Stilleben skrev:Nedanstående är hämtat ur Terje Fredhs bok "Flyg och Flyktingar 1939-1945", som jag omnämnt på annan plats.
Sid. 25: "Den 28 december 1941, kl. 19.30 flög ett okänt plan över Stenungsund. Planet fällde bomber mot terrängen söder om Ucklums kyrka. En bomb slog ner 300 meter från lantbrukare Johan Olsson-Dals bostadshus, som fick stora skador".
Sid. 30: Handlar om att ett och annat engelskt plan troligen tog fel på Sverige och Norge 1945.
"Under januari var två engelska plan på väg från Tyskland, när de över Koster avlossade luftvärnsgranater som tände eld på terrängen".
Luftvärnsgranater?
Men vidare: "Samma månad flög tre engelska plan över Bohuslän, när de vid Kusberget vid Hällevikstrand fällde två bomber, som var kvar från en bombraid mot Tyskland. Inga större skador uppstod".
Och den märkligaste episoden, sid. 29, som omtalar att en aprildag 1945 gick ett vedlastat godståg kl. 06.00 från Strömstad med mål Uddevalla. En timme senare var tåget i Skee.
Plötsligt såg man ett flygplan på låg höjd. I nästa sekund började kulorna att smattra över Skee järnvägsstation. Ett splitter träffade eldaren Sven-Olof Wallin i ansiktet och blodet sprutade ur såret. Skadan var dock inte allvarlig. Plattformen perforerades av fem mm spårljusammunition. Andra skott träffade lokets asktub, fyrboxen, rundpannan och några väggskåp. Samt var godsvagnarna perforerade med engelska kulor. Tåget kunde dock efter några timmar fortsätta, sedan det befunnits att ångpannan trots allt hållit.
Senare blev det klart att det engelska planet beskjutit stationen av misstag, meningen var att det skulle angripa ett tåg som gick på den norska linjen Kornsjö-Halden, som bara låg någon mil från Skee. Efter beskjutningen beslutade SJ att alla järnvägsstationers tak skulle ha en målad svensk flagga, men strax efter kom krigsslutet.
Det finns en möjlighet att tidpunkten enligt ovan, april 1945, missuppfattats.
Klipper ur webbsidan
http://www.shf.home.se/aterblick.html som förefaller ge annan (och sannolikare?) datering för händelsen, kanske omkring 1940-41 :
"Beredskapsminnen. Så inledde Einar Wollding sitt föredrag den 6 februari på Frälsningsarmén en för kvällen tillfällig möteslokal. Hitler kom från Österrike, med talets gåva pratade han till sig makt och 1933 hade han tagit sig titeln Rikskansler. Han utnyttjade Rehnområdet som tilltänkt fabriksområde för vapentillverkning. 1938 intog Hitler Österrike, 1 september 1939 intogs Polen och nu startade 2:a Världskriget. Under detta krig beräknas ca 30 miljoner människor ha stupat. I Sverige infördes ransoneringskort som fanns ända fram till 1949. Einar jobbade vid denna tid som lokförare i Göteborg. 9:e april 1940 intogs Danmark och Norge, nu blev Einar inkallad och fick omgående inställa sig vid I 17 i Uddevalla. I samband med inryckningen i Uddevalla sköts ett tyskt plan ned som passerade lågt flygande över staden. Någon dag senare blev de beordrade till att vakta gränsen mot Norge vid Håvedalen. De transporterades till Skee och sedan fick de marschera till Håve. Ständigt flög det tyska plan över dem och stundtals blev de beskjutna och de fick besvara med den utrustning de hade. De fick bo i tält men Einar och sergeanten bodde hos Ida på Mellegården. Näsinge flygplats hade av bönderna runt om fyllts med redskap, vagnar höräfsor, plogar och harvar ja allt som gick att täcka fältet med. Einar berättade vidare att av 5 års krig låg han totalt 24 månader i fält. Ibland hann han bara hem för att efter några veckors arbete åter bli kallad till Håvedalen. Vid ett tillfälle besköts ett tåg vid Skee av engelskt flyg, de trodde det var ett tyskt vapentåg. Något senare under kriget mitt i vintern 1941-42 blev Einar och hans mannar beordrade att ta sig till Hökedalen . Det var 35 grader kallt och meterdjup snö och de skulle förflytta sig 7 km med packning och vapen. Till sin hjälp hade de en häst och släde. De fick inställa sig hos major Uggla som hänvisade dem till att bevaka gränsen vid Kornsjö. Bevakningen skedde från en bunker som nyligen byggts och i övrigt fick de bo i en ”beslagtagen stuga”. Här blev nu Einar ”Vilde Wollding”, han smugglade nu konstant (som han själv sa) och det var bl.a. kaffesurrogat, te, socker och kryddor. Den mesta delen av smugglingen skedde vid Vassbotten. Det var vid dessa tillfällen som Einar träffade sin fru. De hade en större sten i mitt i älven som sitt Ingenmansland där de träffades. I slutet av kriget kunde de även prata och byta varor med ”tyska” soldater som egentligen var äldre tjeckiska hemvärnsmän. I slutet av kriget flydde Einars norska flickvän till Sverige och tog sig till Ed och sedan till Göteborg och till Einar. Detta var en lite del av ett lättsamt timslångt fördrag om beredskapsminnen, Einar kunde talat länge om denna tid och kanske får vi höra mer av den 84:årige ”unge mannens” beredskapsminnen. Mycket intressant var det!!! Ni som inte kom missade något!!!! Nedtecknat av /Ulf H Hansson "
Skulle vara intressant att få tidpunkten och ytterligare omständigheter klarlagda. Det talas otvetydigt i Terje Fredhs bok om "en aprildag 1945". Det står vidare att det engelska planet "hade order att på hemresan från bombning i Tyskland, angripa tåg som gick på sträckan Kornsjö-Halden, som bara låg någon mil från Skee", vilket inte gör det hela mera begripligt. Så ytterligare uppgifter behövs!