Tyska blockadbrytare

[sveahk]

Det puzzlades nog ganska ordentligt för att få in och på samtliga varor! Klart är att u-båtarna byggdes om till rena transportvehikler. Både Me262:an och Me163:an togs isär och packades i container som framförallt fick plats på överdäck (har aldrig sett några bilder).

Hur ubåtarna (här speciellt U-234) ombyggdes och hur de olika transportkistorna placerades kan läsas här:
http://www.uboatarchive.net/U-234INT.htm

"Loading containers were designed of the same diameter as the vertical mine shafts and were loaded in the shafts and held in place by the original mine releasing mechanism. The four compartments, two on either side, were loaded with horizontal tubes, (these tubes were originally above deck torpedo containers and were merely shortened somewhat and used as cargo containers). U-234 then carried six cargo containers in the mine shafts forward and amidships; six vertical containers in the mine shafts on either side, and in each of the four cargo spaces were eight horizontally placed cargo tubes. Four cargo containers, two on either side, were carried topside."

Hans K

[Amund]

Lite filosoferande svammel från min sida: Eftersom glimmer verkar tåla en hel del, kan den oerhörda hettan i jetmotorer och V1-V2 ha krävt material med särskilt hög värmebeständighet?

Jag hade det absolut lägsta nöjliga betyget i kemi, men med tanke på alla ubåtar så undrar ändå om mangan, molybden med flera, på något sätt användes vid batteritillverkning? Jag läste någonstans om att mangan innehöll litium osv. Nu kanske inte litiumbatterier fanns då? men som sagt vill jag inte heller sticka ut hakan när det gäller det kemiska, så någon annan kanske vet?

När vi ändå är inne på tysk råvarubrist. Jag kommer ihåg en stackars tysk officer från afrikakåren som intervjuades, och som beklagade sig att pansarfordonen stod stilla utan bränsle, och hur frusterande det var att i efterhand kunna konstatera att det under den nordafrikanska sanden hela tiden fanns åtskilliga mängder råolja. Kanske den tyska strategin sett annorlunda ut med dessa geologiska kunskaper om Nordafrika och Mellanöstern?

För att återvända till tyskarnas råvaruönskelista, det borde väl även ha varit en dragkamp mellan konventionella försvarsindustriella behov och fantasifulla experiment?

[tryggve]

Lite filosoferande svammel från min sida: Eftersom glimmer verkar tåla en hel del, kan den oerhörda hettan i jetmotorer och V1-V2 ha krävt material med särskilt hög värmebeständighet? ]

Det kan säkert stämma, jag tänkte inte ens på det där med jetmotorer, men det låter ju logiskt. Jag fick för egen del intrycket att det användas för tillverkning av vissa komponenter i motorer mer generellt. Detta eftersom man i USA av allt att döma ansåg att det var en strategisk resurs som var viktig för bl a stridsvagnstillverkning. Även tillverkningen av radiomateriel verkar ha varit beroende av glimmer.

Jag hade det absolut lägsta nöjliga betyget i kemi, men med tanke på alla ubåtar så undrar ändå om mangan, molybden med flera, på något sätt användes vid batteritillverkning? Jag läste någonstans om att mangan innehöll litium osv. Nu kanske inte litiumbatterier fanns då? men som sagt vill jag inte heller sticka ut hakan när det gäller det kemiska, så någon annan kanske vet?

Molybden används väl i alla fall idag i elektronik och i flygplansdelar, jag vet dock inte hur det var under WW2. Men främst tror jag att mangan då liksom nu används vid stålframställning, och att även molybden används vid framställning av vissa specialstål med hög hållfasthet. Viktiga saker i krig, främst för ubåtsflottan, antar jag. Tillverkningen av ubåtar måste ju ha slukat mycket stora mängder specialstål.

Batterier under andra världskriget var väl främst bly-syrabatterier, och nickel-kadmiumbatterier. Litiumbatterier fanns nog inte förrän på 1970-talet.

[varjag]

Tack sveahk - för en spännande stuvningsplan! Har ofta undrat men varit för lat att fråga.....
Men ja - det verkar möjligt. (Om man kan by-pass Stuveriarbetarförbendet )

Varjag

[varjag]

Alla som läser tråden, är kanske nu utledsna på bottenventiler och livbåtar...... Trots Sjökrigsledningens skarpa order om att självsänka alla fartyg - hellre än att låta dem falla i fiendens hand, var inte alla tyska kaptener fanatiska flinthårda tyranner som Uppfyllde sin Plikt intill Drunkningsdöden. Alldeles speciellt om prejningarna skedde vintertid och i iskalla vatten, kan man sympatisera med de som ville undvika kallbad för sina besättningar och sig själva.
En annan faktor, var att en del fartyg hade passagerare och att kaptenen måste räkna med, kanske svåra förluster i människorliv, vid en evakuering av fartyget. Speciellt om väderleksförhållandena gjorde en sådan mycket riskfylld.

s.s. CAP NORTE.jpg

Så var fallet, när passagerareångaren CAP NORTE, som varit på kryssing i Karibiska Sjön - uppbringades NO om Island den 9:e oktober 1939 av kryssaren HMS BELFAST. (Jo det är samma BELFAST som än idag kan beses på Themsen i London!)CAP NORTE ''lekte svensk'' med namnet ANACONA och blågul flagg men det lurade inte britterna. Som satte ombord en prisbesättning och seglade till Kirkwall på Orkneyöarna.
Alla beslagtagna tyska fartyg övertogs genast av Ministry of War Transport - och fick engelska namn. För att riktigt köra tummen i det tyska ögat började alla namnen med Empire och CAP NORTE blev EMPIRE TROOPER

Liknande öden drabbade inte mindre än fjorton tyska fartyg med ett totaltonnage av c:a 64000 ton mellan oktober -39 och februari 1940.

ms BISCAYA BLEV EMPIRE UNITY.jpg

Hansarederiets nya UHLENFELS......

ss UHENFELS blev EMPIRE ABILITY.jpg

Bland andra större förluster för tyskarna den tiden var; GLORIA > EMPIRE CONVEYOR, RHEINGOLD > EMPIRE MARINER,
HENNING OLDENDORF > EMPIRE INDUSTRY, KONSUL HENDRIK FISSER > EMPIRE SOLDIER, MOREA > EMPIRE SEAMAN och
WAHEHE > EMPIRE CITIZEN.
En annan bidragande orsak till de tyska kapitulationerna k a n ha varit att livbåtsutrustningen, speciellt på äldre fartyg - inte varit i bästa skick. Så tidigt i kriget, hade inte alla kofferdikaptener mentalt helt kommit på krigsfot. Och livbåtar, livbåtsövningar och fällanordningar - tenderade vara en något försummad avdelning på många fartyg.
På grund av Frankrikes tidiga frånfälle i kriget - glöms ofta den franska flottans insatser i blockaden. Men även franska kryssare och jagare uppbringade och beslagtog en del tyska fartyg. LE TERRIBLE och LE FANTASQUE lade vantarna på femtusentonnareN SANTA FÈ, hjälpkryssaren KOUTOUBIA på TRIFELS (6200grt) och ELAN på ROSTOCK (2900grt).
Skillnaden - var att dom tre fick tyskarna prompt tillbaka efter Frankrikes fall.
Vad britterna knyckt - var dom tvungna att mödosamt torpedera under resten av kriget.....

Varjag

[Tankspridd]

Måste tacka för din tråd om blockadbrytare ( För mig är det ett enda stort äventyr att följa vad du skriver )

Du påminner lite om en gammal lärare jag hadde under mitten av 80 talet som var gammmal sjöbuse ( Den bästa läraren jag haft som verkligen kunde få historian kännas levande ) Att han sedan var mattelärare var ju iofs en annan sak Men hans vana att släpa med oss på hans minnens resor var obeskrivliga

[von Adler]

Vas gäller den Libyska oljan så ligger den djupt. Endast amerikanerna hade på 30- och 40-talet kunskap, teknik och utrustning för att kunna prospektera och borra efter djupt liggande olja. Britterna lärde sig efter kriget. Men även om tyskarna och italienarna vetat att det låg olja under den Libyska sanden hade de inte teknologin att få upp den.

[Amund]

Batterier under andra världskriget var väl främst bly-syrabatterier, och nickel-kadmiumbatterier. Litiumbatterier fanns nog inte förrän på 1970-talet.

Tack Tryggve! Jag hade inte gjort någon research innan mitt inlägg. Jag vet att jag läste "brunsten" och "litium" någonstans i samband med något importerat grundämne, och det ledde in mina tankar på batterier. Ett område där det ständigt verkar ske en effektivitetsutveckling.

Vas gäller den Libyska oljan så ligger den djupt. Endast amerikanerna hade på 30- och 40-talet kunskap, teknik och utrustning för att kunna prospektera och borra efter djupt liggande olja. Britterna lärde sig efter kriget. Men även om tyskarna och italienarna vetat att det låg olja under den Libyska sanden hade de inte teknologin att få upp den.

Det visste jag inte om den libyska oljan. Tydligen har de själva inte tekniken att ta upp oljan om ens idag knappt, de goda libyerna. Detta eftersom Khadaffi hade ju kastat ut amerikanerna för att sköta allt själva, men på åttiotalet när jag var där och lastade olja sköttes allt av östtyskar istället. Ursäkta avvikelsen från ämnet.

Trots Sjökrigsledningens skarpa order om att självsänka alla fartyg - hellre än att låta dem falla i fiendens hand, var inte alla tyska kaptener fanatiska flinthårda tyranner som Uppfyllde sin Plikt intill Drunkningsdöden. Alldeles speciellt om prejningarna skedde vintertid och i iskalla vatten, kan man sympatisera med de som ville undvika kallbad för sina besättningar och sig själva.

En annan faktor, var att en del fartyg hade passagerare och att kaptenen måste räkna med, kanske svåra förluster i människorliv, vid en evakuering av fartyget. Speciellt om väderleksförhållandena gjorde en sådan mycket riskfylldEn annan bidragande orsak till de tyska kapitulationerna k a n ha varit att livbåtsutrustningen, speciellt på äldre fartyg - inte varit i bästa skick. Så tidigt i kriget, hade inte alla kofferdikaptener mentalt helt kommit på krigsfot. Och livbåtar, livbåtsövningar och fällanordningar - tenderade vara en något försummad avdelning på många fartyg.

Det kanske även var en kostnadsfråga i många fall, beroende på rederi? På den tiden fanns väl inga klassningssällskap heller? Även med utrustningen i skick, kan man nog tänka sig att det tog emot lite extra att gå i båtarna i t.ex Danmarkssundet vintertid, vid kraftig dyning och ett stampande skepp.

Har hittat en uppgift att Rhakotis vars öde Varjag så målande beskrivit, hade last av tenn, zinkmalm, gummi, ister, ris, te, kininbark, kokosolja och pärlor ämnad för tredje Riket. Vidare hade Dresden och Tannenfels i november -43 i Bordeux last av stål, aluminium och myrsyra för Fjärran Östern.

[varjag]

Tack Amund för de kompletterande lastdetaljerna! Myrsyra! Vad farao används det till??
http://sv.wikipedia.org/wiki/Myrsyra
En helt ny vinkling till handelsutbytet

Jodå - det fanns klassningssällskap långt före ''den tiden''. Men du har rätt - att ''gå i livbåtarna'' bjöd alltid emot! I grov sjö med den tidens fällningsanordningar - oftast sväng- eller på modernare fartyg - tipp-dävertar, samt sexskurna ginor som hanterades för hand - var det livsfarligt och många är de som skadats allvarligt eller omkommit vid dessa företag. Idealet för snabb evakuering - är att ha dävertar utsvängda med livbåt hängande. MEN - p.g.a. farygets rörelser, måste båtarna då surras till brokar - något som handelsfartyg normalt inte förde.
Övning - ger färdighet. Men att hålla livbåtarna, dävertar, ginor och block i toppskick, var lite av en Askunge. Inte minst för att efter övning (i smult vatten i hamn...) hala upp båten igen. Med tillgång till en winschar - OK, annars gällde '''brödånga''......tio man man på var gina och ''hej och hå''

Varjag

[FasterSvenne]

En kvadrant - är en vinkel eller en vinkelbestämd yta i en cirkel...Nej Kriegsmarine använde ett rutsystem...
Tyskarna var mycket skickliga navigatörer - men - under dagar/nätter utan sol eller måne - kunde inte exakt position bestämmas, vilket gällde lika för bockadbrytare och ubåtar, Varjag

Japp det var lika svårt för alla att navigera om det varken fanns sol ellr måne att navigera efter, bara uret, kompassen, loggen och sk död räkning fanns till buds, var man nära en kust kunde fyrar hjälpa till förstås. Död räkning kunde bli svårt om det var allt annat än ideala förhållanden. Död räkning innebar att man med hjälp av loggen fick reda på farten och kompassen visade vilken kurs, och med korrektion för strömmar och vindavdrift mm, kunde man få fram en ungefärlig position

Beträffande Enigma maskinen så finns det exemplar på Science Museum i London, tillsammans med diverse WWII-grejor, tex en V2-raket. Raketen hade ett imponerande styrsystem av gyron mm, mycken snillrik konstruktion man kan se där. Ett besök rekommenderas. På The Tank Museum i Bovington, ca 200 km utanför London finns det diverse gamla stridsvagnar, tex Tigern...

Sk tröghets-navigering kom egentligen inte förrän med de första amerikanska atom-ubåtarna, och var av Sperrys gyro-kompass konstruktion, och ingen vet väl egentligen hur exakta de var, pga hemligstämplandet. Kvarts-uren hjälpte också till förstås.

Beträffande kodknäckar-teamet så kan man nog säga att det mesta jobbet med detta var till största delen mördande tråkigt, och ett evigt dokumenterade av kodade meddelanden (radiotelegrafi-jobb) . Som all under-rätttelse verksamhet så visste dem som arbetade med detta bara en mkt liten del av vad de höll på med. Och inte till vilken nytta. Endast de som hade överblick kunde hålla på att fsöka knäcka koderna.

Kodknäcknings-mackapärerna som britterna byggde är ett genialt o snillrikt exempel på dåtidens teknik.

Myrsyra, ja jag vet inte säkert men jag antar att det säkert fortfarande användes i diverse plast-tiillverkning mm.

[tryggve]

Tack Amund för de kompletterande lastdetaljerna! Myrsyra! Vad farao används det till??

Det är väl rätt använd inom organisk kemi för tillverkning av andra ämnen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Formic_aci ... _chemistry

[varjag]

Tre månader för krigsutbrottet levererar Götaverken en fin ny motortanker med slipnummer 528 till Johannes Hansens Tankrederi A/S i Arendal, Norge. Tankern är på 8830 BRT och får namnet OLE JACOB. Befälet ges till Kapten Leifh C. Krogh och OLE JACOB sänds genast i oceanfart - att dra olja från Holländska Ostindien till Europa.

m.t. OLE JACOB.jpg

En mycket äldre tysk tankbåt, byggd redan 1913 och därtill ångdriven med oljeeldning - befann sig strax före krigsutbrottet i Atlanten på väg från Aruba hem till Tyskland. s/t WINNETOU (s/t = steam-tanker) har ett hårt liv bakom sig. Hon byggdes på Howaldtswerke i i Kiel som s/t MOHICAN - men såldes 1914 till Standard Oil Shipping Co. i New Jersey och döptes om till CORNING. CORNING spenderade det mesta av 1:a Vk i time-charter till brittiska Departement of Supply skeppande olja över Atlanten till England. 1927 köptes hon av det tyska Hansa Tankreederei GmbH i Hamburg och fick namnet WINNETOU. (alltid ngt lite samband med hennes första namn - MOHICAN )
På hemresan i augusti 1939 under befäl av Kapten Fritz Steinkrauss - bättre känd som Kapitän Allright - fick denne brådskande order från Tyskland att istället angöra Las Palmas på Kanarieöarna. WINNETOU har en last av 7100 ton brännolja och ankommer till Las Palmas den 3:e september - samma dag som England förklarar Tyskland krig.

På en fråga tidigare i tråden, skrev jag om ''en hel liten tankflotta'' i Las Palmas...redan där, eller anlända inom dagar - hittar vi tankfartygen REKUM 8300 ton (dieselolja), EUROFELD med 9000 ton, RUDOLF ALBRECHT med 5000 ton, CHARLOTTE SCHLIEMANN med 11000 ton och sist CORRIENTES med ? ton.
Alla fartygen rekvirerades omedelbart av Kriegsmarine för Sonderaufgaben, alltså Specialuppgifter.

Den 6:e april 1940 löper en ''holländsk ångare'' - s/s BEEMSTERDIJK ut från Brunsbüttel under befäl av Fregattenkapitän
Kurt Weyher och sätter kurs norrut mot Ishavet.

Fregattenkapitän Kurt Weyer.jpg

Där den tre dagar senare ''ömsar skinn'' och blir det ''sovjetryska Reparationsfartyget COBIET'' - en mera trovärdig identitet på de latituderna.....
Bägge namnen och flaggorna, är naturligtvis falska - ångaren är den tyska Hjälpkryssaren ORION.

Tre dagar senare, den 9:e april nere i Las Palmas får ''Kapten Allright'' förseglade order att gå till sjöss - och befinna sig på Punkt MAX den 10:e maj för att invänta nya order.
Hans uppgift är inte lätt. WINNETOU är ett slitet fartyg som inte varit på varv på fyra år. Dessutom har under de sju månaderna hon legt stilla i Las Palmas bottenväxtligheten frodats än värre.

Winnetou - ryker som fan.....jpg

Hennes fart 1913 månde ha varit 10 knop men 1940 med botten full av barnacles och slitet maskineri, kunde inte göra mera än 7. Än värre - insprutningsmunstyckena till hennes oljeledade pannor är dåliga, vilket gör att hon ryker frikostigt ur skorstenen. Det sista - man vill ha om man vill undvika upptäckt, är naturligtvis en väldig skvallrande rökfana som syns långt över horisonten.....

Punkt MAX - ligger öster om Falklandsöarna i Sydatlanten - c:a 8000 km från Las Palmas....

(fortsättning följer)

Varjag

[Hans]

CORRIENTES (4565grt)

http://www.naval-history.net/xDKWW2-3909-06SEP02.htm

Kanske kan ge båtmaffian en aning om hur mycket hon hade lastat?

MVH

Hans

[varjag]

CORRIENTES (4565grt)

http://www.naval-history.net/xDKWW2-3909-06SEP02.htm

Kanske kan ge båtmaffian en aning om hur mycket hon hade lastat?

MVH

Hans

Tack Hans för länken! Att döma av hennes 4565 Bruttoregisterton - bör hon med full last haft cirka 6000 ton minst....

German supply ships - merchant ships CHARLOTTE SCHLIEMANN (7747grt) and CORRIENTES (4565grt) at Las Palmas at the outbreak of the war were assigned to replenish U-boats for operations off Gibraltar.

CORRIENTES låg kvar i Las Palmas. Med ''aktiverades'' inte förrän i april 1941 - då hon bunkrade tyska ubåtar - som smög in på nätterna, tankade - skålade i en Secht och tackade för sig - men var Putz weg igen när morgonen randades.
CHARLOTTE SCHLIEMANN kom att leva ett mera äventyrligt liv - kanske kan jag återkomma till henne framledes...

Varjag

[varjag]

Fortsättning;
Vi lämnade ORION i Ishavet i början av april 1940. En månad senare - den 6:e maj är Kapten Weyher tillräckligt oroad av sin bränslesituation för att våga en radiosignal till SKL i Berlin med rapport om återstående bunkers, position och - ''was nun''? (ORION bränner vid marschfart cirka 50 ton olja per dygn, 6/4 - 6/5 = 30 dygn och 1500 ton, dess "återstående liv'' i bunkers räknat är 57 dygn - men inte nog för att nå sitt operativa mål, Nya Zealand).
SKL svarar att vid Punkt MAX, mellan den 12:e och 16:e maj - kommer han att möta tankern WINNETOU. Punktligt den 12:e befinner sig ORION på Punkt MAX - men av WINNETOU syns inte ett spår...inte ens en rökfana över horisonten....
Då vädret var ganska bra - beslutar man sjösätta och starta ORION's spaningsplan - en Arado 196, för att spana efter WINNETOU. Det är första gången Aradon prövades i ''rum sjö''. och Sydatlanten, är inte Kielbukten! Piloten, Lt. von Winterfeldt behöver nästan en timme i dyningarna - innan han får flygplanet att lätta.....
Vid det laget har de flesta av ORION's besättning mannat reling för att åse spektaklet - men FC noterar i loggen farhågor om flygplanets användbarhet.......
(Arado 196 var ett modernt lågvingat monoplan med dubbla flottörer - men dåligt lämpat användning till sjöss med otaliga haverier som följd)

ententeppich.jpg

...resulterande i.......

kapotterar.jpg

Nåväl efter en halvtimme kom Aradon tillbaka - hade siktat WINNETOU och signalerat konvergerande kurs.
Det är lätt föreställa sig hur killarna på WINNETOU kände det, när dom efter en månadslång resa över Nord- och Sydatlanten - siktas av ett flygplan! Som naturligtvis... måste vare engelskt Tills dom ser de tyska korsen på Aradons vingar - och jublet brister löst.

Den 13:e juni kommer fartygen tillsammans och Kapten Steinkrauss, som aldrig bunkrat ett fartyg till sjöss - kommer ombord på ORION för hälsning och instruktioner om vad som väntas av honom och hans fartyg. han lyssnar intresserat - svarar sen på engelska - med ett enda ord, ''Allright''!

Bunkringen tar tre dagar med WINNETOU's ovana besättning - men då har ORION fått en rejäl blodtransfusion - 1900 ton brännolja i tankarna.
(ORION är ett oljeeldat ångfartyg med turbindrift. Orsaken SKL skickade den ålderstigna WINNETOU som stödfartyg - var att hennes last, i motsats till alla(?) andra tankers i Las Palmas - bestod av brännolja- pannolja)

När det är dags att skiljas - kommer Kapten Steinkrauss igen ombord på ORION....får en avskedsdrink med tack - och beordras till ett nytt möte - den 18:e juni. SW om Tubuai-atollen i Stilla Havet.
(Tubuai ligger bland Australöarna 800 km söder om Tahiti) Avståndet dit - är omkring 7000 km och vägen går runt Kap Horn.
Men vår oförbrännerlige Kapten Steinkrauss - svarar bara lakoniskt ....Allright!
Efter det - blev han skämtsamt känd som Kapten Allright i hela tyska handelsflottan.....
Det är nu maj månad - på Norra Halvklotet. Men nere vid Sydamerikas sydspets är det nära midvinter....och tyskar som vill ta sig runt Kap Horn håller sig så långt söderut som isen tillåter.
WINNETOU stävar söderut....bortom The Roaring Forties.....ligger The Screaming Fifties! Där hon hamnar i tànderna på vind och sjö som "var de värsta ORION's loggbok noterade''.

The Screaming Fifties.jpg

Tankbåtar, har lågt fribord - om antagligen såg WINNETOU's däck ut ungefär så här - när hon i två veckor kämpade mot stormen. Men en fart som nog inte var mera är 3-4 knop ''över grund''.......

(Fortsättning följer)

Varjag