Syn på svensk neutralitet

[Possi]

Kanske inte så mycket ett bidrag till Finlands debaten som ett svar på den fullständiga sågningen av boken "Spelaren Christian Gunther" så fulkomligt massakerades av ambasadören och docenten Christer Bergström.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=850876

Svaret är mycket dunkelt och uppvisar en total kollaps av logiskt tänkande....

Min fråga är, vad krävs för att få kalla sig historiker? räcker det med att ha nått B nivå i historia för att officellt få kalla sig historiker ??


Jag har även haft det oangenäma nöjet att läsa ovanstånde bok (Spelaren -CG), och måste säga att större skräp är svårt att hitta, författarens stora och brett upprepade luckor i historia ersäts i legio med fria fantasier. Värst var kanske Herr Arnstads tolkning av Molotovs Berlin besök hösten 1940. En tolkning som bara en riktig troende kan göra.

Om en persson hävdar att Simon Sebag Montefiore icke är trovärdig,men att Herr Arnstad är det, så måste orsakern här till sökas någon annastans än i de bägge författarnas förhållande (eller icke förhållande) till historiska källor.

[Possi]

Herr Arnstad ger uttryck över att den enda skillnaden mellan honom och "traditionella historiker" är att han har ett moraliskt perspektiv.

Min tolkning av Arnstad är att efter att han förvanskat en hel räcka av historiska detaljer (ofta i ganska avgörande detaljer), så drar han sin "moraliska" slutsatser ur en helhet som är helt främande för verkliga historiker.

[Martin Lundvall]

Låt oss ta artikeln som ugångspunkt för en diskussion om synen på svensk neutralitet. Vi lämnar Arnstad därhän, DN och vad det krävs för att kalla sig historiker.

/Martin

[frejs väpnare]

Alltså - Neutralitet, etik-moral, krigshot, politiska överväganden, undfallenhet, kollaboration, motstånd, under andra världskriget - 65 år efteråt. Tycker mig minnas att det finns trådar där ni har diskuterat detta förr.

MIN stora fråga i sammanhanget är; Kan man idag lägga moraliska aspekter på våra politikers agerande under WW2?

En kort diskussion blossadee upp i delar av massmedia om de svenska "koncentrationslägren" där misstänkta utlänningar internerades. Det presenterades som en avsiktligt dold, skamfylld sanning, och man gjorde en stor sak av att Tage Erlander inte skrivit om dessa läger i sina memoarer.
Ingen som läst något om flyktingarna i Sverige under WW2 har väl kunnat undgå vetskapen att SAMTLIGA flyktingar placerades i olika läger för att, med arbete, hjälpa till med folkförsörjningen. Samtliga dessa läger stod under socialstyrelsens uppsyn och bevakades av svensk myndighet. Det är inte heller någon nyhet att i vissa läger placerades de flyktingar som misstänktes vara agenter för tyskarna. För mig är detta självklart. Under pågående krig låter mani nte främmande agenter husera fritt i landet. Och jag har inga svårigheter att tro att också TAger E såg det så självklart, att det inte ens behövs nåmnas i VK-memoarerna.

Den moraliska frågan blir dock; Hur klassades dessa flyktingar som ageneter? Genom att ge "fel svar" på de frågor som ställdes. I många fall känns det som att dessa frågor är ett trubbigt instrument att avgöra människors framtid. Ty i många fall avgjorde de framtiden. Den unge norrman, som kom hem efter kriget, och berättade att han arbetat i något av dessa läger fick ju stämpeln "kollaboratör".
Den norska motståndshjälten Max Manus flydde till England tillsammans med en barndomsvän som han litade fullständigt på. Max gav "rätt svar" på säkerhetstjänsten frågor och placerades i armen. Vänne "svarade fel, och placerade i arbetsläger. Efter kriget erhöll Max ära och berömmelse. Vännen emigrerade till Canada, eftersom han inrte orkade med de blickar han fick av sina landsmän.

Kanvi i dag överhuvudtaget lägga moraliska.etiska synpunkter på detta? Jag tycker man måste acceptera att i krigsfara tar andra säkerhetsfrågor överrhand. (Se på dagens terroristlagstiftning)

Edit. Visst menar jag VK2
Edit 2 I fortsättningen skriver jag andra världskriget!

[Hexmaster]

Du syftar på Svenska koncentrationsläger av Berglund och Sennerteg. Nu har jag inte läst den, men en poäng var väl att de som internerades inte var flyktingar utan bosatta i Sverige.

Hur klassades dessa flyktingar som ageneter? Genom att ge "fel svar" på de frågor som ställdes.

Som jag förstått det kunde inspärrandet vara en följd av en utredning där den misstänkte inte medverkade.

(Stavningsfråga: Skall det stå "VK2"?)

[MD650]

(Stavningsfråga: Skall det stå "VK2"?)

Du menar inte AK2?

[von Adler]

När handeln med Tyskland diskuteras förvånas jag alltid över hur ensidigt den presenteras. Vi sålde kullager och järnmalm till Tyskland som användes i krigsindustrin. Men handeln åt det andra hållet då? Artilleri och handeldvapen, flygplan och militära motorfordon o.s.v., vitala vapen som gav oss karskheten att säga nej till transisteringen 1943.

Men allra störst det tyska kolet. Vår egen stålindustri (och med den rustningsindustrin) skulle gått helt i stå utan tyskt kol. Och resten av industrin och försörjningen? På den tiden producerades en stor del av vår elkraft i kolkraftverk. Vad skulle vi göra utan den? Vi ransonerade hela tiden stenkolen, man eldade med ved och träkol där det gick (varmvatten och hyreshusvärme, lättare metallarbete o.s.v.), men vi var alltid betydligt mer beroende av tysk kol än tyskarna var av vår järnmalm och kullager.

Betydligt vitalare i den tyska krigsindustrin var faktiskt turkisk krom och spanskt och portugisiskt wolfram.

Och man nämner sällan exporten av kullager till Storbritannien, som gick med flyg eller snabba motorbåtar över Östersjön. Det var också export till krigförande makt av gods vitalt för krigsinsatsen.

[Dûrion Annûndil]

Ingen som läst något om flyktingarna i Sverige under AK2 har väl kunnat undgå vetskapen att SAMTLIGA flyktingar placerades i olika läger för att, med arbete, hjälpa till med folkförsörjningen.

Inte sant. I början av kriget fanns ingen organiserad flyktingmottagning, eftersom inställningen man hade var att man inte tog emot någon som inte redan hade ordnat med sin försörjning i landet redan eller hade transitpapper till ett annat land. När sedan stora flyktingströmar uppstod i Europa från 1940 och framåt så ändrades inställningen väl främst för att flyktingar började komma från grannländerna Norge, Danmark och Finland. Mer diskutabla motiv som att "skydda folkstammen" förlorade då sin pondus, det blev moraliskt att hjälpa folk i nöd. Visst hamnade allihop i läger vid sin ankomst, men man arbetade aktivt med länsarbetsnämnderna för att slussa ut folk till riktiga arbeten - ut ur lägren alltså. Beträffande lägren så var det korrekt så att det gällde att arbeta till en början av kriget, tanken var fortfarande att flyktingarna skulle vara självförsörjande så att säga, arbeta för sitt eget uppehåll. Men det var inte allområdande, man sökte pengar från flyktingarnas exilregeringar och FN också, så alla flyktingar var inte i jobb-läger. Ett undantag var estlandssvenskarna, som man på eget bevåg skickade transporter över Östersjön för att hämta 1944, och sedan betalade man deras uppehåll och följde upp deras inträde i arbetslivet och samhället.

Mot slutet hade moralen skiftat igen till att det blev ett självändamål att ta hand om flyktingar av moraliska skäl - judiska koncentrationslägerfångar hade ingen som ville betala för dem, och ingen ville tvinga dem ut att arbeta i skogen eller uppleva att man bara flyttats till ett nytt koncentrationsläger. Lite cyniskt så var man fullt medveten om att detta skapade goodwill hos de allierade och grannländerna, för framtida relationer... Det går att läsa i de svenska myndigheternas bevarade handlingar på Riksarkivet.

Samtliga dessa läger stod under socialstyrelsens uppsyn och bevakades av svensk myndighet.

Inte mer illvilligt än att Migrationsverket sköter den verksamheten idag.

Mvh -Dan

[B Hellqvist]

(Stavningsfråga: Skall det stå "VK2"?)

Du menar inte AK2?

2VK, AVK, WW2 är vedertagna förkortningar.