Svenska Beredskapssoldater-släktingar

Diskussioner kring andra världskriget. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
Lars Gyllenhaal
Medlem
Inlägg: 1032
Blev medlem: 02 apr 2002 20:15
Ort: Barentsregionen

Volksbund och WASt

Inläggav Lars Gyllenhaal » 19 jan 2006 07:58

Hej Andreas K och andra med släkt stupad i tysk krigstjänst,

Andreas K skrev:Min gammelmorfar gick med i Wehrmacht som frivillig 1943, han kom från Ungern men var en sk 'Schwaber' dvs en tysk som var bosatt i Ungern, ungefär som vallonerna i Sverige. Han dog 1945 medan han försvarade Berlin. Inga bilder på honom överlevde krigets vassa klor. :cry:


Det kan dock finnas bilder av honom i hans soldatmapp i DD/WASt, om den finns kvar dvs. Här kan man beställa dylika personmappar: http://www.com-de.pair.com/wast/index.htm

Vill man hitta graven för stupade i tysk krigstjänst - alltså om en grav existerar - så går man till "Gräbersuche" på http://www.volksbund.de som är Tyska krigsgravtjänstens officiella stödförening.

Lycka till!

Lars

Användarvisningsbild
Andreas K
Medlem
Inlägg: 2030
Blev medlem: 20 jul 2005 22:18
Ort: Jönköping

Inläggav Andreas K » 19 jan 2006 19:53

Tusen, tusen tack för hjälpen Lars! Jag ska försöka leta där. Vi har letat efter hans grav ända sedan krigsslutet.
Än en gång TUSEN tack! :D

Användarvisningsbild
Lars Gyllenhaal
Medlem
Inlägg: 1032
Blev medlem: 02 apr 2002 20:15
Ort: Barentsregionen

DD/WASt

Inläggav Lars Gyllenhaal » 20 jan 2006 08:46

Det var ett rent nöje att kunna stå till tjänst!

Glömde säga att man inte behöver kunna tyska för att kommunicera med DD/WASt - länken ovan går till en sida med tre sektioner, varav en på engelska.

Volksbunds sida finns däremot enbart i tysk språkdräkt. Men om man går in på sektionen Gräbersuche (gravsökning) så bör man klara resten med rudimentära kunskaper i tyska/lexikon/gissningar. OBS! skriv namnet på flera olika sätt. T ex Larsson både med ett s och två osv.

En mängd soldater har ännu 61 år efter kriget inte kommit in i vare sig DD/WASt:s eller Volksbunds databaser. Detta pga att deras papper antingen brann upp under kriget eller för att de ännu inte införts i systemet. Sök- och registreringsarbetet pågår ännu! Särskilt dåliga odds är det om en person stupade/försvann 1945. Men bägge databaserna är så pass bra att det är värt ett försök, även om det gäller 1945.

Mvh,

Lars

Torbjörn J
Medlem
Inlägg: 980
Blev medlem: 10 nov 2005 20:48
Ort: Göteborg

Inläggav Torbjörn J » 01 mar 2006 12:05

Jag vet nu att min farfar låg i Stöllet 1941-42 och bevakade permittenttrafiken. Men jag hittar ingenstans något om att trafiken ska ha gått därigenom, så stämmer detta?
Vidare ska han ha tyckt väldigt illa om att tyskarna ska ha fått bespisning där och då mycket bättre mat än vad de svenska soldaterna ska ha fått.
Någon som vet om detta kan ha förekommit?
/Torbjörn

Användarvisningsbild
Andreas K
Medlem
Inlägg: 2030
Blev medlem: 20 jul 2005 22:18
Ort: Jönköping

Inläggav Andreas K » 01 mar 2006 14:30

Vidare ska han ha tyckt väldigt illa om att tyskarna ska ha fått bespisning där och då mycket bättre mat än vad de svenska soldaterna ska ha fått.

Jag känner igen det där, jag tror att jag läst om någon svensk soldat som också lade märke till något sådant. Men jag vet inte säkert, det var länge sedan jag läste det, jag har för mig att det var i läroboken när jag gick i 9:an eller något sådant.
Mvh Andreas

Användarvisningsbild
gostap
Medlem
Inlägg: 2397
Blev medlem: 28 sep 2005 21:45
Ort: Höga tornet

Inläggav gostap » 25 maj 2006 23:09

Min familj kom till Sverige som flyktingar -39 precis innan kriget bröt ut. De var bosatta i polska korridoren, var dock svenskar som utvandrat till Polen på -20 talet, men min Farfar var omgift med en tysk kvinna och tyskar var ej populära i Polen av förståeliga skäl. Hon blev utsmugglad ur landet i en kista! Min far var 18 år och kunde nästan ingen Svenska. Lärde sig dock tillräckligt för att skickas till Norska gränsen när tyskarna gick in i Norge. Varje soldat tilldelades 5(!!)patroner. "Vår beredskap är god" :)

Mvh

G.P

Mikael Arnöman
Ny medlem
Inlägg: 1
Blev medlem: 22 jul 2006 20:55
Ort: Hofors

Inläggav Mikael Arnöman » 22 jul 2006 21:47

Min Farfar Sune Arnöman (hette Andersson först men bytte nån gång under kriget pga av flera sune andersson på samma regemente) var befäl över en kulspruta någonstans längs den norska gränsen under kriget. Jag har hans uniformsemblem i en låda. Han var även ledare för den gymnastiska landslaget och var med under sommar OS i Berlin 1936. Det var han som bar den svenska flaggan i os-paraden på stadion Har även hans medaljer därifrån i samma låda.

Om någon kan gräva upp lite mer info om honom skull jag bi glad, vet inte så mycket mer om honom än så.

Användarvisningsbild
Fredrik Andersson
Stödjande medlem
Inlägg: 1440
Blev medlem: 22 dec 2005 23:51
Ort: Södermanland

Inläggav Fredrik Andersson » 24 jul 2006 11:32

Min morfar, Gustav Pettersson, låg som menig vid K1 under större delen av kriget. Var i Värmland i perioder under kriget efter vad han berättade innan han gick bort. Han berättade om en brittisk flygare som 41 eller 42 kraschlandade efter ett uppdrag i Norge. Morfar kunde inte ett endaste ord engelska men lyckades få piloten på planet att förstå att han var i Sverige. Killen blev visst så lättad att han började gråta. Vet inte vilken typ av plan det hanlade om, men morfar var tvärsäker på att det var en tvåmotorig kärra och att den var svartmålat på nedre delen. Vild gissning skulle kunna vara en Wellington?

Han berättade också om en episod med en berusad fanjunkare som fick för sig att skjuta skarpt med en k-pist inne i vaktlokalen.

Farfar, Gustav Andersson, gick bort när jag var tre år så honom har jag inte pratat med. Men jag har sett bilder på honom i grå vadmalsuniform med tre-kantig hatt. Antar att han var i Landstormen eller Hemvärnet.

barvekas
Ny medlem
Inlägg: 1
Blev medlem: 20 sep 2006 19:13
Ort: arvika

Inläggav barvekas » 20 sep 2006 19:17

Morfar var för ung för att ligga inne, men hans äldre bröder låg i sina hemtrakter i västra värmland nära gränsen. Tydligen trycker dom på en hel del besvärande minnen, och talar väldigt ogärna om vad som hände, annat än i vaga ordalag "jag har aldrig varit med om en sån kall vinter som när vi låg där ute i skogen" osv.

Mormor sa en gång när jag var yngre och nyfiken, mest pga ett stort intresse för krigsfilmer (och kanske inte direkt historiskt korrekta sådana) att dom hade en hel del på sina samveten, och att "du nog inte borde fråga dom för dom tycker det är jobbigt". Mormor kanske visste saker, men hon sade inget. Vad jag pusslat ihop av lössryckta samtal är att dom, unga bondpojkar som kunde skogarna utan och innan, tydligen skickades iväg på en massa ospecificerade uppdrag över gränsområden, att dom använt sina skjutvapen i skarpa lägen vid ett flertal tillfällen och en gång pratade dom kort om en vän som "stupade den där hemska dagen, men vi fick åtminstone med oss kroppen tillbaka", följt om av en tryckande besvärande tystnad och snabbt byte av samtalsämne.

Morfar hade lite lättsammare minnen. Han mindes hur dom nära gränsen på något jobb, fylla igen hål i vägar eller något liknande och (förmodligen vid någon gränsövergång) träffade på tyska soldater vid flera tillfällen. Först hade dom utgjort en skrämmande och imponerade syn "ståtliga killar i fina uniformer, vapen och med det där förbannade hakkorset" men att dom sedan varit vänliga och alltid bjudit friskt på ciggaretter och att "dom var ju mänskliga trots allt". Sedan hade han tydligen varit med och byggt kanonattrapper eller dylikt av träd dom fällde och "man kunde inte ta ett steg i skogen utan att springa på en nervös soldat". Morfar hade även, stark och smidig även vid ung ålder, fått en karta och kollat vissa områden beväpnad med ett gammalt jaktgevär. Enligt honom fick många av dom som var uppväxta i området - och han känner verkligen varenda träd, älg och sten i skogen till förnamn - såna uppdrag.

Användarvisningsbild
von Adler
Stödjande medlem
Inlägg: 2870
Blev medlem: 28 jun 2002 18:40
Ort: Årsta, Stockholm

Inläggav von Adler » 21 sep 2006 08:09

Min morfar gick in som frivillig i flottan 1944 och tjänstgjorde som sidriktare på 40mm bofors ("Det var ett djävla vevande!") först under sin ubildning på HMS Oscar II, sedan på HMS Drottning Victoria (där de ska ha vunnnit någon övning) och efter kriget på HMS Gotland. Han har berättat om hur de sköt på ett tyskt spaningsplan som dock flög alldeles för högt för att de skulle träffa (så jag gissar att det var varningsskott). Morfar pratar hellre om sina resor med HMS Gotland runt världen efter kriget, eller om den hemska olyckan med en 20mm automatkanon som lossnade under en övning.

Han har dock en kompis som var frivillig mekaniker vid F4 i Östersund under kriget. Han har många roliga historier att berätta.

Användarvisningsbild
8th AF
Medlem
Inlägg: 14
Blev medlem: 29 aug 2006 15:23
Ort: Nerike

Inläggav 8th AF » 21 sep 2006 09:01

Min morfar var förvisso inte svensk utan amerikansk flygare. Han hörde till 8th Air Force (492nd Bomb Group) och flög sina uppdrag från England som radio operatör i en B- 24:a under våren 1944.

Under en flygning till Pölitz/ Ostermoor blev de utsatta för en kraftig attack från Luftwaffe och det var många av bombarna som tvingades styra mot Sverige med skadade plan. Ca 15 nödlandade/ kraschade på Bulltofta och sex andra kraschade på andra ställen i södra Sverige. Morfar var sen internerad i Rättvik tills i början av november då han flögs tillbaka till England och sen USA. Morfar började i en anti- submarine squadron innan han kom till Europa och lämnade sedan armén i oktober 1945.

Farfar var för gammal för kriget men mammas morbror var förlagd i Värmland, vid norska gränsen.

L8

Alenao
Medlem
Inlägg: 8
Blev medlem: 07 okt 2006 17:54
Ort: Stockholm

Inläggav Alenao » 15 okt 2006 16:38

An nån konstig anledning får jag rysningar i kroppen när jag läser era historier och ser bilderna ni som postat. Riktig fina bilder.

Jag själv är ryss och har garanterat släktningar som var med i kriget som jag inte vet om. Jag har aldrig direkt snackat om kriget med min släkt i Ryssland och vissa har jag ingen kontakt med alls. Men jag vet att min morfar tror jag var med i kriget. Jag vet att han körde lastbil och gjorde nånting annat eventuellt. Ha sa det själv. Han e tyvärr död nu som majoriteten av veteraner från kriget. Min mormors pappa var med i kriget. Han körde stridsvagn. Han klarade sig under kriget. Mormor har säkert massa bilder hemma, när jag åker till Ryssland nån gång med tiden så ska jag prata om kriget med släktningarna där och bilder finns det säkert massor av.

När jag var liten brukade jag lyssna på äldre gummor som eventuellt är döda nu berätta om kriget, när man var liten tyckte man att det var så spännande att höra sådana berättelser. Man fick höra dom med sådan känsla o så. Har också stött på lite bilder hemma hos folk i Ryssland som har bilder på släkt från kriget.

Jag undrar om det finns ett liknande forum i Ryssland där folk berättar om kriget. Är det nån som vet mycket av det hela så är det ryssarna som har snackat mycket med sina släktningar som var med i kriget och det finns säkert massa bilder.

Targenor
Medlem
Inlägg: 124
Blev medlem: 17 nov 2005 08:50
Ort: Sollefteå

Inläggav Targenor » 26 dec 2006 01:26

min farfar ska ha varit stationerad vid finska gränsen.
farfars kusin var en av dom som drunknade vid katastrofen i armasjärvi.
morfars kusin var med hög rang med i amerikanska armen (liutenent curneal?)

Användarvisningsbild
panzerIV
Medlem
Inlägg: 1008
Blev medlem: 27 jul 2004 21:52
Ort: Eskilstuna

Inläggav panzerIV » 13 jun 2007 20:25

Här är 2 bilder på min gammelfarfar, Gösta Glenning, vet inte så mycket om bilderna(vem damen är tex.), men kan nog ta reda på mer.
Den lille pojken ni ser är min farfar, Christer, som senare skulle komma att bli en känd motorjournalist! :)

Bild

Bild

/Magnus

Olaus
Medlem
Inlägg: 16
Blev medlem: 17 jul 2007 08:46
Ort: Jämtland

Kspskytt vid I 20

Inläggav Olaus » 30 aug 2007 09:58

Min far var soldat vid I 20 i Umeå.
Vintern 1939-40 låg han inkallad som kulspruteskytt i Tornedalen vid Pajala. Det handlade bl a om att ta emot finska flyktingar och sköta hästar - han hade som bondpojke fått tillikautbildning till hästsjukvårdare.
Sedan efter tyska överfallet på Norge i april 1940 blev det fortsatt tjänst i Charlottenberg, Värmland alldeles framme vid gränsen. Nu uppfattades läget mycket allvarligt. Av bönderna på trakten lånades slipstenar på vilka fältspadarna slipades rakbladsvassa att användas vid närstrid.

Det förband min fars bataljon avlöste hade underkänt skickats tillbaka till sitt moderregemente (I 14?) för kompletterande utbildning. Det hade inte kunnat bygga fältbefästningar tillräckligt bra.

Västerbottningarna grävde emellertid ner sig efter konstens alla regler under ledning av en, vad jag uppfattade, ganska duktig bataljonschef vid namn Fredman. Han omfattades med respekt i min fars berättelser.
Speciellt intryck hade denne gjort genom att personligen och pedantiskt noga kontrollera varje soldats eldställning på hela bataljonen.
Far tjänstgjorde i olika beredskapsomgångar under hela kriget. Han var skogsarbetare till yrket och hade så kallat skogskort, vilket innebar vissa lättnader i tjänstgöring. Men ändå blev det många inkallelser.
Han berättade, att en gång inne i skogarna väster om Storuman, där han låg på arbete, blev han väckt mitt i natten i kojan av ett postbud som åkt skidor i flera timmar i mörkret för att överlämna inkallelse.

Efter dessa sex år av beredskap behölls en hög övningsnivå vid de militära förbanden. Far hann med att omskolas till luftvärnssoldat på Lv 7 i Luleå och till sist till beredskapspolis.

Far var relativt positiv till sin militära tid som soldat. Men han tyckte, att reservofficerarna var urdåliga och illa utbildade. Efter 1925 års försvarsbeslut hade de uppenbarligen inte övats mycket.
Men Fredman var bra.

Kanske bidrog det till fars positiva inställning, att han som menig soldat -helt häpnadsväckande- efter viss övning lyckats bli regementsmästare på pistol modell 40.


Återgå till "Andra världskriget och dess upptakt (1933 till 1945)"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst