Bombningen av Södertälje 1944

[pandersson2]

Hans,
jag förstår och instämmer i din poäng. Självklart går det inte att göra en direkt jämförelse med en explosion på över 1000 kg och en explosion på 15 kg. Jag har dock ingen aning om hur lång räckvidd en ljudet från en 15 kgs explosion har. När jag googlar får jag bara upp kärnvapen. Jag vet inte ens om det är realistiskt att höra en 15 kg ytexplosion på 10 km avstånd. Det skall ju hörts tydligt enligt vittnesuppgifter från Ytterjärna, men högst vid området runt inloppet vid Hall ca 5 km söder om centrala Södertälje.

[Hans]

Jag tror det har mycket med vädret att göra. En vanlig småvindig dag hör du det inte en mil bort.

En stilla natt, kanske.

Vi hade en sprängplats mindre än en mil utanför Örebro, jag tror det fanns en maxgräns på fem kilo där men jag har varit med då det tullades rejält på gränsen, läs 25 kg (faktiskt inte jag bakom) - och vi fick inga klagomål.

MVH

Hans

[Femtiotrean]

Vädret och vattenytor kan bära ljudet. Man kan höra människoröster från den andra sidan av en sjö eller vik men inte från tjugo meter bort. Eller när det skjutas med tunga granatkastare I Sandhamn i H:frs hör jag normalt ingenting - det är ungefär en mil fågelväg - men på vissa dagar behöver man bara öppna fönstret på glänt...

[Hans]

Lite OT:

Sprängning av ammunitionsförråd i Järna 1986-11-12.

Utdrag ur Chefen Armens utredning efter händelsen. (1987-03-30 H905:7159)

Förrådet var byggt 1962 och av typ E IV. Det var 19x8 meter stort och följde IFTEX:s regler. Skadorna visar att de skyddsavstånd som anges stämde med skadebilden. Bara enstaka delar återfanns 740 m från platsen. Skadorna är markant större längs väggsidorna än diagonalt från hörnen vilket också bekräftar tidigare antaganden.

Ammunitionsröjningen sköttes av försvarets utbildade officerare.

Ammunition har både detonerat och brunnit och dessa explosioner fortsatte en bra stund efter den första explosionen. Inledningsvis fick räddningsledaren själv bedöma säkerhetsavstånd. Vissa problem uppstod med lågflygande flygplan och helikoptrar som kom in över det farligt området. Det avlystes senare till en höjd av 450 möh.

Vissa fakta;

Där fanns 70 ton ammunition varav 15 ton explosivämnen. Dödliga skador av splitter från 10 ton explosivämnen kan uppstå upp till 400 m från platsen. Dödsrisken vid ett avstånd av 200 meter beräknas till 50%. Eldklotet från en explosion beräknas bli 10 m3 per kr sprängämne. 100 g sprängmedel per m3 ger byggnadsskador.

Se även tidningen Brand och Räddning nr 4/87 där det kort beskrivs när militären tog över ansvaret från räddningstjänsten samt förs en diskussion vad som i detta sammanhang var att räkna som räddningstjänst.

https://rib.msb.se/html/4000/279.htm

MVH

Hans

[millgard]

En mil, det hör man en stilla morgon ett gevärsskott på, om förhållandena är bra. Vidimerat många gånger under älgjakten...

Allt handlar om det är mitt i en skog eller på öppna ytor eller över vatten eller mellan bergsmassiv.

När vi sköt skarp GRK12cm så handlade det om 18 kilo varav kanske 12 kg sprängmedel. Vid detonation uppstod vad Dynamit-Harry skulle kalla för "en jävla smäll" trots att vi låg upp till 6 km därifrån. Hördes det en mil? Absolut, det är min uppfattning.

[sonderling]

Om man se på Wikipediasidan om februaribombningarna av Helsingfors 1944, så:

The bombing of Finland was generally conducted by the long-range bombing and reconnaissance group of the Soviet Air Force (VVS), the Aviatsiya Dalnego Deystviya (ADD). This group was directly subordinated to Stavka. During the February bombings of 1944 the ADD was reinforced with other units. The ADD commander was Marshal Aleksandr Golovanov. Bombing raids were also sometimes done by the VVS and the BF (Baltic Fleet air group).
The Soviet bomber fleet was very diverse. The majority of the aircraft were twin-engined Ilyushin-4, Lisunov Li-2, North American B-25 Mitchell and Douglas A-20 bombers. The B-25s and the A-20s had been supplied to the Soviet Union as Lend Lease material from the United States. The Lisunov Li-2 was a Soviet bomber version of the American Douglas DC-3. There were also some heavy four-engined bombers participating in the bombings, e.g. the Petlyakov Pe-8.

https://en.wikipedia.org/wiki/Bombing_o ... rld_War_II

Jag hittar inte så här detaljerat om bombningarna av Åbo, men knappast använde man väldigt annorlunda plantyper där skulle jag tro.

Intressant, så det var liksom en salig blandning?
Sedan har jag förstått att ryssarna inte flög i formation utan pö om pö vart eftersom de startade. Stämmer det? Kanske mest bara i början av kriget?

Pe-8 är väl deras försök till en flygande fästning, som inte användes så mycket?

Sonderling

[varjag]

sonderling skrev:

Intressant, så det var liksom en salig blandning?
Sedan har jag förstått att ryssarna inte flög i formation utan pö om pö vart eftersom de startade. Stämmer det? Kanske mest bara i början av kriget?

Pe-8 är väl deras försök till en flygande fästning, som inte användes så mycket?

Formationsflygning med bombplan - var enbart i dagsljus, omöjligt på natten. De brittiska nattraiderna mot Tyskland gällde samma sak -
och ja, visst inträffade kollisoner….

TB-7/Pe-8 tillverkades bara i 93 exemplar och…..

problems complicated the aircraft's production and the Pe-8s also had engine problems. As Soviet morale boosters, they were also high-value targets for the Luftwaffe's fighter pilots. The loss rate of these aircraft, whether from mechanical failure, friendly fire, or combat, doubled between 1942 and 1944.

M.a.o. - fanns inte många kvar 1944 ……

https://en.wikipedia.org/wiki/Petlyakov_Pe-8

Varjag