Om Wallenberg

[patrik blom]

Tack patrik - fallet Wallenberg har ju tjatats till döds i Sverige men betr. ''vem som dammsög'' - tror jag mera på UD...

Vill bara komplettera med att UD knappast hade resurser att genomföra en blixtsnabb, landsomfattande "dammsugning" att hela bokhandelsbranschen, ej heller förmåga att fatta de beslut som skulle krävas och att hemlighålla sin roll i aktionen för alltid. Möjligtvis kan UD ha kontaktat Wallenbergs och förklarat att det låg i deras intresse att se till att boken försvann, vilket Wallenbergarna rimligtvis hade räknat ut själva.

Jag tror dock att det var ryssarna som genomförde "dammsugningen", med hjälp av pålitliga element inom det svenska kommunistpartiet. Endast så kunde aktionens utförare förbli hemliga i evighet.

Raoul W är kanske uttjatad i Sverige men den märkliga episoden med "Boken som försvann" 1949 är enligt min uppfattning inte särskilt känd.

[varjag]

Tack patrik - fallet Wallenberg har ju tjatats till döds i Sverige men betr. ''vem som dammsög'' - tror jag mera på UD...

Vill bara komplettera med att UD knappast hade resurser att genomföra en blixtsnabb, landsomfattande "dammsugning" att hela bokhandelsbranschen, ej heller förmåga att fatta de beslut som skulle krävas och att hemlighålla sin roll i aktionen för alltid. Möjligtvis kan UD ha kontaktat Wallenbergs och förklarat att det låg i deras intresse att se till att boken försvann, vilket Wallenbergarna rimligtvis hade räknat ut själva.

Jag tror dock att det var ryssarna som genomförde "dammsugningen", med hjälp av pålitliga element inom det svenska kommunistpartiet. Endast så kunde aktionens utförare förbli hemliga i evighet.

Raoul W är kanske uttjatad i Sverige men den märkliga episoden med "Boken som försvann" 1949 är enligt min uppfattning inte särskilt känd.

Var det inte så att Wallenbergs uppdrag i Budapest, omfattade ''en del mera'' - än svenska myndigheter vill erkänna?

Och att boken - gick in på detta? (jag har läst den för evigheter sedan - och minns bara vagt ngt i den stilen....?)

mvh, Varjag

[patrik blom]

Låt oss försöka tänka oss tillbaka till situationen 1949. Att ryssarna senare skulle hävda att Wallenberg hade "avlidit" redan 1947 var då inte känt. Länge förnekade ryssarna allt som kunde förnekas. Svenska UD var synnerligen hovsamt gentemot ryssarna rörande RW, och fick senare kritik för att man drivit ärendet så lamt. Man trodde uppenbarligen att detta var enda sättet att få ryssarna att släppa RW, som man förutsatte fortfarande var i livet, bedömningar som rimligtvis delades av familjen Wallenberg.

Boken "Det hände i Budapest" irriterade ryssarna starkt, eftersom författaren, en svensk diplomat verksam i Budapest samtidigt med RW, - bl a - beskrev RW som den humanitäre hjälte han var. Boken gör det ytterst osannolikt att RW dessutom var spion eller hade något annat uppdrag, eller hade för avsikt att spionera på de annalkande ryssarna. I dessa stycken ger boken sina läsare argument för uppfattningen att ryssarna borde släppa RW genast.

Men det var ett annat inslag i boken som enligt min bedömning gjorde att ryssarna skred till aktion, mot boken. Den beskriver hur ryssarna uppträdde när de nått fram till det område där legationen låg. Sverige var då skyddsmakt för Sovjetunionen, dvs dess diplomatiska representant. Personalen hade förfärdigat jättestora banderoller som på ryska förklarade att byggnaden var det neutrala landet Sveriges beskickning och att "Detta är Sovjetunionens diplomatiska representation" el dyl. Trots detta skedde allt det som vi nu vet var rutin för en framstormade rysk armé men som Sovjetunionen i huvudsak förnekade 1949.

När ett ögonvittne som var diplomat från ett neutralt land beskrev detta uppträdande var det ett hot mot den positiva bild av sig själv som Sovjetunionen energiskt försökte upprätthålla. Författaren beskriver hur ryssarna totalt struntade i legationens diplomatiska status och att den företrädde ett neutralt land och Sovjetunionen. Samtliga kvinnliga anställda våldtogs, många gånger, hela vin- och spritförrådet dracks upp av alltmer raglande ryssar, kassaskåpet sprängdes och pengar och värdesaker stals, alla inventarier forslades bort i lastbilar, legationens bilar stals, och i dessa aktiviteter - våldtäkterna, supandet, stjälandet - deltog även högre officerare.

Detta var inget bra inslag i den mjuka och hovsamma linje som både UD och familjen Wallenberg trodde var den lämpligaste vägen att få ryssarna att släppa RW.

Men min hypotes är att det var lätt att med några telefonsamtal få ett antal medlemmar av det svenska kommunistpartiet att inse att detta var avskyvärd anti-sovjetisk lögnpropaganda och, var och en i sitt område, snabbt se till att boken försvann från bokhandeln.

Boken ger inte läsaren anledning att tro att RW sysslade med något annat än att rädda judars liv. Jag känner tyvärr inte till om övriga källor indikerar sådant.

[gostap]

Låt oss försöka tänka oss tillbaka till situationen 1949. Att ryssarna senare skulle hävda att Wallenberg hade "avlidit" redan 1947 var då inte känt. Länge förnekade ryssarna allt som kunde förnekas. Svenska UD var synnerligen hovsamt gentemot ryssarna rörande RW, och fick senare kritik för att man drivit ärendet så lamt. Man trodde uppenbarligen att detta var enda sättet att få ryssarna att släppa RW, som man förutsatte fortfarande var i livet, bedömningar som rimligtvis delades av familjen Wallenberg.

Boken "Det hände i Budapest" irriterade ryssarna starkt, eftersom författaren, en svensk diplomat verksam i Budapest samtidigt med RW, - bl a - beskrev RW som den humanitäre hjälte han var. Boken gör det ytterst osannolikt att RW dessutom var spion eller hade något annat uppdrag, eller hade för avsikt att spionera på de annalkande ryssarna. I dessa stycken ger boken sina läsare argument för uppfattningen att ryssarna borde släppa RW genast.

Men det var ett annat inslag i boken som enligt min bedömning gjorde att ryssarna skred till aktion, mot boken. Den beskriver hur ryssarna uppträdde när de nått fram till det område där legationen låg. Sverige var då skyddsmakt för Sovjetunionen, dvs dess diplomatiska representant. Personalen hade förfärdigat jättestora banderoller som på ryska förklarade att byggnaden var det neutrala landet Sveriges beskickning och att "Detta är Sovjetunionens diplomatiska representation" el dyl. Trots detta skedde allt det som vi nu vet var rutin för en framstormade rysk armé men som Sovjetunionen i huvudsak förnekade 1949.

När ett ögonvittne som var diplomat från ett neutralt land beskrev detta uppträdande var det ett hot mot den positiva bild av sig själv som Sovjetunionen energiskt försökte upprätthålla. Författaren beskriver hur ryssarna totalt struntade i legationens diplomatiska status och att den företrädde ett neutralt land och Sovjetunionen. Samtliga kvinnliga anställda våldtogs, många gånger, hela vin- och spritförrådet dracks upp av alltmer raglande ryssar, kassaskåpet sprängdes och pengar och värdesaker stals, alla inventarier forslades bort i lastbilar, legationens bilar stals, och i dessa aktiviteter - våldtäkterna, supandet, stjälandet - deltog även högre officerare.

Detta var inget bra inslag i den mjuka och hovsamma linje som både UD och familjen Wallenberg trodde var den lämpligaste vägen att få ryssarna att släppa RW.

Men min hypotes är att det var lätt att med några telefonsamtal få ett antal medlemmar av det svenska kommunistpartiet att inse att detta var avskyvärd anti-sovjetisk lögnpropaganda och, var och en i sitt område, snabbt se till att boken försvann från bokhandeln.

Boken ger inte läsaren anledning att tro att RW sysslade med något annat än att rädda judars liv. Jag känner tyvärr inte till om övriga källor indikerar sådant.

Ska inte förlänga tråden, men Wilhelm Agrell har skrivit en bra bok om RW verksamhet...
http://www.historiskamedia.se/bok/skugg ... allenberg/

[patrik blom]

Tack, Gostap!