Walther Schellenberg fick fristad i Sverige?

[Ro/Lt]

Lyssnar på P3 dokumentär, "Folke Bernadotte och de vita bussarna" https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/2 ... ramid=2519
Det påstås av författaren Bosse Lindqvist att SS-officeren Walther Schellenberg under krigets sista dagar får hjälp att fly till Sverige där han och några andra nazister får en fristat på ett pensionat i Trosa, ja kanske rent av var det Folke Bernadotte som fixade detta personligen. De hjälps sedan åt att skriva sina memoarer...
Här finns ett dokument som styrker att Schellenberg faktiskt varit i Sverige http://www.sn.se/misc/pdf/20101229-schellenberg3.pdf men att de listade personerna inklusive Schellenberg och hans adjutant Hans Göring avvikit till okänd plats.
Läser på engelska wikipedia där står det att var i Stockholm april 45 på förhandlingar och att han kapitulerade i Danmark i juni 45
http://en.wikipedia.org/wiki/Walter_Schellenberg
Vet någon mer om dessa händelser under april-juni 1945?

[tommyjonason]

Walter Schellenberg förstod redan tidigt hur utgången av kriget skulle bli. Med Himmlers godkännande började Schellenberg lägga fredstrevare gentemot de allierade för att försöka åstadkomma en separatfred. Redan under 1943 hade han goda kontakter med en brittisk tjänsteman i Zürich, som faktiskt hade Churchills godkännande att fortsätta samtalen. Men Himmler var livrädd att det skulle komma till Hitlers kännedom och ville först diskutera med den inkompetente, och av Himmler (och Schellenberg), innerligt hatade utrikesministern von Ribbentrop. Von Ribbentrop såg en chans att sätta käppar i hjulet för Himmler och skvallrade för Hitler, som förbjöd vidare kontakter med fienden.

Men Schellenberg beslöt att handla som privatperson och tog kontakt med Brigadier Masson, chefen för den schweiziska underrättelsetjänsten. Under 1943 etablerade han även kontakt med Abraham Stevens Hewitt i Stockholm, som var Roosevelts specielle representant för Europa. I början av 1944 flög Schellenberg med ett eget flygplan till Stockholm för att träffa Hewitt. Stor sekretess rådde kring detta, man träffades i Hewitts svit på ett stort hotell, troligen Grand Hotell. Karl Heinz Krämer, som fick allt mer att göra med Schellenberg och arbetade för honom i Stockholm, var involverad. Enligt förhör med Schellenberg efter kriget hade Krämer en inte obetydlig roll när det gällde att göra läget i Tyskland klart för honom: judefrågan, och behovet av ett västligt block, inkluderande ett svagt Tyskland, under ledning av Storbritannien.

När Schellenberg avlade rapport om sitt personliga initiativ för Himmler höll denne på att krevera av ilska. Schellenberg hade tur som inte blev arresterad. Himmlers skräck för Hitler fanns kvar och förhindrade alla sanktionerade förhandlingar. Schellenberg gjorde ett flertal resor till Stockholm för att pejla möjligheter till fredsavtal med svensk hjälp och träffade Jacob Wallenberg, som var den av Wallenberg-bröderna med mest kontakter med Tyskland, och andra prominenta personer i bank- och affärsvärlden. Dessutom diskuterades de arresterade Warsawasvenskarna. Schellenbergs privata fredsansträngningar fortsatte med indirekta kontakter med Allen Dulles, chef för amerikanska OSS i Bern, i september 1944. Eftersom kriget gick allt sämre för tyskarna var emellertid intresset för fredsförhandlingar vid denna tid svalt från de allierades håll.

I början av 1945 förde man förhandlingar med förre schweiziske presidenten Musy, som hade som agenda att försöka rädda så många judar som möjligt men resultatet blev tveksamt. Han lyckades få Himmler att släppa 1 200 judar mot ekonomisk ersättning, vilka fördes med tåg till Schweiz. Schellenberg hade svurna fiender som Kaltenbrunner, Bormann och chefen för Gestapo, Müller, som bara väntade på att Schellenberg skulle begå ett misstag så att de kunde arrestera honom. Nyheten om de släppta judarna publicerades i amerikanska tidningar, vilket saboterade avtalet med Musy. Hitler, som fick reda på det hela, fick ett raseriutbrott och förbjöd alla lättnader eller transporter för judarna.

I Sverige hade Folke Bernadotte börjat arbeta med en räddningsaktion för först och främst skandinaviska judar. Han anlände därför i Berlin i februari 1945 för att förhandla. Han träffade Kaltenbrunner, von Ribbentrop och slutligen Himmler. Schellenberg och Himmlers personlige massör Felix Kersten kom att spela en viktig roll vid dessa möten och blev en god hjälp för Bernadotte att påverka Himmler. Bernadotte skriver dessutom att utan Schellenbergs insatser skulle hela projektet ha misslyckats. Himmler var en uttalad hypokondriker och när något gick honom emot blev han ”sjuk”, oftast med magbesvär, och Felix Kersten var oumbärlig för att kurera Himmler med sin massage. Resultatet blev att Himmler så småningom gav med sig, norska och danska judar skulle få transporteras till hemländerna. Innan den slutliga avresan skulle judarna samlas i koncentrationslägret Neuengamme utanför Hamburg, efter sanering av den del av lägret som skulle användas, som skulle stå under svensk tillsyn. I början av april började resorna med de vita bussarna för hemtransporten av danska och norska judar. Kaltenbrunner hade försökt stoppa hela evenemanget i sista stund, men Himmler var fortfarande en auktoritet och Bernadotte vände sig till honom för att kunna sätta igång som planerat.

Schellenberg och även Kersten försökte i samband med Bernadottes arbete att påverka Himmler att störta Hitler för att sen förhandla om separatfred med de Västallierade länderna. Himmler skulle anspela på Hitlers dåliga hälsa som orsak. Himmler hade fortfarande en lojalitet med Hitler och vacklade fram och tillbaka i sina beslut. Den 23 april hade Himmler bestämt sig, han bad Folke Bernadotte att ordna ett möte med Eisenhower för att kapitulera för de västliga allierade, kriget mot Sovjet tänkte han fortsätta. Men de allierade hade ingen lust att förhandla med Himmler. Den 28 april fick Hitler genom en radioutsändning från Stockholm höra nyheterna om Himmlers svek. Hitler reagerade helt hysteriskt och for fram som en galning i bunkern, ”der treue Heinrich” hade svikit honom och Hitler uteslöt honom ur partiet och beordrade att han skulle arresteras. Hitler hade emellertid endast två dygn kvar av sitt liv. Tidigare hade Göring drabbats av Hitlers vrede och uteslutits ur partiet efter att ha erbjudit sig ta över ledningen av Tyskland.

Schellenberg hade en mycket viktig roll i dramat som pågick under april 1945. Direkt efter kriget var Schellenberg ett eftertraktat byte för amerikanska, brittiska och ryska underrättelsetjänsten på grund av sina meriter i den branschen. Schellenberg vistades tiden efter tyskarnas kapitulation som Bernadottes gäst i Trosa, men reste slutligen till Danmark för att ordna sin egen kapitulation och arresterades av britterna där i juni 1945.

Under Nürnbergrättegångarna efter kriget kom Schellenberg att vittna mot många av sina förra kumpaner bland nazisterna. År 1949 blev han själv dömd till ett fängelsestraff på sex år. Under tiden i fängelse skrev han sina memoarer. Dessa lär ha varit omfångsrika men censurerades troligen av de allierades underrättelsetjänster eller av förläggaren. Memoarerna är än idag läsvärda eftersom de ger in inblick i det rävspel som bedrevs på hög nazistnivå och det hat som fanns mellan många av de ledande. Han släpptes 1951 fri på grund av dålig hälsa och han bosatte sig slutligen i italienska Verbania Pallanza. Året därpå avled han i Turin av cancer. Schellenberg var utblottad under sina sista år och modeikonen Coco Chanel, som möjligen varit hans älskarinna i Paris under kriget, lär ha betalat begravningen.

[patrik blom]

Stort tack för denna utförliga redogörelse!

Bara en randanmärkning: Jag har för mig att Schellenberg av svenskar transporterades till norska gränsen i början av maj 1945, för att övertyga tyskarna i Norge om att de måste kapitulera. Är det rätt eller fel?

Det var ju länge oklart om "Festung Norwegen" eventuellt skulle fortsätta motståndet på egen hand. De allierade ansåg sig nödsakade att ha planer i beredskap för ett eventuellt krig mot Festung Norwegen efter en tysk kapitulation.

[frodeh]

Norsk wikipedia referer et Schellenberg-besøk hos Terboven (Reichskommisar i Norge) men dette var i september 1941:

I september 1941 fikk Terboven besøk av Reinhard Heydrich og Walter Schellenberg på Skaugum. Schellenberg forteller at selskapet endte i ren fyll: «Terboven drakk utrolig meget, og tvang alle omkring til å holde følge. Dette var hans yndlingsbeskjeftigelse.» Han tvang sekretærene til å sykle rundt i rommet, og Schellenberg sa høyt: «For et sirkus!» Terboven reiste seg da, kom bort til ham med en litermugge øl og sa: «Drikk ut i én slurk, De skulker!» Schellenberg unnskyldte seg, men før Terboven rakk å tømme ølet i ansiktet på ham, grep Heydrich inn. Dagen etter unnskyldte Terboven seg, men tilføyde: «Det gale var at De var altfor edru.» En av Terbovens sekretærer fortalte siden Schellenberg om tilværelsen på Skaugum: «Jeg syntes virkelig synd på henne.» Hele følget foretok deretter en seiltur på Oslofjorden. Heydrich innskjerpet overfor Terboven at det var viktig å holde en hard linje overfor nordmennene; og bare noen fire dager etter hans avreise 6.september proklamerte Terboven unntakstilstand og beordret Wickstrøm og Hansteen arrestert.[2]

(fra http://no.wikipedia.org/wiki/Josef_Terboven )

Klikker man seg videre til Schellenberg-artikkelen kan man også lese:

I 1943 var han involvert i et forsøk på å få utenriksminister Joachim von Ribbentrop avsatt. Blant de andre sentrale personer i planleggingen var Marschall von Bieberstein og Martin Luther, begge fra utenriksdepartementet). Gruppen var kommet til at utenriksdepartementet måtte ledes av noen som ville være beredt til å forhandle om fred med de vestallierte, og tok indirekte kontakt med Vatikanet som de anså som en mulig kontaktvei. Pave Pius XII signaliserte indirekte beredskap ved å rette et åpent brev til sin statssekretær kardinal Luigi Maglione, der han oppfordret til bønner for fred, særlig fra barn. Ribbentrop ble klar over planene om å få ham skjøvet til side. Med unntak av Schellenberg ble de alle sendt til fronten eller til konsentrasjonsleir.
På oppdrag av Himmler trådte han mot slutten av krigen i kontakt med det svenske Røde Kors og grev Folke Bernadotte. I den forbindelse misbrukte han prominente fanger som pressmiddel under forhandlingene.

Når det gjelder den fredelige tyske kapitulasjonen av de norske områdene så skjedde dette etter min mening for en stor del takket være Wehrmacht, som på Dönitz ordre resolutt avsatte Terboven (som var for å kjempe til siste slutt) den 7. mai. Han sprengte seg selv med britisk sprengstoff noen timer senere. Jeg finner ingen referanser til Schellenberg i den sammenheng, men kanskje noen med mer oversikt over disse dramatiske dager og timer i 1945 kan belyse dette bedre.

[tommyjonason]

Fick ett bra mail från en av våra medlemmar (tack!) som påpekade att räddningsaktionen inte i första hand gjordes för att rädda judar, utan det handlade om flera tusen andra skandinaviska fångar, som officerare, poliser, studenter, politiker, civila från Televåg, som delvis deporterades till Tyskland i repressaliesyfte p.g.a. de många sabotagen. Men man kände man till att c:a 450 danska judar var internerade i Theresienstadt och de skulle också räddas och det gjordes också. Av de c:a 750 norska judarna som deporterats till Tyskland 1943 visade det sig efter kriget att bara ett femtiotal överlevt.
Aktionen inför ett krigslut där det befarades ett stort kaos med mord på fångarna.

Jag vet att en del andra fångar av icke-skandinavisk börd också räddades, bl a en kvinnlig brittisk SOE-agent som tagits i Frankrike. Men detta var väl mer en anekdotisk information.

Beträffande Norge träffade Arvid Brodersen, en ledande gestalt i norska motståndsrörelsen i Oslo, I slutet av mars Schellenbergs man Karl Heinz Krämer i Stockholm. Brodersen hade efter studier i Tyskland goda kontakter med oppositionella officerare i den så kallade Kreisaukretsen med Helmuth von Moltke som ledare, senare avrättad efter 20 juli attentatet. Flera av officerarna tillhörde Abwehr. Under kriget skötte Brodersen en viktig kontakt med den norgevänlige tyske överstelöjtnanten Theodor Steltzer som arbetade vid tyska generalstaben med ansvar för transportsektorn. Han kom att lämna mycket värdefulla upplysningar till den norska motståndsrörelsen men arresterades i samband med 20 juli-attentatet mot Hitler. Med hjälp av Kerstens möjligheter att påverka Himmler lyckades man rädda Steltzer från att avrättas.

Schellenberg hade medvetet undvikit att aktivt skaffa informationer om Sverige, till vissa militärers förtytelse, som befälhavaren Böhme i Norge; Schellenberg insåg att det var viktigt att hålla sig väl med Sverige, som var Tysklands enda chans att verka politiskt. Han hade stöd för detta hos Jodl i Hitlers högkvarter.

Mötet anordnades av en svenska, Inga Ahlström. Brodersen blev presenterad för Krämer av dr Pfleiderer, tysk generalkonsul i Stockholm, som hade kontakter vid svenska UD och lyckades förlänga Krämers upphållstillstånd, för att han skulle kunna träffa Brodersen. De träffades hemma hos fru Ahlström i Stockholm, som Brodersen och Pfleiderer kände väl. Förhandlingen gällde att om motståndsrörelsen avstod från vapeninsatser skulle de tyska trupperna göra likadant, och strider kunde undvikas. Även frågan om en eventuell internering av tyska trupper togs upp. Det var tänkt att Krämer skulle sändas till Norge för att arbeta med detta. Svenska regeringen hölls informerad via Pfleidigers kontakt med en Assarsson på UD. Krämer reste efter mötet med Brodersen till Köpenhamn för att träffa Schellenberg. Schellenberg informerade Dönitz om förslaget, vilket kanske bidrog till att general Böhme och tyskarna kapitulerade den 9 maj 1945. Dock vägrade man att kapitulera för norrmännen vilket innebar att man fick invänta en delegation från de allierade styrkorna. Således blev det inget uppdrag för Krämer i Norge.

Brodersen kategoriserade både Schellenberg och Krämer som exempel på unga begåvade män, som efter universitetsexamen gick med i den nazistiska rörelsen, men som var cyniskt likgiltiga inför nazismens ideologi; allt de siktade på var makt för dem själva.

Inga Ahlström, som hette Carlgren som ogift, var född 1913 och hade en syster som var gift med en tysk industriman, von Bodelschwingh. Hon kom tidigt i kontakt med tyskar som strävade efter fred, redan 1939 hade hon och hennes mor Fanny Kempe lyckats få kung Gustav V att komma med en fredsinvit till Göring. Fru Ahlström, som hade kontakter i Norge och visste att polisen där arbetade med Krämerfallet och var intresserade av namnen Mauer (redaktören för propagandatidningen ”Signal”) och hans flamma dansösen Maj Wickman, vilka hon träffat via biträdande militärattachén von Watzdorf. Hon hade senare kontakt med de tyska militärattachéerna Muller-Liebenau och von Königsegg i Stockholm, som mot slutet av kriget dock tjänstgjorde i Norge och önskade en fredlig tysk kapitulation. Fru Ahlström hade även haft kontakter med tysk opposition i Kreisaukretsen, som juristen von Trott zu Solz (senare avrättad efter 20 juli attentatet), som i Fanny Kempes lägenhet träffat tre företrädare för brittiska MI6. Brodersen hade fått kontakt med Inga Ahlström via ett Eukumeniskt Institut i Sigtuna. Hon blev på grund av sina tyska kontakter misstänkt av SÄPO och underlagd post och telefonkontroll och även skuggad. Hon försökte övertala en tysk musiker, Wilhelm Mattes; som gästade Stockholms Filharmoniker att bli brittisk agent. Han anmälde detta för löjtnant Akrell i Säkerhetstjänsten, eftersom han trodde sig utsatt för en provokation. Det slutade med att hon blev arresterad 29 april 1945 som misstänkt tysk agent. Utredningen lades dock ner i juli samma år. Hon var en tid gift med en amerikansk diplomat, bodde i Canada och Spanien, men kom hem till Sverige och blev senare under namnet Inga Kempe en känd Röda Kors ledare.

Hur och varför i all världen vet jag detta?
Jo det kommer från ett bokmanus om Karl Heinz Krämer, som vi väl aldrig lär få publicerat. Så det är lika bra att dela med sig.

[Artur Szulc]

I Dagens Nyheter, 15/6 1945.

[patrik blom]

Tack för detta Artur! Det är ett nöje, och oerhört intressant, att läsa autentiska tidningsartiklar om händelser och förhållanden som vi nu kallar historiska och som det forskas eller diskuteras seriöst om!

Jag noterar med intresse att DN skriver att Schellenberg "har också haft tyskt uppdrag här i samband med kapitulationen i Norge", vilket ju kan stämma med vad jag skrev i föregående inlägg ovan.

[Artur Szulc]

Varsågod!

(När jag häromåret satt på Kungliga biblioteket så rullade denna notis förbi och jag skrev ut en kopia. Mest för att jag kände igen namnet Schellenberg, och inte för att jag var särskilt intresserad av honom.)

[Stellan Bojerud]

Snyggt jobbat Artur!

[tommyjonason]

Tänk så mycket intressant som måste finnas i gamla tidningslägg angående WWII!
Memoarerna skrev han nog färdigt under fängelsetiden
Hittade detta på nätet. Här finns hänvisning till en hel del intressant svenskt material på nätet om man är specialintresserad av denne filur.

http://www.sn.se/nyheter/trosa/1.908912

[Klipspringer]

Har sent omsider uppmärksammat denna tråd. Vill bara berätta att på det franska förlaget Glénat har kommit ut två seriealbum av Patrice Pernat och Fabien Bedouel med titeln "Kersten. Medecin d'Himmler". Här blandas historiska fakta med tecknarnas fantasi där Kersten, utrikesminister Günther, Brandt, en amerikansk agent Sichel och en holländsk tjänsteman Posthumus framstår som "the good guys" medan Undén, Bernadotte och div. svenska UD-tjänstemän som mindre goda. Schellenberg dyker upp i en ledande roll i del 2 där han framställs som medarbetare till Bernadotte efter kriget i Stockholm och t.o.m som den som skrev en stor del av B:s memoarer. (Schellenberg skulle i sitt manus ha belyst Kerstens insats men detta avsnitt ha redigerats bort av Bernadotte.)

Som historisk källa är nog dessa seriealbum inte mycket värda men det är onekligen roande och spännande läsning. Bra tecknat också, speciellt när det gäller större skeenden som Operation Barbarossa, diverse luftstrider osv. Kan beställas hos franska Amazon av den som är intresserad. Jag har en känsla av att själva historien ganska noga följer Trevor-Ropers artikel

https://www.commentarymagazine.com/arti ... ernadotte/