Svensk mor och dotter avrättade i Baltikum 1943?

[sveahk]

Ännu ett tyskt dokument som väcker intresse...
daterat 11 januari 1943

...Ihre Erschiessung wurde vorgeschlagen.


Översättning: "De av Gruppe GFP 1 (Geheime Feld-Polizei) fasttagna svenska medborgarna Elsa Malmberg och hennes dotter Ulrike kunde nu entydigt bevisas att de fört spionageverksamhet till Rysslands fördel; det föreslås att de skall exekuteras."

De som grep de svenska kvinnorna tillhörde tyska Sicherungsdivision 207 som då hade sitt säte i Pleskau och "Aussenstellen" i Dorpat och Reval, vilket stämmer bra överens med ett dokument från hösten 1942 där det är tal om två svenska kvinnor som hade gripits i Reval.

Hitintills har jag inte hittat något som visar att de verkligen exekuterades.

Frågan: Vem känner till mer om detta? Var svenska myndigheter underrättade? Alltför många svenska spioner, därtill kvinnor, kan det väl knappast ha funnits i det tyskockuperade baltiska området (eller någon annanstans)...?

Mvh

Hans K

[sveahk]

Nästan hundra besök på den här tråden, och ingen har något att tillfoga - ? Hmmm, jag trodde att det fanns mer möjligheter i Svea-riket (än i Alplandet) att få fram lite djupforskning - i detta fall, andra världskriget, svenska kvinnliga spioner och deras öde...
?

Tacksam för något, vore

Hans K

[Grille]

Spännande historia. Jag har inget att tillföra i själva saken utan bara spekulerar lite. I rapporterna står iofs att de är svenska medborgare. Kanske något kvinnorna bara åberopade? Man kan tänka sig en kvinna som tex gift sig med svensk man. Kanske en ingenjör som jobbat där på 20-talet. Kvinnorna får en "svensk"identitet i samhället de verkar i. Hamnar man sedan i svårigheter är kanske det den kopplingen man drar upp? Man har svenskklingande namn. Kanske var de inte svenska medborgare? De kan ha varit svenska medborgare men avsagt sig medborgarskapet. I så fall hade UD och svenska regeringen inget ansvar att bevaka deras öde ( om de ens kände till det).

Hade de haft en reel koppling till Sverige är jag övertygad om att släktingar rivit upp himmel och jord för att reda ut deras öde.

Bara spekulationer frän min sida och det finns säkert hål i mitt resonemang.

[Stilleben]

Spännande historia. Jag har inget att tillföra i själva saken utan bara spekulerar lite. I rapporterna står iofs att de är svenska medborgare. Kanske något kvinnorna bara åberopade? Man kan tänka sig en kvinna som tex gift sig med svensk man. Kanske en ingenjör som jobbat där på 20-talet. Kvinnorna får en "svensk"identitet i samhället de verkar i. Hamnar man sedan i svårigheter är kanske det den kopplingen man drar upp? Man har svenskklingande namn. Kanske var de inte svenska medborgare? De kan ha varit svenska medborgare men avsagt sig medborgarskapet. I så fall hade UD och svenska regeringen inget ansvar att bevaka deras öde ( om de ens kände till det).

Hade de haft en reel koppling till Sverige är jag övertygad om att släktingar rivit upp himmel och jord för att reda ut deras öde.
Bara spekulationer frän min sida och det finns säkert hål i mitt resonemang.

Jag tillåter mig också att spekulera och tar som vanligt Wikipedia till hjälp!

I http://sv.wikipedia.org/wiki/Estlandssvenskar läser jag att "i folkräkningen 1934 fanns det 7 641 svenskar i Estland". Men det borde väl ha stått Estlandssvenskar för det är det här fråga om och de hade väl ett estländskt medborgarskap?

Jag läser vidare "att Andra världskriget visade sig vara ödesdigert för den svenska befolkningen i Estland. Sovjetunionen erövrade Estland 1940, och Rågöarna, Nargö och Odensholm tömdes på svensk befolkning undan sovjetiska militärbaser. I deporteringarna 1941 deporterades också många estlandssvenskar förutom etniska ester. Då tyskarna anföll samma år mobiliserade Sovjetunionen 300 estlandssvenskar, varav cirka en tredjedel överlevde kriget. I och med den tyska erövringen kunde estlandssvenskarna återvända till de öar de deporterats från. Då den tyska krigslyckan vände började estlandssvenskarna fly undan de sovjetiska trupperna. Flykten började 1943 och skedde med båtar. Största delen flydde över Finska viken till Finland där de fortsatte sin färd till Sverige. Ormsö var det enda område varifrån många av svenskarna åkte direkt till Sverige. År 1943 kom Sverige överens med Tyskland om att förflytta 780 sjuka estlandssvenskar till Sverige och 1944 avtalades om att flytta alla kvarvarande estlandssvenskar. I det sista skedet anlände ännu 3 335 estlandssvenskar.[2] Totalt flydde cirka 7 000 estlandssvenskar till Sverige, bland dem också ester".

Jag tror alltså att de inte var svenska medborgare utan estlandssvenskar. Vederbörande tyska militära myndighet var väl inte så historiskt kunnig utan tog dem alltså för svenska medborgare. Det låg väl i de anhållnas intresse att kanske påstå detta. Förmodligen insåg tyskarna så småningom sitt misstag eftersom UD inte underrättades.Tyskarna brukade vara noga med sådana formalia. - Hur det sedan gick med "svenskarna" vet vi alltså inte.

[Grille]

Estlandssvenskar är nog ingen dum gissning. Med tanke på hur få de var och att de säkert hade hyfsad koll på vilka de var kanske någon estlandssvensk förening kan ge svar? Malmberg är inte heller det vanligaste namnet.

Söker man på Estlandssvenskar och Malmberg så kommer det upp träffar på böcker och något mer. Behöver ju inte betyda att dessa har detta ursprung. Men något att nysta i för den specialintresserade?

[Ben]

Om jag förstår saken rätt nämns de i DDR-stridsskriften Wir klagen an! : 800 Nazi-Blutrichter : Stützen des militaristischen Adenauer-Regimes = We accuse: 800 Nazi judges, bastions of Adenauer's militarist regime från 1959. I den sägs tydligen att de ställdes inför folkdomstolen i oktober 1944 och dömdes till döden den 18 i samma månad.

[Grille]

Om jag förstår saken rätt nämns de i DDR-stridsskriften Wir klagen an! : 800 Nazi-Blutrichter : Stützen des militaristischen Adenauer-Regimes = We accuse: 800 Nazi judges, bastions of Adenauer's militarist regime från 1959. I den sägs tydligen att de ställdes inför folkdomstolen i oktober 1944 och dömdes till döden den 18 i samma månad.

Stämmer dessa uppgifter och att de avrättades så sent som okt -44 tror jag att det är ganska osannolikt att de var svenska medborgare. Både press och UD skulle ha agerat - tror jag.

[Stefan]

En snabbsökning på "Dödsskivan" 1901-2009, hittade iaf nedanstående.
Det behöver inte vara vår Elsa, det kan lika gärna vara en namne eller en släkting. Namngivningen tenderade ofta att gå i vågor.

Fö ang dödsdomen. Dödsdomar kunde ju ofta omvandlas till KoncLäger, speciellt om omständigheterna var oklara, förmildrande eller dylikt. Sedan gällde det "bara" att ha tur och livskraft för att kanske överleva även KL.

Som i anekdoten: vilket är barmhärtigare, livstid eller 10 år hårt fängelse? Svar. Livstid, givetvis. Den klarar man ju alltid utav. 10 år är däremot osäkert att man klarar av.

"18930504-100

Malmberg f. Kanga, Elsa
Pepparvägen 6 A

Död 4/5 1959.

Kyrkobokförd i Enskede, Stockholms stad (Stockholms stad, Södermanland).

Född 4/5 1893 i Estland.

Änka (20/9 1931).

Anm:
Död 19590609?
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Enskede-Årsta, Stockholms stad (Stockholms län, Södermanland)
Födelseförsamling i källan:
Estland

Källor:
DB, PA / DOR 52-60"

[sveahk]

Befinner mig momentan inte hemmavid, men hjaertligt tack for svaren - har fortfarande tusentals dokumentsidor att laesa igenom, mojligtvis dyker fru Malmberg med dotter Ulrike upp igen. Jag hoer av mig...!

Mvh

Hans K

[Lasse]

Rent allmänt tror jag också på Estlandssvenskar. Och ska man då se det hela ur SS perspektiv så har jag fått uppfattningen att dessa sågs som "svenskar". Detta tydligt utifrån den dokumentation som finns kvar kring värvningen/mobiliseringen av Estlandssvenskar till SS: Således är det långt ifrån omöjligt att mor/dotter i själva verket inte var svenska medborgare, men ändå betraktades som svenskar.

[Stilleben]

En enkel jämförelse är ju finlandsvenskarna. Få av dem har svenskt medborgarskap och de betraktas alltså i allmänhet som finnar.

[Stefan]

Om någon är hyfsat duktig på att söka och släktforska, vore det väl lämpligt att börja med den Elsa Malmberg som vi redan har. Hon har iaf alla de rent teoretiska kriterierna, OM nu Elsa Malmberg från 1943 överlevde.
Med liite tur ÄR det hon. Annars vet vi att det INTE är hon, om man tex hittar henne bosatt i Sverige innan 1945.

Rätt ålder, rätt för och efternamn, rätt födelseland, och varit gift Malmberg.
Hon tycks fö vara begraven på Skogskyrkogården i Stockholm, men jag hittade inte henne på fler ställen på Google.

Jag har däremot inte hittat dottern Ulrike på "Dödsskivan". Inte så konstigt, blev de inte avrättade fick de säkert vara i KL, och dödligheten där var ju hög.

Namnformen Ulrike tycks fö ha varit vanlig bland estlandssvenskar enligt Dödsskivan, där både Ulrike och Ulrika förekommer, så det behöver inte vara ett tyskt skrivfel.

[Grille]

Spännande och detta är bara ett litet öde bland miljontals andra. Enligt "hittagraven" är gravstenen numera borta men graven är kvar. Ibland kan uppgifter om vilka som varit gravrättsinnehavare hjälpa. Det har hjälpt oss oerhört med ett litet projekt i en hembygdsförening genom att få fram andra avlägsnare släktingar till en numera utdöd släkt. Är hon reggad som bosatt här innan ca 1945 så faller förstås allt.

[Ben]

Det estniska historiska arkivet har sökmotor kallad "Ais"(http://ais.ra.ee/). I den får man två träffar på Elsa Malmberg. Den ena kommer ur något slags företagsregister där hon finns med som drivande en frisörfirma åren 1932-1937 och den andra är en akt från de tyska myndigheterna rörande hennes och dotterns "kommunistiska aktiviteter" (1944).

[Grille]

Från kyrkogårdsförvaltningen:


"Gravrätten var registrerad på Elsa Malmberg.
Skötselansvarig var Ulla Öberg"