Brittiskt hangarfartyg går under i en intern explosion

[Battler]

Mars 1943, efter reparationer beordras eskorthangarfartyget HMS Dasher från Dundee till HMNB Clyde för att återgå till eskorttjänst. På grund av motorproblem tvingades hon avbryta sin konvojresa i förtid. Strax efter att hon anlänt till Firth of Clyde (mynningen av floden Clyde, på Skottlands västkust) den 27 mars 1943 drabbades hon av en stor inre explosion och sjönk.

Orsaken till explosionen och den efterföljande sänkningen av Dasher är oklar. Säkert är att läckande flygbränsle antändes. Exakt hur detta gick till, om det var genom att ett flygplan kraschade från flygplanshissen in i hangaren eller genom öppen eld, kunde aldrig klarläggas.

Av fartygets 528 besättningsmedlemmar dog 379, trots snabb hjälp från närliggande fartyg och räddningsoperationen som genomfördes från städerna Brodick, Lamlash, Isle of Arran, Ardrossan och Greenock. Många undkom det sjunkande skeppet, men dog senare av hypotermi eller brändes i lågorna.

https://en.wikipedia.org/wiki/HMS_Dasher_(D37)

Det här var nytt för mig - ja, man lär så länge man lever.

[Hans]

Ja.

Och tack för att du delar med dig här.



MVH

Hans

[Markus Holst]

Fartygen i klassen hade tydligen flygdäck av trä vilket måste ha hjälpt branden på traven.

Intressant med både denna klass och Ruler-klassen är att man tydligt ser hur flygdäck är en påbyggnad över ordinarie däck. Något säger mig att hanfarskepp fortfarande byggs med samma princip men att det inte syns längre.

Men - vad skiljer ett eskorthangarfartyg från andra hangarfartyg, mer än själva eskorttjänsten?

[Hans]

Jag är landkrabba, men.

Eskorthangarfartyg var snäppet mindre och huvuduppgiften var inte att avgöra viktiga sjöslag, utan som namnet antyder att eskortera.

Trätäckning av däcket på hangarfartyg var inte den stora brandfaran, flygbränsle och bomber/torpeder ombord, i kombination, var däremot farligt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Flight_deck

MVH

Hans

[Battler]

Men - vad skiljer ett eskorthangarfartyg från andra hangarfartyg, mer än själva eskorttjänsten?

Vid krigets början ingick i brittiska, amerikanska och japanska flottorna en förhållandevis liten men mycket heterogen grupp hangarfartyg. Inom kort visade det sig, att hangarfartyg i stort antal erfordrades för åtskilliga uppgifter, som också ställde mycket olika krav på fartygen.

För de stora hangarfartygsflottorna och för smärre stridsgrupper av olika slag krävdes snabba fartyg med stor flygplanskapacitet. Konvojskydd och ubåtsjakt m.m. ställde däremot icke lika höga krav på fart och kapacitet. Utvecklingen gick därför mot en differentiering av hangarfartygen i tre huvudgrupper: tunga och lätta hangarfartyg samt eskorthangarfartyg.

De båda första grupperna ingick i de snabba styrkorna, medan eskorthangarfartygen, som i viss mån hade hjälpfartygskaraktär, huvudsakligen användes för konvojskydd, ubåtsjakt, flygunderstöd vid landstigningsföretag och transport av ersättningsflygplan. En riktlinje var uppenbarligen att få fram billiga typer, som kunde seriebyggas på kort tid. Nya tunga hangarfartyg försågs i regel med pansrade flygdäck.

När kriget slutade, pågick utvecklingen alltjämt med stora steg och med inriktning mot ännu större fartyg än tidigare. Vid utgången av 1945 tog amerikanerna i tjänst tre mycket stora fartyg, Midway-klassen, som deplacerade 55.000 ton, gjorde 33 knop och kunde medföra 137 flygplan.

Britterna hade kölsträckt fyra fartyg av Hermes-klassen (18.300 ton 29.5 knop, 50 flygplan) och två fartyg av Audacious-klassen (36.800 ton 31.5 knop, 100 flygplan), vilka dock icke blev färdiga förrän 1946-1953. Ytterligare två fartyg av Audacious-typ avbeställdes i samband med fientligheternas upphörande.

Källa
Allmän sjökrigshistoria 1930-1945, Magnus Starck

[Battler]

Trådstartens HMS Dasher var ett hangarfartyg i brittiska Royal Navy av Avenger-klass, ombyggda handelsfartyg och ett av de kortlivade eskorthangarfartygen. Eskorthangarfartygen av Avenger-klass var ombyggda amerikanska handelsfartyg av typen C3 från U.S. Maritime Commission (USMC).

HMS Dasher byggdes av Sun Shipbuilding and Drydock Company, Chester, Pennsylvania. Fartyget hette ursprungligen Rio de Janeiro, avsett för passagerar- och lasttrafik med Moore-McCormack Lines. Hon byggdes om till ett eskorthangarfartyg på Tietjen & Lang-varvet i New Jersey och togs i tjänst i Royal Navy den 2 juli 1942.

Dasher hade en besättning på 555 man och en total längd på 150,04 m, en bredd på 20,19 m och ett djupgående på 7,09 m. Hennes deplacement låg på 8 200 long ton vid normal last och 9 000 long ton (9 100 t) vid full last. Framdrivningen tillhandahölls av fyra dieselmotorer kopplade till en axel som gav 8 500 hk, som kunde driva fartyget med 16,5 knop (30,6 km/h).

Dasher hade kapacitet för 15 flygplan som kunde vara en blandning av Grumman Martlet eller Hawker Sea Hurricane jaktplan och Fairey Swordfish torpedbombare.

[JohnT]

Ett handelsfartyg av liknande typ

Eskorthangarfartyget

USS Franklin, en av 24 hangarfartyg i klassen.

Och längst bak kalla kriget hangarfartyg

[Battler]

Tack för den pedagogiska bilden, man ser tydligt skillnaderna i storlek.

USS Constellation (CV-64) hangarfartyg av Kitty Hawk-klass.
USS Franklin (CV-13) hangarfartyg av Essex-klass.

[JohnT]

Och handelsfartyget är SS Mormacyork, en C3'a som HMS Dasher började sitt liv som.

Ärligt talat är modellen av eskorthangarfartyget "Thetis Bay",
ombyggd efter kriget som helikopterlandstigningsfartyg.
Men mycket lik HMS Dasher

[koroshiya]

DE-fartygen byggde väl på ett liknande koncept; alltså att ta en färdig typ av båt och ändra den?

Om Flower-klassen står det att det från början var en design för valfångst.

Intressant läsning.

[Bjernevik]

DE-fartygen byggde väl på ett liknande koncept; alltså att ta en färdig typ av båt och ändra den?

Om Flower-klassen står det att det från början var en design för valfångst.

Intressant läsning.

Om du med DE menar Destroyer Escort så var de designade för ändamålet. De byggdes till samma standarder som andra örlogsfartyg, den stora skillnaden mellan dem och dåtidens jagare var att de inte behövde samma fartresurser vilket gjorde att man kunde använda andra typer av maskineri än utväxlade ångturbiner, vilket var en trång sektor även för dåtidens amerikanska industri. Istället fick vissa klasser dieselelektrisk drivning medan andra hade turboelektrisk, även om vissa senare klasser faktiskt fick utväxlade turbiner när industrin fått upp ångan (pun intended).

De brittiska korvetterna däremot var designade för att kunna byggas av mindre varv med liten eller ingen erfarenhet av att bygga örlogsfartyg. Flowerklassen var mycket riktigt inspirerad av en typ av valfångstfartyg (Southern Pride), men korvetten skiljde sig i många avseenden från valfångstfartyget. Det var alltså inte fråga om att man tog en färdig skrovdesign och satte en kanon och lite sjunkbomber på den.

[koroshiya]

Ja, jag satte alla antiubåtsklasser i samma grupp, men eftersom du nämner det ser jag att DE verkar ha varit en specifik term från USA, och att dessa kallades fregatter i UK.

Att de ritade om fartygen känns uppenbart ja. Det måste man ha gjort med dessa eskorthangarfartyg också, även om de kanske redan hade ett färdigt skrov. Det är ju inte bara att sätta igång och bygga om.

[Bjernevik]

Skillnaden är att korvetterna var en ny design, baserad på ett valfångstfartyg.

Korvett.jpg

Eskorthangarfartygen däremot föddes som rena ombyggnader, ibland av redan färdiga fartyg ibland av fartyg under byggnad.

Den första.jpg

USN CVE.jpg

Den vanligaste typen att bli ombyggd var Typ C3, en av de standardiserade handelsfartygstyper som den amerikanska regeringen lät designa på 30-talet.

Först sedan man fått runt 50 ombyggnationer i sjön började man bygga eskorthangarfartyg designade som sådana. Men troligen baserade på tidigare erfarenheter.

[koroshiya]

Ja.

Intressant för mig är att det dök upp en helt ny klass brittiska fartyg - vilka jag alltså inte kände till - som också byggdes i väldiga mängder, men nog om det.

[Hans]

Tack Bjernevik.

MVH

Hans