Finska fronten 1943 - försåtsminering av finska minfält??

[StefanZ]

Har just läst färdigt Hilding Nyström: Frontmän 1943. Hilding är korpral, ordonnans och skrivbiträde åt kompanichefen. Han vill inte skickas till officersskolan, han är nöjd som det är och skriver jämnt dagböcker och brev när han inte jobbar åt kompanichefen.
Det är ett finlandssvenskt regemente JR61 tror jag, de bemannar ett relativt lugnt frontavsnitt på Aunusnäset. Den blivande svenske riksbibliotekarien Harry Järv brukar leda spaningsuppdrag där tungor tas...
Man får sig till livs rätt mycket bakgrund, både om soldaterna på lugna avsnitt och om stämningarna i Finland.

Nåväl, det hettar till ibland. Mina exempel jag vill diskutera:
Vid två tillfällen sommaren 1943 kommer ryssen åt överraskande överfall dagtid där de tar vaktposten som tunga... Hilding å de andra tolkar det att någon slarvat,vaktposten kanske skrivit brev under vaktpasset.. Man utlovar sig en allvarlig skärpning till hösten.

Men jag undrar. Slarviga vaktposter är en sak, men hur kommer det sig att ryssarna var så fräcka att de smög sig inpå mitt på ljusan dag?? De kunde ju inte gärna veta att vaktposten var slarvig?? Normalt hade finnarna och finladssvenskarna god koll.
Jag menar, hade de kanske något knep som gjorde det möjligt att smyga tätt inpå fastän det var ljusan dag??

Två gånger händer olyckshändelser. Pionjärer kommer och rensar deras egna minfält då och då, och när det är färdigröjt går man ut och förstärker taggtrådshindren. Därefter mineras det igen. Men två gånger råkar de under arbetet ut för oröjda minor, och folk blir skadade och dödade...
Hilding blir förgrymmad på slarviga pionjärer, utan att de kan gå ut och hänga dem... Samarbete är ju heligt... Kanske också är det så att minröjarna var finnar, och då var det lite extra känsligt att anklaga dem för slarv...

OK, vad jag undrar. Vi vet ju redan att ryssarna kunde ibland smyga tätt inpå utan att bli upptäckta. Kan man tänka sig att det var de som smög återigen tätt inpå, och försåtsminerade de minfält som de såg att finska sappörer nyss röjt??

Har ni andra märkt eller läst om sådana finurligheter??
Jag är medveten att här kan det vara saker som de lokala ryssarna från mittemot själva uppfunnit och hittat på. Även de låg ju tydligen där hela året i motstående ställningar...

[Femtiotrean]

Har du läst Harry Järvs böcker? "Permanent patrullverksamhet" t.ex. har bilder som visar hur frontlinjen såg ut. Det gick genom djupa skogar, mellan skog och myror, det såg ut helt annorlunda än vad man kanske är van vid från bilder där det är öppet och sönderbombad och varje meter av ingenmansland står under observation. Det var också glest bemannat,

Pionjärer och vanligt infanteri var sällan bästa vänner, så att såga, De senare var avundsjuka på de förstnämnda som fick bo bakom främsta linjen och tog normalt inte del i vakttjänsten, De kunde också vara sura på att när fienden kunde observera aktivitet så blev följden vanligtvis artillerield som man hade hellre varit utan. Pionjärer på andra hand hade ett farligare jobb och, som noterat, gick inte utan egna förluster,

Ett problem med minorna var att snön tyngde dem ner och när snön smälte så flyttades minorna. Minkartorna kunde inte vara mer än riktgivande i sådana förhållanden.

Last but not least, ryssarna kunde vara lika duktiga som finnar och en utvald grupp som koncentrerar sig på sitt uppgift kan vara duktigare än vanliga soldater som kan vara trötta och okoncentrerade. Farsan var en av många veteraner som brukade säga att ryssen var jävligt bra på två saker: att gräva sig djupt och att krypa fram i smyg.

[Schwemppa]

Håller med 53:an. Harry Järv hade kamera med sig hela tiden (ovanligt på den tiden, och egentligen inte tillåtet ) och fotograferade tom. i stridssituationer. "Permanent patrullverksamhet" är nästan av ett bildverk.

Filmen "Framom främsta linjen" baserar sig långt på Järvs berättelser, och i vissa situationer är scenerna direkt uppbyggda efter hans fotografier.

[StefanZ]

Tack för responsen! Så ryssarna VAR duktiga på att smyga fram?
Då kanske kan man tänka sig, att även ryssarna hade sin "Harry Järv" på motstående frontavsnitt, och denne kom med idén att smyga fram och försåtsminera för tillfället tomma finska minfält.

Men tekniken var alltså inte standard, eftersom ingen av oss tre har hört talas om det tidigare.
Sina egna bröstvärn minerade ryssarna däremot, det nämner Hilding. Och att ryssarna var då rädda för sina egna minfält...