Amerikanska soldaters hälsa efter världskriget

[Stefan Lundgren]

Har för mig att jag läste en gång att de amerikanska soldater som stred i Europa klarade sig bättre mentalt än de som stred mot japanerna i Stilla Havet, stämmer det??? De soldater som stred i Stilla Havet fick oftast stressymtom och psykiskt ohälsa, kunde inte heller föredra sig saker som exempelvis de soldater som stred i Europa gjorde.

Stefan

[janm67]

Kanske: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3958202

[sonderling]

Har för mig att jag läste en gång att de amerikanska soldater som stred i Europa klarade sig bättre mentalt än de som stred mot japanerna i Stilla Havet, stämmer det??? De soldater som stred i Stilla Havet fick oftast stressymtom och psykiskt ohälsa, kunde inte heller föredra sig saker som exempelvis de soldater som stred i Europa gjorde.

Stefan

Jag har också för mig detta, men det är nog inte så konstigt PTO var en brutalare krigsskådeplats än ETO.

Sonderling

[Olays]

Jag hörde ett radioprogram för några år sedan där man berörde detta en del. I programmet hävdade man att det säkert var många som var skadade efteråt och att mycket av det omhändertagande som skedde genom att prata ut om saker och upplevelser skedde i de många Veteran organisationer som finns i USA som American Legion och Veterans of Foreign Wars där medlemmar förstod och kunde prata om det. Det sades också att många av de som var riktigt skadade psykiskt förmodligen fick nån sorts enklare jobb genom kontaktnätet i veteranorganisationerna som vaktmästare eller nåt liknande där arbetsgivaren var medveten om att veteranen hade problem (det USA finns ju inte längre men på 50-60 talet gick det).

Tyvärr så gick ju inget att bevisa eller härleda då de flesta Veteranerna är borta och de som är kvar inte pratar om detta, men programmet hävdade att det var troligt att det hade gått till på så sätt.

[Stefan Lundgren]

Kanske: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3958202

Det verkar vara en bok eller rapport.

Jo, de var många veteraner som skrev ner sina memoarer från kriget vet jag, annars skulle inte krigsserierna Band Of Brothers och Pacific inte blivit gjorda. Det var ocskå dessa serier som jag tänkte på och det fick mig att tänka på det.

Stefan

[sonderling]

Jag hörde ett radioprogram för några år sedan där man berörde detta en del. I programmet hävdade man att det säkert var många som var skadade efteråt och att mycket av det omhändertagande som skedde genom att prata ut om saker och upplevelser skedde i de många Veteran organisationer som finns i USA som American Legion och Veterans of Foreign Wars där medlemmar förstod och kunde prata om det. Det sades också att många av de som var riktigt skadade psykiskt förmodligen fick nån sorts enklare jobb genom kontaktnätet i veteranorganisationerna som vaktmästare eller nåt liknande där arbetsgivaren var medveten om att veteranen hade problem (det USA finns ju inte längre men på 50-60 talet gick det).

Tyvärr så gick ju inget att bevisa eller härleda då de flesta Veteranerna är borta och de som är kvar inte pratar om detta, men programmet hävdade att det var troligt att det hade gått till på så sätt.

Det låter som om det var del i en djupare diskution, tex ang behandlingen av dagens veteraner. Har jag rätt?
(Förövrigt finns inte det Sverige heller. Jag skulle kunna ge exempel men det blir OT.)
Förresten var det talk radio? Har dom som ett P1 i USA?

På tal om ämnet så hade väl gemene man lite mer respekt och överseende för krigsveteraner förr i tiden, innan Vietnam.
(Edit glömde slutet på meningen.) (Jag ska pröva radiokanalen Olays.)

Sonderling

[Olays]

Det låter som om det var del i en djupare diskution, tex ang behandlingen av dagens veteraner. Har jag rätt?
(Förövrigt finns inte det Sverige heller. Jag skulle kunna ge exempel men det blir OT.)
Förresten var det talk radio? Har dom som ett P1 i USA?

Sonderling

Jo det var ett program om PTSD som sändes på National Public Radio eller NPR som är den not for profit media kanal som delvis finansieras av de federala myndigheterna (50% rester medlemsavgifter och insamlingar), de har bra nyheter på morgonen och ofta ett bra talblock på eftermiddagen som har full P1 klass, annars är det klassisk musik eller jazz och program från tokvänstern men deras egenproducerade saker är bra och där försöker de hålla sig neutrala. Fresh Air och All Things Considered rekommenderas, man kan lyssna online med länk här http://www.npr.org/programs/fresh-air/

Nu vart det OT dock.

[Christer Bergström]

Mellan juni och november 1944 omhändertogs 26 procent av soldaterna i amerikanska frontförband på den europeiska kontinenten för psykiatrisk vård. (William Claire Menninger, Psychiatry in a Troubled World: Yesterday’s War and Today’s Challenge, New York, 1948, s. 345, cit. i van Creveld, Fighting Power: German and U.S. Army Performance, 1939-1945, s. 95. 1939-1945, s. 95.)

Men det är mycket möjligt att amerikanerna i Stillahavsområdet mådde ännu sämre.

Med vänliga hälsningar Christer Bergström

[Tankspridd]

Efter vad jag hört såvar de som blev värst drabbade sjömän i konvojtjänst . Fast iofs gossarna på USS Indianapolis tog det nog också rätt läng tid för

[Der Löwe]

Idag försöker man ju behndla psykiska strridreaktioner så nära det egna förbandet som möjligt. Kanske bakåt till en lugn plats, sömn med hjälp av sömnmedel och vila kanske ett dygn. Sedan ska soldaten bedömas efter samtal med en psykolog och om möjligt fram till fronten, eller rättare sagt tillbaka till den kamratgemenskap som det egna förbandet utgör. När vi pratar om de där 26 % så borde huvudelen vara av den här kategorin. Vi kan väl anta vissa svårigheter på stillahavsfronten där soldaterna skeppas ut, troligtvis till en anläggning på en bakre bas för vila, att sedan snabbt komma fram till sitt eget förband. När soldaten tappar kontakten med sin primärgrupp är risken stor att han fastnar i trauma med lång behandling för att komma tillbaka. Bara en tanke på en möjlig förklaring.

[Ola Häggström]

Avseende skillnaden mellan PTO och ETO, var det möjligen så att de amerikanska soldater som stred i Stilla havet såg mer av sina fiender?
Tätare terräng, kortare avstånd till fienden, mindre möjligheter för motståndaren att retirera, visserligen stort inslag av fartygsartilleri och flygunderstöd, men mycket mer grovgöra för infanteristerna.

ETO-soldaterna kunde vara trygga i en säker förläggning långt från fiendens linjer, PTO i mindre utsträckning och sjömännen var aldrig säkra för vargarna. Det tror jag utgör en av skillnaderna.

[Rickard]

Idag försöker man ju behndla psykiska strridreaktioner så nära det egna förbandet som möjligt. Kanske bakåt till en lugn plats, sömn med hjälp av sömnmedel och vila kanske ett dygn. Sedan ska soldaten bedömas efter samtal med en psykolog och om möjligt fram till fronten, eller rättare sagt tillbaka till den kamratgemenskap som det egna förbandet utgör.

Ovanstående behandlingsform på psykisk stridsutmattning minns jag fanns med redan i något gammalt svensk soldatreglemente, kanske SoldF 1986, möjligen ännu tidigare?

[Terje]

Nu spånar jag ganska fritt, men kan möjligen inte den typ av motstånd som gjordes, och miljön många strider utkämpades i påverkat detta. Japanerna hade en betydligt större del av slåss till sista blodsdroppen mentalitet än som normalt uppvisades i Europa. Detta i kombination med tropisk/subtropiskt klimat och vegetation som är mer avlägsen från den omgivning soldaten var uppvuxen i borde kunna öka stressnivån ganska mycket. Den europeiska fronten torde ha varit avsevärt mer kulturellt och "utseendemässigt" lättsmält.

[lampros]

Ovanstående behandlingsform på psykisk stridsutmattning minns jag fanns med redan i något gammalt svensk soldatreglemente, kanske SoldF 1986, möjligen ännu tidigare?

Jag har för mig det var skriften "Befäl i fält", endast utdelad till befälselever. I alla fall fanns det där något om hur man som befäl hejdar ett panikslaget förband, bl.a med att slussa in folk till depåer där de tas om hand och lugnas ner.

Vad gäller SoldF 86 var den förvisso rätt vass (grafiska teckningar på atombombsnedslag, patrullchef som stupar, svenska soldater som låter sig tas tillfånga). Men jag tror man besparade den bredare soldatesken fakta som att man kan bryta ihop under strid. Inte bra för moralen att säga detta i grundboken s.a.s. Men jag kan ha fel.

[Rickard]

Men jag tror man besparade den bredare soldatesken fakta som att man kan bryta ihop under strid. Inte bra för moralen att säga detta i grundboken s.a.s. Men jag kan ha fel.

Mm, jag har en ganska klar minnesbild från vanliga SoldF över ett avsnitt som handlade om psykiska stressreaktioner under strid och där kontentan var att låta nedbruten soldat vila ut under kortare tid längre bak, men att denne sedan bör återföras till frontförbandet så snart som möjligt. Jag har inte boken tillgänglig så jag kan inte verifiera sida och exakta citat dock.

Som du nämner var SoldF-reglementet ibland ganska realistiskt med otäcka bilder och avsnitt kring t.ex. risken att bli krigsfånge m.m. Det varierade nog också genom upplagorna, men jag har för mig att just 86 års upplaga var ganska öppen med varifrån fienden kom, med tydliga sovjetiska pansarfordon som bekämpades på olika vis.