Zarah Leander

[Torbjörn Aronsson]

Enligt kontraktet behandlat ovan från 1936 så skulle ZL få ut 70% av arvodet i svenska kronor, 30% i riksmark. Hur man räknade ut vad en svensk krona motsvarade i riksmark framgår inte (av kontraktstexten som den framgår i Jutta Jacobis bok). Att ZL fick ut en del av sitt arvode i riksmark bör ha varit bra för hennes ekonomi, eftersom hon ju tillbringade större delen av sin tid i Tyskland, och spenderade pengar där.

[patrik blom]

von Adler, Har aldrig hört det tidigare men det verkar ju plausiblet. Beträffande Zarahs kontrakt, eller några av dem, vill jag minnas att jag sett siffran 53% av beloppet som skulle betalas i Schwedenkronen och sättas in på Zarahs konto i hennes svenska bank. Kanske varierade andelen som skulle betalas i svensk valuta under hennes år i Tyskand. Jag tror att Zarah packade väskan och reste hem när hon förstod att insättningarna i hennes svenska bank hade upphört.

[Marcus]

En annan YouTube med henne:


/Marcus

[koroshiya]

Ja hon är verkligen bra. Att jag kom att skriva om henne var för att jag förra lördagen hade druckit några öl och botaniserade på youtube. Zarah är inte alls det enda jag sökte efter. Om man bara ska nämna samma tidsera så har jag även lyssnat på Lale Andersen, Vera Lynn och andra.

Det var intressant att läsa kommentarerna. Att döma av en del verkar det som att Zarah Leander röner uppskattning inte bara som en vardaglig underhållare utan också som en tidernas främsta inom sin genre och röstområde.

Jag tror att det kan vara intressant att jämföra olika filmer med varandra. Alla vet vi ju att Hollywood under kriget skapade många filmer. En enkel gissning är väl att man kan finna flera likheter mellan olika filmer. Det menar jag i så fall är något positivt och kan tjäna som bas för förståelse för nästan. Jag tror att man kan slå sådana broar även genom andra områden för mänsklig aktivitet såsom t. ex. matlagning. När jag tänker på det gjordes det under kriget även filmer i Japan. Om jag minns rätt var Akira Kurosawa aktiv och producerade filmer som säkerligen innehåller en del propaganda. Det tror jag hade varit en intressant filmafton, att se tre filmer och jämföra tre kulturer. Kanske hade man till sist funnit att det är mer som förenar än som skiljer

Eftersom mitt botaniserande började med youtube kan jag passa på att säga att det finns mycket intressant där. Här är t. ex. en form av musik vilken jag inte hade känt till utan youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=gBaW2HXsu0k

Nu råkar det återigen vara en tysk sång och melodi, men jag tittar på allt möjligt där och tycker t. ex. mycket om västafrikansk musik som Oumou Sangaré och you name it

[Olays]

Min morbror jobbade som purser på SAS och han berättade att nån gång på 70 talet hade han en flygning till Frankfurt, i första klass hade han en liten gubbe och en lite större gumma som inte gjorde mycket väsen av sig. När de böjar närma sig Frankfurt så beställer gumman in 2 stora cognac som hon tar med sig in på toaletten tillsamman med en väska. Min morbror vet inte riktigt vad han skall göra men hoppas att hon skall ta sig tillbaka till sittplatsen iallafall. Det går en stund och ut från toaletten kommer Zarah Leander fullsminkad och med röd peruk och allt och en helt annan personlighet än den som gått in på toaletten innan.

[Stilleben]

Det finns en mycket informativ hemsida från Levande Historia, om "Myt och Propaganda - Musiken i nazismens tjänst i Sverige och Tyskland" av Greger Andersson och Ursula Geisler, Lunds Universitet 2007. Se http://www.levandehistoria.se/files/skriftserie_nr5.pdf

Från sid. 96 beskrives Karl-Gerhard, Johnny Bode och från sid. 100 Zarah Leander:

Zarah Leander framhåller att hon inte förstod eller kunde veta vad naziregimen stod för; dels befann hon sig för det mesta i filmstudior, dels var den nazistiska propagandan (press och radio) så effektiv att inget negativt nådde den vanlige medborgaren.

Att Zarah Leander träffade propagandaministern ett oräkneligt antal gånger har hon inte stuckit under stol med.

"Chef för dröm- och filmfabriken UFA var ju Joseph Goebbels, och jag måste besöka honom då och då, vare sig jag ville eller inte. Under 40-talets hätska presskampanj mot min person anklagades jag ständigt för samröre med nazisterna. Medan håren reste sig på deras huvuden skildrade journalister världen runt hur jag upprepade gånger »träffat dr Goebbels". Goebbels var nazistpamp, Goebbels var min chef, alltså var jag nazist o.s.v."

Hennes samröre med nazismen har sedan förföljt henne även om hon blev »avnazifierad« i slutet av 1940-talet. Goebbels ansåg henne vara person med samma kapacitet och attraktionskraft som Marlene Dietrich, som hade lämnat Tyskland för USA, och Greta Garbo. Men när han erbjöd henne tyskt medborgarskap 1942 med en rad förmåner (bland annat ett slott) tackade hon nej. Därmed började hennes stjärna inom UFA att dala. Den tyska pressen bidrog med negativa skriverier.

Men enligt Zarah Leander själv så var det efter hemkomsten till Sverige 1943 efter många år i Tyskland som den verkliga förföljelsen började: »Den tyska pressen var dock en stilla västanfläkt mot den storm som min hemresa rörde upp i svensk press. Nog visste jag, att jag hade opinionen emot mej hemma i Sverige, men inte hade jag anat att den svenska pressen skulle kasta sej över mej med samma aptit som ulvarna kastar sej över ett får. Jag beskylldes för allt utom mord och rån. Jag hade köpt Lönö (herrgård), hette det, för att kunna hyra ut godsets vikar och stränder som ubåtshamn åt tyskarna. Det berättades att hela mitt hus på Lönö var fyllt med hemliga radiosändare. Det sades att man fått bevis för att jag köpt fastigheter i ockuperade länder. Man hade bevis för, att jag sjungit för tyska soldater i ockuperat land".

Sommaren 1944 ville Karl Gerhard återigen inleda ett samarbete med Zarah Leander, men fick på grund av den kraftiga opinionen överge dessa tankar. Först år 1949 kunde hon återfå sin svenska publik genom ett succéframträdande i Malmö.

[patrik blom]

[quote="Stilleben"]Det finns en mycket informativ hemsida från Levande Historia, om "Myt och Propaganda - Musiken i nazismens tjänst i Sverige och Tyskland" av Greger Andersson och Ursula Geisler, Lunds Universitet 2007. Se http://www.levandehistoria.se/files/skriftserie_nr5.pdf

Från sid. 96 beskrives Karl-Gerhard, Johnny Bode och från sid. 100 Zarah Leander:

Det var en glädjande överraskning att den gravallvarliga myndigheten Levande Historia även skriver om Karl Gerhard, Johnny Bode och Zarah Leander!

[Uruk-Hai]

Ursäkta bumpningen av en tre år gammal tråd, men det kanske är bäst att hålla sig här?

Anthony Beevor påstår åtminstone tvenne gånger i sin bok "Mysteriet Olga Chekova", att Zarah Leander arbetade åt Sovjetisk underättelsetjänst. Åtminstone under sin tid i Tyskland och förmodligen efter?

Vad finns det för tankar om detta?

[patrik blom]

Jag har inte läst Beevors bok men finner detta på Wikipedia:

"Dagens Nyheter rapporterade 1999 om arkivfynd som verkar visa att Zarah Leander gjorde det sovjetiska spionaget i Tyskland vissa tjänster. Hon ska ha haft täcknamnet "Rose Marie". Den uppgiften härrör från ett band som en av cheferna inom den sovjetiska underrättelsetjänsten, Pavel Sudoplatov, talade in strax före sin död. Om det är sant och hur stora de tjänsterna i så fall var återstår att se."

Har Beevor något mer att komma med?

Om Zarah gjorde något för ryssarna bör det rimligtvis ha varit medan hon var kvar i Tyskland. Efter återflytten till Sverige var Zarah nog inte till mycket nytta som agent. Isolerad på Lönö, påpassad av omgivningen, illa omtyckt, omöjlig som inflytelseagent.

Men en sak slår mig. Jag har nyligen läst "Mötesplats Stockholm, Underrättelsekriget i Sverige 1939-45" av den sovjetiske spionen (under kalla kriget) Boris Grigoriev. Denne skriver helt öppet att Karl Gerhard var sovjetisk agent.

Efter återkomsten var Zarah länge utfryst av den svenska publiken och nöjesindustrin. Den som först ville ge henne engagemang och försökte hjälpa henne ur isoleringen var Karl Gerhard, i en revy 1944. Det ledde dock till så omfattande protester att han gav upp försöket. Men är man spekulativt lagd kan man kanske få för sig att den ene sovjetiske agenten försökte hjälpa den andre.

Min konklusion är dock att man bör ta uppgifter från sovjetiska spioner med en stor skopa salt, tills substantiella belägg eller starka indicier framkommer.

[Uruk-Hai]

Jag lyssnade på Beevor bok som ljudbok så inga källor har redovisats om det inte finns med i appendix i den tryckta upplagan.

Minst två gånger förekommer påståendet, men jag vill minnas fler. Dock så är det ett problem att Sovjetisk underrättelsetjänst gärna vill vara häftigare än den är och anger ofta personer, speciellt kända, som deras initierade även om dom inte har gjort något speciellt eller ens vet vem som i slutändan for informationen. Men även det att hon påstods fortsätta arbeta för dem efter hemkomsten torde vara högintressant och något för wikipedia om det kan vederläggas.

[koroshiya]

Min konklusion är dock att man bör ta uppgifter från sovjetiska spioner med en stor skopa salt, tills substantiella belägg eller starka indicier framkommer.

Vad som sägs är att Karl Gerhard var i Moskva och där hörde filmmusik som han använde till, den ökända hästen från Troja.

http://www.youtube.com/watch?v=chDRXQ77IgA&wide=1

Några bevis kommer väl aldrig stå att finna, men man kan konstatera att han åtminstone inte var helt avogt inställd mot Sovjet.

Men det räcker väl så, han måste ju inte ha varit någon form av agent för det - och Sovjetunionen måste ju ha varit glada över kulturpersonligheter som Karl Gerhard, redan utan att försöka anställa dem som agenter.

Verkar vara en höjdarrulle förresten.

[patrik blom]

Stort tack för Youtube-länken! Står just i begrepp att ge mig ut på en resa, men ska njuta av filmen efter hemkomsten!

Men det som sägs i Grigorievs bok är att Karl Gerhard var sovjetisk agent. Jag kan försöka leta upp passagerna när jag är hemma igen!

[patrik blom]

Är nu tillbaka och redovisar här något av det som sägs om Karl Gerhard i Boris Grigorievs bok, "Mötesplats Stockholm, Underrättelsekriget i Sverige 1939-1945".

"Karl Gerhard var för övrigt agent åt NKVD:s underrättelsegren och hade kontakt med dess resident i Stockholm" (sid 21).

Om försöket att etablera kontakt med "Röda kapellet" i Berlin 1942 via en svensk medborgare: "Den som var bäst skickad att spela rollen som sambandsman var en person med täcknamnet "Chansonnier", den redan nämnde artisten Karl Gerhard, men ....." (han var i stort sett genomskådad av tyskarna varför man valde en annan person). (Sid 147)

Så Grigoriev påstår helt öppet att Karl Gerhard var sovjetisk agent.

Därmed inte sagt att det är sant. Det verkar ju t ex oförklarligt korkat att ge vis- och kuplettsångaren Karl Gerhard "täcknamnet" (?) "Chansonnier".