Exakt, där finns många exempel som är osmakliga. München-förräderiet är ett av dem. Intresset kan ha varit britternas och fransmännens ovilja att bli indragna i ett större krig och offra sina medborgares liv för en sådan liten europeisk stat som Tjeckoslovakien.Amund skrev:USA, Storbritannien och Frankrike har väl alla också alltid handlat i eget intresse och där finns många exempel på osmakliga brott mot andra länder i patriotismens namn, men just i det här fallet ser jag inte några mer trovärdiga motiv till Munchenöverenskommelsen än de jag tidigare uppgivit.
Icke desto mindre hade både England men framför allt Frankrike möjlighet att sticka kniven i ryggen på Hitler redan i september 1939. Hitler hade just då väldigt lite trupper kvar som en "screen" mot fransmännen i väst. Hade fransoserna genomfört ett större anfall, så hade vi fått se en helt annan utgång på det tyska Polen-fälttåget och hela "andra världskriget" hade kunnat ta slut redan samma månad. Sovjet hade aldrig fått någon anledning att ta invånarna i västra Ukraina/Vitryssland under sitt beskydd (för att slippa ett helt tyskt övertagande och skapande av tyska lydstater i dessa områden). Det var inte MR-pakten som beseglade Polen öde.
Och t.o.m. efter det att Sovjet hade gått in den 17 september så födömdes inte det av de västliga demokratierna. De ansåg att Sovjet hade tagit områden som hade föreslagits 20 år innan (Curzonlinjen). Tyskarna fick en krigsförklaring emot sig, men inte Sovjet. Om man har ett åtagande mot ett land (i det här fallet Polen), så vore det väl konsekvent att förklara krig mot varje angripare. Men så skedde inte.
/MC
