Ska detta kunna lyckas måste mer till. Finns det uppslag på Skalman tar jag gärna emot, liksom att alla som intresserar sig för detta kan dra sitt strå till stacken. Upp och hoppa, historieintresserade!
Till Riksantikvarieämbetet
Bevara Draktandsspärren i Lill-Jansskogen!
Berättelsen om beredskapen under andra världskriget glider långsamt över till äldre historia då de som själva upplevt den går ur tiden. Men vi som kommer efter behöver också minnen, även om de är från en mörk tid. Kanske ännu mer för att de är från en mörk tid. Visst finns det kunskap i arkiv och databaser. Men det behövs också konkreta platser som väcker den nyfikenhet som vi behöver för att söka vidare om hur vi levt och kommer att leva.
Idag är det självklart att lagligt skydda äldre minnesmärken från vår historia. Men även yngre objekt förtjänar skydd. Utanför Stockholm bevaras objekt från 1900-talets svenska försvar som är betydligt yngre än hundra år. Siaröfortet, Femöresfortet och Djuramossebatteriet utanför Helsingborg är sådana exempel
Samtidigt har Draktandsspärren i Lill-Jansskogen med nöd och näppe undgått att förstöras i det senaste programmet för att radera ut Stockholms närhistoriska minne från 1939-1945.
Spärren uppfördes 1944 som en försiktighetsåtgärd i det osäkra läge som rådde då Sovjetunionens offensiv började närma sig Tyskland, och även Finland var på väg ut ur kriget.
Med sin draktandskonstruktion har den ingen motsvarighet i Stockholm som helt saknar skyddade minnesmärken från beredskapen.
Draktandsspärren är inte bara en viktig del av stockholmarnas historiska minne. Med sitt läge i Nationalstadsparken och med utmärkta förbindelser med tunnelbanan är den även en blivande attraktion.
Kulturminnesmärk Draktandsspärren för att ge den sitt välförtjänta skydd!
Karl-Gunnar Norén
Bevara Draktandsspärren i Lill-Jansskogen!
Hej.
Ett litet förtydligande för de som inte bor i Stockholm:
Det handlar om en uppsättning med stridsvagnshinder i form av stora betongklossar. För beskrivning se http://sv.wikipedia.org/wiki/Drakt%C3%A4nder
Minns att jag tyckte de var väldigt spännande när jag som barn besökte dem i sällskap med min pappa. Vore illa ifall kommande generationer gick miste om detta äventyr
Ps. jag förutsätter i varje fall att det är dessa "alamein" avser DS
Ett litet förtydligande för de som inte bor i Stockholm:
Det handlar om en uppsättning med stridsvagnshinder i form av stora betongklossar. För beskrivning se http://sv.wikipedia.org/wiki/Drakt%C3%A4nder
Minns att jag tyckte de var väldigt spännande när jag som barn besökte dem i sällskap med min pappa. Vore illa ifall kommande generationer gick miste om detta äventyr
Ps. jag förutsätter i varje fall att det är dessa "alamein" avser DS
(Avlägset relaterat: Den schweiziska Toblerone-linjen 
)
)Minns inte riktigt exakt var de finns någonstans. Man ser dock några stycken vid sidan av vägen under järnvägsbron vid universitetet. Ska jag vara helt ärligt tror jag inte att jag skulle bli lika imponerad idag som när jag var barn. Man ska nog inte förvänta sig miltals med prydligt uppställda tankhinder a´la Normandie. Hittade dock en artikel i en lokaltidning för östermalm (den aktuella stadsdelen) som behandlar ämnet. http://www.innerstadspress.se/Ostermalm ... 007-37.pdf På sidan 8 finns artikeln.
PS när jag kikar på Alameins signatur och jämför med namnet på författaren som nämns i artikeln anar jag ett samband Kanske vi med lite tur kan få lite fler exempel på bortglömda försvarsanordningar i Stockholmstrakten. Vore mycket intressant Ds.
PS när jag kikar på Alameins signatur och jämför med namnet på författaren som nämns i artikeln anar jag ett samband
Kanske vi med lite tur kan få lite fler exempel på bortglömda försvarsanordningar i Stockholmstrakten. Vore mycket intressant Ds.-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Det finns ett specialforum för befâstningar o.likn. nämligen expatonline.se
Vi har ett museiväsen just för dokumentation av olika kulturföreteelser och epoker. Min tro är att det räcker ganska bra med detta. Nästan varje nutida svensk stad var en gâng täckt av helt annan verksamhet. I Stockholms fall (om vi gâr tillbaka ett sekel eller ett par i tiden) allt frân tobaksplanteringar till repslagerier, skeppsvarv och en massa annat.
Pâ den mark som avrivningen av allt detta sedan frigjort bor, just nu, hundratusentals människor. Tills vidare! Mark som för tillfället inte har nâgon direkt alternativanvändning kan ju sedan fortsätta att hysa sâdant som inte lângre behövs men som fortfarande finns kvar rent fysiskt. Detta är kanske fallet med den här spärren. Sedan rostar, ruttnar och vittrar allt detta bort successivt. En annan synpunkt är att mycket av den här bevararopinionen förefaller vara ganska starkt knuten till det självupplevda. Sverige hade för bara nâgot sekel sedan hundratals gruvor och masugnar i drift. Idag är nästen allt detta vattenfyllt och avrivet. Om detta verkar just ingen bry sig vilket säger mig att det mer bestâende intresset för att bevara en massa gammalt kanske till sist inte är särskilt stort. Jag ser inget direkt osunt i detta, särskilt om bevararna inte är beredda att själva, personligen, ställa upp med det som fordras för ett uthâlligt bevarande. För övrigt är det numera kommunerna som har planmonopolet. Även om det skull eha funnits ett gäng som kôpt in och bavarat Atlas-omâdet elelr Uddevallavarvet kan det alltsâ tänkas att stadsbyggnadsintressena även i sâdana fanns drivit fram ett âteranvândande av själva marken.
Vi har ett museiväsen just för dokumentation av olika kulturföreteelser och epoker. Min tro är att det räcker ganska bra med detta. Nästan varje nutida svensk stad var en gâng täckt av helt annan verksamhet. I Stockholms fall (om vi gâr tillbaka ett sekel eller ett par i tiden) allt frân tobaksplanteringar till repslagerier, skeppsvarv och en massa annat.
Pâ den mark som avrivningen av allt detta sedan frigjort bor, just nu, hundratusentals människor. Tills vidare! Mark som för tillfället inte har nâgon direkt alternativanvändning kan ju sedan fortsätta att hysa sâdant som inte lângre behövs men som fortfarande finns kvar rent fysiskt. Detta är kanske fallet med den här spärren. Sedan rostar, ruttnar och vittrar allt detta bort successivt. En annan synpunkt är att mycket av den här bevararopinionen förefaller vara ganska starkt knuten till det självupplevda. Sverige hade för bara nâgot sekel sedan hundratals gruvor och masugnar i drift. Idag är nästen allt detta vattenfyllt och avrivet. Om detta verkar just ingen bry sig vilket säger mig att det mer bestâende intresset för att bevara en massa gammalt kanske till sist inte är särskilt stort. Jag ser inget direkt osunt i detta, särskilt om bevararna inte är beredda att själva, personligen, ställa upp med det som fordras för ett uthâlligt bevarande. För övrigt är det numera kommunerna som har planmonopolet. Även om det skull eha funnits ett gäng som kôpt in och bavarat Atlas-omâdet elelr Uddevallavarvet kan det alltsâ tänkas att stadsbyggnadsintressena även i sâdana fanns drivit fram ett âteranvândande av själva marken.
Senast redigerad av 2 Spaningsledaren, redigerad totalt 19 gång.
-
Spaningsledaren
- Tidigare medlem
- Inlägg: 923
- Blev medlem: 30 mars 2007, 18:58
- Ort: Frankrike
Hittade följande beskrivning av områdena:jenku skrev:Liljansskogen ingår ju det område som inte får bebyggas såvitt jag förstår. Så ingen tar väl bort det aktivt. Det var därför jag var intresserad att få veta exakt var spärren finns. Jag är en del i trakterna (min båtklubb ligger också där) men jag har aldrig sett något!
Skogspartiet Lilla Björnäset
Mot söder begränsas skogsområdet av den livligt trafikerade Björnäsvägen
och i sydväst av Baron Rålambs väg. Den västligaste delen av skogsbranten mot universitetsområdet (...) bunkrar och betongblock antyder en gammal försvarsanläggning från andra världskriget.
Skogspartiet mellan Roslagsbanan och baron Rålambs väg
Denna skogsremsa norr om Söderbrunns koloniområde når fram till bensinstationen i norr. Även vid detta berg finns betongblock kvar efter en försvarslinje från andra världskriget.
Vet inte om du blev klokare av detta men med hjälp av en karta över området borde det nog gå att leta sig fram till var man bör traska omkring om man vill stöta på resterna av denna spärr. Som jag skrev tidigare bör du nog inte förvänta dig en försarsanläggning av kolossala mått. Det handlar mer om ett antal betongklumpar som ligger utspridda i en skog. Lycka till!
Hälsningar
Fredrik
Jo, tack, jag blev lite klokare såtillvida att jag inser att spärren verkar ligga längre norrut än vad jag trodde.
Det är lite intressant att fundera över varför man kände att man skulle sätta upp en sådan där. Hur har man tänkt? Jag menar det känns inte spontant som ett sannolikt område varifrån en fiende skulle kunna komma?
Det är lite intressant att fundera över varför man kände att man skulle sätta upp en sådan där. Hur har man tänkt? Jag menar det känns inte spontant som ett sannolikt område varifrån en fiende skulle kunna komma?
Hej.jenku skrev:Jo, tack, jag blev lite klokare såtillvida att jag inser att spärren verkar ligga längre norrut än vad jag trodde.
Det är lite intressant att fundera över varför man kände att man skulle sätta upp en sådan där. Hur har man tänkt? Jag menar det känns inte spontant som ett sannolikt område varifrån en fiende skulle kunna komma?
Kan hålla med. Spränger man broarna vid Ålkistan och Stocksund (och möjligen även Lidingöbron) borde det vara ganska knepigt att ta sig så mycket längre med stridsvagnar även utan andra hinder.
/F
-
alamein
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 26 augusti 2007, 18:52
- Ort: Stockholm, Södermalm, Mariaberget.
- Kontakt:
Tyvärr kan den vara i farozonen, bäst att inte slå sig till
Detta blir ett svar till flera inlägg: spärren löper från Roslagsvägen till bortom Stora Skuggan. Ursprungligen ända till Husarviken. De aktuella draktänderna, sammanlagt 81 st i flera grupperingar och med tre raders djup ligger nästan mitt för Stockholms universitet. Strax bakom löper Vargstigen. Få vandrare passerar det förbuskade skogspartiet mellan stigen nere vid ängen mot universitetet och Vargstigen, och det är en förklaring till varför den är så okänd. Idag kan det tyckas märkligt att man byggde ut detta stridsvagnsförsvar i Lill-Jansskogen bara ett halvår innan andra världskriget upphörde i Europa. Men ingen visste då när det skulle sluta och än mindre hur situationen skulle se ut efter ett stillestånd. Denna sena utbyggnad ingick liksom alla utbyggnader i huvudstadens omgivning i en plan. Man beslöt om arbetena i huvudsak så sent som i december 1942 och försökte då komma igång så snabbt som möjligt. Men byggen pågick febrilt i hela landet vid gränserna, och läget var ansträngt. både ekonomiskt och kapacitetsmässigt. För huvudstadens försvar utförde man, utom anläggningar på enstaka platser, byggnationer på sex olika fronter och kring fyra flygfält. Fram till 1 april 1944 lät kommendanten rekognosera och planera arbeten och sända förslagen till militärbefälhavaren. Efter detta datum bromsades gången upp, då rekognoserade militärbefälhavaren och kommendanten gemensamt. Först därefter fastställdes huvudlinjer för själva arbetet. Sedan gick det snabbt undan, bland annat utfördes denna stridsvagnsspärr.
Ibland möts man av åsikten att det räcker med det som redan finns bevarat och det muséerna kommer på att bevara. Alla känner inte till hur man resonerade i slutet av 1800-talet och långt in på det förra seklet, en stark tid för just muséer. Då utplånades mycket av 1700-talets byggnadshistoria med muséernas goda minne. Det har alltid varit angeläget att bevara minnen långt borta i tiden. Vurmen för vikingatiden passade bra för 1800-talets män /kvinnornas åsikter brydde man sig inte om/, men man var inte lika angelägen om den relativa närhistorien. Av Lövsta Bruks smedjor, de sannolikt viktigaste industriminnena från en trehundraårig järnbruksepok, återstår idag bara några kullar. Hela rasket revs under 1930-talet utan att museisverige rörde ett finger.
Draktänderna i Lill-Janskogen ligger kvar inom synhåll från historiska institutionen vid Stockholms universitet därför att det var för dyrt att destruera dem. Jag är medveten om att man inte kan spara på allt. Det skulle, förutom att mark och resurser behövs till utveckling, vara kontraproduktivt för själva bevarandetanken. Likaså behöver man plombera och fylla igen de otrevliga gropar i terrängen som skyttevärn faktiskt utgör. Djur och människor ska inte göra sig illa, ett rimligt argument.
Slutligen frågan om det finns planer på att ta bort den: Djurgårdsförvaltningen vill troligen helst ha bort även den del som inte försvann 2004 då det var på tal senast. Kan man bara hitta pengarna går det sannolikt snabbt. Att spärrens draktänder är unika för stockholmstrakten, och att Stockholm saknar någon skyddad del av beredskapstidens försvar struntar de troligen i.
Ibland möts man av åsikten att det räcker med det som redan finns bevarat och det muséerna kommer på att bevara. Alla känner inte till hur man resonerade i slutet av 1800-talet och långt in på det förra seklet, en stark tid för just muséer. Då utplånades mycket av 1700-talets byggnadshistoria med muséernas goda minne. Det har alltid varit angeläget att bevara minnen långt borta i tiden. Vurmen för vikingatiden passade bra för 1800-talets män /kvinnornas åsikter brydde man sig inte om/, men man var inte lika angelägen om den relativa närhistorien. Av Lövsta Bruks smedjor, de sannolikt viktigaste industriminnena från en trehundraårig järnbruksepok, återstår idag bara några kullar. Hela rasket revs under 1930-talet utan att museisverige rörde ett finger.
Draktänderna i Lill-Janskogen ligger kvar inom synhåll från historiska institutionen vid Stockholms universitet därför att det var för dyrt att destruera dem. Jag är medveten om att man inte kan spara på allt. Det skulle, förutom att mark och resurser behövs till utveckling, vara kontraproduktivt för själva bevarandetanken. Likaså behöver man plombera och fylla igen de otrevliga gropar i terrängen som skyttevärn faktiskt utgör. Djur och människor ska inte göra sig illa, ett rimligt argument.
Slutligen frågan om det finns planer på att ta bort den: Djurgårdsförvaltningen vill troligen helst ha bort även den del som inte försvann 2004 då det var på tal senast. Kan man bara hitta pengarna går det sannolikt snabbt. Att spärrens draktänder är unika för stockholmstrakten, och att Stockholm saknar någon skyddad del av beredskapstidens försvar struntar de troligen i.
-
alamein
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 26 augusti 2007, 18:52
- Ort: Stockholm, Södermalm, Mariaberget.
- Kontakt:
slå sig till ro
Ojoj, det gick lite snabbt: det fattas text i rubriken. Slå sig till ro, ska det vara!