"Kriget har inget kvinnligt ansikte" några reflektioner och iakttagelser

[Magnus L]

Sedan vad gäller andra världskriget:
Man blev ju faktiskt anfallna av en fiende som ville förvandla ryssarna till ett slavfolk.
Då kan jag kan jag tänka mig att man gärna ser sin insats i ett heroiskt skimmer.

Samtidigt är historien som den är skriven av regimen att Ryssland aldrig anfallit någon och att man i Ryssland är tolerant gentemot alla folkslag i landet.

Så matas ryssarna med strunt i skolan och massmedia.

Och i Sverige matas vi fortfarande år 2020 med att vi har kriminella gäng och klaner som växer sig starkare och starkare för att vi svenskar varit för elaka mot dem. När det självklart är tvärt om.

Alla har sin beskrivning av allt.

Tråden handlar om boken. Boken är inte propaganda, det är en skildring av ett historiskt skeende där hundratals röster har kommit till tals och fört fram sina upplevelser.

[Hans]

Jag håller nog mer med erep här.

Kriminalitet i Sverige idag har inget med saken att göra.

I boken finns ett språkbruk som är en tydlig indikation på att de som skrivit/blivit intervjuade är kontaminerade av bolsjevikpropagandan från då.

MVH

Hans

[sonderling]

Jag reagerade också på "Offerkoftan" men så kanske det var direkt efter kriget eller? Hur var det i väst med de kvinnor som var med där. Som jag minns var det väl först på 90-talet som de började uppmärksammas, ferry pilots etc.
Själv är man ju nördig och intresserad av allt som har med Vk2 att göra. Läste senast i somras gamla damtidningar från 40-talet.

Jag tyckte boken var intressant men saknade bilder. Både allmänna foton och kanske porträtt på de som berättade. (Har för mig att jag sett ett foto på kvinnliga pansar soldater som står framför en IS-2.)

Propaganda? Tja de är väl barn av sin tid? Jag har inga problem med det. Jag har ju läst tyska vittnes mål som menade att de 12 åren mellan 33-45 var de bästa i deras liv. Först hajar man ju till är klart men sen tja de tyckte väl det.

I boken fanns ju plats för både fruktansvärda övergrepp och mera försonande inslag som hon som varit slavarbetare i Tyskland men hade turen att hamna hos en god familj och som fick kontakt med den tyska frun efter kriget.

Märkte ni att en historia återkom två ggr?

Sonderling

[Magnus L]

I boken finns ett språkbruk som är en tydlig indikation på att de som skrivit/blivit intervjuade är kontaminerade av bolsjevikpropagandan från då.

MVH

Hans

Ehhh. Ja det är ju det som är syftet. Ett slags tidsdokument/ dokumentation av hur man levde och tänkte, dock berättat/nedskrivet i efterhand.