Hur kunde nazisterna veta exakt vilka som var judar?

[Calypze]

Jag undrar hur nazisterna kunde veta vilka i Tyskland som var judar? Fanns det något medborgarregister eller dylikt där man kunde kolla upp det? Var det teoretiskt möjligt för en jude att helt enkelt förneka sin judiska bakgrund och låtsas som ingenting i Nazi-Tyskland? Jag kan förstå om de kände till områden där det bodde många judar, men de judar som var mer assimilerade i Tyskland, hur kände man till vilka de var?

Känns som att nazisterna på något sätt måste ha haft ganska god tillgång till medborgarnas personliga bakgrund. De gick ju inte bara efter de som enligt ortodox judisk tradition var judar (dvs har en judisk mor eller har konverterat till judendomen), utan var mer etniskt inriktade. Om jag inte missminner mig så är Israels Aliyah-lag ("Rätten att återvända"), dvs rätten för judar i världen att bosätta sig i Israel och bli israeliska medborgare baserade på nazisternas definition för vem som var jude, och inte ortodox tradition. Dvs, den som var tillräckligt judisk för att bli förföljd av nazisterna var (och är) också tillräckligt judisk för att bli israelisk medborgare. Är dock ute på lite hal is här, men tror att det är så det förhåller sig.

[Hexmaster]

Om jag inte missminner mig så är Israels Aliyah-lag ("Rätten att återvända"), dvs rätten för judar i världen att bosätta sig i Israel och bli israeliska medborgare baserade på nazisternas definition för vem som var jude, och inte ortodox tradition.

Det där skulle jag allt trippelkolla. Kan det stämma.

För övrigt så hade man naturligtvis en massa glasklara fall eftersom det aldrig varit någon hemlighet vem som var jude helt öppet. I övrigt så antar jag att genealogiska utredningar gjordes ifall frågan kom upp. Att som kvartsjude låtsas som det regnar hade gått fint ända fram tills dess.

För övrigt ställde just denna fråga till det österut, när de kom till samhällen där judisk kultur inte behövde vara funtad likadant som i Europa. De stötte på folk som hade en aspekt av "judiskhet" men inte en annan, och något rasmässigt lackmustest fanns heller inte att tillgå, då som nu (även om man försökte). Då kunde det bli tämligen godtyckligt. (Läst i Härskarplanen (och ingenting annat...))

[Daniel L]

(Läst i Härskararvet.)

Googlade men det gav inga träffar. Vad är det för bok?

/Daniel

[G:son]

Om jag inte missminner mig så är Israels Aliyah-lag ("Rätten att återvända"), dvs rätten för judar i världen att bosätta sig i Israel och bli israeliska medborgare baserade på nazisternas definition för vem som var jude, och inte ortodox tradition.

Det där skulle jag allt trippelkolla. Kan det stämma.

Alldeles säkert har man inte studerat de tyska raslagarna, för att hitta en lämplig avgränsning av vem som omfattas av rätten att flytta till Israel. Däremot kan ju slutresultatet vara i stort sett samma grupp. Lagen i sin nuvarande form är en blandning av ortodox tradition och pragmatism.

Since the founding of the State of Israel, millions of Jews from all over the world have availed themselves of the Law of Return. These include surviving victims of the Holocaust (many of whom were interned in displaced persons camps in Europe after World War II and later in Cyprus when the British Mandatory government refused them entry), approximately 650,000 North African and Mizrahi Jews of the Middle East who fled discrimination and persecution (and at times were expelled) by Arab governments (particularly after the founding of the State of Israel), and almost a million Russian Jews who emigrated from the former Soviet Union after the emigration policy changes of 1980s prompted by the Jackson-Vanik amendment and the impending collapse of the USSR.

As codified in Israeli law as the Law of Return 1950 passed on July 5, 1950, "Every Jew has the right to come to this country as an oleh". The law was amended in 1970 to grant the right to immigrate to Israel to non-Jews who are either children or grandchildren of a Jew, the spouse of a Jew or the spouse of a child or grandchild of a Jew. The amendment was intended to accept in Israel families, mainly from Eastern Europe, where mixed marriages were abundant, and where individuals and family members not considered Jews under the traditional definition might still be subject to anti-Semitism.

The Israeli Law of Return does not categorically exclude non-Jews from immigrating to Israel. Any person who wishes to settle in Israel may do so. That person must meet the requirements set forth in the Law of Entry to Israel (1952) and the Law of Citizenship (1952), regarding naturalization. These requirements are similar to those stated in the laws of most countries such as:
they must have resided in Israel for three years out of five years preceding the day of submission of the application;
they are residing legally in Israel and have settled permanently or intend to settle permanently in Israel;
they have renounced their prior nationality, or have proved that they will cease to be foreign nationals upon becoming Israeli citizens.

Israel's self-identification as a Jewish state, and its pro-Jewish immigration policy is seen as a sign that the country is a home for the Jewish people.

http://en.wikipedia.org/wiki/Right_of_return

/G:son

[Hexmaster]

Googlade men det gav inga träffar. Vad är det för bok?

Ha! Jag lyckades blanda ihop svenskan och tyskan - Härskarplanen heter naturligtvis Heather Pringles fina bok (faktagranskad av skalmaniten Lars Gyllenhaal), som handlar om Himmlers Ahnenerbe.

[Jurgen Wullenwever]

Finns det några fall som visar hur personer som hade konverterat till judendomen betraktades av Tredje riket?

[Stilleben]

Jag undrar hur nazisterna kunde veta vilka i Tyskland som var judar? Fanns det något medborgarregister eller dylikt där man kunde kolla upp det? Var det teoretiskt möjligt för en jude att helt enkelt förneka sin judiska bakgrund och låtsas som ingenting i Nazi-Tyskland? Jag kan förstå om de kände till områden där det bodde många judar, men de judar som var mer assimilerade i Tyskland, hur kände man till vilka de var? ---------------

De mest detaljerade uppgifterna om härkomst m.m. fanns hos de olika religiösa församlingarnas, således även de judiska. Det fanns en skyldighet för dem att årligen översända en del av uppgifterna till en central folkbokföringsinstans som kom till 1874.

Jag går inte in på detta närmare, utan konstaterar bara att när det 1933 blev aktuellt för stats- och kommunaltjänstemän att inför hot om avsked bevisa sin ariska härkomst (ja i vissa fall krävdes det från början av 1700-talet !), fanns det s.k. Ahnenamt som gjorde efterforskningar och levererade materialet. Så någon svårighet att fastställa judiska identiteter, antingen den nu var heljudisk eller uppblandad, fanns inte.

Under senare år har det klargjorts och även livligt debatterats att nazisterna lade in uppgifterna på hålkort med användning i IBM:s hålkortsmaskiner, som sålts till Tyskland.

Det finns en hel del om detta vid sökning på "IBM Holocaust" med även några filmsnuttar från Youtube, som beskriver det.

Bästa beskrivningen har jag funnit på en tysk webbsida http://www.trend.infopartisan.net/trd7801/t397801.html .
http://translate.google.com/?hl=sv&sl=de&tl=en ger en hygglig tysk-engelsk översättning , så tag gärna del av den.

Det framgår att 1937 beslutades det om en nationell folkräkning som hölls i maj 1939. Alla 22 miljoner hushåll i Stortyska riket omfattades - 80 miljoner människor i Tyskland, Österrike, Sudetenland och Saarland.

IBM levererade hålkortsmaskinerna och hålkort. Därmed blev identifiering av sammanlagt 330530 så kallade "rasjudar" i det Stortyska riket möjlig. Dessa var sedan uppdelade efter kön och ytterligare mellan "fulljudar" och andra grader av judisk härkomst. Även adresserna antecknades. Denna modell användes om och om igen.

I nästan varenda en av nazisterna ockuperade länder användes IBM:s hålkortsmaskiner för att underlätta identifieringen av judarna samt deportation av dem.

Sippenamt är den korrekta beteckningen ovan istället för som jag skrivit, Ahnenamt. Det grundades av SS 1932 och det anlitades alltså av de många som måste ha intyg på sin renrasiga härkomst. Se även sökorden "Sippenamt IBM".

[Simon_HBG]

Tilläggas bör ju att den tyska säkerhetspolisen tidigt tog hand om de olika judiska församlingarnas förteckningar, både i Tyskland och på ockuperad mark. Ett exempel är Norge där man tog in förteckningarna över medlemmar 1940 vilka kom till användning 1942 under razziorna mot den judiska befolkningen i Norge. Jag förmodar att man gjort samma sak i Danmark inför razziorna 1943 (då blev det iofs fjasko för tyskarna då den judiska befolkninge förvarnats).

[G:son]

Finns det några fall som visar hur personer som hade konverterat till judendomen betraktades av Tredje riket?

Ja, det finns det nog. Men oftast handlade det om tyska män, som gift sig med en judisk kvinna, och konverterat till judendomen. Hur man behandlade dessa män berodde på ett antal faktorer, bl.a. om det fanns barn i äktenskapet eller inte. Men huruvida det var ett brott mot raslagarna att man enbart konverterat vet jag inte. Alltså en ensamstående tysk som skulle ha konverterat. Spontant skulle jag tro, att det inte var ett brott i sig, det var könsumgänget mellan arier och judar man ville förhindra.

I alla fall var ett blandäktenskap i sig ett brott mot lagen om skyddandet av det tyska blodet. De behandlades bättre än "äkta judar", men deras möjligheter att verka i samhället var starkt begränsade. Män i barnlösa blandäktenskap behandlades sämre än män som hade barn med sin judiska hustru, vill jag minnas.

Den tyska raslagstiftningen var rätt komplicerad, och i vissa fall fanns det möjlighet att besvära sig mot sin status, och få en lindrigare klass av "orenhet". Beviljade undantag var dock rätt få.

/G:son

[feffe]

Precis som någon skrev tidigare i tråden fanns ju ofta utmärkta källor; de mosaisa församlingarnas register, både i Tyskland och i andra länder. Även de svenska bokföringsregistren kom "till nytta". Under 30- & 40-talet begärde tyska företag in "arierintyg" från sina svenska handelspartners över ägare, styrelsemedlemmar, anställda och kunder i de svenska bolagen. Allt för att de inte skulle göra affärer med judar. Även svenska myndigheter besvarade mängder av "arierförfrågningar" från tex tyskar med svensk påbrå som ville/var tvungna att bevisa sin renrasighet.

/Fredrik

[Stefan]

I fältförhållanden kunde man också helt enkelt beordra vederbörande män att dra ner byxorna så man finge se.