!Vad det hela gäller, jo, bland de sovjetiska troféerna som under andra världskrigets slutskede och slut samlades ihop vid deras vilda framfart västerut, hörde naturligtvis också ett otal tyska dokument - och ett av dessa har följande titel...
"Utbildningshänvisning Nr. 35 (Väst). Erfarenheter samlade under defensivkampen mot amerikanarna." Utgivet av OKH den 13 januari 1945 - alltså kan vi anta är det samlade erfarenheter från speciellt Ardenner-striderna ("...in den letzten Abwehrkämpfen").
Ett smakprov: " Den amerikanska stridsvagnen tycker inte om oöversiktlig terräng (skog, små buskområden); mest rädd är han för Panzerfaust och Panzerschreck; han undviker varje terrängavsnitt där sådan fara lurar. Vid oöversiktlig terräng ställer han stridsvagnen på behörigt avstånd och pangar på så mycket det går - tills han tror att allt är förstört, då närmar han sig långsamt med sitt infanteri."
Ytterligare ett par:
"Den amerikanska infanteristen angriper ofta försiktigt och långsamt. Är han utan skydd går han även vid lätt infanteri- och artillerield tillbaka.
F ö l j d a k t l i g e n: Skjut och skjut igen...."
"Amerikanska angrepp, avvisade 6-8 gånger, fortsätter envist mot samma ställe...från samma ställe...på samma sätt..."
"Amerikanaren är tuffare i försvar än i angrepp; men skarpt angripen retirerar han även här .Han giller inte närkampen.
F ö l j d a k t l i g e n: "Furor teutonicus" i angrepp..."
"För amerikanaren upphör krigandet för det mesta framåt midnatt. Han drar sig avspänt tillbaka för att "sova", och det gör han djupt..."
Ett par korta klipp som ger tyskens, i alla fall det tyska utbildningsbefälets intryck av sina amerikanska motståndare under Ardennerna-fasen...
Mvh Hans K
