Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Diskussioner kring andra världskriget. Värd: B Hellqvist
JohnT
Medlem
Inlägg: 1675
Blev medlem: 04 maj 2002 13:44
Ort: Stockholm

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav JohnT » 13 feb 2018 22:52

kblomster skrev: Hade tidiga tyska stridsvagnar ens lyftkrokar så att man lätt kunde lyfta ombord dem på fartyg med kran? Sherman hade det men jag tror inte någon annan utom amerikanerna brydde sig om sådant där.


Nej, men om tyskarna hade intagit en svensk hamn med intakt färjeläge för järnvägsfärjor, så hade det löst problemet.
En större Järnvägsfärja kunde ta ungefär en stridsvagnsbataljon, och var ju RoRo tonnage i någon sorts bemärkelse.



12:e april 1940, gick larmet i Sverige och man trodde tysken skulle komma.

En av de "leading indicators" svenska underrättelsetjänsten hade fått var att de danska järnvägsfärjorna över Stora Bält hade förflyttats av tyskarna.
Nu vet man att orsaken var Britiska flygmineringar med magnetminor, så tyskarna flyttade färjorna till säkrare ställen, inte för att anfalla Sverige.
Svenska underrättelsetjänsten visste bara att färjorna inte var där dom borde vara.

Mvh
/John

Användarvisningsbild
FNP
Medlem
Inlägg: 1201
Blev medlem: 22 aug 2002 00:29
Ort: Lidingö

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav FNP » 14 feb 2018 14:28

JohnT skrev:
Samtidigt är det just den polariseringen som jag går i gång på :)


JohnT skrev:
Frågan är om glaset var halvtomt och då meningslöst att riskera livet för fäderneslandet
eller om glaset var halvfullt och det fanns en chans att svenskarna hade hållt ut på samma sätt som Normännen.
Att man skulle jämföra Sverige med finnarna är ju fullkomligt omöjligt.


Enligt min mening så är det intressanta att såväl vilja som förmåga är något som växer fram/skapas successivt under kriget.
Sedan är en annan fråga perspektivet. FM var inriktad på att försvara sig mot Sovjetunionen och där var nog glaset mer halvfullt än halvtomt hela tiden. Mycket tack vare Finland och militärgeografin.
Tyskland är en anna sak, där jag menar att glaset var halvtomt från början men blir halvfullt 1942/43. Mycket tack vare krigsutvecklingen i övrigt.

JohnT skrev:
Och om man hävdar att det var så dåligt i försvaret 1940 så kan jag ju undra hur försvaret ska beskrivas efter 1980?

En annan tråd.
Min uppfatting är att Sveriges poisiton var mycket bättre visavi Sovjetunionen 1980 än visavi Tyskland 1940. Sovjeterna var inte ideologiskt drivna expansionister utan realister.
Ett sovjetisk anfall mot Sverige 1980 hade varit en del i en operation mot NATO, varför NATO skulle dragits in med allt vad det innebär.
Hade Sovjetunionen valt att sätta in kärnvapen hade naturligtvis konsekvenserna bilvit avsevärt mycket större än 1940, men då hade å andra sidan världen sannolikt slukats i totalt kärnvapenkrig, varvid Sverige reducerats till en fotnot i senare grottmålningar.

JohnT skrev:
Ta några enkla fakta som balans till dina svepande påståenden
(från ett VPM om upprustningen under 1940, daterat 17 januari 1941)


Ny fakta - välsmakande! Lägg gärna upp den där VPM.

JohnT skrev:
1 januari 1940 hade svenska flygvapnets org 3 div B3 och 3 div B4 med 1000 respektive 400 kg som max bomblast.
Samtidigt fanns det 761 ton bomber i förråd.
Alltså om man inte tar hänsyn till förluster, mindre än max vapenlaster pga räckvidd osv så bli det 15 uppdrag.

Vid årets slut hade man 1584 ton bomber.
Och andra dokument visar att första maj fanns 790 ton och första september 1216 ton.
Alltså tillverkades det ca 100 ton i månaden(+ vad som övades upp),
lite lite för ett långt krig, men risken är stor att flygplanen hade tagit slut först.

Tack. Min minnesbild kommer ur någon svensk flyghistorisk publikation där jag fäste mig vid uppgiften att vi vid detta tillfälle i princip saknade tyngre bomber men däremot hade gott om små bomber.

Har du uppgifter på bombstorlek och antal också, så vore det roligt att se.

Men, flygplanen skall överleva och det tror jag inte de gjort.

JohnT skrev:
Ja, man hade bara två 53cm torpeder per torpedrör, men då fanns det inga omladdningar i ubåtarna.
(193 st 1/1 och 291 st 31/12)
Och minor, kan man ju lägga hur många som helst i planerna
Tillgången var i alla fall:(1/1 första siffran 31/12 andra)
För fartyg 2600 - 4000
Ubåtar 280 - 380
KA 690 - 990

Så visst hade man behövt haft fler torpeder och minor i alla fall.
Men hur många jagare skulle överleva sitt första torpedanfall?

Nej överlevnaden var låg vid insatser i södra Östersjön. Ubåtar skulle möjligen ha större överlevnadschanser, men Södra Kattegatt, Öresund och farvattnen mellan Skåne och Tyskland är inte optimala för ubåtsopeartioner.

Sedan är frågan , är det lämpliga mintyper efter vad man vill göra? Var finns minorna? - Västkustens marindistrikt hade få minor och av äldre typer samt färre minutläggare, vilket ytterligare försvårar de marina uppgifterna.

JohnT skrev:
Ja, det är den balansgången man är ute på.
Och vad var PA's mandat?
-Att skapa ett hjälteland av martyrer eller
- Att säkra nationens överlevnad?

Det finns ju ganska mycket källmaterial i form av dagböcker m.m. publicerat om regeringens slitningar. Nationell sammanhållning var viktigt .
landet gick ju en försiktig inrikespolitisk balansgång alltsedan den fredliga demokratiseringen. Sedan fanns det ju ytterligare en skiljelinje mellan socialdemokraterna med sin vänsterfalang och kommunisterna. De senare försvagade från Ribbentrop till Barbarossa, men aldrig oväsentliga.

JohnT skrev:
50% är 50% av ALL Tysk produktion.
det svårt att hitta en tysk källa som säger att man hade klarat sig utan svensk malm.


Jag får återkomma vid tillfälle, ämnet är omstritt framför allt i modern forskning. De uppgifter jag sett påstår något annant, men jag minns inte varifrån de kommer.

JohnT skrev:
Om du då läser mer .


Jag betackar mig för personcentrerad argumentering.

Har du någon specifik rekommenderad läsning är jag tacksam för titlar och författare.

JohnT skrev:
Men om man nu skulle kunna tro att Sverige skulle överleva första veckorna så skulle de allierad bli inbjudan och
under alla omständigheter komma först till Gällivare.
Jag har svårt att tro att Sverige skulle kapitulera för Tyskland och sedan gå med på tyskarna sida nästa dag.

Fast i verkligheten var de allierades kommission i Stockholm några dagar efter 9:e april (15:e?)
Att de skulle vara så korkade att de inte hade lovat att skicka massa förband till sverige är mycket otroligt.
Jämför med vilka löften som gavs till finnarna under vinterkriget.

Nja, inte under alla omständigheter. Ett annat alternativ är via Östersund till sydsverige om Trondheim är en möjlig urlastningshamn. Jag tror inte Sverige är intresserad av allierad trupp i malmfälten om det inte förligger ett konkrethot mot dessa och om kriget avgörs i sydsverige.
Är Sverige en allierad nation, då kan man inte utan vidare ockupera malmfälten och varför skulle man det, exporten är klippt. Vid en svensk kapitulation däremot.

JohnT skrev:Jag vet att det efter kriget fanns en önskan att förklara Sveriges agerande där man gärna framhöll hur illa det var 1940 och att det var en engångshändelse,
Sverige skulle aldrig bli så svagt igen. Dessutom så offrade man närmast med nöje, Thörnell, Günther och Richter åt historien.
Det var en historieskrivning som passade många grupper:
- Den nya försvarsledningen som ville ha fortsatt stora anslag och inte associeras med någon form av tyskvänlighet.
- Socialdemokraterna som ville behålla neutralitetspolitiken
- De som hade skrämts till underkastelse av Hitler(mer elle mindre befogat)
- De som hade tjusats av Hitler.
Alla dessa grupper kunde finna en ursäkt i att Sverige hade varit svagt och låtsas att neutralitetspolitik i ”vanliga fall” inte handlar om att anpassa sig till stormakternas nycker..

Intressant i sig, men, det är en annan tråd eftesom den behandlar efterkrigstiden.

JohnT skrev:Fast du verkar helt omedveten om att du själv har drabbats av motsatta rörelse ( militärer som LO Sundell, Socialdemokratisk historieskrivning mfl)

Jag betackar mig för personcentrerad argumentering.

JohnT skrev:Ja, man skulle aldrig frivilligt gå i krig, men skulle man ge upp direkt om man blev anfallen?
Och om man gav upp hur skulle den delen av Sverige som inte var ockuperad av tyskarna agera?

En fråga som intresserar mig är varför Norska regeringen som inte hade någon som helst militära pretentioner,
lyckades hålla sig i strid så länge?

Inte direkt, något mer uthålligt än Danmark, med det gäller läget 1940 sedan förändras läget.
Jag tor att den icke ockuperade delen gör som regeringen säger, framföra allt när rapporterna om krigets hemskheter når fram.

Det är enligt min uppfattning en avsevärd skillnad mellan Sverige och Norge, svenskar och norrmän, svenskt och norskt kynne. Det beror bl.a. på historiska erfarenheter och geografiska omständigheter. Förutom det så berodde nog mycket också på tillfälligheter och omständigheterna. Filmen "Kongens nei" tycke jag ger ett intressant perspektiv. Hade regeringen fastnat i Oslo så finns nog risk för att man kapitulerat för att undvika ytterligare blodspillan och lidande för civilbefolkningen.

JohnT skrev:Tyckande utan substans?
eller kan man hitta några källor som stödjer det ovanstående?

Snarare reflektion.
Det var en otäck tid. Fylld av hat och klasskampsretorik. Politiska motståndare avpolleterades, fängslades och avrättades efter politiska konjukturer. Samarbetsman eller motståndssman - vad bjuder det egna samvetet, med vad kan man kompromissa? Hur långt går en samarbetsregering eller en ockupationsregering? Vad händer med landet? Vad händer med de egna grupperna? Det egna partiet? Den egna säkerheten?
Jag tror på goda grunder att kloka politiker tänkte på detta 1940. Men, personlig räddsla är en stark drivkraft. Räddsla kan maskeras med en kompromislös och konfrontatorisk, kamplysten retorik. Det finns också modiga människor, det finns också ansvarslösa människor villiga att störta andra i fördärvet för egna principer.

JohnT skrev:
FNP skrev:Underrättelsetjänsten innehäll ljusglimtar, men saknade helt förmåga att utan avkodad signaltrafik göra korrekta strategiska bedömanden långt in i 1942.

Så att man gjorde den korrekta bedömningen att Sverige inte skulle attackeras i april 1940 var bara tur?

Ljusglimtarna var bl.a. militärattachéerna i Berlin. De kunde för Stockholm tala om vad som höll på att hända, att Sverige inte var målet, men att Norge och Danmark var det. Senare kunde dekrypterad signaltrafik ge direkta underrättelser.

Brilliansen i den analytiska förmågan hos underrättelsetjänsten i Stockholm 1940 som grund för strategiska bedömningar. Nej, den övertygar inte mig.

JohnT skrev:
Eller så gjorde som som Thörnell och läste de Franska erfarenheterna på orginalspråk.

Vilket ger ytterligare ett intressant perspektiv på den högste krigssherren.

JohnT skrev:
Fast Vinterkriget var före Weserübung, och visade att ett litet land kunde stå emot.

Absolut! Stor inspiration, ädelmodig kamp mot ärkefienden i öster. Inspiration av en mer sytematisk uppbyggnad av försvarsviljan.

JohnT skrev:
Bara för att försvaret idag är en totalbyråkratiserad organisation så har det kanske inte alltid varit så..

Nej, det kan ha varit värre än idag också.

JohnT skrev:
Provisoriskt tillägg till Infanterireglemente del II, kom ut i Februari 1940,
med pansarförstörningstaktik osv.

Ehrensvärd skrev "Taktiska bestämmelser 1", utgiven av 2. Armékåren den 6/6 1940
med erfarenheter kring motti strider osv..

Glädjande snabbt.

JohnT skrev:
Fakta på det?

Problemet var snarare att utbilda värnpliktiga med den nya utrustningen.
Stella Bojerud har skrivit om Artilleriet infr Org 1941 och det som tod tid var att utbilda folk, inte att få loss kanonerna från Bofors.

T.ex. saknades gevär och uniformer till Hemvärnet Landstormen saknade moderna uniformer.
Hösten 1939 var bristerna vid förbanden så stora att den civila handeln länsades. Framför allt saknades kängor och vinterutrustning m.m.
och det var alltså brister i den befintliga organisationen - som nu stod inför en fördubbling.

Läget var mycket bättre 1941, än våren 1940.

Ja, det fanns gott om 7,5 cm kanon m/02 och den typen av äldre organisationsbestämmande materiel, men finns någon annan förklaring än skriande brist till att man köpte all materiel man kunde få tag på? Pistoler, Kpistar, 5 000 Gevär m/40!!! , Kg m/40......, etc, etc.

JohnT skrev:
Kulsprutorna var en missuppfattning i de vanligt förekommande siffrorna, det var inte 300 som skickade till Finland,
bara ett sextiotal och minst hälften var tillbaka i Bodens Tygstation redan i maj 40 .
(260st flygplansksp var godkända att levereras till Finland, från och med april 1940, men de skickades aldrig)

Luftvärnskanoner, så var det mest Engelska och Holländska vapen som skickades till Finland,
Och om Sverige hade beslagtagit kanonerna för eget bruk skulle dom "ge igen" med att strypa andra leveranser.
Sverige och Holland idkade byteshandel innan Holland ockuperades, en kanon mot ett Hazemayer sikte.

Tyskarna levererade 60 Polska kanoner till Sverige under vinterkriget och sedan beslagtog man Tailändska och Argentinska pjäser.

I övrigt böt plats på man Bofors och Ungerska leveranser,
Så Finnarna fick Svenska levererade kanoner och Svenskarna fick nästa sändning från Ungern.
Dessutom strulade man till det med marinen så det tog lång tid för mig att få grepp om vad som var vad.
(om jag ens har det nu)
Först när jag hittade dokument med vapennummren där någon hade försökt förklara vad som var vad sommaren 1940.
Vapennummren var inte unika, eftersom begagnade vapen både från österrikiska inköpet och tyska krigsbyten hade delvis överlappande nummerserier.

Mycket intressant!


JohnT skrev:
Men det fanns koncentrationsförråd, så bara för att man inte gjorde som i handboken från kalla kriget och använde andra termer betyder inte att den tidens militärar inte kunde tänka.
Tvärt om, jag tror 1940 års officerare var mer beredda på sabotage och (kommunistiska) femtekollonnare än sjuttiotalets officerare var beredda på Spetznas.
Visst hade man mycket mer ammunition utspritt i landet efter 1945 men 1940 hade varje inf reg en 3-5 miljoner skott att klara sig med till underhållstrupperna var grupperade.

Fältdepåer är ett äldre uttryck än kalla kriget och det är just under VK II som man börjar använd dessa. Mobilisering och utrustning 1939-40 var helt centraliserad till regementena. Utbyggnad av moderna bombskyddade förråd hade påbörjats, men allting var uppbyggt för att flyttas med järnväg, vilket naturligtvis begränsade flexibiliteten då ammunitionen måste distribueras från järnvägsstationerna och till det krävdes lastbilar.
Nej 1940 års officer var inte dum, tvärtom men 1940 års officer fick improvisera med små resurser och stora begränsningar.

Ja i alla fall efter 9/4 men innan dess, tveksammt. Ja, på 70-talet kunde man möjligen skylla på att man inte visste.

JohnT skrev:
Vilka rörliga motståndare skulle tyskarna sätta in i Sverige utan att riskera anfallet på Frankrike?

Jag har inte OOB för das Heer maj 1940 framför mig, men som jag bedömde tidigare, 1 mekaniserad/motoriserad brigad, 3 mc/motoriserade batljoner, samt några pansarbataljoner motsv (kompanier). Man skall kunna åstadkomma ett avgörande genombrott och sedan kunna sprida ut sig och köra utav helvete., man kommer efter genombrottet inte möta något större motstånd.
"Hit first, hit hard, and keep hitting"
- Admiral of the Fleet The Right Honourable the Lord Fisher of Kilverstone, GCB, OM, GCVO

Användarvisningsbild
von Adler
Stödjande medlem
Inlägg: 2935
Blev medlem: 28 jun 2002 18:40
Ort: Årsta, Stockholm

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav von Adler » 15 feb 2018 15:43

Vad gäller kulsprutorna till Finland så kanske man blandat ihop kulsprutegevär (lätta kulsprutor) och kulsprutor?

De siffror jag har:
30st 6,5mm Ksp m/00.
52st 6,5mm Ksp m/14.
100st 6,5mm Kg m/14 (här bråkar källorna, någon säger 10, någon säger 90, någon säger 100, någon säger 'alla').
334st 6,5mm Kg m/21.

204st av Kg m/21 och 40st av Ksp m/14 kom med frivilligkåren.

Vad gäller utrustning som kunde levereras av den civila marknaden så hade försvaret starkt överskattat den civila marknades förmåga att leverera, särskilt när Sverige i och med ockupationen av Norge blev avskuret från normala importer. Armén hade tänkt sig att den skulle kunna tömma den civila marknadens förråd, varvid den skulle fylla på sig själv med leveranser från industrin på hemmaplan och med importer. Då den tidigare togs mer i akt av krigsproduktionen och reducerades av bristen på importer och den senare i princip försvann skedde inte det.

Vad gäller uniformer så befann sig Sverige i en speciell situation då man aldrig riktigt infört m/23 utan istället gått direkt på m/39, som ännu inte var tillverkad i tillräckligt många exemplar för att utrusta alla trupper med. Dessutom fanns det en stark kultur i armén att inte använda i fred vad som skulle behövas i krig om det fanns äldre materiel att slita ut. Så soldaterna fick m/10, ibland med delar av m/ä och/eller m/23 att slita ut innan man försedde dem med m/39, även om den senare fanns tillgänglig.

Vad gäller ett genombrott och köra som bara helvete och inte möta motstånd så finns det i Sverige en motoriserad brigad (kavalleribrigaden) med pansarbilar i organisation och två utbildade pansarbataljoner. Det fanns dock bara stridsvagnar till en, men de hade också motoriserat pansarvärn. 10st motoriserade kårpansarvärnskompanier hade också börjat sättas upp - det kan mycket väl vara tillräckligt för att tillsammans med reserver, landstorm/lokalförsvar och lokala frivilliga/hemvärn stoppa upp en tysk utbrytning i Smålands täta skogar.

Det du beskriver, FNP, är i princip en tysk pansardivision 1940, av vilka tyskarna har 10st. Har de råd att avvara en tiondel av sin styrka inför attacken mot Frankrike?

JohnT
Medlem
Inlägg: 1675
Blev medlem: 04 maj 2002 13:44
Ort: Stockholm

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav JohnT » 15 feb 2018 21:30

von Adler skrev:Vad gäller kulsprutorna till Finland så kanske man blandat ihop kulsprutegevär (lätta kulsprutor) och kulsprutor?

Nej, kungliga brevet är tydligt att det är flygplanskulsprutor, och eftersom posten finns med i sammanställningar så har dom för det mesta räknats.

von Adler skrev:De siffror jag har:
30st 6,5mm Ksp m/00.

Finns inte med på de av försvarets listor som jag hittat så jag tror det var "skrot".
(alternativt från Belgien, se nedan)

von Adler skrev:52st 6,5mm Ksp m/14.

Markkulsprutor, ja.
Vill ha det till att alla var för svenska frivilliga, varav 12 för Åbodetachementet (och andra som inte var direkt underställda kåren)

Men det fanns oxå ett dussin 8mm LV-ksp

von Adler skrev:
100st 6,5mm Kg m/14 (här bråkar källorna, någon säger 10, någon säger 90, någon säger 100, någon säger 'alla').

Mina källor säger att de inte var svensk egendom,
utan hade sålts före kriget och att en belgisk vapenhandlare sålde dom till Finnarna för dyra pengar.

von Adler skrev:Vad gäller utrustning som kunde levereras av den civila marknaden så hade försvaret starkt överskattat den civila marknades förmåga att leverera, särskilt när Sverige i och med ockupationen av Norge blev avskuret från normala importer. Armén hade tänkt sig att den skulle kunna tömma den civila marknadens förråd, varvid den skulle fylla på sig själv med leveranser från industrin på hemmaplan och med importer. Då den tidigare togs mer i akt av krigsproduktionen och reducerades av bristen på importer och den senare i princip försvann skedde inte det.


Har sett en underbar liten utredning från hösten 39,
man bad en officer i Borås (lagom stor stad) att inventera hur många kikare som kunde köpas i staden med beskrivning av kvalité och pris.
Det var inte många men varje optiker som sålde kikare (2-3st) hade en JÄTTEDYR, kvalitetskikare, några OK och sedan handfull lågpriskikare som inte uppfyllde militära krav.


von Adler skrev:Vad gäller ett genombrott och köra som bara helvete och inte möta motstånd så finns det i Sverige en motoriserad brigad (kavalleribrigaden) med pansarbilar i organisation och två utbildade pansarbataljoner. Det fanns dock bara stridsvagnar till en, men de hade också motoriserat pansarvärn. 10st motoriserade kårpansarvärnskompanier hade också börjat sättas upp - det kan mycket väl vara tillräckligt för att tillsammans med reserver, landstorm/lokalförsvar och lokala frivilliga/hemvärn stoppa upp en tysk utbrytning i Smålands täta skogar.

Jag har fattat kårpansarvärnskompanierna som något som delades upp till respektive fördelning och kavalleribrigaden tror jag inte var så bra på att möta pansar.

Frågan är hur många markbevakningskompanier som hade buntat ihop laddningar av extradynamit och gömt sig i vägkanten och väntat..


von Adler skrev:Det du beskriver, FNP, är i princip en tysk pansardivision 1940, av vilka tyskarna har 10st. Har de råd att avvara en tiondel av sin styrka inför attacken mot Frankrike?


Jag har efter ett par dagars tänkade funderat i motsatta bana,
Om slaget om Frankrike inte är avgjort,
skulle tyskarna våga anfalla Sverige?
Förlusten av järnmalmen medan man inte vet hur lång tid det skulle ta att invadera Sverige
eller vad Frankrike skulle hitta på?

Med facit i hand är det enkelt att veta, men knappast i mars 1940.
Mvh
/John

Användarvisningsbild
von Adler
Stödjande medlem
Inlägg: 2935
Blev medlem: 28 jun 2002 18:40
Ort: Årsta, Stockholm

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav von Adler » 15 feb 2018 22:44

I10 Skaraborgs regemente organiserade i april 1940 1., 5. och 6. pansarvärnskompanierna. Mig veterligen var de motoriserade pansarvärnskompanier som I9 och I10 organiserade (totalt 10st varav c:a 6-7 var tillgängliga i april 1940) kårtrupper och inte tilldelade fördelningarna. Dessa fick istället hästdragna pansarvärnskompanier.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 20005
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav Hans » 15 feb 2018 23:40

Läser med intresse. Bli bara inte sura på varandra :wink:

MVH

Hans

Användarvisningsbild
mrsund
Medlem
Inlägg: 2254
Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
Ort: Malmö

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav mrsund » 16 feb 2018 09:41

Hans skrev:Läser med intresse. Bli bara inte sura på varandra :wink:

MVH

Hans


+1 :thumbsup:

Användarvisningsbild
ola
Medlem
Inlägg: 2571
Blev medlem: 22 jan 2007 20:27
Ort: Göteborg,Bästkusten

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav ola » 16 feb 2018 17:49

i april 1940 såg det ut så här på följande förband:

Skaraborgs regemente I9:

Kårförband:
I. Stridsvagnsbataljonen:
-3. Stridsvagnskompaniet

1. Pansarvärnskompaniet
2. Pansarvärnskompaniet
5. Pansarvärnskompaniet
6. Pansarvärnskompaniet

Mobiliseringsdepåförband:

Stridsvagnsbataljonen:
-1. Motoriserade pansarvärnskompaniet
-2. Hästdragna pansarvärnskompaniet


Södermanlands regemente I10:

Kårförband:
I. Stridsvagnsbataljonen:
-1. Stridsvagnskompaniet
-2. Stridsvagnskompaniet

3. Pansarvärnskompaniet
4. Pansarvärnskompaniet

Mobiliseringsdepåförband:
Stridsvagnsbataljonen:
-1. Stridsvagnskompaniet
-2. Hästdragna pansarvärnskompaniet
Vilja....Förmåga....Uthållighet.... Älvsborgsbrigaden

JohnT
Medlem
Inlägg: 1675
Blev medlem: 04 maj 2002 13:44
Ort: Stockholm

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav JohnT » 17 feb 2018 11:54

von Adler skrev:I10 Skaraborgs regemente organiserade i april 1940 1., 5. och 6. pansarvärnskompanierna. Mig veterligen var de motoriserade pansarvärnskompanier som I9 och I10 organiserade (totalt 10st varav c:a 6-7 var tillgängliga i april 1940) kårtrupper och inte tilldelade fördelningarna. Dessa fick istället hästdragna pansarvärnskompanier.


Jag har uppfattat det som kårpvkomp "alltid" underställdes en fördelning. och att dom "aldrig" stred självständigt.
Naturligtvis kunnde de underställas andra förband efter vad läget krävde, men jag har inte sett dem som kårreserv.
Vilket stridsvagnsbataljonen och kavalieribrigaden var.

Men även I11 och I16 var motoriserade när dom organiserades, man hade tilldelat ett antal LF-lastbilskompanier per regimente.

Men om Tyskarna hade brutit igenom så var spaningsförbanden till stor del var motorcyklelburna och
även om vi vet att landstormsförbanden var dåligt övade (i alla fall jämfört med läget 1945) men det fanns en imponerande yttäckning.
Bevakningsförbanden ver mest tänkta att bevaka skydsobjekt och t ex broar, jag vet inte om dom hade order eller utrustning för att kunna spränga broarna dom bevakade.
Självständiga skyttekompanier var mer vanligt lokalförsvar som vi är vana med från kalla kriget, med order att försvara.

LF1940b.png


Så det fanns en hel del gubbar, frågan är hur sega dom var.

Mvh
/John
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
ola
Medlem
Inlägg: 2571
Blev medlem: 22 jan 2007 20:27
Ort: Göteborg,Bästkusten

Re: Sveriges militära läge, förutsättningar och möjligheter 1940

Inläggav ola » 17 feb 2018 14:38

Lite info om hur det såg ut under april och framåt :milsmile:

I stora drag gällande kårerna och kårpv + stridsvagnsbataljonen

I I. Kåren fanns följande förband 9/4 1940:

1. Kårpvkompaniet
2. Kårpvkompaniet
3. Kårpvkompaniet (mob 12/4-?/? förmodligen i sept)
4. Kårpvkompaniet (mob 14/4-2/9)

I. Stridsvagnsbataljonen:
-1. Kompaniet/I10
-2. Kompaniet/I10


I II. Kåren fanns följande förband 9/4 1940:

5. Kårpvkompaniet (mob 12/4-?/?)
6. Kårpvkompaniet (mob 12/4-?/?)

I. Stridsvagnsbataljonen:
-3. Kompaniet/I9 (mob ?/4-5/9)


Von Arbin gruppen:

2 plutoner ur 6. Kårpvkompaniet


Bergelin gruppen:

1 pluton ur 6. Kårpvkompaniet





Mvh Ola
Vilja....Förmåga....Uthållighet.... Älvsborgsbrigaden


Återgå till "Andra världskriget och dess upptakt (1933 till 1945)"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster