundervisning i svenska bygder slopas)

Detta innebär att det (teoretiskt) finns minst 55 av riksdagens 200 mandat (samlingspartiet och sannfinnarna) för en förändring av reglerna. Om jag nu har ”hängt med” i de finländska partiprogrammen. Sedan är en annan sak om det blir några seriösa diskussioner om lagändring i samlingsregeringen.

Som rikssvensk ser jag med både beundran och skepsis på den finländska språkfrågan. Jag tycker det var en god kompromiss att redan 1918 jämställa språken, och skäms, som svensk, att vi själva inte kunde göra något liknande förrän på 2000-talet. Och då är det ju mest en pappersprodukt, till skillnad från Finland där hänsynstagandet verkar fungera. Men det finns också negativa känslor inför allvaret, engagemanget och tonfallet i språkfrågan i Finland. Även på Skalman har vi ju läst inlägg som underkänner historisk litteratur därför att den utgivits på ”fel språk”

Jag har ingifta finlandssvenskar i familjen som behållit sitt födelsehem som sommarstuga. Underbart strandläge med fiskerätt och så mycket skog att man kan plocka blåbär och svamp. Då och då stämmer våra semestrar så att jag kan besöka dem. I mitten av 1990-talet skedde ett sådant besök, och jag tog mig dit via Åland, Gustavs och Åbolands skärgård.
Två dagar läste jag då tidningen Åland, där insändarsidorna hade exploderat. Tidningen hade tydligen en praktikant född i Helsingfors som i ett reportage om någon hembygdsfest använt ett ord, vanligt i den svenska Helsingforsslangen, men av finskt ursprung. Första dagen jag läste tidningen innehöll den tre sidor insändare med kritik och skäll (På Åland talar vi svenska) på den stackars journalisten. Andra dagen satte redaktionen streck i debatten med fyra sidor insändare, ingen med något överseende drag. Jag anade att det dessutom hade varit några tidigare dagars insändarstorm.

På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande) var jag tvungen att tala engelska med den lokala handelsmannen, som inte ”begrep svenska”. Jag vägrar tro att en livsmedelshandlare i en 96,7-procentig svenskbygd inte förstår och talar svenska. Jag tror att han hörde min rikssvenska dialekt och ville demonstrera.

Väl framme hos släkten berättade jag detta på ett välkomstkaffe hos grannarna. Samtidigt som de höll med mig om handelsmannens demonstration förklarade de att ”di svenska” måste vara på ständig vakt. Mannen i familjen berättade om när en av hans arbetskamrater försökte värva barn till en finskspråkig klass. Jag tror att det var så att om fem barn i en enspråkig kommun vill ha undervisning i det andra språket måste kommunen ordna det. I denna årskull fanns det fyra, så föräldrarna försökte värva någon mer. Medan han berättade detta blev grannen argare och argare. Fortfarande, efter 20 år, var det en fräckhet utan dess like att arbetskamraten överhuvudtaget kunde komma med ett sådant förslag. Och jag vågade inte andas om att det kanske varit praktiskt eftersom sonen i dag bor i en finskspråkig kommun, sambo med en finsktalande tjej och med barn i en finskspråkig klass.

Ps Rubriken har jag snott från tidningen, så den är oberoende av mitt eget tänkande.

"På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande) var jag tvungen att tala engelska med den lokala handelsmannen, som inte ”begrep svenska”. Jag vägrar tro att en livsmedelshandlare i en 96,7-procentig svenskbygd inte förstår och talar svenska. Jag tror att han hörde min rikssvenska dialekt och ville demonstrera."



Min erfarenhet är att, om du hade talat "finlandssvenska" så hade handelsman möjligen kunnat demonstrera. Men flera genuint finskspråkiga har verkliga problem med viss riksvenska. Du kan jämföra det med att väldigt många svenskar har stora problem med att förstå norska.

Jag har arbetat i multinationella företag och haft nordenfokus och i Finland så har det varit flera finnar som talat svenska med mig, eftersom jag kan uttrycka mig mera finlandssvenskt. Däremot så har de alltid talat engelska med mina "rikssvenka kollegor.

[frejs väpnare]

Min erfarenhet är att, om du hade talat "finlandssvenska" så hade handelsman möjligen kunnat demonstrera. Men flera genuint finskspråkiga har verkliga problem med viss riksvenska. Du kan jämföra det med att väldigt många svenskar har stora problem med att förstå norska.

Jag har arbetat i multinationella företag och haft nordenfokus och i Finland så har det varit flera finnar som talat svenska med mig, eftersom jag kan uttrycka mig mera finlandssvenskt. Däremot så har de alltid talat engelska med mina "rikssvenka kollegor.

Jag får be alla finsktalande om ursäkt för mina fula insinuationer. Det retar mig lite att jag har fallit för den språkliga etnocentrism jag, i andra sammanhang, brukar varna för.

[Jotuni]

"På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande) var jag tvungen att tala engelska med den lokala handelsmannen, som inte ”begrep svenska”.

Sådana öar finns inte i Åboland och inte ens i Åland.

Man kan vara säkert därför att Finlands Befolkoningsregistercentralen registrerar alla individens modersmål. Närmast är Ålands Hammarland med 95,6 % och Saltvik med 95,4 % svenskatalande som modersmål.

Finlands modersmål registrering är tydligen unik i hela världen. I praktik det fungerar som etnisk register.

Registeret är inte onödig. Man registerar etnisitetet inte för nöjes skull utan det används aktivt för diskriminering av individer.

Till exempel.

Helsingfors har grundat hällsovårdenheter som är reserverat till finlandsvenskar. Staden kontrollerar patients etnisitet från Befolkoningsregistercentralen. Om etnisiteten är inte svensk, tillträde är förbjudet.

Men Helsingforss har också tvåspråkiga hällsovårdenheter. Ditt är alla vällkomna oberoende av patients etnisitet.

Den andra exempel är skolor.

För att en barn gå till den svenska skolan måste barnen gå igenom etnisitet kontrollet. Skolan kontrollerar om barnen är registerat som finlandsvensk eller om en av barnens föräldrarna är registerat som finlandsvensk.

De finska skolor har ingen etnisk kontrol var som helst. Alla är vällkomna. Var barnen invandrade, finlandsvensk eller finne, barnen är tilåten till finska skolan.

Så blir det så att i finska skolor finns elever av alla möljiga etnisiteter, men i svenska skolor finns bara svenskar.

Att ha den etnisk separation komplett, är de svenska skolorna i separata bygdnader från finska skolorna. Det är Svenska Folkpartiet som säger, att svenska skolorna måste vara i separat bygnader för att svenskarna kan bevara sin egen kultur. Tydligen de finska och invandrarnas barn riskerar svenska kulturen. Och ännu, staden använder mera pengar till en finlandsvensk barns skolning än barn i finska skolor.

Vad vi har i Finland för finlandsvenskar är något som Sverige Demokraterna tydligen skulle drömma om att ha i Sverige. Finlandsvenskarna är inte de som "gillar olika".

Finlands unik rasiskt förhållandena i dag är rotad till vårt historia som ett land med enspråkigt svenska tjänstemaneliten i 1800-talet. Tjänstemän är nyförtiden flesta finnar, men de har kopiat 1800-talets traditioner, som förstärkas av Svenska Folkpartiets evigt plats i alla regeringar trots att partiet förlorar i alla valen efter den andra. Dess antal rösterna är mindre än 5 %.

I många länder - tydligen i Sverige också - man strävar att förlora individers etnisk backgrund. Att etnisiteten vore transparent och obetydlig och man skulle säga "vi gillar olika". Finlands regering funkar tvärtom. Det är viktig för Finlands regering att veta individers etnisitet för att behandla henne enligt hennes etnisitet.

[ikv91]

Joutuni, "På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande)" var ett citat från Frejs väpnare, inte mina siffror.
Men detta är väl egentligen ej heller kärnan i frågan.

Finland är ju från början en ganska pluralistisk stat med två officiella språk och tidigare ganska många rysk- och tysktalande, det finns även ett italienskt inslag. Landet har två statskyrkor och ganska stora katolska och judiska församlingar samt även en del muslimer sen länge tillbaka. Jag tycker att den grundpluralism är värd att ta vara på.

Vad Svenska Folkpartiet gör idag, är inte lika väsentligt som tidigare. Idag saknar de en konsistent politik och det tidigare så genuint borgerliga partiet spretar idag från yttersta vänster till några få av den gamla skolan. Därför för ju idag både Socialdemokraterna och Samlingspartiet en politik som tillfredställer svenskspråkiga väljare i högre utsträckning än förut.

Att tala om en finlandssvensk etnicitet, är inte fullt så enkelt som det låter. De som talar svenska i sydvästra och södra Finland, bör inte klumpas ihop med de svensktalande från Österbotten. De har inte en gemensam värdebakgrund utan istället har de mera gemensamt med sina finskatalande grannar.

Jag själv har en etnicitet som jag skulle beskriva som västnyländsk med svenska som modersmål, dock är jag uppväxt i Sverige vilket medför att min finska är usel. Min släkt är svenskspråkig och mina bästa vänner i Finland är finskspråkiga. Med mina vänner talar jag svenska eller engelska beroende av hur mycket av svenska de kan, därtill kommer även en finsk-svensk-engelsk rotvälska (ökar ofta ju längre kvällen lider). Det är tragiskt att denna språkfråga än idag skall förgifta det finska samhället.

Jag tycker att det är viktigt att Finland värnar om denna pluralism och ser fördelarna med att det finns äkta finnar som värnar om landet även om de talar ett annat språk eller om de tillber en annan religion.

Det finns tyvärr ett parti som driver etnisk konformism på sitt politiska program och det är Sannfinländarna och om några i det politiska fältet i Finland som skall jämföras med Sverigedemokraterna så är det dessa.

[ikv91]

SFP är i alla regeringar med mindre än 5 % av röster, men partiet kontrollerar finlandsvenska stifftelser, som financierar SFP själv och tydligen andra partier och politiker. Politisk financiering är mörk som flera skandalerna har påvisat. Förre statsminister och social demokrat Paavo Lipponen fick pengar från SFP för service till SFP efter han slutade sin politisk karriär. Han fick pengar från konkurrerande parti!

Nästa riksdagsvalet är på våren 2011. Efter valet har vi en ny regeringen, men säkert är, att SFP forsatter i regeringen helt utan valets resultat så som det har gjort för mer än 40 år utan pauss.

Katainens beslut att inte förja med partikongress beslut, partifinancierings skandalers, SFP's evig regeringsmedlemskap visar, att Finland är inte en demokrati utan att SFP köper sitt plats i regeringar.

[/quote][/quote]


Det är faktiskt inte beroende av någon så kallad "finansiering" som gör att SFP oftast utgör en del av det finländska regeringsunderlaget. Däremot har SFP haft förmågan att få fram några mycket goda politiker som genom sitt kunnande och skicklighet varit ett gott bidrag till ledandet av landet. Så det är nog snarast i detta fall den personliga kompetensen som under många år varit anledningen till SFP:s regeringsinflytande.

[frejs väpnare]

Plats - Houtskär. Tid - början-mitten av 1990. Det är möjligt att mitt minne överdriver procentsatsen svenskspråkiga, men jag är övertygad om att skylten i Kitturis färjeläge påstod att det var mer än 90 %.

När jag googlade upptäckte jag att även Finland har gjort en kommunreform dvs –sammanslagning. Lite synd tänker jag nostalgiskt, men gläds åt att Sottungas 130 invånare fortfarande får vara en egen kommun i Åland. (Nostalgiskt struntar jag alltså i landskapet Ålands stora inflytande)

Wikipedia har dessa uppgifter om Houtskär.

Houtskär (finska Houtskari) är en stadsdel (före detta kommun; Houtskär slutade vara kommun år 2009) i Väståbolands stad i Egentliga Finland i Västra Finlands län.
Houtskär var en tvåspråkig kommun från och med 2003 med svenska (88%) som majoritetsspråk och finska (11%) som minoritetsspråk.

[Lasse O]

Det är tragiskt att denna språkfråga än idag skall förgifta det finska samhället.
Jag tycker att det är viktigt att Finland värnar om denna pluralism och ser fördelarna med att det finns äkta finnar som värnar om landet även om de talar ett annat språk eller om de tillber en annan religion.

Så sant. I går lördag, besökte vi Åbo slott och till vår förvåning var det flera vakter där som inte kunde eller ville tala svenska med oss. Nu löste sig problemet tack vare min finskspråkiga fru och min skolengelska men lite bedrövade blev vi över att en tidigare svenskspråkig stad så snabbt verkar ha blivit förfinskad.
Det är ett kulturarv som är på väg att försvinna.

[Jotuni]

Plats - Houtskär. Tid - början-mitten av 1990. Det är möjligt att mitt minne överdriver procentsatsen svenskspråkiga, men jag är övertygad om att skylten i Kitturis färjeläge påstod att det var mer än 90 %.

Ok. Houtskär har några 500 invånare. Flytter in eller ut en familj så kan procenten förändra lätt.

Annars, Houtskärs namn kommer från finska Hautasaari eller Hautasalo som visar att skären var finsk före det blev svensk. Vad hände med de finska houtskärsborna när Houskär blev svenskspråkig? Kanske de byte språk.

[Jotuni]

Joutuni, "På en av Åbolands öar (96,7 % svensktalande)" var ett citat från Frejs väpnare, inte mina siffror.
Men detta är väl egentligen ej heller kärnan i frågan.

Stämmer.

Kärnan var officiella etnisk register som finska staten och kommuner använder för etnisk diskrimination.