Waffen-SS ett elitförband ?

[Fläsket]

De första åren drabbades onekligen Waffen SS av onödigt höga förluster, men det berodde mest på at befälen inte var nog utbildade, som jag förstått det.
Senare i kriget så hade man rått bot på detta.

[Andreas Wien]

De första åren drabbades onekligen Waffen SS av onödigt höga förluster, men det berodde mest på at befälen inte var nog utbildade, som jag förstått det.

Senare i kriget så hade man rått bot på detta.

Jag har även läst att orsaken till de höga förlustsiffrorna för de första SS-soldaterna i strid i Polen, skulle ha varit deras otroligt höga motivation och risikoberedskap, dvs att de ofta tog onödigt stora risker och "frivilligt" utsatte sig för fiendens eld.

Under den senare delen av kriget, sa fick, som bekannt, SS-soldaterna ta hand om de frontavsnitt som var i upplösning, dvs de fick agera som en slags "frontbrandkar". Pa ett sadant frontavsnitt, sa är det inte sa konstigt att förlusterna stiger i höjden.

Mvh Andreas Wien

[Schwalbe]

Borde inte skillnaden vara ganska stor mellan LAH och 12SS "Hitler-jugend", som ju anses ha gjort bra ifrån sig och som jag skullle vilja kalla elitförband och de förband som tex utgjordes av frivilliga ryssar som ett alternativ till fångenskapen?

[Patrik]

Borde inte skillnaden vara ganska stor mellan LAH och 12SS "Hitler-jugend", som ju anses ha gjort bra ifrån sig och som jag skullle vilja kalla elitförband och de förband som tex utgjordes av frivilliga ryssar som ett alternativ till fångenskapen?

Visst ska man det - men samtidigt ska man också ha i åtanke att de skilde sig radikalt i vad man använde förbanden primärt till.
LAH och SS HJ sattes främst in för att bekämpa reguljära förband - även om LAH faktiskt nyttjades som partisanbekämpare under sina återuppbyggnadsfaser.
De ryska (och även andra förband bestående av öst europeiska trupper) nyttjades främst för att bekämpa partisaner, vilket också avspeglar sig i deras utrustning och deras effektivitet när de sattes in mot rejälar förband.
SAmtidigt ska man inte glömma att motivationen bland de ryska trupperna faktiskt borde varit ganska hög. De flesta visste att de som krigsfångar - och än värre som deltagare i den tyska armén - faktiskt ansågs som överlöpare av Stalin och som hotades av fångläger o.s.v.
Problemet var delvis att dessa enheter saknade adekvat utrustning och utrustades främst med andra sorteringen av vapen som tyskarna erövrat i sambnad med att de erövrat Polen, Frankrike o.s.v.
Man kan dessutom anta att många inom den tyska armén såg ner på sina ryska allierade - iaf från högre ort - vilket förstås bör ha minskat offerviljan hos ryssarna.

[Mathias Forsberg]

Jag har även läst att orsaken till de höga förlustsiffrorna för de första SS-soldaterna i strid i Polen, skulle ha varit deras otroligt höga motivation och risikoberedskap, dvs att de ofta tog onödigt stora risker och "frivilligt" utsatte sig för fiendens eld.

Detta brukar nämnas rätt ofta och låter mycket rimligt, i synnerhet före ca 1941-42.

Under den senare delen av kriget, sa fick, som bekannt, SS-soldaterna ta hand om de frontavsnitt som var i upplösning, dvs de fick agera som en slags "frontbrandkar". Pa ett sadant frontavsnitt, sa är det inte sa konstigt att förlusterna stiger i höjden.

Mvh Andreas Wien

Det förefaller dock ändå att variera mellan de respektive divisionerna, med relativt starkt varierande siffror mellan olika divisioner, oavsett Heer el Waffen-SS och även om de har opererat under ungefärligen liknande stridsförhållanden och motstånd.

Totenkopf står ut i särklass med sina höga förlustsiffror, beroende antingen på inkompetenta officerare, inkompetent personal, en kombination av detta eller fanatiska lägervaktsnazister som offrade sig för sin Führer. Troligen stämmer delar av alltihop.

Det intressanta är att divisionen i princip under hela sin tid på östfronten (då majoriteten av förlusterna inträffade) var grupperad tillsammans med andra liknande divisioner i olika (SS-)pansarkårer.

/Forsberg

[Mathias Forsberg]

Den 15 mars ska divisionen ha haft kvar 1250 soldater i stridsdugligt skick. Det är ju möjligt att många sårade vårdades i anlutning till fronten och kunde återvända och göra avresan tillsammans med övriga i april 44. Det är också möjligt att divisionen fått förstärkningar efter de hårda striderna. Att LSSAH nära nog förintades under striderna i mars är dock ett faktum. ..

Gissningsvis var det 1 250 soldater av den stridande personalen som fortfarande var stridsduglig. Skillnaden beror på olika rapporteringformer och detta är ett mycket vanligt misstag som historiker tidigare gjort (om de ens tittat på material överhuvudtaget). Bl a Falaisfickans "förintande" av tyska pansardivisioner stämmer om man tittar på andelen stridande personal och stridsvagnar, däremot missar man då att divisionerna fortfarande hade intakt artilleri och närmare 10 000 man kvar per division. Jag menar inte att LSSAH hade endast lätta förluster, men knappast 95% i manskap.

Det är möjligt att divisionens förluster inte var fullt ersatta i juni. Speciellt på officers och underhållssidan. På truppsidan verkar dock förlusterna ha blivit ersatta då personalstyrkan är i stort sett densamma i juni som i december. På stridsvagnsidan hade divisionen förutom de strv du nämner också fått 29 Panzer VI Tiger i juni. Antalet stridsvagnar är därmed klart lägre (117) än i december 43 (160). Å andra sidan så hade väl tyskarna vid denna tid börja lägga om tillverkningen till de billigare och mer snabbtillverkade "Jagdvarianterna" utan kanontorn vilket borde innebära att antalet tillgängliga vanliga strv var lägre i juni. Om divisionen hade fått några av de typerna ex Jagdpanther el Jagdpanzer IV istället för vanliga Stugs vet jag inte.

LSSAH inrapporterade 1 juni en manskapsstyrka om 19 618 man, av vilka minst 4 000 hade anslutit så sent som den 15 maj till divisioner. Vidare inrapporterades brist på underofficerare, officerare och specialister.

Vidare inrapporterade divisionen en pansarstyrka om 50 Pz IV (42 instatsberedda), 38 Pz V och 45 StuG III (44), dvs totalt 133. Inga JgPz IV eller JgPz V disponerades. Mellan den 6 juni och 29 juni tilldelades divisionen ytterligare 53 Pz IV och 34 Pz V från Tyskland. En styrka om 220 således. (Rapport från den 1 juni/juli 1944 till generalinspektören för pansarvapnet, BA/MA, RH 10/312)

Förvirrande nog rapporterade divisionen även till OB West den 22 juni att den hade en fulltalig Pantherbataljon, samtidigt som styrkan anges till 72 Pz V. Siffran 72 stämmer med rapporter och leveranser och i detta fall spelar 72 eller 79 mindre roll. Men det är inte så lätt alltid att uttolka källorna

Tigervagnarna levererades till s.SS-Pz.Abt 101, underställd 1. SS-pansarkåren och inte LSSAH.

/Forsberg

[predator]

hej på er .- om man läser avgörades ögonblick eller andra böcker som jänkarna inte skriveigt . så får man ett intryck på att waffen SS pansar förban. främs och infanteri va väldigt bra utbildade . man kan läsa om sex. att SS har några tiger . två 88 kanoner och jänkarna har 30 pansar och art understöd och ändo får backa . det säjer ju än del . eller va säjer ni?

[MD650]

hej på er .- om man läser avgörades ögonblick eller andra böcker som jänkarna inte skriveigt . så får man ett intryck på att waffen SS pansar förban. främs och infanteri va väldigt bra utbildade . man kan läsa om sex. att SS har några tiger . två 88 kanoner och jänkarna har 30 pansar och art understöd och ändo får backa . det säjer ju än del . eller va säjer ni?

Martin van Crefeld har skrivit boken Fighting Power där man jämför tyska resp. amerikanska förband effektivitet.
Nu kommer jag inte ihåg exakta siffror men tyskarna var effektivare i allt enl. hans studier.

[volgar]

jo, tyskarna var effektivare.

Har väl alla kända historiker sagt?

[Daniel L]

Jag har även läst att orsaken till de höga förlustsiffrorna för de första SS-soldaterna i strid i Polen, skulle ha varit deras otroligt höga motivation och risikoberedskap, dvs att de ofta tog onödigt stora risker och "frivilligt" utsatte sig för fiendens eld.

Detta brukar nämnas rätt ofta och låter mycket rimligt, i synnerhet före ca 1941-42.

Under den senare delen av kriget, sa fick, som bekannt, SS-soldaterna ta hand om de frontavsnitt som var i upplösning, dvs de fick agera som en slags "frontbrandkar". Pa ett sadant frontavsnitt, sa är det inte sa konstigt att förlusterna stiger i höjden.

Mvh Andreas Wien

Det förefaller dock ändå att variera mellan de respektive divisionerna, med relativt starkt varierande siffror mellan olika divisioner, oavsett Heer el Waffen-SS och även om de har opererat under ungefärligen liknande stridsförhållanden och motstånd.

Totenkopf står ut i särklass med sina höga förlustsiffror, beroende antingen på inkompetenta officerare, inkompetent personal, en kombination av detta eller fanatiska lägervaktsnazister som offrade sig för sin Führer. Troligen stämmer delar av alltihop.

Det intressanta är att divisionen i princip under hela sin tid på östfronten (då majoriteten av förlusterna inträffade) var grupperad tillsammans med andra liknande divisioner i olika (SS-)pansarkårer.

/Forsberg

Det är en myt att Waffen-SS skulle ha lidit värre förluster än arméenheter.

mvh/ Daniel

[Skalden]

:!: Enligt min åsikt var Waffen-SS bättre än många andra förband, men, de var inget elitförband. Jag tycker att de kan jämföras med Kustjägarna i svenska armén. Vissa kanske hävdar att de är ett elitförband, men sveriges elitförband är enligt mig bara SSG och FSJ + vissa andra mindre grupper.

Sammanfattat: Waffen-SS var till stor del bra, men inget elit-förband.

/Ola

Jag tror man hellre skulle definiera de olika förbanden som specialförband respektive elitförband. I Sverige skulle i så fall specialförband vara FJS, SSG mfl och Attackdykare samt Röjdykare. Elitförband skulle vi nog beteckna Luftburna Infanteriet (i framtiden), Kustjägarna och Norrlandsjägare.

Waffen-SS enda kända specialförband skulle då vara Skorzeny-brigaden och 801SS och 802SS Fallschirmjägerabteilung. Wehrmacht skulle kunna säga att Brandenburgbrigaden var specialförband medan flottan hade Kampfschwimmer. Men även specialförband behöver egentligen inte ha en lång specialutbildning. Spetznaz som opererade i Finland 1941-1942 kunde ibland ha bara några veckors utbildning men vara direkt plockade från Komsomol och deras uppgift var av specialkaraktär.

I Storbritannien skulle SAS, SBS och Marine Commandos samt Commandos samt Pathfinders vara specialförband.

I USA då Rangers, Pathfinders och SOE (som för övrigt tillsammans med engelska agenter opererade från svenska baser in i Norge).

US 82nd, 101st, 17th och 18th Airborne skulle vara elitförband och Britternas fallskärmsjägardivisioner likaså. Därtill kan vissa enheter genom sin erfarenhet och storlek få en elitstatus. Dit hör t ex 1st, 2nd och 3rd US Armored Divisions liksom brittiska 7th Armored Division.

På samma sätt kan man säga att de första tyska fallskärmsjägardivisionerna liksom Hermann Göring-divisionen inom Luftwaffe och Gross Deutschland-divisionen och Panzer Lehr-divisionens samt ett antal bergsjägardivisioner och eventuellt någon division med Sturm-status inom Whermacht skulle kunna kallas elit. Lägg även till Wehrmachts tunga pansarbataljoner.

Inom Waffen-SS brukar man nog generellt säga att Waffen-SS pansar- och pansargrenadjärdivisioner och tunga pansarbataljoner, ett par bergsjägarförband, några infanteridivisioner (ofta brigader) och kavalleriförbanden var elit. Det betyder cirka 20 divisioner men några av dem torde inte heller vara så mycket bättre än vanliga enheter ur armén eller också hade de bara otur. Resten av Waffen-SS var vanliga förband eller ren skit i form av värsta slöddret direkt från fängelserna och fånglägren.

[Skalden]

Jag har även läst att orsaken till de höga förlustsiffrorna för de första SS-soldaterna i strid i Polen, skulle ha varit deras otroligt höga motivation och risikoberedskap, dvs att de ofta tog onödigt stora risker och "frivilligt" utsatte sig för fiendens eld.

Detta brukar nämnas rätt ofta och låter mycket rimligt, i synnerhet före ca 1941-42.

Under den senare delen av kriget, sa fick, som bekannt, SS-soldaterna ta hand om de frontavsnitt som var i upplösning, dvs de fick agera som en slags "frontbrandkar". Pa ett sadant frontavsnitt, sa är det inte sa konstigt att förlusterna stiger i höjden.

Mvh Andreas Wien

Det förefaller dock ändå att variera mellan de respektive divisionerna, med relativt starkt varierande siffror mellan olika divisioner, oavsett Heer el Waffen-SS och även om de har opererat under ungefärligen liknande stridsförhållanden och motstånd.

Totenkopf står ut i särklass med sina höga förlustsiffror, beroende antingen på inkompetenta officerare, inkompetent personal, en kombination av detta eller fanatiska lägervaktsnazister som offrade sig för sin Führer. Troligen stämmer delar av alltihop.

Det intressanta är att divisionen i princip under hela sin tid på östfronten (då majoriteten av förlusterna inträffade) var grupperad tillsammans med andra liknande divisioner i olika (SS-)pansarkårer.

/Forsberg

Det är en myt att Waffen-SS skulle ha lidit värre förluster än arméenheter.

mvh/ Daniel

Delvis sant.

[Daniel L]

Delvis sant.

Nej, faktiskt helt sant. Annars kanske du kan lägga fram några bevis som talar för att så var fallet?

mvh/ Daniel

[sben]

Delvis sant.

Nej, faktiskt helt sant. Annars kanske du kan lägga fram några bevis som talar för att så var fallet?

mvh/ Daniel

Producera du dina bevis istället.

[Mathias Forsberg]

Det är en myt att Waffen-SS skulle ha lidit värre förluster än arméenheter.

Inte när det gäller 3. SS-Pz.Div Totenkopf

/Forsberg