Nazistiska generaler...

[Jens1966]

Hej,

Jag har nyss läst "Hitlers generaler", men tycker inte det framgår tydligt vilka av dem som var nazister och vilka som "bara" var yrkesmilitärer.

Kan någon kunnig person hjälpa till?

J

[Königstiger]

Sepp Dietrich var iaf med i NSDAP...

[Battler]

Eduard Dietl var också med.

MVH

[GL]

Det finns ju ett kapitel som heter "De Nazistiska Generalerna" (eller nåt sådant) om jag inte missminner mig, och där borde ju de främsta nazisterna hamna. Generellt sett är nog lättast att slå upp generalerna person för person och se vad de gjorde, dock. Någon lista som säger huruvida de var nazister eller inte är nog svår att hitta...
Dock kan man med säkerhet anta att alla SS- och Waffen-SS-generaler var nazister, eller åtminstone var med i partiet.

[Jens1966]

Hej,

Det finns ett kapitel som heter "de antinazistiska generalerna" och jag antar att de flesta med ambitioner på att göra karriär var med i NSDAP oavsett om de delade nazisternas värderingar eller inte. Jag tyckte det var en fascinerande läsning, dock var jag något förvånad då det inte framgick tydligt vilka som var hängivna nazister.

Baserat på vad jag läst gissar jag Keitel, Jodl, Model, Reichenau, Dietrich, Guderian. Någon som vill rätta mig eller lägga till någon?

J

J

[tyskaorden]

Ferdinand Schröner en av de sist utnämnda generalfältmarskalkarna var en även han medlem. Var förövrig sedan 1944 chef för arméns nationalsocialistiska ledarskapsstab.

Generalfältmarskalk Walter von Reichenau torde också varit partimedlem.

[GL]

Hej,

Det finns ett kapitel som heter "de antinazistiska generalerna" och jag antar att de flesta med ambitioner på att göra karriär var med i NSDAP oavsett om de delade nazisternas värderingar eller inte. Jag tyckte det var en fascinerande läsning, dock var jag något förvånad då det inte framgick tydligt vilka som var hängivna nazister.

Baserat på vad jag läst gissar jag Keitel, Jodl, Model, Reichenau, Dietrich, Guderian. Någon som vill rätta mig eller lägga till någon?

J

J

Tycker väl inte att Guderian riktigt passar in med de andra herrarna, men annars är det nog ganska korrekt. Som sagt tidigare kan Dietl definitivt läggas till, ett annat namn som kommer på tanke är Ferdinand Schörner.

[Cyber Joker]

Det var kanske bra för karriären att vara med i NSDAP även om man inte var nazist i hjärtat.

[GL]

Det var kanske bra för karriären att vara med i NSDAP även om man inte var nazist i hjärtat.

Absolut, och det fanns ju de som var mer eller mindre öppet antinazistiska, främst då de generaler som kom ifrån gamla preussiska militärsläkter. Dock kom ju majoriteten av alla SS- Waffen-SS-generaler från kretsen närmast Hitler och kan nog antas vara relativt lojala.

Jens1966: Glömde bort att det kapitlet handlade om de antinazistiska generalerna...

[Perra]

Baserat på vad jag läst gissar jag Keitel, Jodl, Model, Reichenau, Dietrich, Guderian. Någon som vill rätta mig eller lägga till någon?

Keitel och Jodl var förvisso hejdlösa ja-sägare och krigsförbrytare då de gav order som stred mot genevékonvention och särskilt keitels order om att alla desertörers familjer skulle mördas i slutet av kriget strider mot all mänsklig moral. Men nazister var de inte, bara ytterst underdåniga...vilket dessa herrar alltid blivit inskolade att bli mot auktoriteter, på samma sätt som de krävde de av de som stod under dem. Jodl hade mer ryggrad än Keitel "den nickande åsnan" och protesterade oftare, men även keitel sa ifrån vid ett tillfälle då Hitler sparkat en av generalerna i fälttåget mot ryssland. Hitler gav Keitel en sådan utskällning att Ketiel tänkte skjuta sig, han satt och skrev ett avskedsbrev med revolvern liggande på skrivbordet när Jodl kom in och hejdade honom.

Om model var nazist är också tveksamt, kanske, han var åtminstone lojal mot regimen. Dietrich var det säker, Reichenau var det förmodligen men det är väl inte helt säkert heller. Guderian var det helt säkert defenitvt inte, motsatsen kan sägas om Schönerer som verkligen var nazist.

[Stellan Bojerud]

Joseph "Sepp" Dietrich var förvisso partiveteran och fd chef Hitlers personliga livvakt. Den nära insyn Dietrich hade i den "store ledarens" sätt att "leda" gjorde emellertid Dietrich till Hitler-kritiker, men var noga med att inte exponera sig alltför klart. Inför attentatet 1944 förklarade Dietrich lojalitet med Rommel, dock på ett sätt som inte kunde användas mot honom.

Rommel frågade nämligen Dietrich om denne tog order direkt från Hitler eller tjänstevägen. Dietrich svarade: "Jag tar order av Er herr generalfältmarskalk. Det är Ni som tar order av der Führer":

Efter avtjänade (politiska) fängelsestraff blev Dietrich nattvakt vid en bilfabrik (minns jag rätt var det Hansa-Borgward) därt han snabbt avancerade till försäljningschef.

Dietrich trotsade vid flera tillfällen Hitlers order. Ja, det är en paradox. Joseph "Sepp" Dietrich "den antinazistiska nazisten".

Dietrich var för övrigt en av de fåtaliga tyska pansarveteranerna från VK 1, Minns jag rätt var hans grundutbildning restaurangskola. Under mellankrigstiden var han polisfältväbel och bensinstationsägare innan han blev heltidsengagerad i SS.

Rörande Heinz Guderian, som nämnts tidigare, var han Hitler-kritiker och en tid "kallställd" innan Hitler i sin nöd måste återkalla honom och ge honom det (omöjliga) uppdraget att vara generalstabschef.

[Probstner]

Dietrich trotsade vid flera tillfällen Hitlers order. Ja, det är en paradox. Joseph "Sepp" Dietrich "den antinazistiska nazisten".

Fast man kunde väl vara nazist och ändå kritisk mot Hitler. Det är väl till och med tänkbart att det fanns de som i sin Hitler-kritik ansåg sig vara "sannare" nazister (som Jesus kontra judendomen eller Luther kontra katolicismen ungefär).

/ Probstner

[Jens1966]

Hej,

Kul med sådan respons på frågan!

Visserligen förmodligen svårt att förstå hur alla dessa militärer tänkte på den tiden, men jag undrar ändå inte om de flesta kritiskt tänkande insåg att kriget var förlorat när de allierade fick fäste i Normandie samt när ryssarna knäckte armegrupp Mitte på östfronten. Att man då, som tydligen Guderian gjorde enl "Hitler - Stalins hemlige dossier", så tydligt ställer sig på Hitlers sida efter attentatet 20 Juli (då tydligen makten över armen kort vägde mellan kuppmakare och Hitler) och sedan utses som generalstabschef...men man kanske inte kunde säga "nej" till Hitler...tyckte det verkade lite nazistiskt av Guderian helt enkelt.

Tacksam för er feedback i frågan!

J

[Gutekrigaren]

Här finns en längre text om Guderian, där bl a hans eventuella nazism diskuteras.

Mvh Petter

[GL]

Hej,

Kul med sådan respons på frågan!

Visserligen förmodligen svårt att förstå hur alla dessa militärer tänkte på den tiden, men jag undrar ändå inte om de flesta kritiskt tänkande insåg att kriget var förlorat när de allierade fick fäste i Normandie samt när ryssarna knäckte armegrupp Mitte på östfronten. Att man då, som tydligen Guderian gjorde enl "Hitler - Stalins hemlige dossier", så tydligt ställer sig på Hitlers sida efter attentatet 20 Juli (då tydligen makten över armen kort vägde mellan kuppmakare och Hitler) och sedan utses som generalstabschef...men man kanske inte kunde säga "nej" till Hitler...tyckte det verkade lite nazistiskt av Guderian helt enkelt.

Tacksam för er feedback i frågan!

J

Guderian var preussare och kom från en militärfamilj, så för honom kan man förutsätta att lojaliteten satt främst av allt. Många generaler ville se Hitler död, men lojaliteten till honom gjorde det "omöjligt" för dem att agera på sina känslor. Att Guderian ställde sig på Hitlers sida efter 20 juli kan vara en förlängning av denna lojalitet tillsammans med en naturlig önskan att hålla sig vid liv, Hitler gick ju ganska hårt fram med de som antogs vara med i sammansvärjningen. Det var väl bara Speidel av de höga involverade officerarna som överlevde?
Angående posten som generalstabschef så kan man undra om någon egentligen VILLE ha den posten med tanke på hur läget såg ut, dock kanske man inte säger "nej" när fosterlandet kallar i en sådan situation...
Tror till sist att man måste separera lojaliteten och pliktkänslan som militär gentemot hemlandet och ledaren (som man svurit personlig trohetsed till), den nationalism som i princip alla tyska militärer var genomsyrade av och den avsky för allt som luktade politik de flesta av dem kände.