Information: Bomber över Sverige

[Stilleben]

Fortsättning fr. sept. 2004 (se sid. 6):

Och den märkligaste episoden, sid. 29, som omtalar att en aprildag 1945 gick ett vedlastat godståg kl. 06.00 från Strömstad med mål Uddevalla. En timme senare var tåget i Skee.

Plötsligt såg man ett flygplan på låg höjd. I nästa sekund började kulorna att smattra över Skee järnvägsstation. Ett splitter träffade eldaren Sven-Olof Wallin i ansiktet och blodet sprutade ur såret. Skadan var dock inte allvarlig. Plattformen perforerades av fem mm spårljusammunition. Andra skott träffade lokets asktub, fyrboxen, rundpannan och några väggskåp. Samt var godsvagnarna perforerade med engelska kulor. Tåget kunde dock efter några timmar fortsätta, sedan det befunnits att ångpannan trots allt hållit.

Senare blev det klart att det engelska planet beskjutit stationen av misstag, meningen var att det skulle angripa ett tåg som gick på den norska linjen Kornsjö-Halden, som bara låg någon mil från Skee. Efter beskjutningen beslutade SJ att alla järnvägsstationers tak skulle ha en målad svensk flagga, men strax efter kom krigsslutet.
----------------------------------
Det finns en möjlighet att tidpunkten enligt ovan, april 1945, missuppfattats.

Klipper ur webbsidan http://www.shf.home.se/aterblick.html som förefaller ge annan (och sannolikare?) datering för händelsen, kanske omkring 1940-41: (Se detta inlägg!)

Skulle vara intressant att få tidpunkten och ytterligare omständigheter klarlagda. Det talas otvetydigt i Terje Fredhs bok om "en aprildag 1945". Det står vidare att det engelska planet "hade order att på hemresan från bombning i Tyskland, angripa tåg som gick på sträckan Kornsjö-Halden, som bara låg någon mil från Skee", vilket inte gör det hela mera begripligt. Så ytterligare uppgifter behövs!

Boken "Sveriges militära beredskap 1939-1945" fastställer emellertid entydigt händelsen till den 4 april 1945, "då brittiska flygplan sköt med automatkanoner mot ett järnvägståg vid Skee i Bohuslän".

Men visst är hela händelsen egendomlig och värd en ytterligare undersökning.

Tar upp denna tråd igen eftersom den 2005 utgivna boken av Anders Johansson "Den hemliga armén" och som handlar om de norska "polistrupperna" i Sverige 1943-45, ger en del upplysningar som kanske kan förklara mysteriet.

Det var alltså som så att i England utbildade sabotagegrupper fallskärmslandsattes i Norge från mars 1945. En av dem hamnade som bekant av misstag på svenskt område och togs om hand av militären här, men fick efter någon vecka fortsätta in i Norge. Se "Trefaldig fallskärmsjägare död" under viewtopic.php?t=28835 ,
där det bl.a. berättas att "Efter att ha släppts av den svenska polisen kunde de fem fallskärmsjägarna ansluta sig till Colby i Norge och där sabotera flera tyska transporter".

Det finns litet om detta i den ovan angivna boken, bl.a. att man systematiskt försökte hindra de tyska trupptransporterna söderut genom att spränga järnvägarna och därigenom försöka förhindra förstärkningar till slutstriden i Tyskland (sid. 248-250 ).

Ett mycket känt sabotage, dock genomfört av välutbildade norska "polistrupper" med bas i Jämtland (!) var sprängningen av Jörstadsbron vid den strategiska Nordlandsbanan den 13 januari 1945. Där omkom ett 70-tal tyska soldater, några hundra skadades och materielförlusterna var betydande.

Mycket mer om dessa sabotagen står det tyvärr inte i boken, men det finns en omfattande källförteckning och säkerligen mer skrivet om det. Jag drar i varje fall den slutsatsen att det brittiska flygvapnets som det synes besinningslösa anfall mot tåget på Skee järnvägsstation den 4 april 1945 någon mil från norska gränsen, eventuellt kan ha initierats av underrättelser från någon av Colbys grupper, varvid alltså genom felorientering det svenska tåget istället angripits.

[KLHugo]

Hej



Jag bor i ett av husen som fick skador av bomberna i Lund. Våra fönster är väldigt "buckliga" något som ska vara därför att när bomberna small förstördes glasrutorna och man fick laga dem med glas av sämre kvalitet, sedan dess har man inte bytt dessa glas.



Jag vet att vi vårt hus så finns det en låda med foton,papper och annat gammalt från alla år huset funnits (sedan 1920 talet)



Sedan angående de s.k eternitplattorna som något hus fått, så bör det alltså vara huset mittemot gamla brandstationen.


Bör vara Kung Oscars väg 1 där vägen möter Kävlingevägen. Detta hus står ut då det ser rent ut sagt förjv. ut. Min mor har några bekanta som bor i det huset.

[KLHugo]

Okey här kommer lite bilder jag tagit





Mitt hus sida mot nedslagsplatsen


Överblick över nedre delen av vägen (trodde först det var det gula huset som fick väggen bortblåst)


Eternitplattorna syns tydligt på det hus som fick ta mest stryk


Om nu huset på förra bilden fick störst skada bör nedslagsplatsen ligga mittemot alltså här (i bakgrunden nybyggda hus, jag har inget med personen på rollerblades att göra)


Samma plats fast här ser man också gamla brandstationen



längst upp till vänster ser ni de ända kolonilotter jag känner till, möjligt att det var ett större område förut?

Längst ner ser ni de 3 gårdarna, det längst till höger är eternithuset.

[Stilleben]

Att brittiska flygplan fällde magnetminor i Öresund och även på svenskt vatten har nämnts i tråden. Men vid ett tillfälle hamnade magnetminor på svenskt land och t.o.m. en bra bit från kusten!

Det beskrivs i boken "Taggtrådskust", Minnen från beredskapen i Hälsingborg under 2:a världskriget år 1939-1945". Sammanställd av kommittén för beredskapsminnen och utgiven 1971.

Ur "Överflygningarna" sid. 54. Av Stig Otterström
"I samband med de tätt förekommande överflygningarna av våra trakter under kriget inträffade många svår- och oförklarliga händelser som t. ex. då vid ett tillfälle magnetminor fälldes över nordvästra Skåne. Förmodligen var minorna avsedda för Östersjön eller Öresund men trots stjärnklar natt med månsken hade tydligen planen tappat orienteringen och kommit helt ur kurs. Enligt uppgift skulle de engelska planen stött på tyskt jaktflyg över Östersjön och stuckit undan in över Skåne varvid man på återvägen fällde två minor vid Örkelljunga, två vid Drakes­holm på Söderåsen och två vid Fjärrestad samt två vid Djuramåsa norr om Hälsing­borg. Anmälan gjordes till marindistriktet i Malmö som sände en kommendörkapten, en löjtnant och en underofficer till fo-staben. Vår min- och sprängofficer Ragnar Olsson samt undertecknad Stig Otterström följde med till Djuramåsa för att lära hur man desarmerade en mintyp som för oss var okänd.

Underofficeren gick med sin erforderliga utrustning fram till minan som skulle desarmeras, den låg cirka 100 meter från jägare Hofgrens boställe. Övriga tog skydd på behörigt avstånd och underofficeren stod i telefonkontakt med oss. Under det han arbetade redogjorde han för varje moment, vilket stenograferades ned av löjtnanten. Skulle en mutter lossas så meddelades detta först, antecknades och först därefter gavs klartecken att muttern kunde lossas. Därigenom klarlades desarmeringsarbetet för att man i händelse minan skulle detonera likväl skulle veta hur långt man kunde gå dessförinnan och vad som gett impulsen till detonationen. Allt gick väl och vi fick en spännande och lärorik lektion".

Egendomligt att detta tydligen inte nämnts någon annanstans, inte ens i den nästan 700-sidiga officiella boken "Sveriges militära beredskap 1939-45", utgiven av Militärhistoriska förlaget 1982. Den nämner om minfällningarna i Öresund, men inte ovanstående.

De platser där de fallskärmsfällda magnetminorna hittades var således "två minor vid Örkelljunga, två vid Drakesholm på Söderåsen och två vid Fjärrestad samt två vid Djuramåsa vid Domsten". Djuramåsa ligger litet norr om Hälsingborg, c:a 2 km från havet. Fjärrestad (Fjärestad) ligger litet söder om Hälsingborg ungefär vid Gantofta, c:a 7 km från havet. Drakesholm ligger mitt på Söderåsen och Örkelljunga mitt i norra Skåne . Jag vet inte om det har någon betydelse, men jag har roat mig med på att en Skånekarta pricka ut platserna och sammanbinda dem med linjer. Man får då utgående från Djuramåsa och Gantofta med avståndet mellan dem, c:a 1,5 mil, en c:a 5 mil lång rektangel över Fjärestad och starkt avsmalnande mot Örkelljunga i nordostlig riktning.

Att minorna släppts två och två över ett stort område tyder emellertid på en planerad minutläggning, men att man i mörkret navigerat fullständigt fel. Möjligen har man med den stora spridning minorna har, avsett att fälla dem där norra Öresund ansluter mot det breda Kattegatt, alltså ungefär utanför Höganäs. Jag har sett att Lancastern fick radar först från 1943 och då bör minfällningen ligga tidigare än så. Orienteringspunkter fram tills dess, de upplysta städerna i Skåne. Engelsmännen fällde således magnetminor utanför Hälsingborg och i Öresund redan 1940.

[varjag]

Intressant uppgift Stilleben - och jag kände inte till fallet Örkelljunga....Drakesholm, Fjärestad och Djuramåsa hittas inte på den bästa Sverigekarta jag har (KAK's Bilatlas) men jag fattar din teori om geografien. Har du fällningsdatum för de tre sistnämnda fallen?
RAF pysslade ju med minfällning, bl.a. i Kattegatt och Östersjöområdet men jag tvivlar på 'Bomber Harris' släppte en endaste Lancaster ifrån sig till sådana sekundära uppgifter. Däremot användes Hampdens, Beauforts och Mosquitos för minfällning och då de kända svenska fallen - handlar om ett par minor var - gissar jag att det var sådana typer inblandade. (man använde även föråldrade Short Stirling - men dom borde ha medfört minst fyra minor....) Om minfällningen avsåg Öresund så har du alldeles rätt i att navigeringen borde ha varit mycket enkel - med ledning av frånvaron av mörkläggning på den svenska sidan.

Varifrån har du uppgiften att britterna fällde magnetminor redan 1940?.....Dom sådde Elbemynnigen med vanliga kontaktminor i april - deras första 'möte' med en magnetmina - var i november 1939 - eller?

mvh, Varjag

[Stilleben]

Intressant uppgift Stilleben - och jag kände inte till fallet Örkelljunga....Drakesholm, Fjärestad och Djuramåsa hittas inte på den bästa Sverigekarta jag har (KAK's Bilatlas) men jag fattar din teori om geografien. Har du fällningsdatum för de tre sistnämnda fallen?
RAF pysslade ju med minfällning, bl.a. i Kattegatt och Östersjöområdet men jag tvivlar på 'Bomber Harris' släppte en endaste Lancaster ifrån sig till sådana sekundära uppgifter. Däremot användes Hampdens, Beauforts och Mosquitos för minfällning och då de kända svenska fallen - handlar om ett par minor var - gissar jag att det var sådana typer inblandade. (man använde även föråldrade Short Stirling - men dom borde ha medfört minst fyra minor....) Om minfällningen avsåg Öresund så har du alldeles rätt i att navigeringen borde ha varit mycket enkel - med ledning av frånvaron av mörkläggning på den svenska sidan.

Varifrån har du uppgiften att britterna fällde magnetminor redan 1940?.....Dom sådde Elbemynnigen med vanliga kontaktminor i april - deras första 'möte' med en magnetmina - var i november 1939 - eller?mvh, Varjag

Tyvärr har ju det jag refererar ur sidan 54 i boken "Taggtrådskust" den kolossala bristen att händelsen är odaterad, även till året! Men det framgår av berättelsen att minfällningarna skedde under en natt, t.o.m. en stjärnklar sådan. Det finns f.ö. tre andra berättelser i boken och under "Överflygningarna" av Stig Otterström. Han tillhörde efter vad som framgår tydligen Fo-staben i Helsingborg.

Jag är fortfarande förvånad över att denna märkliga/dramatiska händelse, innefattade desarmering av magnetminor på fyra platser i Skåne!!!, inte uppmärksammades av pressen m.m. under kriget, utan förblivit okänd. Det enda jag har sett om det och det är helt nyligen, är alltså i ovannämnda bok från 1971. Så ytterligare om det efterlyses, bl.a. om när det egentligen hände!

På sid.6 här har jag i ett PS skrivit : "Uppgifter i ovan angivna bok (Sveriges militära beredskap 1939-1945 alltså) om en bombning vid Helsingborg den 29 oktober 1940, gäller en fällning av sjöminor/magnetminor i Öresund och tydligen på svenskt vatten utanför staden. Sådan minfällning i Öresund förekom dock flera gånger under kriget "!

Det framgår av en Helsingborgs-historik som jag läst att det alltså rörde sig om minfällning, men jag anser nog efter din kommentar att det åtminstone 1940 bör ha rört sig om "vanliga" sjöminor.Magnetminorna kom alltså till användning senare. Ur http://www.sff.n.se/kronologi/1940_1949.PDF : 1942, 9-10 juli: "Engelska flygplan fäller magnetminor i norra Öresund och färjetrafiken till Helsingör ställs in tills minröjning skett. ---- Medvetna kränkningar av svenskt luftrum i samband med sådan minfällning och nattliga bombanfall mot Tyskland var vanliga vid denna tid men förnekades av britterna".

Tillägg 27.7.-09: Jag har letat efter uppgifter om Stig Otterström. I 1957 års militära rulla finns tre Otterström och den som passar in är Stig Gustav Birger Otterström f. 15.9. 1906 . Det framgår att han tjänstgör vid I 6 i Kristianstad och att han den 1.1. 1954 utnämndes till kapten. Tyvärr har jag inte haft tillgång till fler rullor. Kanske någon har ytterligare upplysningar?

[varjag]

Vackert Stilleben - vi har två datum nu, 29:e oktober 1940 och 9-10:e juli 1942.

På sid.6 här har jag i ett PS skrivit : "Uppgifter i ovan angivna bok (Sveriges militära beredskap 1939-1945 alltså) om en bombning vid Helsingborg den 29 oktober 1940, gäller en fällning av sjöminor/magnetminor i Öresund och tydligen på svenskt vatten utanför staden. Sådan minfällning i Öresund förekom dock flera gånger under kriget "!

eftersom avståndet Hbg-Helsingör bara är c:a 4000 meter så fanns det bara svensk/danskt vatten emellan dom....och britterna var tvungna att kränka svenskt luftrum för att träffa seglingsrännan - ngt som svenskarna måste varit helt införstådda med.
Här lite om brittiska flygplansfällda mintyper;

Aircraft-launched Mines
A Mark I
Originally designed to fit the same dropping gear as the 18 inch (45 cm) Mark XI torpedo. First used magnetic only triggering but later versions incorporated acoustic, acoustic-magnetic and magnetic-pressure triggering, although the last one was not used in service. Weight was about 1,500 lbs. (680 kg) with a 750 lbs. (340 kg) charge.
A Mark II
Similar to A Mark I but with less use of scarce material.
A Mark III
Similar to Mark I but with less use of scarce material. Some were fitted for impact firing. Mark III*** was for dropping from Mosquitos at 260 knots from 300 feet (90 m) into inland waterways. Designed to be dropped from 4,000 lbs. (1,814 kg) bomb gear.
A Mark IV
Similar to A Mark III but built by Pressed Steel Co.
A Mark V
A parachute mine with magnetic firing dropped from 1,000 lbs. (454 kg) bomb racks. Production started in August 1940. Weight 1,080 lbs. (490 kg) with a 700 lbs. (318 kg) minol charge.
A Mark VI
Production started in 1944 for this parachute mine intended to replace A Marks I-IV. Used an acoustic-magnetic trigger and was the dimensions of a 2,000 lbs. (907 kg) blast bomb. Charge was 1,000 lbs. (454 kg) amatol or 1,100 lbs. (499 kg) minol. Without parachute could also be laid by MTBs or from low altitude. In 1949, some 5,707 were in storage.
A Mark VII
An improved version of the A Mark VI introduced in 1944. Had only magnetic triggering as originally deployed, but acoustic sensors were added sometime later, possibly post-war. Weight of 1,100 lbs. (499 kg) with a 555 or 610 lbs. (252 or 277 kg) charge. Minimum case depth was 40 feet (12 m). Dimensions were 18.5 in x 7.5 feet (47 cm x 2.3 m) or 6.9 feet (2.1 m) without parachute. In 1949, 4,502 were in storage. Redesignated as "Mark 7" in the 1950s.
A Mark VIII
A small magnetic mine for rivers and designed to fit 500 lbs. (227 kg) GP bomb gear. An acoustic version, A Mark VIII* was apparently not used during the war. Weight of 500 lbs. (227 kg) with a 180 lbs. (82 kg) amatol or 200 lbs. (91 kg) minol charge.
A Mark IX
Similar to A Mark VI but designed to fit newer aircraft. Could use a pressure trigger as well as magnetic. Post-war modifications added acoustic sensors. Weight 1,775-1,845 lbs. (805-837 kg) with a 1,045 (474 kg) minol charge. Minimum case depth was 40 feet (12 m). Dimensions were 18.5 in x 9.33 feet (47 cm x 2.8 m) or 8.5 feet (2.6 m) without parachute. In 1949, 1,427 were in storage and 400 were on order.
A Mark X
A moored mine designed to fit 1,000 lbs. (454 kg) GP bomb gear. Had a very small charge of 100 lbs. (45 kg). Used inertia switches for firing and could be laid in 10-40 fathoms (18-73 m). There was little use for this mine and it was not in service.
A Mark XI
Intended for underwater attack on capital ships, particularly in anchorages where torpedoes and conventional bombs could not be employed. Some 400 were built from A Mark III but the order was cancelled in 1945.

Som synes använde man magnetminor 1942 men knappast i oktober 1940 då det fanns viktigare vatten att så dom i...
Har du ngn uppgift om att man hittat fallskärmar med minorna? En del typer behövde en bromsskärm vid fällningen för att inte skadas vid nedslaget....
(fetstilen ovan är min - dom hade tydligen en magnetmina som tillverkades från augusti 1940 )

mvh, Varjag

[Stilleben]

Vackert Stilleben - vi har två datum nu, 29:e oktober 1940 och 9-10:e juli 1942.
eftersom avståndet Hbg-Helsingör bara är c:a 4000 meter så fanns det bara svensk/danskt vatten emellan dom....och britterna var tvungna att kränka svenskt luftrum för att träffa seglingsrännan - ngt som svenskarna måste varit helt införstådda med.
Här lite om brittiska flygplansfällda mintyper;
---------
Som synes använde man magnetminor 1942 men knappast i oktober 1940 då det fanns viktigare vatten att så dom i...
Har du ngn uppgift om att man hittat fallskärmar med minorna? En del typer behövde en bromsskärm vid fällningen för att inte skadas vid nedslaget....
(fetstilen ovan är min - dom hade tydligen en magnetmina som tillverkades från augusti 1940 )mvh, Varjag

En fråga som omgående inställer sig: Kan man överhuvudtaget från flygplan fälla magnetminor utan fallskärm?!? Och om så vore fallet, hade det funnits något kvar att desarmera av den minfällning över skånskt fastland som vi här talar om?

Det är kanske att förmoda att ortsbefolkningen tog hand om en del av fallskärmarna, de bestod ju av eftertraktat siden. Nog borde det väl ha skvallrats om bl.a detta! Mycket märkligt som sagt att inget sipprat ut.

Jag har inte uppgifter om alla minfällningarna i Öresund, men de var åtskilliga, med ofta förekommande minsvepningar som följd. Här är i varje fall ytterligare en minfällning , tagen ur boken "Brittiska Nödlandare 1940-1945" av Ralph Wegmann, utgiven 2008. Den rör nedskjutningen av en Lancaster Mk1 den 4.7. 1942 som störtade vid Lerberget, något söder om Höganäs.

Sid. 37: "Under april 1942 fick 61 Sqn sina Lancasterplan, som nu skulle utgöra stommen i det brittiska flyg­vapnets Bomber Command. Flygplantypen kom att utnyttjas för en mängd olika uppdrag-----------. På eftermiddagen den 3 juli förbereddes tre be­sättningar från 61 Sqn att fälla minor vid färjelinjen mellan Helsingborg och Helsingör i Öresund. Enligt Bomber Commands språkbruk benämndes uppdraget 'gardening' (plantering) och Öresund som målområde kallades 'Nasturtiums' (krasse). Sammanlagt deltog sex flygplan i detta uppdrag varav två förlorades, båda från 61 Sqn.. -- ----Flygningen över Danmark förlöpte utan missöden, men detta ändrades så snart man nådde trakten av Helsingör. Tyska luftvärnet öppnade eld ---och det var en av huvudtankarna som träffades när planet fällde minor på en linje från Kronborgs slott".

Piloten G.E. Williams var den ende som överlevde störtningen. Han återsändes efter en tids sjukhusvård till England. Det framgår av skildringen i övrigt att Lancasterplanet var utrustad med en rätt avancerad GEE-utrustning för positionsbestämning. Det står dock inget om att man fällde just magnetminor, men enligt boken "Kanonerna på Djuramåsa", (som jag omnämnt i några inlägg på Skalman) där händelsen också beskrivs, var det sådana.

Observera att enligt ovan fälldes magnetminor i Öresund även den 9-10 juli 1942! Britterna ägnade således ett stort intresse åt att försöka spärra Öresund med minor och även färjetrafiken Helsingör-Helsingborg! Den ville man tydligen p.g.a. av den där mycket omfattande tyska transiteringstrafiken genom Sverige gärna avbryta!

Detta är nog ämnet för en särskild tråd, men det framgår av boken "Fönster mot den fria världen om "Den danska motståndsrörelsen - och dess verksamhet i Sverige under ockupationstiden 1940-1945" av Ulf Torell. Se http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185597155.

Några sidor av den finns återgivna under http://www.warne.se/docs/Fonster_till_56-61.pdf. Det är verkligen häpnadsväckande och nytt även för mig att läsa om de brittiska planerna att, trots motståndsrörelsens absoluta avrådande av det, spränga färjorna och färjeläget i Helsingör!!! Ja, de fallskärmslandsatte den 1 augusti 1942 t.o.m. en sabotagegrupp för detta....

Tillagt 27.7.-09 att även färjeläget skulle sprängas.

[varjag]

jag tvivlar på 'Bomber Harris' släppte en endaste Lancaster ifrån sig till sådana sekundära uppgifter. Däremot användes Hampdens, Beauforts och Mosquitos

"Under april 1942 fick 61 Sqn sina Lancasterplan

den 3 juli förbereddes tre be­sättningar från 61 Sqn att fälla minor vid färjelinjen mellan Helsingborg och Helsingör i Öresund.

Marsch till Skamvrån Varjag!!!

[Simon_HBG]

Den rör nedskjutningen av en Lancaster Mk1 den 4.7. 1942 som störtade vid Lerberget, något söder om Höganäs.

Av en händelse undersökte jag just den nedskjutningen för ett par år sedan och hittade nu precis en rätt tjock hög med papper som rör den, bland annat ett 10-tal tidningsartiklar. Det skrevs tydligen rätt mycket i Helsingborgs Dagblad om just minfällningen i sundet dessa dagar..

[Stilleben]

Tack Simon!

Det bör nämnas att den ovan nämnda boken "Fönster mot den fria världen: Om Den danska motståndsrörelsen - och dess verksamhet i Sverige under ockupationstiden 1940-1945" av Ulf Torell är utgiven 2008 och alltså omfattar alla krigsåren. Den av honom i SUAV-projektet 1973 utgivna boken "Hjälp åt Danmark" omfattar enligt bokomslaget "Militära och politiska förbindelser 1943-1945". Förhållandena före 1943, då ju svensk hjälp inte var aktuell, berörs inte alls. Det är därför det jag ovan refererat ur den 2008 utgivna boken om britternas nästan abnorma intresse för färjetrafiken Helsingör-Helsingborg, även för mig framstår som rätt sensationellt.

[Stilleben]

-------Tyvärr har ju det jag refererar ur sidan 54 i boken "Taggtrådskust" den kolossala bristen att händelsen är odaterad, även till året! Men det framgår av berättelsen att minfällningarna skedde under en natt, t.o.m. en stjärnklar sådan. Det finns f.ö. tre andra berättelser i boken och under "Överflygningarna" av Stig Otterström. Han tillhörde efter vad som framgår tydligen Fo-staben i Helsingborg.

Jag är fortfarande förvånad över att denna märkliga/dramatiska händelse, innefattade desarmering av magnetminor på fyra platser i Skåne!!!, inte uppmärksammades av pressen m.m. under kriget, utan förblivit okänd. Det enda jag har sett om det och det är helt nyligen, är alltså i ovannämnda bok från 1971. Så ytterligare om det efterlyses, bl.a. om när det egentligen hände!-------

Tillägg 27.7.-09: Jag har letat efter uppgifter om Stig Otterström. I 1957 års militära rulla finns tre Otterström och den som passar in är Stig Gustav Birger Otterström f. 15.9. 1906 . Det framgår att han tjänstgör vid I 6 i Kristianstad och att han den 1.1. 1954 utnämndes till kapten. Tyvärr har jag inte haft tillgång till fler rullor. Kanske någon har ytterligare upplysningar?

Hallå ! Det är snart tre veckor sedan jag skrev ovanstående och jag vill alltså få, som jag ovan skrivit, "Denna märkliga/dramatiska händelse" ytterligare belyst! Är det verkligen ingen här som känner till den eller som har någon kommentar att göra?

[predator]

Funderar lite på detta med fallskärm till minor. Det finns ju en viss chans att man traslar in sig . Och sen måste man ju ha en för att inte skada den. Om man jämför med en torped så rör sig den vid nerslag och chansen att fansna är då mindre.

[Stilleben]

-------Tyvärr har ju det jag refererar ur sidan 54 i boken "Taggtrådskust" den kolossala bristen att händelsen är odaterad, även till året! Men det framgår av berättelsen att minfällningarna skedde under en natt, t.o.m. en stjärnklar sådan. Det finns f.ö. tre andra berättelser i boken och under "Överflygningarna" av Stig Otterström. Han tillhörde efter vad som framgår tydligen Fo-staben i Helsingborg.

Jag är fortfarande förvånad över att denna märkliga/dramatiska händelse, innefattade desarmering av magnetminor på fyra platser i Skåne!!!, inte uppmärksammades av pressen m.m. under kriget, utan förblivit okänd. Det enda jag har sett om det och det är helt nyligen, är alltså i ovannämnda bok från 1971. Så ytterligare om det efterlyses, bl.a. om när det egentligen hände!-------
Tillägg 27.7.-09: Jag har letat efter uppgifter om Stig Otterström. I 1957 års militära rulla finns tre Otterström och den som passar in är Stig Gustav Birger Otterström f. 15.9. 1906 . Det framgår att han tjänstgör vid I 6 i Kristianstad och att han den 1.1. 1954 utnämndes till kapten. Tyvärr har jag inte haft tillgång till fler rullor. Kanske någon har ytterligare upplysningar?

Hallå ! Det är snart tre veckor sedan jag skrev ovanstående och jag vill alltså få, som jag ovan skrivit, "Denna märkliga/dramatiska händelse" ytterligare belyst! Är det verkligen ingen här som känner till den eller som har någon kommentar att göra?

Jag får nu nämna att jag kunnat kolla två av de andra händelserna som finns i den angivna boken och som också är unika. De finns under rubriken "Herrelöst flygplan". De är emellertid också odaterade, så de nedan tillagda dateringarna är efter de många år senare utgivna böckerna om nödlandningar i Sverige av Wegmann och Widfeldt. Två andra berättelser, "Vem signalerade?" och "Trafiken i Öresund", är också intressanta, men utan intresse för den här diskussionen.

Jag tar bara med inledningen till de två berättelserna:
"En rapport om att ett plan utan besättning landat på en åker i Skåne gav upphov till spekulationer. Senare blev det känt att en flygplansbesättning lämnat sitt plan i fallskärm på grund av bensinbrist strax norr om Eslöv....."
Det rör sig om en landning den 20.6.1944 av en amerikansk B 24 vid Hjortshög utanför Hälsingborg, där det förarlösa planet ändå landade relativt oskatt.
-----------
"Efter en inspektion på Väderön (Hallands Väderö) observerades ett större flygplan landa norr om Ängelholm. När vi kom på platsen fann vi ett oskadat fyrmotorigt plan ute på ett fält....."
Det rör sig om en nödlandning av en amerikansk B 17 den 11.4.1944 på en åker i Ängeltofta nära Ängelholm.

Otterström ger ytterligare intressanta detaljer utöver det som nämns i ovannämnda böcker. Så det är ingen tvekan om att han är tillförlitlig även beträffande de mycket förbryllande händelser som beskrivits ovan med fällning av magnetminor över skånskt fastland.

[Jackson Slate]

Jag har för mig att under kriget sköt svenskt luftförsvar ner två brittiska plan som flög över Sverige?

Har detta skett eller är det en myt?

Har också hört att RAF flera gånger kränkte svenskt luftrum genom att otillåtet flyga igenom det.