När februari randas, befinner sig Finland i ett desperat läge. Fredstrevare, de flesta genom Sovjets ambassadör i Stockholm, Madame Kollontai, har hittills visat sig resultatlösa.
Stalins storslagna krigsäventyr, som utgått från hans uppfattning - att ''de finska arbetarmassorna'' - skulle hälsa
Röda Armén som befriare och att hela fälttåget skulle vara över efter 2-3 veckor - har istället blivit ett gigantiskt fiasko.
De finska arbetarmassorna, har istället bjudit hårdnackat och hjältemodigt motstånd mot de ryska ''befriarna''.
Efter nära nio veckors krig - har de ryska landvinningarna bara varit obetydliga. På Karelska Näset har Röda Armén flyttat fram sina positioner futtiga 55-60 km längs Finska Vikens strand och i norr, mot Vuoksi-linjen och Taipale - har det blivit tvärstopp efter 25.
Fronten Näset 1 februari.JPG
Norr om Ladoga har de ryska kolonnerna i mycket, inte bara kört fast - stora truppformationer har omringats i så kallade ''Mottis'' och kämpar förtvivlat för att inte gå under. Dessutom måste de underhållas med flyg, som släpper ned mat och förnödenheter till dem.
I luften, har det löjligt lilla finska flygvapnet bitit ifrån sig ordentligt och det finska luftvärnet, trots sin Obetydliga numerär - tar en stadig tull av de sovjetiska flygstridskrafterna.
Det är lätt att föreställa sig den Allsmäktige diktatorns besvikelse och ilska över krigets tveckling. Det s ä g s att
det förekommit röster i den sovjetiska militärledningen innan kriget, om att företaget kanske inte skulle bli så lätt.
Men efter utrensningarna inom Röda Armén 1936-38, skulle det vara en mycket modig man, som vågade motsätta sig
''Kamrat Stalins oerhörda auktoritet''.
Den auktoriteten har fått sig en ordentlig törn och det blir en prestigesak för Stalin, att utdela ett dråpslag som skall sätta finnarna på plats.
De finska krafterna är spända till bristningsgränsen. Det finns få reserver och nästan inga möjligheter att bereda truppen någon vila, varken på marken eller i luften. Det finska jaktflyget, får visserligen förstärkningar under februari....Från England kommer ett par dussin -
Gloster Gladiator.jpg
och från Frankrike köps en handfull Morane-Saulnier jaktplan -
finsk Morane 406.jpg
- med det är ''en spottloska i havet'' mot de sovjetiska flygstyrkorna som nu har flera än 1100 bombplan och omkring 1300 jaktplan. Av de senare, torde 150-200 ha utrustats med fällbara extratankar och kan eskortera bombplanen djupt in över Finland till mål så avlägsna som Lahti och Tampere.
Dessutom kan nu den ryska jakten - ställa upp ''stående patruller'' över de finska jaktbaserna. Något som radikalt ändrar det finska jaktflygets villkor.
De sovjetiska markstyrkorna har förstärkts under januari, speciellt med artilleri och pansar samt nya infanterimassor.
Klockan 10.50 på morgonen den 1:a februari inleds den ryska storoffensiven med en ''eldorkan'' av artilleri mot de finska ställningarna i Summasektorn. Det är det största artillerianfallet dittills i 2:a världskriget - elden pågår oavbrutet i en timme och tjugo minuter - till kl. 12.10.
Då hundratals stridsvagnar rullar fram, många bogserande slädar med pansarsköldar bakom vilka infanteriet tar skydd.
Samtidigt angriper attackflyget - till vilket många bombformationer avdelats för offensiven. Finska uppskattningar, talar om 500-700 ryska plan över fronten den dagen.
Forts. följer,
Varjag
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Senast redigerad av varjag 05 maj 2012 21:42, redigerad totalt 1 gång.