Vem betalade vapenhjälpen till Danmark och Norge?

Diskussioner kring andra världskriget. Tillägnad vår saknade medlem varjag
Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Vem betalade vapenhjälpen till Danmark och Norge?

Inlägg av Stellan Bojerud » 3 september 2007, 10:03

Under krigsåren tillhandahöll Sverige vapen till Danmark och Norge. Detta gällde såväl motståndsrörelserna i respektive länder men även de i Sverige utbildade "polistrupperna".

Det mest sannolika är att dessa vapen köptes av danska och norska exilregeringarna (motsvarande).

Togs vapnen ur svenska arméns förråd och/eller skedde nyproduktion direkt för danska och norska behov?

Alla uppgifter om detta mottas med glädje.

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 3 september 2007, 11:02

Beträffande Danmark tänker du väl på Den Danske Brigade, ca 5000 man, som våren 1945 fick "full krigsutrustning". Vad det exakt innebar, eller vem som betalade kalaset vet jag inte.
Forhandlingerne førte til, at den svenske regering den 3. december 1943 gav tilladelse til uddannelse af danske polititropper i et antal af foreløbig 500 mand i en lejr ved Sofielund i Småland. Det var så langt svenskerne kunne gå af hensyn til deres neutralitetspolitk.

I løbet af 1944 hvor tyskerne blev trængt mere og mere i Italien og Rusland samt efter invasionen 6. juni i Normandiet, tillod Sverige at den danske styrke øgedes betragteligt. Styrken øgedes til ca. 4800 mænd og kvinder, ligesom antal af lejre voksede til 7.

I løbet af 1944 ændredes betegnelsen Polititropper til Den Danske Brigade "DANFORCE", og det var nu også muligt at starte en regulær militæruddannelse.

....

Den formelle tilladelse forelå den 9. april. Den gik ud på, at Brigaden kunne anbringes samlet i et kantonnementsområde ved herregården Häckeberga ved Genarp i Skåne.

Samtidig kunne der udleveres fuld krigsudrustning.
http://www.danforce.dk/article/articleview/2/1/1/

EDIT:

Rättade årtalet, det var givetvis i april 1945, brigaden fick sin utrustning.
Senast redigerad av 1 G:son, redigerad totalt 4 gånger.

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 3 september 2007, 12:02

Dansk Militærhistorisk Selskab har på sin hemsida artiklar om enheterna i Den Danske Brigad, klicka på "Den danske Brigade i Sverige":

http://www.chakoten.dk/cgi-bin/fm.cgi?n=374

Synbarligen var vapnen svensk egendom, ända tills danskarna gav sig iväg hem:
Selv hvis tanken fra danskernes side var, at det skulle have været en aktiv modstandshær, havde det næppe været muligt, da svenskerne ikke ville gå med til, at en sådan trænede på deres grund. Og man var afhængig af svenskerne til våben og finansiering.

Ordningen blev sådan, at våbnene forblev svensk ejendom i svenskkontrollerede depoter indtil den dag, hvor indsættelsen af brigaden skulle finde sted. Det skete den 5. maj 1945 ved Helsingør.
http://w2.djh.dk/hovedopgaver/2005e/web ... igaden.htm

Räkningen skickades väl senare till København. :)

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 4 september 2007, 06:57

Uppenbarligen är påståendet i mitt förra inlägg endast en del av sanningen, om det ens är sant. Frågan tycks vara mycket inflammerad fortfarande i Danmark. Enligt hemsidan http://www.befrielsen.dk (en kritisk sida i opposition till regeringens http://www.befrielsen1945.dk ) levererades k-pistar och 9mm ammunition till Danmark redan 1944. Enligt samma sida kostade Den Danske Brigad ca 50 miljoner kronor, och fick sin början tack vare att skeppsredaren A.P. Möller gick i borgen för ett lån på 3 miljoner. (Se "Supplement 9).

http://www.befrielsen.dk/images%20suppl ... up%209.pdf

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Danska vapen

Inlägg av Stellan Bojerud » 4 september 2007, 07:45

Tackar för ovanstående upplysningar!

1944 levererades vapen dels till danska brigaden och dels till danska motståndsrörelsen. Sistnämnda leveranser sköttes av för ändamålet bildade bulvanföretaget AB Skandiastål.

A.P. Möller är väl han som hade Maersk-line?

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Re: Danska vapen

Inlägg av G:son » 4 september 2007, 09:33

Stellan Bojerud skrev:
A.P. Möller är väl han som hade Maersk-line?
Ja, han var son till grundaren av bolaget, kapten Peter Mærsk Møller. Bolaget heter idag A.P. Møller-Maersk A/S.

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Inlägg av JohnT » 4 september 2007, 10:35

rellaterad tråd med ett antal referenser till böcker i ämnet:

viewtopic.php?t=16333&highlight=bazooka

Användarvisningsbild
affe
Medlem
Inlägg: 378
Blev medlem: 24 mars 2002, 20:38
Ort: Stockholm

Inlägg av affe » 4 september 2007, 11:11

Hej,

Skandiastål (som ägdes och drevs av toppskiktet inom C-Byrån..) granskas ju ganska ingående i Maj Wechselmans "De bruna förbindelserna". Man kan tycka vad man vill om den boken, men den kan kanske ge viss ledning. En annan bok där vapenfrågan tas upp är i Helsingborgspolisen Göte Fribergs memoarer från krigsåren, "Stormcentrum Öresund" där jag har för mig att Marcus Wallenbergs namn nämns i samband med vapenfinansiering. Jag kan kolla båda dessa böcker ikväll när jag kommer hem och lyfta fram det som skrivs i dom.

Mvh

Alfred

Användarvisningsbild
G:son
Medlem
Inlägg: 3027
Blev medlem: 10 april 2007, 06:02
Ort: Finland

Inlägg av G:son » 4 september 2007, 12:49

På Svenskt Militärhistoriskt biblioteks hemsida finns en artikel om ämnet som kan vara av intresse; Nils Källkvist: Därför mördades Jane Horney.

Källkvist redogör för den påstådda överenskommelsen mellan frihetsrådet och tyskarna, enligt vilken danskarna tog in vapen medan tyskarna blundade, mot att tyskarna förde ut värdesaker och krigsförbrytare via samma rutter.
Det viktigaste skälet till överenskommelsen var utan tvekan de 3 500 kulsprutepistoler, som för motståndsrörelsens räkning var lagrade i Sverige. Beställare var C-byrån, den svenska säkerhetstjänsten. Betalningen hade erlagts av finansmannen Jacob Wallenberg, som ett lån till danskarna. Vapnen var tillverkade vid gevärsfaktoriet i Husqvarna och av typen Suomi, modell 37/38. Danskarna behövde vapnen och enda möjligheten att få dem över Sundet var med de illegala överfartslederna. Tyskarna var emellertid vaksamma. Patrullbåtar kryssade i Öresund och kajerna i de danska hamnarna bevakades av tyska patruller. Överenskommelsen på Hotel d’Angleterre passade perfekt.
Efter kriget påträffades en del av dessa vapen i Israel (!):
Bland bytet som egyptiska armén tog i kriget med israelerna 1948 har vapensamlare identifierat ett antal kulsprutepistoler som hörande till det parti som levererades till den danska motståndsrörelsen 1944. Hur hamnade de i Israel? Gåtan tillhör den del av affären Jane Horney-Granberg, som ännu inte fått någon lösning. Den danska Generalstaben har på förfrågan vägrat uttala sig om vad som hände med de vapen, som smugglades in i landet under Arne Sejrs och kapten Svend Schjødt-Eriksens överinseende. Det låter emellertid knappast rimligt, att den danska krigsmakten sålde ut sin moderna vapenarsenal endast tre år efter krigsslutet. Men någon gjorde.
http://www.smb.nu/pos/03/04_jane_horney.asp

Som sagt, ämnet är eldfängt i Danmark, av olika orsaker. Dels ville frihetsrådet, eventuellt i samråd med både tyskarna och de allierade, hindra att de kommunistiska motståndsmännen BoPa (Borgerliga partisaner, tidigare KoPa, kommunistiska partisaner) skulle få ett övertag efter kriget, dels ville man inte att de borgerliga motståndsmännen (Holger Danske eller HD) skulle vara alltför aktiva heller. Därför finns det konspirationsteorier och svekdebatter i överflöd.

/G:son

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Fascinerande

Inlägg av Stellan Bojerud » 4 september 2007, 17:05

Tack! Pusselbitarna ligger där men innu inte på¨plats.

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 14 september 2007, 15:23

Enligt CA Ehrensvärd betalade den norska exilregeringen huvudparten avde svenska kostnaderna för bl.a "polisutbildningen". Danmark hade dâremot inga pengar. Den svenska regeringen beslöt därför att efterskänka de svenska utlâggen fôr den danska delen, enL uppgift c:a 50 milj. SEK. Källa: "I rikets tjänst".

Användarvisningsbild
Lars Gyllenhaal
Medlem
Inlägg: 983
Blev medlem: 2 april 2002, 21:15
Ort: Barentsregionen
Kontakt:

stålar

Inlägg av Lars Gyllenhaal » 19 september 2007, 11:22

Hej,

Det finns en relevant upplysning på sidan 493 av den högintressanta boken Den glömda armén: "Norges civila och militära verksamhet i Sverige levde på svensk kredit, lån på sammanlagt 150 miljoner kronor - vilka efterskänktes efter krigsslutet".

Enligt Myntkabinettets uträkning skulle 1945 års 150 miljoner kronor år 2006 ha haft ett värde av 2.673.626.373 kronor.

Vi snackar alltså om 2,7 miljarder kronor.

8O

Hur många svenskar eller norrmän känner till det idag? :wink:

Här en länk till min recension av Den glömda armén: http://recensioner.skalman.nu/index.php?id=30

Beste hilsen,

Lars
(vars farfar föddes på Holmenkollen, häpp :D )

Spaningsledaren
Tidigare medlem
Inlägg: 923
Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
Ort: Frankrike

Inlägg av Spaningsledaren » 20 september 2007, 17:25

Jag vill inte ge intryck av att Ehrensvârds uppgift stâr i strid med den du âterger. Noga taget skriver han att den norska exilregeringen hade finansiella resurser som inte hade nâgon motsvarighet pâ den danska sidan samt att regeringen alltsâ beslôt att avskriva kostnaderna fôr utbildningen/utrustningen av dansk trupp. Härur följer inte med nödvändighet att det sedan i sak förfors annorlunda med de "norska" kostnaderna.

Användarvisningsbild
affe
Medlem
Inlägg: 378
Blev medlem: 24 mars 2002, 20:38
Ort: Stockholm

Inlägg av affe » 20 september 2007, 23:21

Jag citerar nu ur f.d. Polismästaren i Helsingborg, Göte Fribergs memoarer (sid 189) "Stormcentrum Öresund". Stycket är i sin tur är ett citat ur den danska "fritt Danmarks Hvidbog II". (Översättningen är Fribergs, N.B.):

"Statsminister Per Albin Hansson och utrikesminister Günther delade och hävdade denna allmänna uppfattning (att Sverige inte ville gå i kamp mot Tyskland när det redan var besegrat, min anmärkning). De skulle alltså säga nej, om man frågade (om önskemålet att få svenska vapen till Danmark, min anmärkning) Men om man nu inte frågade så väckte man ju inte frågan? Man kunde ju hitta på någon begäran om t e x ammunition till den danska polisen m m, som man i Sverige kunde blunda för. Vad så själva utsmugglingen beträffar måste enskilda lokala svenska ämbetsmän få moraliskt stöd att själv ta risken. Man kunde räkna med att Gustav Möller gav detta stöd.
De saknade pengarna till de första köpet i Sverige, ca 2 miljoner kronor, ordnades genom samarbete mellan danske ministern V Buhl, skeppsredare A P Möller i Danmark, svenska mellanhänder och direktör Wallenberg i Enskilda Banken..."

Friberg fortsätter:

"Leveranserna av maskinpistolerna, som alltså skedde helt utan kontakt med svenska regeringen men med Möllers och Erlanders underhandskunskap, började från Huskvarna och levererades till ett bolag i Stockholm, benämnt AB Skandiastål. I detta ingick Algot Törneman som verkställande."

Som kuriosa från Fribergs bok kan nämnas (sid 195):

"Under aktionstiden, augusti 1944-29 april 1945, utfördes till Danmark sammanlagt:
4 225 maskinpistoler
4 403 300 patroner 9mm
5 240 handgranater
6 Bazokas med 84 granater
24 koffertar sprängämnen
diverse radioutrustning"

Själv tycker jag att uppgifterna om Wallenberg (vilken av bröderna som nu åsyftas...) är mycket intressant.

/alfred

Användarvisningsbild
affe
Medlem
Inlägg: 378
Blev medlem: 24 mars 2002, 20:38
Ort: Stockholm

Inlägg av affe » 21 september 2007, 00:09

Vidare citerar jag ur Maj Wechselmanns bok "De bruna förbindelserna" (och, ja, jag är fullt medveten om att det finns ganska varierande åsikter om Wechslemanns tillförlitlighet men jag tycker att en del är rätt intressant ändå...). axplocken är från kapitel 17, " Vinstbringande affärer".

sid 240:
"Peterséns (här avses alltså major Carl Petersén, top-dog på C-byrån, min anmärkning) privata bolag, Skandiastål, gick 1944 in i en rad vapenaffärer och tjänade grova pengar. Bolaget fälldes för sina affärsmetoder i tingsrätten i Stockholm den 11 november 1948. ..."

sid 242:
"På vilket sätt skaffade Petersén fram vapnen? Han vände sig först till en statslös tysk vapenhandlare, Willi Daugs, som flytt från Tyskland till Finland, där han bland annat under vinterkriget skaffat Mannerheim vapen. När Gestapo eftersökte Daugs i Finland flydde han vidare till Sverige. Daugs samtyckte till att orda fram vapen åt Petersén från firman Tikkakovksi.
Willi Daugs väckte 1948 åtal mot firman Skandiastål vid Stockholms rådhusrätt. I sin förklaring från mars 1948 uppgav Daugs att han i mars 1943 fått en förfrågan från Petersén angående leverans av suomipistoler. I september samma år hade Algot Törneman, som uppgav sig arbeta för försvarsstaben och Petersén, meddelat att Husqvarna vapenfabrik kunde leverera 1000 suomipistoler till årets slut, samt att han kunde sälja detta antal till norska och danska intressenter som Daugs kände till.
Genom en avräkning fick Daugs veta att Törneman sålt vapnen med över 100 procents påslag på inköpspriset. Samtidigt rapporterade Törneman att major Petersén av ett danskt konsortium fått i uppdrag och fullmakt att anskaffa vapen för 25 miljoner kr".

Sen blir det en massa konspirationsteoretiskt babbel.

Dock tas några intressanta saker upp, främst i samband med de rättsliga efterspelen kring Skandiastål:
sid 243:
"Sedan 1944 hade Skandiastål tagit upp beställningar på mer än 15 000 kulsprutepistoler till Danmark, Norge och efter kriget även till Israel!".

När Daugs sedan stämmer Skandiastål 1948 pga. en tvist kring ägandet noteras följande:
sid 243:
"Daugs vann också, i november 1948, målet mot Skandiaståls direktörer."

och (sid 243):
"Under rättssaken förnekade Carl Petersén ivirgt att han någonsin suttit i styrelsen eller att han själv skulle ägt aktier i Skandiastål. Lindberg (advokat Hugo Lindberg, Daugs juridiska ombud, min anmärkning) läste då i rättsalen upp ett avtal där Petersén egenhändigt undertecknat som aktieägare i Skandiastål."

samt (sid 244):
"Petersén förnekade likaledes att han skulle ha tagit emot provision för sina förhandlingar med motståndsrörelserna om vapenköp.
I den tammelinska utredningen kom utredarna fram till att Carl Peterséns vittnesmål angående sin egna provisioner i Skandiastål "icke bär sannolikhetens prägel"".

Så långt Wechslemann.

/alfred

Skriv svar