Bomber Commands Lancasters

[tommyjonason]

En alldeles utmärkt dokumentärfilm om RAFs bombflyg. I färg och ger en mycket autentisk känsla, en av de bästa dokumentärfilmer jag sett som faktiskt gjordes under kriget.
http://www.youtube.com/watch?v=z-cVw7Xb6Nk

Bomber-Harris styrde och ställde som han ville. Ingen verkade rå på honom. Taktiken att pulvrisera Tysklands alla städer var som vi vet befängd utan större effekt på tyskarnas krigsproduktion och stridskraft. Kostade i stället 50.000 flygbesättningar livet och några hundra tusen civila. Tänk om man gått mer på den amerikanska taktiken med tämligen god precisionsbombning och koncentrerat sig på tyskarnas oljeindustri och järnvägsnät. Det skulle kanske inneburit att kriget slutat betydligt tidigare.

[Erik Ljungberg]

En alldeles utmärkt dokumentärfilm om RAFs bombflyg. I färg och ger en mycket autentisk känsla, en av de bästa dokumentärfilmer jag sett som faktiskt gjordes under kriget.
http://www.youtube.com/watch?v=z-cVw7Xb6Nk

Bomber-Harris styrde och ställde som han ville. Ingen verkade rå på honom. Taktiken att pulvrisera Tysklands alla städer var som vi vet befängd utan större effekt på tyskarnas krigsproduktion och stridskraft. Kostade i stället 50.000 flygbesättningar livet och några hundra tusen civila. Tänk om man gått mer på den amerikanska taktiken med tämligen god precisionsbombning och koncentrerat sig på tyskarnas oljeindustri och järnvägsnät. Det skulle kanske inneburit att kriget slutat betydligt tidigare.

Med de navigationssytsen som fanns var precisionbombning nattetid en omöjlighet. Fram till någon gång under 1944 var allt utom nattbombning mot Tyskland ännu mera självmord för bombplanen.

Även den amerikanska dagtidbombning var långt ifrån den precisionbombning som ibland hävdas och den strategiska effekten kom först 1945.

De resurser som satsades på strategisk bombning kan verkligen ifrågasättas och kunde troligtvis gjort mer nytta på annat håll. Men det är lätt att säga nu. För England var det till en början med enda sättet att slå till direkt mot fienden.

[Battler]

Bomber-Harris styrde och ställde som han ville. Ingen verkade rå på honom. Taktiken att pulvrisera Tysklands alla städer var som vi vet befängd utan större effekt på tyskarnas krigsproduktion och stridskraft. Kostade i stället 50.000 flygbesättningar livet och några hundra tusen civila.

De indirekta följderna var ännu viktigare, för bomboffensiven tvingade den tyska ekonomin att flytta stora resurser från de stridande fronterna och i stället använda dem för att bekämpa bombhotet. År 1944 utgjordes en tredjedel av hela den tyska artilleriproduktionen av luftvärnskanoner; luftvärnsinsatserna slukade 20 procent av all den ammunition som framställdes, en tredjedel av den optiska industrins produktion och mellan hälften och två tredjedelar av radar och signalutrustningen. Till följd av denna omläggning led den tyska armen och flottan förtvivlad brist på livsviktig radar- och signalutrustning för andra uppgifter. Bombningen tärde också på Tysklands otillräckliga soldatmaterial: 1944 uppskattas två miljoner tyskar ha varit sysselsatta i luftvärnet, med att reparera förstörda fabriker och i största allmänhet städa upp efter förödelsen.

[Erik Ljungberg]

Bomber-Harris styrde och ställde som han ville. Ingen verkade rå på honom. Taktiken att pulvrisera Tysklands alla städer var som vi vet befängd utan större effekt på tyskarnas krigsproduktion och stridskraft. Kostade i stället 50.000 flygbesättningar livet och några hundra tusen civila.

De indirekta följderna var ännu viktigare, för bomboffensiven tvingade den tyska ekonomin att flytta stora resurser från de stridande fronterna och i stället använda dem för att bekämpa bombhotet. År 1944 utgjordes en tredjedel av hela den tyska artilleriproduktionen av luftvärnskanoner; luftvärnsinsatserna slukade 20 procent av all den ammunition som framställdes, en tredjedel av den optiska industrins produktion och mellan hälften och två tredjedelar av radar och signalutrustningen. Till följd av denna omläggning led den tyska armen och flottan förtvivlad brist på livsviktig radar- och signalutrustning för andra uppgifter. Bombningen tärde också på Tysklands otillräckliga soldatmaterial: 1944 uppskattas två miljoner tyskar ha varit sysselsatta i luftvärnet, med att reparera förstörda fabriker och i största allmänhet städa upp efter förödelsen.

Att jämföra med den stora mängd resurser, närmare 1 miljon man, många kvalificerade, motorer, aluminium, elektronik forskningsresurser mm som gick in Bomber Comand. Skulle kunna blivit några fina pansardivisioner som hade gjort nytta i öknen t ex. Men detta blir väldigt spekulativt. Samt det är lätt att sitta här med facit i hand och döma dåtidens beslutfattare.

[tommyjonason]

Samma tanke slog mej.
Vad kostade det britterna att bygga alla fina bombplan i förhållande till vad de uträttade ur strategisk synpunkt? Kanske en bidragande orsak till att Storbritannien var finito som en stormakt efter kriget. Men detta är spekulationer. Klart var att Harris var synnerligen svårstyrd, Portal och andra kunde inte tackla honom. Harris ansåg t ex att bombandet i Frankrike inför landstigningen i Normandie var en "onödig" sidomanöver som tog resurser från hans mål att pulvrisera Tyskland. Men han trodde förstås att han skulle få ett slut på kriget med denna taktik i stället.

[LasseMaja]

De indirekta följderna var ännu viktigare, för bomboffensiven tvingade den tyska ekonomin att flytta stora resurser från de stridande fronterna och i stället använda dem för att bekämpa bombhotet.

Tog väldigt mycket resurser ifrån den brittiska ekonomin också.

Men frågan är om man verkligen kan värdera en krigsinsats efter hur stora resurser den förbrukar för fienden? I så fall är väl terrorism den ultimata krigsinsatsen!

[Davian]

Naturligtvis måste man ju mäte hur mycket resurser man tar från fienden. Det står ju redan i Sun-Tzu att all mat som man äter av fienden är värd mycket mer än sin egen.

samma tänk kan du ha i kriget. Varje kanon som inte slåss mot dig är värd mer än en som slåss mot dig.

[varjag]

De brittiska doktrinerna om ''strategisk bombning'' formulerades redan på 30-talet och ledde till de enorma investeringarna
i bombplansbyggande. När kriget väl kommit igång på allvar fanns det ingen möjlighet att slå back i maskin s.a.s.
Produktionen rullade - och fast doktrinerna visade sig felaktiga *) - höll Harris benhårt fast vid dem.

*) Förkrigsplanerna avsåg dagbombning. När kriget var en månad gammalt, fick man acceptera att förlusterna blev - oacceptabla!
Omläggningen till nattbombning tvingades man till.

Lancaster, var helt visst den bästa av RAF's 4-motoriga bombare med 7300 tillverkade. Men kom inte till storskalig insats förrän mitten av 1942.
Dessförinnan satte man in Halifaxes (6150 byggda) från 1941 och den hopplöst dåliga Stirling (2300 byggda).
Överlevnadschanserna var bäst i Lancaster och sämst i Stirling.
Lägg därtill omkring 8000 Wellingtons (i produktion hela kriget) i Bomber Command och det är lätt att se att bombarprogrammet var av en omfattning som det helt enkelt inte gick att hejda under rådande krigsförhållanden.

Varjag

[sonderling]

Varjag skrev:

Överlevnadschanserna var bäst i Lancaster och sämst i Stirling.

Och om jag inte minns fel var de bäst i en Halifax. Dvs att lancastern var bra men träffade skiten fläkten och man behövde ta sig ut snabbt så var den rätt så trång, då gick det fortare att hoppa ut ur Halifaxen.

Annars så blev jag så förvånad när jag läste Max Hastings bok om Bomber command hur primitivt det hela gick till i början. Att man tog ut en compassriktning mot en stad i Tyskland och beräknade tidsåtgången och sedan släppte bomberna liksom på känn. Och om man hade motvind så...hamnade de nånannanstans.

Sonderling

[varjag]

Annars så blev jag så förvånad när jag läste Max Hastings bok om Bomber command hur primitivt det hela gick till i början.

Just det - kan inte nog poängteras!
När nattbombkampanjen startade 1940, kom flygarna hem och rapporterade ''utmärkta resultat...''
Samtidigt sipprade rapporter in till England att observatörer ''vid eller i målen'' - hade varken hört eller sett till några bombplan.
Eller hört några bomber fällas.....

Misstankarna att något var mycket galet, resulterade i den s.k. Butt-Report i augusti 1941 (alltså efter nära två års krig!)
Konstaterande att ungefär vid Ruhrområdet, hade styrkan skingrats så att bara ett flygplan av tio - befann sig inom 8 kilometer
från målet!
Bara EN PROCENT av fällda bomber, föll ''i målets närhet''. 99% - föll i öppna landskap!
Den senare Lindemannrapporten i maj 1942 -
http://en.wikipedia.org/wiki/Dehousing
- som rekommenderade Harris's ''dehousing'', accepterade att bomplanen inte kunde hitta mindre mål än stora städer.
Och - ledde RAF in i den återvändsgränd som jag beskrev i f.g. post

Varjag

[varjag]

Battler skrev:

Tänk om man gått mer på den amerikanska taktiken med tämligen god precisionsbombning och koncentrerat sig på tyskarnas oljeindustri och järnvägsnät. Det skulle kanske inneburit att kriget slutat betydligt tidigare.

Erik Ljungberg skrev:

Även den amerikanska dagtidbombning var långt ifrån den precisionbombning som ibland hävdas och den strategiska effekten kom först 1945.

Erik har alldeles rätt. Den amerikanska ''precisionsbombningen, Norden-bombsiktet'' etc. etc. - var långt ifrån vad den/det jazzats upp till!

8th AF bombarformationer leddes, av en erfaren navigatör. Resten - bara mest höll formationen och väntade på ledarplanets
fällningssignal. När ledarens bombluckor öppnades, öppnade alla sina - när ledarplanets bombsalva sågs falla - tryckte alla andra
också på knappen.

Det var ''carpetbombing'' absolut. Men precisionsbombning - knappast.

Varjag

[Hans]

Prioritetslistorna med mål ändrades flera gånger men bränsle låg allt högt upp.

http://en.wikipedia.org/wiki/Combined_Bomber_Offensive

MVH

Hans

[tommyjonason]

Men precisionsbombning - knappast.

Nej, jag vet hur det var med precisionen i amerikanarnas bombning, men det var vad de kallade det. Och åtminstone bättre än britternas bombning av åkrar och kossor före den avslöjande Butt rapporten. Anekdotiskt kan nämnas att vid en av de första dagräderna mot Kiel (eller Bremerhaven eller Wilhelmshafen) med Wellingtons, bombade ett av planen Esbjerg.

Efter Butt rapporten blev det räfst och rättarting. Man låg lågt ett tag, och det var så alla navigationsmedel och radarmedel gradvis växte fram och man lyckades därefter oftast träffa rätt stad. Men precisionen var det si och så med. Under Berlinräderna en vecka i november 1943 hade Harris pojkar oerhört svårt att demolera centrala delar av Berlin.

Tyskarnas brist på drivmedel var en bidragande faktor till att kriget äntligen nån gång tog slut, och vad jag minns har historiker (och Albert Speer?) konstaterat att man borde koncentrerat bombandet mer på oljan.

[varjag]

Efter Butt rapporten blev det räfst och rättarting. Man låg lågt ett tag, och det var så alla navigationsmedel och radarmedel gradvis växte fram och man lyckades därefter oftast träffa rätt stad. Men precisionen var det si och så med. Under Berlinräderna en vecka i november 1943 hade Harris pojkar oerhört svårt att demolera centrala delar av Berlin.

Sanningen var, att genomsnittsbesättningarna i Bomber Command, helt enkelt inte kunde hitta målen. Värre var det om målet var täckt av moln - helt eller delvis.

Det var därför som Bomber Command sammanförde de skickligaste navigatörerna i den s.k. Stigfinnarstyrkan - eller
PFF (Pathfinder Force).
Vars uppgift var att leda anfallet till målet, markera målet med s.k. Marker-bombs i färg. Oftast Röda eller Gröna -
som lyste klart och skulle hjälpa resten hitta dit.

I början, augusti 1942 - gick det också åt helsicke....

The PFF was first put into action on the night of 18/19 August 1942, when 118 Bomber Command aircraft attacked Flensburg. PFF bombers were the first 31 aircraft of the raid, including Stirlings, Halifaxes, Lancasters and Wellingtons - from No. 7, 35, 83 and 156 squadrons. Flensburg, on an inlet of the Baltic, was in theory an easy target for the PFF on their first operation, but the winds shifted and the bomber force drifted north of the target to a part of Denmark whose coast also had many inlets. 16 PFF crews claimed to have marked the target area and 78 Main Force crews claimed to have bombed it. Reports from Flensburg stated that the town had not been hit at all, but a Danish report showed that the towns of Sønderborg and Aabenraa and a large area of Denmark up to 25 miles north of Flensburg were hit by scattered bombing. 26 houses were destroyed and 660 were damaged but only 4 Danish people were injured. The raid was a dismal failure.

Men man lärde av erfarenhet och misstag och det bättrade sig 1943/4

http://en.wikipedia.org/wiki/Pathfinder_(RAF)


Varjag

[tommyjonason]

Pathfinders bildade en egen Bomber Group (no 8) med Donald Bennett som chef. Innehöll så småningom hela 19 squadrons och de var de som i första hand förseddes med navigationshjälpmedel som Gee, Oboe och HS 2. Bennett var inte populär bland andra Group Commanders, han var betydligt yngre och dessutom australiensare. Han var svår att ha att göra med som person, butter och enstöring, respekterad men knappast älskad av sina underlydande.
En som han blev riktigt ovän med var Ralph Cochrane, chefen för No. 5 Group. Han hade en annan approach, ville ha Pathfinders som flög på riktigt låg höjd för att markera målet. Han använde ofta sin 617 Sq för detta, som t ex Leonard Cheshire först med en Mosquito och senare med en Mustang. Detta var effektivt men fullständigt livsfarligt förstås.
Deras sätt att markera målet är ett kapitel för sig, det fanns många varianter.
Ett annat hjälpmedel var att använda en Master Bomber, som cirklade runt över bombplanen under räden och styrde alltihop. Detta användes t ex i Peenemunde. Även detta tämligen livsfarligt eftersom de använde radion flitigt och kunde spåras av tyskarna.