Ostpreussens undergång

[Donkeyman]

Jag tycker vi skall gå över till "topic".

Ostpreussens undergång är onekligen en intressant händelse. Som insatt i dagens sammanhang skulle beskrivas som "Etnisk Rensning" och i grunden fördömas av moderna tiders kommentatorer. Men nu råkade de här människorna olyckligtvis (för dem) tillhöra en nation som hade valt en ledning som i dag fördöms av alla.

I grunden började ju den här processen redan 1918 när en del av det som på den tiden betecknades som "Tyskt kärnland" avstods. Men 1945 kom den stora katastrofen. En gigantisk del av det som alla på den tiden betecknade som Tyskland överfördes till Polen och Sovjetunionen. Königsberg som var den tidens stora Tyska universitet där en stor mängd av Tysklands klassiska kulturpersoner och vetenskapsmän hade verkat hamnade i Sovjetunionen. Danzig och Stettin hamnade i Polen. Preussen som hade fostrat många av de dominerande personligheterna i Tysk historia (Bismarck, Ludendorff, Hindenburg bara för att nämna några få) slutade att vara Tyskland. Och befolkningen som enligt en del uppgifter kunde ha uppgått till långt mer än 10 millioner människor fick i alla hast emigrera.

Samtidigt skedde en liknande process i den Östra delen av Polen som överfördes till Sovjetunionen. Som kompensation fick Polen ta över en stor del av de områden som Tyskland avstod. Områden som i och för sig också hade haft en stor Polsk befolkning men som inte på något sätt kunde betecknas som "Polska"- den gången.

Det finns inte många paralleller i modern tid till en sådan folkförflyttning i Europa. Finlands avträdande av Karelen är kanske en av få liknande händelser.

Själv har jag genom jobbet varit på flera platser i det som den gången var Tyskland. Jag har träffat och jobbat samman med ättlingar till Tyskar som drabbades av den här Etniska Rensningen. Och jag har också jobbat och umgåtts med Polacker som nu bor i de gamla Tyska områdena. Min absoluta konklusion är att det i grunden är ofattbart att det inte funnits en betydligt starkare rörelse som vill "ha tillbaka" det som man förlorat. En situation som i och för sig också är bra eftersom saken i dag 70 år senare kan betecknas som "överspelad".

Men ser vi till andra platser på jorden (Israel) kan vi konstatera att det kan uppstå starka krafter som önskar kompensera ting som skett för 2000 år sedan. Så det är långt ifrån för sent för en ny "revanschism" att uppstå.

[Johan Elisson]

Samtidigt skedde en liknande process i den Östra delen av Polen som överfördes till Sovjetunionen. Som kompensation fick Polen ta över en stor del av de områden som Tyskland avstod. Områden som i och för sig också hade haft en stor Polsk befolkning men som inte på något sätt kunde betecknas som "Polska"- den gången.

Det finns inte många paralleller i modern tid till en sådan folkförflyttning i Europa. Finlands avträdande av Karelen är kanske en av få liknande händelser.

Och samtidigt motsvarande från Tjeckoslovakien.

En ofta bortglömd del av Europas historia, trots att det troligen är den enskilt största folkflykten/etniska rensningen/folkfördrivningen i världshistorien.

/Johan

[Hans]

Onekligen en intressant del av historien. Jag får väl hålla lite observatörstatus då jag är djupt involverad. Mor min kom från Danzig och barnens morfar ifrån Sudetenland. Bägge tyskspråkiga. Min kloka (men ack så besvärliga ) dotter konstaterade att hon är halvtysk. Hennes farfar och mormor är ursvenska.

MVH

Hans

[Grille]

Väldigt intressant ämne. Under lång tid fanns det knappt något att läsa ( på svenska i alla fall) men nu har det kommit en del böcker. Minns särskilt en jag blev rekommenderad här om en pojke som blev kvar och fick möta ryssarna.

Jan Jörnmark, ekon. historiker o "övergivetexpert" körde nyligen runt i fd Schlesien och hittade de mest fantastiska övergivna herrgårdar och fabriker. Ett vackert förfall men har nog gått för långt och de ligger på platser som nu ändå töms pga av folk lämnar landsbygden. Med EU skulle ju många kunna flytta tillbaka och säkert få tillbaka sina gamla tillgångar nästintill gratis men det lär nog inte hända i vår generation i alla fall.

[Donkeyman]

Går vi tillbaka kanske 15-20 år i historien när Polen var betydligt fattigare så var många Polacker rädda för att rika och mäktiga Tyskar skulle kräva tillbaka det som "egentligen tillhörde dem".

Ett bra exempel är att jag jobbade ihop med en Polsk man som hade byggt nytt hus i sina hemtrakter. Men innan han köpte marken som han byggde på så kollade han i alla tillgängliga register och lyssnade med äldre människor för att vara helt säker på att marken inte hade tillhört Tyskar. Därför att- som han sade- "man vet aldrig vad som sker i framtiden och jag vill inte ha en Tysk familj utanför dörren som kräver tillbaka familjens gamla egendom". Och från den tiden så fanns det många berättelser om just Tyskar som besökte Polska familjer för att få se sina gamla familjeegendomar och vissa antydde också att de (=Polackerna) borde börja söka sig någon annan plats att bo därför att man gärna vill ha tillbaka sin egendom.

På den tiden talade man också om att det rika Tyskland skulle köpa Kaliningrad av det fattiga Ryssland. Något som inte blev av och som knappast står på dagsordningen längre. Lika lite som det tycks existera något större underlag vare sig för att kräva egendom tillbaka eller för att ändra gränserna.

[Hans]

Relaterat.

viewtopic.php?f=6&t=34389&hilit=danzig

MVH

Hans

[sonderling]

Fick för mig att jag skrev nått i går kväll som inte verkar kommit med? (tror knappast det var kontroversiellt så det måste varit handhavande fel?)
Men som sagt läste boken i ursprungstråden samt andra nu i vinter. Och medan västmakterna verkar stånga sig blodiga mot Siegfried-linjen så verkar det som om det är öppet spjäll mot Öst. Vilket förvånar mig lite grann.

Sonderling

[Hexmaster]

Och medan västmakterna verkar stånga sig blodiga mot Siegfried-linjen så verkar det som om det är öppet spjäll mot Öst.

När skulle detta ha varit?

Även om det inte var någon militärpromenad alla gånger så är väl "stånga sig blodiga" en överdrift, särskilt när de kommit fram till Siegfried. Att östfronten förflyttades fortare berodde väl på att ryssen hade väldigt mycket mer hårdvara, så det hjälpte inte att tyskarna prioriterade. Väl.

Beträffande undergången så läser jag just Norman Davies långa Vanished kingdoms där han bland mycket annat konstaterar att det än idag finns folk som levt i vad som i princip var det rike som Tyska orden grundlade.

[sonderling]

Ja jag kanske var lite raljerande men jag tänkte hösten 44 och framåt. På västfronten tar man Aachen och sedan stannar det av i Hurtgen och sedan början Ardenneroffensiven och sen dröjer det fram till mars 45 innan det lossnar eller?
Det går betydligt fortare på östfronten men ja både övertag i materiel och Sovjets vilja att offra manskap kanske väger in?

Minns en episod som beskrevs i Anthony Beevors bok om Berlin, där T-34 rumlade in i en tysk stad utan att folk först fattade läget riktigt. Minns inte på rak arm namnet nu, (var det Elblag?)

Sonderling