Myggorna anfaller

[Marcus]

German scientists at Dachau concentration camp researched the possible use of malaria-infected mosquitoes as weapons during World War Two, a researcher has claimed.
Dr Klaus Reinhardt of Tuebingen University examined the archives of the Entomological Institute at Dachau.
He found that biologists had looked at which mosquitoes might best be able to survive outside their natural habitat.
He speculates that such insects could have been dropped over enemy territory.
Heinrich Himmler, the leader of the SS, set up the institute at Dachau in 1942.
The organisation's work was believed to have focused on insect-borne diseases such as typhus, which afflicted the camp inmates.
Dr Reinhardt, writing in the journal Endeavour, has found evidence that the unit's researchers investigated a particular type of mosquito which could live without food and water for four days.
That means it could be infected with malaria and then dropped from the air - and survive long enough to infect large numbers of people, he says.
He speculates that the scientists were investigating the possible use of malaria - transmitted via mosquitoes - as a biological weapon.
It is not known whether there is a connection between the work of the Entomological Institute at Dachau and the experiments carried out by Dr Claus Schilling at the camp.
Schilling used prisoners as experimental subjects in his research on malaria - deliberately infecting them - and was sentenced to death by hanging at the Dachau trials held after the war.

http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-26193808

/Marcus

[tryggve]

Intressant. Tänkte på något som jag läste i boken "Den sexbente Fienden" att Finland hade problem med malaria under andra världskriget, och att man misstänkte att detta kom från myggor som hade spridit det från sovjetiska soldater som bar på smittan. Googlade för att kolla detta, och hittade då detta.

http://www.malariajournal.com/content/7/1/171

The malaria cases occurred in July in 1941 when it was by far too early for infective mosquitoes to be present. The first Anopheles mosquitoes hatched at about the same time as the first malaria cases were observed among the Finnish soldiers. It takes about 3 – 6 weeks for the completion of the sporogony in Finland. The new explanation is that soldiers in war conditions were suddenly exposed to uninfected mosquitoes and those who still were carriers of hypnozoites developed relapses triggered by these mosquitoes. It is estimated that about 0.5% of the Finnish population still were carriers of hypnozoites in the 1940's. A corresponding outbreak of vivax malaria in Korea in the 1990's is similarly interpreted as relapses from activated hypnozoites among Korean soldiers.

The significance of the mosquito induced relapses is emphasized by two benefits for the Plasmodium. There is a synchronous increase of gametocytes when new mosquitoes emerge. It also enables meiotic recombination between different strains of the Plasmodium.

Indigenous vivax malaria was a common cause of death in the 18th and 19th century in Finland [1]. The decline of malaria commenced late in the 18th century and malaria gradually decreased without countermeasures during the 19th and 20th century [2]. Medication was sparingly used. At the beginning of the 1930's there were fewer than 10 cases annually and the last cases of indigenous malaria were documented in 1953 and 1954 [3].

During World War II Finland fought two wars with the Soviet Union. The Winter War lasted from November 1939 to March 1940. Allied with Germany, Finland started the Continuation War in July 1941. Finnish troops invaded large parts of Soviet Karelia. In January 1942 the front line became more immobile and the positional warfare lasted to June 1944 [4,5]. The war was lost in September 1944. During the war recurrent malaria epidemic became an increasing problem among Finnish soldiers. The malaria situation among the Soviet and German soldiers is not known. The Finnish malaria epidemic in 1941–1945 has been studied in detail by Hernberg [6-8]. He proposed the widely accepted explanation that infective mosquitoes spread malaria over the front line from Soviet soldiers. The main military events in relation to malaria in southern Finland are presented in Figures 1, 2, 3 and 4.

Det fanns ju malaria på en del ställen som tyskarna stred i, och bristen på kinin var väl svårt för dem. De ubåtar som deltog i utbyte mellan Tyskland och Japan hade väl ofta kinin med i lasten till tyskarna, det var något som de behövde.

[Stefan]

Det fanns ju malaria på en del ställen som tyskarna stred i, och bristen på kinin var väl svårt för dem. De ubåtar som deltog i utbyte mellan Tyskland och Japan hade väl ofta kinin med i lasten till tyskarna, det var något som de behövde.

En följdfråga är om de hade det, och i så fall, hur mycket...

För några år sedan läste jag en äldre bok i medicinhistoria, bla under IIWWW. Där malarian och kininet omnämndes.
Kininet, iaf "kininträdet" och dess bark växer på öarna i sydöstra asien, det är de som är de stora producenterna.
Under IIWW togs området över av Japan.
Hade då Japan gott om kinin och slapp större problem med malaria, och resten av världen blev utan och led svårt?

Ingalunda. I väst (och tyskland?) utvecklade man snart nog alternativa behandlingsmetoder, dvs kemiska preparat, som kunde vara än mera potenta än kininet. Så de västallierade hade inga reella problem med malaria. - jag minns inte riktigt vad boken skrev om tyskland, men eftersom tyskland har länge haft en förträfflig kemisk medicinsk industri & forskning - ja varit världsledande, är jag säker på att även tyskland utvecklade liknande, fullvärdiga preparat.

Japan då? Japan fick aldrig riktigt fart på krigshushållningen och krigsindustrin. Och snart nog gjorde de sig till ovänner med de infödda på öarna, där en del varit relativt sympatiskt inställda till japan ifrån början, men där sympatin svalnade då ganska snart. Så Japan som ensamma satt på kininberget, var ensamma om att inte ha effektiv tillgång till kinin eller andra preparat, och hade därmed problem med malaria.
- Japan hade ju annars även de en rätt bra kemisk forskning, men som sagt, de fick inte fart på sin krigshushållning.

Hur det var med kinin i ubåtslasterna till tyskland vet jag ej. Min gissning är att den var närmast som en symbolisk gåva allierade emellan. Och gåvan bidrog till att japanerna själva hade ännu mindre.

[tryggve]

Hade då Japan gott om kinin och slapp större problem med malaria, och resten av världen blev utan och led svårt?

Ingalunda. I väst (och tyskland?) utvecklade man snart nog alternativa behandlingsmetoder, dvs kemiska preparat, som kunde vara än mera potenta än kininet. Så de västallierade hade inga reella problem med malaria. - jag minns inte riktigt vad boken skrev om tyskland, men eftersom tyskland har länge haft en förträfflig kemisk medicinsk industri & forskning - ja varit världsledande, är jag säker på att även tyskland utvecklade liknande, fullvärdiga preparat.

Visst är det sant att det utvecklades nya medel mot malaria i och med andra världskriget. Det var för USA:s del till stor del beroende på att man förlorande tillgången till kinin.

Men att de allierade inte skulle ha haft några reella problem med malaria håller jag inte med om alls. En snabb googling tycks tyda på att även del allierade hade stora problem, om ej lika stora som japanerna fick.

Between 60 and 65 percent of Soldiers serving in the South Pacific reported having malaria at some point. Reports indicate that some enlisted men would refuse to take the anti-malaria drug Atabrine because continual use turned the skin a sallow yellow color. Atabrine was only partially effective to begin with, and Soldiers who stopped use were virtually unprotected.

Treatment of the disease usually involved an increased does of Atabrine, or Quinine if it was available, coupled with bed rest. For patients already suffering from dysentery and malnutrition, massive doses of Atabrine often had negative side-effects such as chills and increased fevers.

http://www.armyheritage.org/education-a ... rld-war-ii

En annan sida hävar att 60 000 amerikanska soldater dog av malaria under andra världskriget. Det var främst DDT som gjorde att man kunde minska ned på bestånden av myggor som gjorde att man inte led större förluster.

http://www.malariasite.com/malaria/history_wars.htm

Tyskland hade bra kemisk industri, men de hade ju svårt att importera viktiga råvaror under kriget.
Här hittade jag ett abstract som pekar på att tyskarna hade rätt stora problem med malaria under kriget, och att de inte kunde producera tillräckliga mängder av de nya malariamedicinerna.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11234332

Japan då? Japan fick aldrig riktigt fart på krigshushållningen och krigsindustrin. Och snart nog gjorde de sig till ovänner med de infödda på öarna, där en del varit relativt sympatiskt inställda till japan ifrån början, men där sympatin svalnade då ganska snart. Så Japan som ensamma satt på kininberget, var ensamma om att inte ha effektiv tillgång till kinin eller andra preparat, och hade därmed problem med malaria.
- Japan hade ju annars även de en rätt bra kemisk forskning, men som sagt, de fick inte fart på sin krigshushållning.

Det låter helt rimligt. Japanerna hade ju dessutom sedan problem med försörjningen av sina trupper generellt.

Hur det var med kinin i ubåtslasterna till tyskland vet jag ej. Min gissning är att den var närmast som en symbolisk gåva allierade emellan. Och gåvan bidrog till att japanerna själva hade ännu mindre.

Enligt Clay Balirs "Hitlers Ubåtskrig" var det kinin och volfram som väl framförallt var det som tyskarna ville ha. Dock så var det ju inte så många ubåtar som kom fram. Att de ville ha kinin antyder väl att de behövde det. Visst var det symboliskt, men allt tyder ju på att det var en typ av råvara som var värd att fraktas på ubåt.

[tryggve]

Detta står på en av de av mig länkade sidorna:
http://www.malariasite.com/malaria/history_wars.htm

World War II: Many troops had to suffer casualties by inflicted malaria even in World War II. Gen. Douglas MacArthur's predicament in May 1943 is very clear: "This will be a long war if for every division I have facing the enemy I must count on a second division in hospital with malaria and a third division convalescing from this debilitating disease!" It appears that the general was not at all worried about defeating the Japanese, but was greatly concerned about the failure to defeat the Anopheles mosquito! 60,000 U.S. troops died in Africa and the South Pacific from malaria. U.S. Forces could succeed only after organising a successful attack on malaria.

Development and use of synthetic antimalarial drugs and residual insecticides like DDT were greatest "contributions" to malariology from World War II. The dependency on quinine as the only antimalarial was relieved and many new antimalarials like chloroquine, amodiaquin, primaquine, proquanil and pyrimethamine came into use.

Detta stod för övrigt om Vietnamkriget.

Vietnam War (1962–1975): Malaria felled more combatants during the war than bullets. The disease reduced the combat strength of some units by half. Over 40,000 cases of Malaria were reported in US Army troops alone between 1965 and 70 with 78 deaths. The U.S. Army established a malaria drug research program when U.S. troops first encountered drug resistant malaria during the war. In 1967, the Chinese scientists set up Project 523 - a secret military project - to help the Vietnamese military defeat malaria by developing artemisinin based anti malarial formulations.

[tryggve]

Läser man om tyska blockadbrytare så verkar det som om det man ville ha var tenn, gummi, volfram, molybden, kinin och opium.

[Stefan]

Så de västallierade hade inga reella problem med malaria.

Det där är givetvis en sanning med modifikation, och det visste jag redan när jag skrev, innan jag läste Tryggves utförliga svar.

Det är klart att de hade problem med malaria de också. Men de var inte helt utlämnade iaf, de hade ju tillgång till fungerade medikament och hjälpmedel åt de soldater som drabbades. Allting är relativt.

Nåja, Tryggve fick ju sina stickrepliker, så han hade något att bygga på sina utförliga svar.
Så det var kanske lika bra iaf att jag skrev som jag skrev.


Tack Tryggve för infon!

[tryggve]

Det där är givetvis en sanning med modifikation, och det visste jag redan när jag skrev, innan jag läste Tryggves utförliga svar.

Det är klart att de hade problem med malaria de också. Men de var inte helt utlämnade iaf, de hade ju tillgång till fungerade medikament och hjälpmedel åt de soldater som drabbades. Allting är relativt.

Nåja, Tryggve fick ju sina stickrepliker, så han hade något att bygga på sina utförliga svar.
Så det var kanske lika bra iaf att jag skrev som jag skrev.


Tack Tryggve för infon!

Visst, poängen var väl mest att de nya preparat som man tog fram tog tid att optimera, och att det tog tid att utveckla protokoll för doser och liknande. Man använde gärna kinin om man hade tillgång till det. Och man hade trots det rätt stora problem. Men som du säger så hade japanerna värre problem. Tyskarna verkar inte heller ha kunnat producera tillräckliga mängder av behövliga preparat.

Att de allierade också utvecklade DDT hjälpte väl enormt så sett, man ska väl ha stoppat epidemier av både tyfus och malaria även i Europa genom detta.

Här finns för övrigt en lista med preparat mot malarna. Man kan ju notera att kinin som substans fortfarande används för behandling. Dels är det effektivt mot svårare fall, dels biter det på varianterna av malaria som har utvecklat resistens mot nyare preparat.
http://en.wikipedia.org/wiki/Antimalarial_medication

[varjag]

Läser man om tyska blockadbrytare så verkar det som om det man ville ha var tenn, gummi, volfram, molybden, kinin och opium.

Det är helt riktigt att kinin - ingick som en del av alla blockadbrytarlaster, vare sig per blockadbrytare, ubåt eller med flyg....
Japanerna försökte sig på en interkontinentalflygning - till Europa med en Tachikawa Ki-77. Då kinin var en lätt last - medförde flygplanet just det!
Flygningen misslyckades - fpl. försvann över Indiska Oceanen i juli 1943.

Varjag

[tryggve]

En av Nobelpristagarna i medicin 2015, Youyou Tu, får ju priset för sitt arbete med Artemisinin, ett medel mot malaria.

Det intressanta är att projektet att screena/söka efter möjliga läkemedelskandidater startades 1967, efter en förfrågning av ledarskapet i dåvarande Nordvietnam.

https://en.wikipedia.org/wiki/Artemisinin

In 1967, a plant screening research program, under the name Project 523, was set up by the People's Liberation Army to find an adequate treatment for malaria; the program and early clinical work were ordered of Chairman Mao Zedong at the request of North Vietnamese leaders to provide assistance for their malaria-ridden army.[10] In the course of this research, Tu Youyou discovered artemisinin in the leaves of Artemisia annua (annual wormwood; 1972).