Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Diskussioner kring andra världskriget. Värd: B Hellqvist
Stefan
Medlem
Inlägg: 3509
Blev medlem: 09 apr 2002 10:10

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Stefan » 10 jul 2017 14:31

Vi ser ju en gengasbil minst en gång per år; nämligen taxibilen på Karl Bertils Jonssons Julafton...

Men. I filmen förekommer ju också en tidig tv. Dessa kom väl i mitten av 50-talet? Så, är gengasdrivna taxin där en anakronism, ett något överdrivet försök att skapa en lämplig tidsanda, eller användes gengasbilar ändå in i 50-talet??

stillen
Medlem
Inlägg: 140
Blev medlem: 07 jan 2015 19:43
Ort: Söder om Söder

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav stillen » 10 jul 2017 15:10

Faktum är att det nog mycket väl kan ha hänt i samband med Suezkrisen -56, jag minns att dom äldre, själv var jag bara 10 år, började prata om gengas då, och det lär också ha varit folk som plockade fram gamla aggregat. Annars så tror jag att folk som växt upp med TV eller, ännu värre, jobbar med TV, inte kan föreställa sig en tid utan eländet. Det blir som med Robert Lind i Kramfors, har funnits i alla tider.

Användarvisningsbild
Sarvi
Medlem
Inlägg: 5181
Blev medlem: 25 mar 2002 09:00
Ort: Sverige

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Sarvi » 10 jul 2017 15:38

Sartres självbiografi "Les Mots", som någon stackars stackare får i filmen, utgavs 1964 så gengasbilen, tv:n och Reich-flaggan är inte de enda anakronismerna i "Karl Bertil Jonssons julafton". Vilket så klart är medvetet gjort.

Användarvisningsbild
Solkungen
Medlem
Inlägg: 600
Blev medlem: 27 okt 2003 22:24
Ort: Hedemora

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Solkungen » 10 jul 2017 17:45

Har ju en gengaspanna ståendes i garaget, den ställdes av efter kriget och har stått stilla där sedan dess. Dock satt den inte på en vanlig bil utan på en volvolastbil som byggts om till epa-traktor. Deras vanliga personbil rullade aldrig efter 1939 och såldes i bitar under kriget.
Gengas1.jpg

Gengas2.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42239
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav varjag » 10 jul 2017 22:27

Stefan skrev:Vi ser ju en gengasbil minst en gång per år; nämligen taxibilen på Karl Bertils Jonssons Julafton...

Men. I filmen förekommer ju också en tidig tv. Dessa kom väl i mitten av 50-talet? Så, är gengasdrivna taxin där en anakronism, ett något överdrivet försök att skapa en lämplig tidsanda, eller användes gengasbilar ändå in i 50-talet??


Den har jag aldrig sett eller ens hört talas om....men att ngn fortsatte med gengas inpå 50-talet, har jag svårt
föreställa mig. Kanske - nån lantbrukare med Epa-traktor - som Solkungen beskrev - och med egen björkskog
att ''tanka med'' - :D
Måste varit knepigt hitta nya filter till den.....dom byttes ganska ofta.

Det avbildade och avsatta g/gasaggregatet ser ut som avsett för lätt lastbil vad storleken beträffar.
Dvs en motor med omkring 2-3 liters cylindervolym.
Bör vara omkring 2 meter högt med plats för 2x20-liters påsar med gengasved.
För större motorer - hade dom större diameter - med höjden var ungefär densamma....

My tuppence, Varjag

Niklas71
Medlem
Inlägg: 81
Blev medlem: 13 aug 2009 07:20

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Niklas71 » 11 jul 2017 03:21

I Hallsbergstrakten rullade en Volvo 740 för ca tio år sedan med hembyggt gengasaggregat. Det gick isolerade rör från aggregatet bakpå till ett gammalt element i fronten som (antar jag) skulle kyla gasen innan den leddes in i motorn.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42239
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Rekvisitionerna - och gummibrist.....

Inläggav varjag » 11 jul 2017 03:33

I.o.m. krigsutbrottet inkallades ju tiotusentals unga svenska män ’’under fanorna’’.
Och – detsamma hände med landet bilpark. Fast det kallades – rekvisition – och drabbade
tusentals, speciellt lastbilsägare – men även privatbilisternas personbilar.

Hur dessa kompenserades för förlusten – vet jag inte. Men många åkare som miste sin lastbil –
fick som plåster på såren en – häst !

När rekvisionstsunamin svepte över Sverige, var det många som med olika metoder försökte
smita undan....
varjagens faster, gift med en bankman – hade en nyinköpt
Opel Olympia.jpg

som var hans ögonsten. Han anade tidigt ’’fan’’ – och avregistrerade genast bilen.
Den ställdes in i en vedbod, pallades upp och – hjulen med de dyrbara däcken – gömdes i en
källare........ :roll:

Och si – ’’svepet’’ missande hans Opel, som togs fram 1947 och i nästan ’’nyskick’’ framlevde
många och lyckliga år.

För standardisering, gick rekvisionerna hårdast åt de vanligaste bilmärkena.
På lastbilssidan Volvo, Opel, Ford, och Chevrolet. Scania’s fanns – men var sällsynta 1940.
Precis samma bilmärken dominerade på personbilssidan – och drabbades fast i mindre grad.

De allra flesta blev ’’kronbilar’’ i armén......
Tre Kronor.jpg


- som, av naturliga skäl inte var intresserade av bilar äldre än säg, cirka 5 år. M.a.o. det var den
bästa delen av bilparken som rekvirerades.
Resten, äldre bilar och udda-märken – behöll den civila marknaden. På gott och ont....

Bussar, var något annat – var vitala fֲör de civila kommunikationerna och – stannade mest i privat
eller kommunal ägo.
Vi måste ha klart fֲör oss att långdistanstrafik på den tiden, både för gods och passagerare – var
uteslutande knuten till järnvägarna. Lokala godstransporter med lastbil – gällde mest distribution
från järnväg till närområdet och – vice versa för ortens produkter.

Följden – var att 80% eller mera av lastbilarna, var vad vi idag kallar ’’lätta’’ dittos. Några exempel;
Opel Blitz 1½ tonnare.jpg


Tysk Ford BB 1½ tonnare.jpg

och vår svenska tungviktare -
Volvo laangnæsan - tungviktare 6-ton.jpg


Medan det bara fanns bensin till mycket få bilar – var det ännu djäkligare på gummisidan.....

’’...man får inte ens behålla sina däck – försvaret behöver dom ....’’ 8O

Och det var sant, för bildäcken slets fortare än bilarna!

Inte minst som 90% av Sveriges riksvägar 1940 – var grusvägar.......Städerna, hade asfaltgator
i centrum – men utanför ....bara grusgator. I bästa fall räckte asfalten till för någon skrytkilometer
utanför småstäderna – sen var det grus och mera hundratals mil - av grus......

I varjagens övre Norrland – var den s.k. ’’kustlandsvägen’’ grusad från Haparanda till åtminstone
Gävle....i Värmland där jag också upplevde vägar – minns jag inte en enda bit asfalt utom den enda
’’storgatan’’ genom Charlottenberg.

Och såna vägar ’’käkade bildäck’’ med enorm aptit......
Det var därför som traktorn i en f.g. bild, hade järnhjul och – min fasters man gömde Opelhjulen i
källaren....med däcken på.

Och alltsammans var slangdäck – slangfria som idag var inte uppfunna då.

En följd av gummibristen, var slitna däck, lappade slangar och – talrika punkteringar.
Så mycket så – att bussar med vilka jag ofta åkte – hade 2-3 reservhjul med sig för snabbast
möjligt minsta störning av tidtabellerna.....

Ja, det måste varit omkring 1944 – minns jag minst tre lastbilar i den lokala floran – som var
försedda med ’’smidad rörbit’’ runt de BÄGGE dubbeldäckade bakhjulen – för att spara vad
som fanns kvar av gummit.....

Dom slamrade som en ångvält på gruset och – var oandvändbara på vintern p.g.a. slirning.....

Sverige hade ju en del gummi-industri, Gislaved, Trelleborgs Gummi och TreTorn i Hälsingborg
som nog ’’regummerade’’ däck efter förmåga – men detaljer saknar jag. Någon annan?
Det var ju själva råmaterialet – kautschuk – som knappast gick att uppbringa.
(t.o.m. de allierade fick problem när japanerna ockuperade rågummiplantagerna i Sydostasien –
USA framställde syntetisk gummi och även Tyskland med s.k. Buna-Gummi, men Sverige??)


Härnäst, vill jag berätta lite om vad jag minns om att åka med gengasfordon....

f.f.

Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

stillen
Medlem
Inlägg: 140
Blev medlem: 07 jan 2015 19:43
Ort: Söder om Söder

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav stillen » 11 jul 2017 11:05

Man kan ju undra varför vi inte, så vitt jag vet, försökte oss på syntetiska bränslen och syntetiskt gummi. Torven är väl bara snäppet sämre än brunkol, som tyskarna använde, för sån tillverkning. Duktiga kemister fanns säkert och torv ska vi inte tala om. Kanske var det så att man såg bentylen och andra etanolblandningar som lösningen, etanol fanns det gott om eftersom massaindustrin mestadels använde sulfitprocessen vid den här tiden. Bentyl var etablerat som motorbränsle sen 20-talet, om nu nån har trott att E85 och Etanol-Jesus var nåt nytt.
http://runeberg.org/tektid/1936am/0027.html
Jag växte ju upp efter kriget men minns rester av gengastiden i form av kolugnar som stod utefter vägarna, mindre anläggningar för produktion av träkol för gengasdrift. Det fanns en sån i betong där jag växte upp, som naturligtvis var oemotståndlig att utforska för oss knattar, tills mamma och farmor fick den riven. Fullt förståeligt när "tvättmaskinen" var en vedeldad gryta vid älven. Hittade en bloggartikel om just kolugnar från den tiden.
https://balinge.wordpress.com/2010/02/01/gryttjesvallen-i-gnarp-fabodvall-och-kolugnscentral/

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42239
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav varjag » 11 jul 2017 11:34

stillen skrev:Man kan ju undra varför vi inte, så vitt jag vet, försökte oss på syntetiska bränslen och syntetiskt gummi. Torven är väl bara snäppet sämre än brunkol, som tyskarna använde, för sån tillverkning. Duktiga kemister fanns säkert och torv ska vi inte tala om. Kanske var det så att man såg bentylen och andra etanolblandningar som lösningen, etanol fanns det gott om eftersom massaindustrin mestadels använde sulfitprocessen vid den här tiden. Bentyl var etablerat som motorbränsle sen 20-talet, om nu nån har trott att E85 och Etanol-Jesus var nåt nytt.
http://runeberg.org/tektid/1936am/0027.html
Jag växte ju upp efter kriget men minns rester av gengastiden i form av kolugnar som stod utefter vägarna, mindre anläggningar för produktion av träkol för gengasdrift. Det fanns en sån i betong där jag växte upp, som naturligtvis var oemotståndlig att utforska för oss knattar, tills mamma och farmor fick den riven. Fullt förståeligt när "tvättmaskinen" var en vedeldad gryta vid älven. Hittade en bloggartikel om just kolugnar från den tiden.
https://balinge.wordpress.com/2010/02/01/gryttjesvallen-i-gnarp-fabodvall-och-kolugnscentral/


Etanol-Jesus :lol: :lol: :lol:

Nu satte man igång att rensa skogarna på allt som gick att använda som ved för eldning, men även för att använda i Kolmilor.

Det tillverkades aggregat som var lämpade för olika stora bilar och bussar. Dom flesta personbilar hade aggregat som var monterade baktill på bilen. Men det fanns även sådana som var monterade på en vagn efter bilen. Det var inte en vanlig släpvagn som vi har idag, utan den satt med två fästen i bilen, och med ett pivåhjul i bakändan. På lastbilarna var aggregatet infällt i flaket bakom förarhytten. Det var inte så enkelt att starta bilen på mornarna när man skulle iväg på den tiden. Först skulle man försöka få igång aggregatet om det skulle bli någon gas att köra på. Och det skulle sotas, och ibland kom det eld och sotpuffar när man öppnade luckan för att fylla på bränsle. Det är klart att man måste ha någon kolsäck med sig i bilen också. Men efter en tid, så kom man på att det gick att använda ved, i stället för kol. Det skulle vara ren och torr björkved om det skulle gå bra. Den var i alla fall renare att använda så länge den fanns i säckarna. Nu uppkom en ny industrigren, nämligen att tillverka gengasved. En del åkare tillverkade sin egen ved. Men i Kvarnsveden i Nedansjö, var det en man som hette Hjalmar Eriksson som satte igång i stor skala. Han byggde ett stort torkhus med plåttak, och väggarna var delvis av ståltrådsnät, för att den färdighuggna veden skulle torka fortare. Kapmaskinen var försedd med flera kapklingor, så att man kunde kapa tre till fyra vedknubb av en längd av till 7 till 8 cm samtidigt. Därefter hackades knubben upp till lämpliga bitar. Det var några mannar som jobbade där till en början, men hur länge det fungerade känner jag inte till.

När det gäller kolmilor, så måste veden transporteras från skogen och ut till den plast där man hade en s.k. kolbotten, för att kunna resa en mila. När kolmilan hade kolats ut, skulle den rivas, och kolet transporteras ut.

Vid Nedansjö järnvägstation hade man byggt en lastbrygga vid spåret som gick förbi godsmagasinet. De personer som med häst, transporterade kolet från milan till järnvägen, använde sig av något man kallade” kolstig”. Det
var en stor korg, flätad av tunna bräder, och den skulle vara av en viss storlek för att vara godkänd, och den stod på en kälkdoning. På detta sätt körde man från milan och ner till


Det fanns även ett motorbränsle som hette - Motyl.

''En blandning av bensin & motorsprit.''

Där felar rapportörens kunskaper vad gällde båtmotorer till bl.a. fiskare, lots & tullverket och sannolikt även
Kungl'Flottans motorbåtar.

Där motylen bestod av fotogen/motorsprit. Det fanns Motyl 45, 55 och 65.
Redan 55:an var svårstartad - 65:an påstods vara ''omöjlig'' att få igång......

http://www.nedansjo.net/beratelser/Ivar ... el%203.htm

mvh, Varjag

Stighult
Medlem
Inlägg: 1934
Blev medlem: 17 dec 2007 18:34
Ort: Stighult

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Stighult » 11 jul 2017 12:02

Fanns även andra lösningar för drivmedel, som idag har efterlämnat miljöproblem. Här är ett par ställen.

"I Sverige utnyttjades alunskifferfyndigheter vid Kvarntorp i Kumla kommun under andra världskriget. Man kom upp i en årsproduktion av 100 000 kubikmeter olja och utvinningen höll på till 1966"
https://sv.wikipedia.org/wiki/Oljeskiffer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvarntorpsh%C3%B6gen

"Skifferolja utvanns tidvis ur alunskiffer på olika ställen på Kinnekulle mellan 1894 och 1946. I särklass störst tillverkning hade Flottans Skifferoljeverk i Kinne-Kleva. En annan industri baserad på alunskiffer var Hönsäters alunbruk, som drevs mellan 1767 och 1856."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kinnekulle

Stighult
Medlem
Inlägg: 1934
Blev medlem: 17 dec 2007 18:34
Ort: Stighult

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Stighult » 12 jul 2017 13:39


varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42239
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav varjag » 12 jul 2017 22:28

Stighult skrev:Fanns även andra lösningar för drivmedel, som idag har efterlämnat miljöproblem. Här är ett par ställen.

"I Sverige utnyttjades alunskifferfyndigheter vid Kvarntorp i Kumla kommun under andra världskriget. Man kom upp i en årsproduktion av 100 000 kubikmeter olja och utvinningen höll på till 1966"
https://sv.wikipedia.org/wiki/Oljeskiffer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvarntorpsh%C3%B6gen

"Skifferolja utvanns tidvis ur alunskiffer på olika ställen på Kinnekulle mellan 1894 och 1946. I särklass störst tillverkning hade Flottans Skifferoljeverk i Kinne-Kleva. En annan industri baserad på alunskiffer var Hönsäters alunbruk, som drevs mellan 1767 och 1856."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kinnekulle


Tack Stighult, dom ''andra lösningarna'' betr. Sveriges oljeförsörjning under 2:a Vk - är värda en egen tråd här.

Någon hugad?

Vad Kvarntorp beträffar, ''kom de första dropparna 1942....'' och påverkade knappast försörjningen före
fredsutbrottet tre år senare.
Däremot - körde väl Flygvapnet med inhemsk flygfotogen från Kvarntorp (numera kallat avgas) i 25 år.

Om Flottans anläggning vet jag mycket lite - mer lär gärna mera!

Viktigast, var nog lejdtrafiken med olja från Venezuela - först in var
SVEADROTT 1940.jpeg

- med 13000 ton. 1942 kom SATURNUS
Gothenburg_harbour_1942.jpg

med ytterlkigare 13000 ton.

Trafiken kom igång 1941. Totalt gjordes drygt 200 resor (227 utpassager och 232 inpassager). Särskilt betydelsfullt var, att 26 av inpassagerna gällde tankfartyg med olja.


Bortsett från minimal civil förbrukning - gick säkert det mesta direkt till flygvapen, armé och flotta.
Eller - lades upp i beredskapslager.

På civilsidan, erinrar jag mig bara sparsam tilldelning av flytande bränslen.

Brandbilar, ambulanser, tull-lots-och fiskebåtar.....vet inte om polisens bilar?
Men knappast - polisbilar var sällsynta och - omärkta - på den tiden :)
Civilflyg fick kanske ngt lite - för sånt som målbogsering & kanske slap av segelflygplan f. pilotträning??

mvh, Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 42239
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav varjag » 13 jul 2017 03:18

Att åka bil, eller buss – under kriget var ju sensationellt för en liten pilt som varjag.
Och – inget tillfälle försummades om det gavs......Alla motorfordon man såg – drevs ju
med gengas så det var något naturligt, bensindrivna bilar låg bortom barnets minnesbank.

Bland de första erfarenheterna var bussresor – familjen, bosatt i Luleå hade starka band till
Piteå – 62 kilometer borta och regelbunden busstrafik dit och hem.
F.d.f. fanns ingen bro över Luleåälven – utan en färja –
aangfærjan TRAFIK.png


vars storlek begränsade bussarnas.....till ngt
Volvo av den hær storleken.jpg


Gengasaggregatet hängde baktill – och innan resan påbörjades hällde chauffören ned en eller
två påsar ved i burken nån kvart före starten och med motorn igång så att den skulle vara varm
innan avgången. (vikten av det sista fattade jag långt senare...☺)

När färjan landade vid Bergnäset mitt emot staden – väntade en ganska brant backe och redan
där sattes gengasmotorn på prov......
Gengasen, gav motorn bara ungefär 60% av dess potentiella antal bensinhästkrafter vilka torde
varit omkring 70-75 hk. Så en buss som väl vägde omkring 4½ ton – stretade uppför backen med
hjälp av bara sisådär 40-45 pållar’’under huven’’.
Det gick SAKTA kan jag försäkra! Med nedväxlingar – bussar och lastbilar var fyrväxlade –
så gott som alla personbilar, hade bara tre växlar.
Jag bevarar ett starkt minne av chaufförens ’’dubbeltramp med pågasning’’ mellan växlarna;
Trean, tappade orken, Tvåan likaså och – var backen brant eller lång - var det Ettan som måste
till.....farten var nere till ’’promenadtakt’’ – innan krönet nåddes och hastigheten sakta kunde öka igen.

Den normala resetiden för de sextiotvå kilometrarna var 2½ timme. Efter de första milen, minns
inte hur många – stoppade chaffisen några minuter för att skaka ned ytterligare en påse ved därbak.
I Rosvik, där det fanns ett café vid landsvägen – stannade den för slaggning, vedpåfyllning och – en kvarts Dosca-Frank-kaffesurrugat-paus för passagerarna. Om mamma var på bra humör, kunde det vankas en sockerdricka för den lille varjagen :D
Så den egentliga resetiden blev ngt mera än två timmar.....en medelhastighet av 31 km/timmen
Det gick sakta med gengas!

Mitt emot morfars fastighet på Storgatan i Piteå – närmast t.v. i bilden -
Storgatan 41 i Piteaa....jpg

startades ett stort bygge, tror året var 1943. Som krävde en enorm och djup källargrop.
Vari, arbetade – förutom en massa karlar med spett och skyfflar – en grävskopa!
Den första jag sett – och blev helt fascinerad av. Och så klart – driven av gengas....

Jord lastades på 2-3 lastbilar – och kördes bort. Med varjag vid gropkanten som intresserad åskådare.

Nu hade jag sån svintur-att morfar kände en av lastbilschaufförerna, som hade observerat pilten
vid gropkanten....det ena gav det andra och vips fick jag åka med i lastbilen :thumbsup:

Det var just en sån där Opel Blitz som väl tog omkring 2 ton jord på varje resa.
Upp ur gropen – ledde en brant lerbacke till gatunivån – och varje gång den skulle upp – skrek
den stackars opelmotorn hjärtslitande på lillettan för att klara hindret......

Det – var gengasens tider.

Alla tungjobb för lastbilar gjordes på lågväxlar – plogbilarna på vintern var ett bra exempel...
jag tror aldrig ’’treans växel’’ kom till användning. Och dom ’’stretade’’ stoppade, backade –
och tog ny sats!
Om det låg djupa karmar av ’’snödrifter’’ över gatorna – orkade inte plogbilen.....då krävdes det ’’brödånga’’ - karlar med snöskyfflar – att skotta undan det värsta tills den kunde stånga sig vidare...

Gengasen månde ha varit hjärtligt avskydd – men det enda som fanns......och användes av alla och överallt.

Ja, t.o.m. Hans Majestät......Kung Gustav V

till och med Hovstallets A 2.jpg


även om denna, ser ut en Cadillac, – nog var mest för PR- ’’show’’....V-Gurra åkte minsann med bensin i tanken om det gällde.....A 1 med Kungliga Kronan på grillen körde garanterat inte - på gengas.

f.f.

Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Användarvisningsbild
Markus Holst
Stödjande medlem
Inlägg: 3219
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav Markus Holst » 13 jul 2017 07:57

Kan vi få en snabblektion i hur gengasaggregatet fungerade? Jag gissar att man eldade med ved så en gryta med annan ved, som inte fick brinna, blir varm och avger sin gas? Den nämnda slaggen torde vara bottenskrapet i den torra grytan? Jag gissar att detta var något koks-liknande som borde kunna användas som bränsle någonstans?

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem
Inlägg: 3507
Blev medlem: 23 mar 2007 16:36
Ort: Luleå

Re: Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

Inläggav millgard » 13 jul 2017 08:04

http://www.gengas.nu

En kamrats hemsida, där finns en hel del läsvärt.


Återgå till "Andra världskriget och dess upptakt (1933 till 1945)"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster