Antagligen, men som stridande på östfronten så borde sannolikheten vara att de någon gång hört något om något, kanske t.o.m. sett något och det är det som skulle vara intressant att höra hur de förhöll sig till detta, utan att nödvändigtvis lägga några värderingar i deras förhållningssätt.varjag skrev:DET Borussia - är det absolut säkraste sättet att få varje tysk veteran - att sluta sig som en mussla!
Samtal med en som var med
Re: Samtal med en som var med
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11060
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Samtal med en som var med
...och det kan jag helt skriva under på! Det är ett tema som kan flikas in med största försiktighet mellan den tredje och sjunde litern öl - men även då kan det bli ett abrupt slut på samtalet/berättandet...!varjag skrev:DET Borussia - är det absolut säkraste sättet att få varje tysk veteran - att sluta sig som en mussla!Det som vore intressant att prata om är vad Kleinschmidt eventuellt visste, inte visste att han visste eller vad han hade hört om de krigsförbrytelser som begicks på östfronten, och hur han sedan förhöll sig till detta.........
mvh, Varjag
Efter att över fyrtio år bott i det tysktalande (nåja, schwyzerdüütsch-talande ...) området, och träffat och pratat med ett större antal veteraner, är det ytterligare en kategori Alte Soldaten som nog bör nämnas - de som fabulerar...
Två sorter: De som fabulerar för att göra sig själva viktigare än de kanske var - och de som berättar historier ur sitt liv som nu är starkt präglade av åldersglömskans dimma.
Flygmekanikern som på underbart sätt och vis blev ett flygaräss, den bayerska bonden som i den sovjetiska slutoffensiven sprängde ett par pansar - fastän han aldrig lämnade den egna gården, soldaten i Norge som förväxlar det egna upplevda med det som han senare hörde på veteranträffarna.
Historier, hur fantastiska de än var, som de kanske hört eller läst om, och ommyntat så att de någorlunda passar in i den egna historien...eller, ytterligare en möjlighet, kanske bara för att tillfredsställa den vetgirigt lyssnande och öl-bjudande svensken! Historier som till slut är svåra att vederlägga (om man nu vill det...), då sådana mängder av de tyska handlingarna under krigets slutskede gick upp i rök.
I vilket fall, helt säkert är att DEN generationen tyskar fick uppleva saker som vi bara kan mardrömma om!
Mvh Hans K
Re: Samtal med en som var med
Bara att hålla med ovanstående. Tänker också frågan om ev skuld/ vad man sett. Här får man tassa fram extremt försiktigt. Fick ca 30 min ensam med tyske soldaten I Bergen medan kompisen duschade. Vi hade hunnit väldigt långt för att vara så kort tid och han var inne på hur han såg på ockupationen av Norge. När kompisen kom tillbaka blev konversationen avhuggen som med svärd. Helt omöjligt. Det förtroende han fått för mig gick inte överföra på kompisen.
Åker ev till Berlin lite senare denna sommar och funderar seriöst på att häcka lite runt några ålderdomshem . Kanske presentera sig fråga om man har någon som skulle uppskatta en pratstund. Annars är äldre damer ofta lättpratade. Även om de saknar frontupplevelse upplevde de bombningar och även freden. Vilken kunde vara nog så traumatisk.
Åker ev till Berlin lite senare denna sommar och funderar seriöst på att häcka lite runt några ålderdomshem . Kanske presentera sig fråga om man har någon som skulle uppskatta en pratstund. Annars är äldre damer ofta lättpratade. Även om de saknar frontupplevelse upplevde de bombningar och även freden. Vilken kunde vara nog så traumatisk.
Re: Samtal med en som var med
Det är många gånger alltför lätt att skuldbelägga de som hörde något, kanske hörde något, såg något, kanske såg något, såg något men vet inte vad det var eller bara misstänkte något. Väldigt liten eller ingen hänsyn alls tas till den extrema miljö de befann sig och som fick dem att agera i en riktning som de bedömde var vad de behövde göra för att överleva.Grille skrev:Tänker också frågan om ev skuld/ vad man sett.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."
Re: Samtal med en som var med
Där träffar du huvet på spiken!Väldigt liten eller ingen hänsyn alls tas till den extrema miljö de befann sig och som fick dem att agera i en riktning som de bedömde var vad de behövde göra för att överleva.
Men en totalt oförstående värld's media, har alltsedan 1945 - dömt varenda tysk som medskyldig till vad som helst.....
Just det - präglar varje tysk och varje tysk veteran's tveksamhet att ''berätta hur det verkligen var...''
Efter 70 års antitysk propaganda ''so oder so'' - väntar dom sig inte finna några utländska sympatisörer för vad dom har att berätta.
Wenn alle Brüder schweigen
Varjag
Re: Samtal med en som var med
Implicit läser jag in boken Wenn alle Brüder schweigen i detta och om jag inte missminner mig så består den uteslutande av en massa fotografier med leende, vilande, sovande, skojande, värnande och poserande kameraden på galna upptåg blandat med ett och annat fotografi på en välskött grav dit en kamrat förts till sista vilan. Nåja, jag har som sagt full förståelse för de veteraner som av den ena eller andra orsaken undviker ämnet om de misstänker att det i slutändan slutar med ett skuldbeläggande för det de eventuellt inte gjorde. Men det innebär inte att vi inte får eller ska ställa frågan eftersom den bidrar till att skapa en helhetsbild av de upplevelser som den tyske soldaten ställdes inför på östfronten. Om inte den enskilde soldaten vill medverka till detta är det beklagligt eftersom vi då blir tvungna att själva fylla i luckorna med något kan vara styrt av våra egna värderingar och som nödvändigtvis inte överensstämmer med verkligheten.varjag skrev:....präglar varje tysk och varje tysk veteran's tveksamhet att ''berätta hur det verkligen var...''Wenn alle Brüder schweigen
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."
- Stellan Bojerud
- Saknad medlem †
- Inlägg: 9662
- Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
- Ort: Stockholm
Re: Samtal med en som var med
Den legendariske chefen för II.bat/IR 13 major Karl Gustav Kavander kom efter VK 2 till Sverige och blev med tiden byrådirektör vid Försvarsstabens underrättelseavdelning. Han flydde till Sverige för att sovjetryssarna hade satt ett pris på hans huvud.
Jag kände honom mycket väl och har bl a hans militära dokument i mitt arkiv. God vän hittade dem av en slump i en skräpcontainer i samband med att lägenheten röjdes efter "Kavvans" bortgång! Vi brukade träffas varje fredagseftermiddag på en pub på Östermalm. Han var full av historier. Vissa verkade mindre trovärdiga, men professor Jarl Gallén har bestyrkt dem.
Byrådirektör Kavander kallades inom försvaret trots sin formella "möbeltitel" alltid major.
Han bör inte glömmas bort.
Foto: Major Kavander som chef II.bat/IR 13.
Jag kände honom mycket väl och har bl a hans militära dokument i mitt arkiv. God vän hittade dem av en slump i en skräpcontainer i samband med att lägenheten röjdes efter "Kavvans" bortgång! Vi brukade träffas varje fredagseftermiddag på en pub på Östermalm. Han var full av historier. Vissa verkade mindre trovärdiga, men professor Jarl Gallén har bestyrkt dem.
Byrådirektör Kavander kallades inom försvaret trots sin formella "möbeltitel" alltid major.
Han bör inte glömmas bort.
Foto: Major Kavander som chef II.bat/IR 13.
Re: Samtal med en som var med
Trålen gav inte mycket:
http://www.pennanochsvardet.se/militarh ... ar-nilsson
MVH
Hans
http://www.pennanochsvardet.se/militarh ... ar-nilsson
Kan du inte berätta några?Stellan Bojerud skrev:Han var full av historier. Vissa verkade mindre trovärdiga, men professor Jarl Gallén har bestyrkt dem.
MVH
Hans
Re: Samtal med en som var med
Mjo, min mormor, född 1924, växte upp i Hamburg under den tiden. Finns en hel del historier, även från de civila (tror i och för sig att hon blev inkallad att sköta sökarljus). Minns inte mycket numera, men är lika glad för det - inga bomber faller ju, och då kan man inte klaga...
- Markus Holst
- C Skalman
- Inlägg: 13480
- Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
- Ort: Västergötland
- Kontakt:
Re: Samtal med en som var med
Jag lärde mig ett skämt från bombningarna av Hamburg. Min familj bodde där då. På frågan hur man mådde var svaret "(Wie ein Kartoffel: Immer im Schal und meistens im Keller". Översatt ungefär "som en potatis, alltid i skalet (eg. schalen) och oftast i källaren".
Senast redigerad av 1 Markus Holst, redigerad totalt 5 gånger.
Re: Samtal med en som var med
Ja, man gick ut ock skottade sig fram till brevlådan varje morgon. Aska alltså, inte snö (~5cm).
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Re: Samtal med en som var med
Vid möten med veteraner (och andra som var med) så gör man aldrig fel om man följer regeln "stora öron, liten mun". Lyssna, avbryt inte i onödan, visa finkänslighet med dina frågor. Man kan komma långt om man låter förstå att man förstår perioden, och inte är en Wehrmacht-fanboy (elller motsvarande).
Re: Samtal med en som var med
Intressant tråd! Jag har själv haft den fantastiska förmånen att träffa och intervjua 100+ tyska och baltiska veteraner och jag instämmer med föregående talare, att ingenting går upp emot att verkligen sitta och prata med personer som verkligen varit med om det där man endast läst om i ett dokument eller en bok. Fantastisk upplevelse! Än bättre är det att besöka slagfälten med veteranerna för att på plats och ställe gå igenom striderna.
/PK
/PK
Re: Samtal med en som var med
En nu avliden släkting blev av sina föräldrar tvingad att gå med i Hitler Jugend. Det första uppdrag killarna fick var att hålla en fågelunge vid liv över natten, något som alla klarade. Nästa morgon fick de order om att lägga den i höger hand varpå de beordrades att med samma hand klämma ihjäl den. Han ville inte gå dit mer men av rädsla för vad som annars skulle kunna hända så släpade hans mamma dit honom. En kanotfärd på Rhen där de blev överflugna av luftskeppet Graf Zeppelin har han berättat om, annars vet jag inte mer om HJ-tiden.
Under kriget satt han som höjdriktare på en 10,5 FLAK och siktade under alla plan eftersom han inte ville ha några liv på sitt samvete. På 70-talet så läste han en av mina PILOT-tidningar och hade kul åt en scen där en flygare landade på fötterna framför några tyskar och sa "Come on Fritz!", de han såg var så rädda att de inte kunde gå och många hade skitit på sig. Han var med under 1000-plansräden mot Schweinfurt och tillfångatogs av ryssarna strax innan krigsslutet. När det ryska fältsjukhus han och hans bästa soldatkompis låg på anfölls av tyskarna en natt så vaknade inte kompisen när han försökte få med honom till skyddsrummet eftersom han hade dödats av en granatskärva som gått igenom väggen. Då var han 17 år och han har som så många andra lidit mycket av sina upplevelser.
Under kriget satt han som höjdriktare på en 10,5 FLAK och siktade under alla plan eftersom han inte ville ha några liv på sitt samvete. På 70-talet så läste han en av mina PILOT-tidningar och hade kul åt en scen där en flygare landade på fötterna framför några tyskar och sa "Come on Fritz!", de han såg var så rädda att de inte kunde gå och många hade skitit på sig. Han var med under 1000-plansräden mot Schweinfurt och tillfångatogs av ryssarna strax innan krigsslutet. När det ryska fältsjukhus han och hans bästa soldatkompis låg på anfölls av tyskarna en natt så vaknade inte kompisen när han försökte få med honom till skyddsrummet eftersom han hade dödats av en granatskärva som gått igenom väggen. Då var han 17 år och han har som så många andra lidit mycket av sina upplevelser.
Re: Samtal med en som var med
Två snabba:
1) "Tvingad", det var alltså innan det blev obligatoriskt 1936. Om han var 17 år 1945 måtte han ha tvingats in vid mycket unga år.
2) Historien med fågelungen har jag hört varianter på. Är det något mer än en skröna?
1) "Tvingad", det var alltså innan det blev obligatoriskt 1936. Om han var 17 år 1945 måtte han ha tvingats in vid mycket unga år.
2) Historien med fågelungen har jag hört varianter på. Är det något mer än en skröna?