Flykten från Danzig, en personlig historia
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29457
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Flykten från Danzig, en personlig historia
Påmind av tråden om Wilhelm Gustloff tänkte jag dela med mig en historia från den tiden det begav sig.
Min salig mor kommer från Danzig. Morfar var artillerikapten (reservare) i första världskriget och var någon form av inköpare av jordbruksprodukter för armén under det andra. Mormor var hemma med barnen. 1945 då de sovjetiska horderna började närmade sig så bestämde sig mormor för att stanna med barnen! Först när ett förband grupperar till försvar och bokstavligt talat gräver skyttevärn i trädgården börjar hon ifrågasätta sitt beslut. Men först när den första spaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga. Det sägs att de hade platser eller åtminstone skulle bege sig till Wilhelm Gustloff men att de inte kunde komma fram i tid på grund av flyktingströmmarna. En aning tveksam är jag då de bodde i Oliwa och hamnen i Danzig är s.a.s. åt fel håll. Hursomhelst så blir det flykt landvägen istället. I samband med en flodövergång så anfaller sovjetiska jaktbombare och familjen splittras. Mor och hennes lillebror blir själva mitt i kaoset. Till saken hör att hon är då nio år och min morbror bara fem. De får hjälp av soldater och andra flyktingar under den vidare flykten västerut. Först 1947 eller 1948 återförenas de med hjälp av Röda Korset i ett flyktingläger i Danmark. Sedermera kom familjen till Sverige och mor och far träffades. Han var så svensk man kan vara. Jag fick en helt svensk uppfostran, jag visste väl om ursprunget men vi var sällan på besök hos de i familjen som hamnade i Västtyskland. Hon pratade aldrig tyska hemma och nämnde aldrig vad som hade hänt. Först när hon avled började jag nysta lite i historien. Mormor var lite mer tydlig och hatade sovjeter men sade aldrig något om polacker.
För några år sedan var jag i Gdansk/Danzig och skulle försöka hitta huset. Jag och polaren har det första problemet då vi har adressen på tyska men inte på polska, alla gator är omdöpta. Vi stolpar in i katedralen i Oliwa och tänker att där finns det säkert någon man kan fråga. Mycket riktigt, en polsk dam som guidar på bruten tyska har en bok med de gamla tyska namnen "översatt" till de nya polska. Vi tar en taxi och åker till huset ifråga. Taxichauffören kan fem ord tyska och polaren fem ord polska (vara tre är lierade med drycker) så konversationen blir något knaper. Väl framme så beordras chauffören att vänta och vi kliver ut för att ta några bilder. Efter någon minut kommer en mycket misstänksam polack ut. Det finns tydligen något sätt att eventuellt få tillbaka eller få kompensation för beslagtagen egendom – jag har fortfarande en morbror och en moster i livet och jag har inga planer på att göra någonting om de inte gör något. Hursomhelst, det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.
MVH
Hans
Edit - Schtavninq
Min salig mor kommer från Danzig. Morfar var artillerikapten (reservare) i första världskriget och var någon form av inköpare av jordbruksprodukter för armén under det andra. Mormor var hemma med barnen. 1945 då de sovjetiska horderna började närmade sig så bestämde sig mormor för att stanna med barnen! Först när ett förband grupperar till försvar och bokstavligt talat gräver skyttevärn i trädgården börjar hon ifrågasätta sitt beslut. Men först när den första spaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga. Det sägs att de hade platser eller åtminstone skulle bege sig till Wilhelm Gustloff men att de inte kunde komma fram i tid på grund av flyktingströmmarna. En aning tveksam är jag då de bodde i Oliwa och hamnen i Danzig är s.a.s. åt fel håll. Hursomhelst så blir det flykt landvägen istället. I samband med en flodövergång så anfaller sovjetiska jaktbombare och familjen splittras. Mor och hennes lillebror blir själva mitt i kaoset. Till saken hör att hon är då nio år och min morbror bara fem. De får hjälp av soldater och andra flyktingar under den vidare flykten västerut. Först 1947 eller 1948 återförenas de med hjälp av Röda Korset i ett flyktingläger i Danmark. Sedermera kom familjen till Sverige och mor och far träffades. Han var så svensk man kan vara. Jag fick en helt svensk uppfostran, jag visste väl om ursprunget men vi var sällan på besök hos de i familjen som hamnade i Västtyskland. Hon pratade aldrig tyska hemma och nämnde aldrig vad som hade hänt. Först när hon avled började jag nysta lite i historien. Mormor var lite mer tydlig och hatade sovjeter men sade aldrig något om polacker.
För några år sedan var jag i Gdansk/Danzig och skulle försöka hitta huset. Jag och polaren har det första problemet då vi har adressen på tyska men inte på polska, alla gator är omdöpta. Vi stolpar in i katedralen i Oliwa och tänker att där finns det säkert någon man kan fråga. Mycket riktigt, en polsk dam som guidar på bruten tyska har en bok med de gamla tyska namnen "översatt" till de nya polska. Vi tar en taxi och åker till huset ifråga. Taxichauffören kan fem ord tyska och polaren fem ord polska (vara tre är lierade med drycker) så konversationen blir något knaper. Väl framme så beordras chauffören att vänta och vi kliver ut för att ta några bilder. Efter någon minut kommer en mycket misstänksam polack ut. Det finns tydligen något sätt att eventuellt få tillbaka eller få kompensation för beslagtagen egendom – jag har fortfarande en morbror och en moster i livet och jag har inga planer på att göra någonting om de inte gör något. Hursomhelst, det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.
MVH
Hans
Edit - Schtavninq
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
- Ort: Australien
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Tack Hans for en mycket intressant berattelse om verklighetens villkor.
Grasligheterna som sovjetarmen stod for i Ostpreussen - hade kanske inte hunnit fram till Goebbels propagandamaskin helt och haallet - daa de intraffade i samma maanad. Nar det val stod klart att 'vilddjuren fraan Asien staepper' inte stod Djinghis Khans horder efter i grymheter - blev beslutet lattare for den tyska befolkningen, run, Run RUN!, Varjagspaningstridsvagnen hade rullat förbi på gatan och kanske framförallt då officeren som var chef för de försvarande trupperna hade förklarat att det nog inte var en bra idé att stanna ändrar hon sitt beslut. Man får väl misstänka att det krävdes ganska detaljerade beskrivningar av vad sovjeterna gjorde med civilbefolkningen innan hon tog sitt förnuft till fånga.
-
- Medlem
- Inlägg: 42
- Blev medlem: 30 maj 2008 21:35
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Nja, händelserna i Nemmersdorf i okt 44 missade inte Goebbels att basunera ut.varjag skrev:Grasligheterna som sovjetarmen stod for i Ostpreussen - hade kanske inte hunnit fram till Goebbels propagandamaskin helt och haallet - daa de intraffade i samma maanad. Nar det val stod klart att 'vilddjuren fraan Asien staepper' inte stod Djinghis Khans horder efter i grymheter - blev beslutet lattare for den tyska befolkningen, run, Run RUN!, Varjag
Det är iofs helt ok att gilla de västallierades krigsinsats - under förusättningen att man inte, under en enda sekund, glömmer hur dessa under fyra år villkorslöst stöttade Stalin.
-
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
- Ort: Australien
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Poang til Johst! Jag glomde Nemmersdorf , Varjag
-
- Medlem
- Inlägg: 929
- Blev medlem: 23 jul 2006 20:04
- Ort: Malmö
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Hans, var det polacken som berättade att det går att få tillbaka egendom alternativt ersättning? Har isf någon annan bekräftat detta? Polacker kan vara lite väl konspiratoriska av sig ibland, för jag har för mig att det inte är så alls.
Senast redigerad av 1 Niedzwiadek, redigerad totalt 2 gånger.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29457
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Jag vetNiedzwiadek skrev: Polacker kan vara lite väl konspiratoriska av sig ibland
Det var taxichaffisen, som sagt så har jag inte kollat.
MVH
Hans
-
- Medlem
- Inlägg: 929
- Blev medlem: 23 jul 2006 20:04
- Ort: Malmö
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Har varit nere i Warszawa de senaste dagarna och lystnat en del på släktens diskussioner om olika politiker. Det verkar som det är möjligt att tro vad som helst om vem som helst
Det är mycket svårt att få tillbaks egendom som stals av kommunisterna i slutet av 40-talet under den nuvarande regeringen och därför tror jag det är omöjligt att fördrivna tyskar kan få något alls. Dessutom så tror jag mig ha hört någon politiker uttala sig om frågan i stil med "visst kan vi ersätta fördrivna tyskar, men först skickar vi isf ut en räkning för de sönderbombade städerna".
Det är mycket svårt att få tillbaks egendom som stals av kommunisterna i slutet av 40-talet under den nuvarande regeringen och därför tror jag det är omöjligt att fördrivna tyskar kan få något alls. Dessutom så tror jag mig ha hört någon politiker uttala sig om frågan i stil med "visst kan vi ersätta fördrivna tyskar, men först skickar vi isf ut en räkning för de sönderbombade städerna".
-
- C Skalman
- Inlägg: 14187
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Berätta om händelserna i Nemmersdorf. Wikipedia tiger därom.
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29457
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
-
- Medlem
- Inlägg: 1421
- Blev medlem: 16 apr 2018 12:56
- Ort: Lidköping
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Påminner lite om skeendena ifrån Nedre Schlesien, där jag är barnafödd, och därmed deltar i ortens Facebookgrupp.Hans skrev: ↑30 jan 2009 09:31tänkte jag dela med mig en historia från den tiden det begav sig.
det vet ju inte polacken. Här är det en av de få gångerna det är bra att röka. Jag halar fram cigarettpaketet och bjuder på en. Situationen blir helt avdramatiserad och den numera vänliga polacken visar runt så vi kan ta fler bilder. Slut på historien.
MVH
Hans
Edit - Schtavninq
Det är flera som berättat om när fördrivna tyskar återvände och ville se hur det stod till i deras gamla lägenhet / bondgård / ort.
Det blev säkerligen olika utfall. Men de som gästfritt bjöd in tyskarna, visade runt, etc, fick motta stor uppskattning.
Dessa familjer behöll kontakten och vänskapen, och kunde rent av semestra hos varandra - I Tyskland resp hos familjen som hade nu tyskarnas gamla boning...
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 29457
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Hur är det för polacker i västra f.d. Sovjetunionen?
MVH
Hans
MVH
Hans
-
- C Skalman
- Inlägg: 14187
- Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
- Ort: Västergötland
Re: Flykten från Danzig, en personlig historia
Jag har träffat ett par från Schessien. De hamnade i södra Bayern. Mannen ar med i inledningen av Barbarossa men skadade sig tidigt utan att skott hade avlossade och blev hemförlovad. De kom från Land(e)shut och berättade lite för mig om tonårslivet i staden.