Tyska blockadbrytare

[varjag]

Det tyska dråpslaget i väster, den 10:e maj 1940, mot Holland, Belgien och Frankrike - blev också ett mindre känt dråpslag mot den tyska handelsflottan....mest dess uteseglande tankfartyg.
Många av dessa, hade sökt neutral hamn i Holländska Väst- och Ost-indien.
Då holländarna fick den första nyheten - beslagtogs prompt 28 stora och dyrbara fartyg i hamnar så vitt spridda som i Aruba, Curacao, Padang, Surabaja, Sabang och Tjilatap. Det rörde sig om c:a 159 000 ton bruttotonnage - redan delvis eller helt fullastade med olja. Dom allra flesta införlivades strax med Hollands handelsflotta - och gjorde god tjänst för de allierades sak......
Ett par försökte fly.....s.s. ANTILLA och s.s FRISIA från Curacao. ANTILLA uppbringades av ett holländskt krigsfartyg, FRISIA sattes i brand - men överlevde och reparerades.

Varjag

[varjag]

Som jag skrev i en tidigare post, är ämnet alldeles för stort för att behandlas i detta forum. Det rör sig om för många fartyg med oerhört skiftande öden och strapatser på både UT- och HEM-resor. Jag poängterar ut- och hem, då blockadbrytare seglade i bägge riktningarna. Med Frankrikes fall 1940 och tysk kontroll av Atlantkusten ner till spanska gränsen - vädrade Sjökrigsledningen morronluft. Det var betydligt lättare att sända ut/ta hem fartyg från/till franska hamnar än till Norge - kortare väg och betydligt mindre risker. Fartygen kunde eskorteras genom Kanalen och längs de franska/belgiska/holländska kusterna till och från Tyskland. Dessutom hade Frankrike ett bra järnvägsnät så laster kunde fraktas med godståg till slutdestinationer eller hamnar där.

Blockadbrytartrafiken omfattade i stort sett fyra kategorier:

1) Tyska förrådsfartyg som sändes ut för att stödja ''kryssarkriget'' - dvs pansarskepp, slagskepp och hjälpkryssare

2) Tyska och Italienska handelsfartyg i transoceana hamnar. Neutrala, italienska eller japanska.

3) Prisfartyg - d.v.s. fartyg med värdefulla laster, som tagits som ''priser'' av deltagare i ''kryssarkriget''.

4) Ubåtar (när det blev för hett om öronen för övervattensfartyg)

För den som är intresserad av ämnet är det enklast att googla efter fartygsnamnen. Jag ger därför nedan en lista av namn som kan vara av intresse. Den är långt ifrån fullständig! Med torde omfatta de mest kända.

DITHMARSCHEN,NORDMARK, ERMLAND, FRANKEN, UCKERMARK (ex ALTMARK)
ADRIA, ALSTERTOR,ALSTERUFER,ANNELIESE ESSBERGER,BABITONGA,BELCHEN, BRAKE, COBURG, DRESDEN, EGERLAND,ELSA ESSBERGER, EMMY FRIEDRICH, ESSO HAMBURG, EUROFELD, FRIEDRICH BREME, GEDANIA, GONZENHEIM,ILL, KULMERLAND,KÖNIGSBERG,MÜNSTERLAND, PORTLAND,, REGENSBURG, REKUM, RIO GRANDE,
RUDOLF ALBRECHT, SAMLAND, SPICHERN, TANNENFELS, THORN, WESER, WINNETOU

OSORNO, RAMSES, WATUSSI, WAKAMA, USSUKUMA, OLINDA, NORDENEY,KARNAK, GOSLAR, ERLANGEN, CARL FRITZEN, BAHIA BLANCA, CANADOLITE

En god hjälp kan man få här:
http://www.wlb-stuttgart.de/seekrieg/ve ... h-4403.htm

en ytterst komplett lista av handelsflottans förluster under 2:a VK med datum, fartygsnamn och öde. Där uppbringningar av allierade fartyg oftast också anger uppbringande fartyg.

Bördiga fält att plöja i - Good luck, Varjag

[Amund]

Äntligen helg och lite ledighet

Tack Varjag för att du delger dina kunskaper i detta oerhört intressanta ämne.

Visst bör farten ha varit en viktig parameter för ett kaparfartyg (maskerat bestyckat handelsfartyg)? Var det kylfartyg som fick denna uppgift, eftersom de måste vara snabba? Eller var de specialbyggda i någon mån?

Jag har även tänkt på aspekten att det handlar om handelsfartyg, även kaparna (Thor, Atlantis), det ger en viss handlingsfrihet... eller? Många befälhavare verkar ha varit legendariska personligheter som genom sin fulla ansvarsfrihet lyckats åstadkomma många bragder som man kan tänka sig inte varit möjligt inom ramen för en stel marin krigstida organisation med dess organisatoriska beslutsramar. Jag tänker bl.a på hur G Lutjens krampaktigt höll fast vid doktrinen om att undvika strid, samt Beys (Scharnhorst) lika stelbenta hållning julen -43. När det handlar om ledarskap och beslutsfattande förefaller det personliga initiativet och erfarebheten inom handelsflottan ha avsevärda fördelar gentemot en toppstyrd hierarkisk marinledning.

Jag har någonstans läst att många framgångsrika ubåtsess kom från handelsflottan.. Kanske de därigenom förde med sig en befälsstruktur till ubåtsflottan som var kraftigt gynnsam i situationer där snabba kloka beslut var guld värda, utan de ramar som stipulerats i en militär organisation. Åtminstone Endrass (Priens försteofficer) kom från handelsflottan, men det fanns även många andra.

Det här är inte Snillen utan enbart Amund som spekulerar.

[varjag]

Jo - du har fattat det hela bra.....

Fartygen måste vara nya, moderna med pålitligt maskineri och farter av 15-17 knop. (snittfart för lastbåtar då låg mellan 8 - 12 knop) De var vanliga torrlastfartyg men krävde stora ombyggnader för kaparuppgifterna. Förutom kanoner, torpedtuber, flygplan - ja i ett par fall t.o.m. motortorpedbåtar - som alla måste döljas, behövdes logement/kabysser/matförråd etc. för besättningar om 200-250 man i.s.f. 25-35 i civiltänst. Därtill väldiga mängder timmer, plywood, målarfärg, segelduk o.s.v. - för att kunna ändra fartygets utseende flera ggr under resan. Det behövdes också motorbarkasser och motoriserade livbåtar plus effektivare fällnings/upptagningsgrejor för dem - än för vanliga livbåtar, då kaparjobbet innefattade mycken ''båtövning''.

Fartygscheferna valdes med omsorg, erfaret folk med bakgrund i handelsflottan - dom måste ''kunna tänka'' som kofferdikaptener! Medan ubåtarna mest plaskade omkring under en Kaptenlöjtnant - stod kaparna under en Kapitän-zur-See, alltså en Komendörkapten av 1:a Graden. Det krävdes initiativ, uppfinningsförmåga och fantasi för jobbet.

Besättningarna - man föredrog folk som varit till sjöss och hade god sjövana. Bl.a. för att undvika sjösjuka - som var vanlig i de rena krigsfartygen då de dom sällan fick mycken sjötid utan mest låg i hamn.

Av naturnödvändighet blev denna kombination mindre plågad av den ''kommiss'' som gällde i slagskepp/kryssare etc.
Kaparkaptenerna kunde inte toppstyras från Berlin på samma sätt som stackars Lütjens......

Nedan ett exempel på användning av bräder och fantasi - en 15-centimeterspjäs på HK Widder.....

Varjag

[Hans]

Champs de bataille - Seconde Guerre mondiale - #6 har en lång artikel om 'Les corsairs allemands' med intressanta kartor om deras färder och mycket bilder, kan rekommenderas även för de som inte läser franska.

http://www.net4war.com/champsdebataille/numeros-cdb.htm

MVH

Hans

[Hans]

Här är en bättre länk:
http://www.net4war.com/champsdebataille ... sgm06.html

Scrolla ner till 'pp 50-77'.

MVH

Hans

[varjag]

Här är en bättre länk:
http://www.net4war.com/champsdebataille ... sgm06.html

Scrolla ner till 'pp 50-77'.

MVH

Hans

Tackar Hans - finfint bildmaterial där, men - texten och ''min 'franska'' rimmar däremot inte , Varjag

[varjag]

Kommentar till bilderna i Hans länk; jag skrev ovan att några Hjälpkryssare - även hade motortorpedbåtar ombord.
Förtydligar bilden med denna...

LS-4 Esau.jpg

Här ser vi motortorpedbåten LS-4 Esau (LS=Leichte Schnellboot) - lyftas ombord på moderfartyget HK MICHEL.
Båtarna vägde 11-12 ton - inget för klena lyftbommar som vi ser nedan på KOMET - tungan rätt i mun. Och kavlugnt väder! KOMET's MTB var LS-2 Meteorit - och man vill inte en sån klump braka i sidan om ''lyftet slänger''...


Varjag

[Hans]

LS=Leichte Schnellboot

På bilderna ser man inga torpeder men på 'i lungt väder' ser man någonting som ser ut som tre bakåtriktade torpedtuber - kunde de skjuta bara bakåt?

Schmalenbach 'German raiders, a history of auxiliary cruisers of the German Navy 1895-1945' och Muggenthaler 'German raiders of World War II' är två källor på engelska till den franska artikeln.

MVH

Hans

[varjag]

LS=Leichte Schnellboot

På bilderna ser man inga torpeder men på 'i lungt väder' ser man någonting som ser ut som tre bakåtriktade torpedtuber - kunde de skjuta bara bakåt?

Schmalenbach 'German raiders, a history of auxiliary cruisers of the German Navy 1895-1945' och Muggenthaler 'German raiders of World War II' är två källor på engelska till den franska artikeln.

MVH

Hans

Ja Hans, det är tre minschakt för TMB magnetminor - jag tror båten kunde ta fyra minor, avsedda att diskret droppas i hamninlopp mitt i natten och bara vid långsam fart. LS-4 hade två 45-centimeters torpedtuber riktade akterut och var den enda tror jag med torpeder som fanns på hjälpkryssare. Hela konceptet var föga väl genomtänkt tycker jag - just med hänsyn till det ytterst smala ''väderfönstret''. Därtill fanns det ett halvdussin andra LS-båtar med torpeder/minor som opererade i grekiska farvatten under 2:a VK.

Varjag

[varjag]

Här en bild av LS-7 visande de två torpedtuberna i aktern. LS-3 som följde med HK KORMORAN hade ett liknande arrangemang. Utan att veta - GISSAR jag att 45-centimeters torpederna var av italiensk konstruktion, Varjag

[varjag]

Hjälpkryssarna hade också flygplan ombord - som var ännu mera väderkänsliga vad gällde start och landning på havet, än motortorped/min-båtarna. Och sjösättning/upptagning under lastbommarna.....

Flygplanen tycks ha tilldelats dem i ''mån av tillgång''. Den vanligaste tyoen var Arado 196:

http://en.wikipedia.org/wiki/Arado_Ar_196

Ett par av dem, ATLANTIS och KORMORAN fick sesqui-plan av typen Heinkel 114:

http://www.aviastar.org/air/germany/he-114.php

men verkligt exotiska - var de hopfällbara lättviktarna Arado 231 - varav vardera två tilldelades KOMET och MICHEL.

Arado 231.JPG

en flygplanstyp avsedd för ubåtar - och i stort sett för klen för allt - utom att tittas på; rena skräpet....

HK ORION startade sin kryssning med en Arado 196 som havererade flera ggr - innan skrotet avskrevs. Och fick en japansk Nakajima E4N som ansågs ''mera sjövärdig'' med sin centralflottör. Bilden nedan torde vara tagen ombord på ORION och visar troligen en av de första provflygningarna med Nakajiman - som företogs på ankarplatsen på Maug Island i Stilla Havet.

Varjag

[varjag]

Den norska s.s. TROPIC SEA, under befäl av f.d. kaptenen på tankern s.s. WINNETOU (den okuvlige Kapten ''All-Right'' )- som löpte ut från Las Palmas för att ''olja'' bl.a. ORION - lyckades ta sig hela vägen till Biskayabukten när hon uppbringades (!?) av den brittiska ubåten HMS TRUANT....
TROPIC SEA hade tagits som ''pris'' av ORION med vetelast - och skickats ''hem''. Den 2:a september 1940 - var det kört - och Kapitän ''All-Right'' Steinkrauss, öppnade bottenventilerna.....

Tropic Sea was scuttled on Sept. 3 in 46 30N 11 30W (Bay of Biscay), when intercepted by the British submarine HMS Truant (H. A. V. Haggard). The sub took on board the 23 British seamen as well as Captain Nicolaysen and his wife

Fru Nicolaysen - var troligen den enda norska dam som åkt engelsk ubåt under stridspatrull (en tidigare fråga i 2:a VK quizzen )

Captain ''All-Right'' Steinkrauss - landade i livbåt i Spanien. OCH - återvände till Fjärran Östern med Transsibiriska Järnvägen! För mera äventyr i blockadbryteri , Varjag

[varjag]

Sämre gick det för m.s. TIRANNA, ett norskt Wlhelmsen-fartyg, kapat av ATLANTIS i Indiska Ossianen. Hon också - under en prisbesättning,nådde hela vägen till Biskayabukten när den brittiska ubåten HMS Tuna - satte ett par torpeder i henne - och hon sjönk den 29:e september 1940.
Penibelt - var att 264 - av 294 ombordvarande - var brittiskt sjöfolk . 87 personer omkom - men bara en tysk av prisbesättningen. Goodbye TIRANNA, Varjag

[spett]

Torpederna släpptes över aktern med propellrarna först. Sedan behövde bpten svänga ur vägen förstås.
Ganska många torpedbåtar har använt det systemet. Ryska G-5 tror jag gjorde så.

LS-4 Esau torpederade tre eller fyra skepp, kommer inte ihåg riktigt. En gång kunde Michel anfalla ett skepp samtidigt som Esau torpederade en annan.