Judar I Wehrmacht
-
Engelbrecht
- Ny medlem
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 10 november 2005, 17:25
- Ort: GBG
Judar I Wehrmacht
En kille i min klass påstår att det stred över 13.000 judar på östfronten, och att D.r Gobbels tog upp dessa soldater i ett radio tal och hyllade dem. Finns det någon sanning i detta påstående.
Det fanns absolut judar och "halvjudar" i Wehrmacht, se t.ex. "Hitler's Jewish Soldiers: The Untold Story of Nazi Racial Laws and Men of Jewish Descent" av Bryan Mark Rigg, en del bilder och information från den boken finns på http://www.kansaspress.ku.edu/righit.html
Goebbels hyllade dem däremot inte.
/Marcus
Goebbels hyllade dem däremot inte.
/Marcus
För det första. Gemene man är nog inte medveten om att folk med judisk ursprung (t.ex. "halvjudar") åkte inte automatiskt till gaskamrarna. Likaså vanligen blandäkenskap, om "tyska" maken kämpade på för att förbli gift. Deras liv var inge kul - understatement, men de åkte alltså inte automatiskt iväg, även om de kunde ha väldans social och annat tryck på sig.
För det andra man tänker nog instinktivt att de människor av judisk påbrå som fick vara fria inte deltog i Hitlers krig. Ett slags underförstått opposition. Av rent principiella skäl om inte annat.
Min hypotes, som jag tror stenhårt på, är att i själva verket var det tvärtom.
Dels finns det ju en inbyggd drift att visa att man är en god och lojal medborgare. Men framför allt:
För de killar med judisk påbrå som var tjänstgöringsdugliga var detta chansen att köpa en smula trygghet åt sig, men framför allt åt sin mera judiska förälder.
Säg en kvartsjude. Föräldern halvjuden hänger på ett skört snöre, säker egentligen bara så länge som den heltyska maken vill förbli gift. Inte minst det sociala trycket via den lokala nazistkommittén är hårt. Men om sonen är med i Wehrmacht - inte kan man väl vara hård mot modern till en Wehrmachtsoldat som kämpar för Hitler och Tyskland på Östfronten mot bolsjevikerna?!
För det andra man tänker nog instinktivt att de människor av judisk påbrå som fick vara fria inte deltog i Hitlers krig. Ett slags underförstått opposition. Av rent principiella skäl om inte annat.
Min hypotes, som jag tror stenhårt på, är att i själva verket var det tvärtom.
Dels finns det ju en inbyggd drift att visa att man är en god och lojal medborgare. Men framför allt:
För de killar med judisk påbrå som var tjänstgöringsdugliga var detta chansen att köpa en smula trygghet åt sig, men framför allt åt sin mera judiska förälder.
Säg en kvartsjude. Föräldern halvjuden hänger på ett skört snöre, säker egentligen bara så länge som den heltyska maken vill förbli gift. Inte minst det sociala trycket via den lokala nazistkommittén är hårt. Men om sonen är med i Wehrmacht - inte kan man väl vara hård mot modern till en Wehrmachtsoldat som kämpar för Hitler och Tyskland på Östfronten mot bolsjevikerna?!
Det kan ju tilläggas (och det bör ju vara allmänt känt!) att strax efter Hitlers makttillträde i januari 1933 utfärdades de första "judelagarna" som innebar att alla judiska (och halvjudiska) tyska stats- och kommunaltjänstemän avskedades, inklusive de som tillhörde krigsmakten. Däribland många duktiga judiska officerare med erfarenheter från 1:a världskriget.Stefan skrev:För det första. Gemene man är nog inte medveten om att folk med judisk ursprung (t.ex. "halvjudar") åkte inte automatiskt till gaskamrarna. Likaså vanligen blandäkenskap, om "tyska" maken kämpade på för att förbli gift. Deras liv var inge kul - understatement, men de åkte alltså inte automatiskt iväg, även om de kunde ha väldans social och annat tryck på sig.
För det andra man tänker nog instinktivt att de människor av judisk påbrå som fick vara fria inte deltog i Hitlers krig. Ett slags underförstått opposition. Av rent principiella skäl om inte annat.
Min hypotes, som jag tror stenhårt på, är att i själva verket var det tvärtom.
Dels finns det ju en inbyggd drift att visa att man är en god och lojal medborgare. Men framför allt:
För de killar med judisk påbrå som var tjänstgöringsdugliga var detta chansen att köpa en smula trygghet åt sig, men framför allt åt sin mera judiska förälder.
Säg en kvartsjude. Föräldern halvjuden hänger på ett skört snöre, säker egentligen bara så länge som den heltyska maken vill förbli gift. Inte minst det sociala trycket via den lokala nazistkommittén är hårt. Men om sonen är med i Wehrmacht - inte kan man väl vara hård mot modern till en Wehrmachtsoldat som kämpar för Hitler och Tyskland på Östfronten mot bolsjevikerna?!
Det underströks ofta i tal och reglementen och ännu mera efter krigsutbrottet att krigsmakten måste vara "judenfrei". Kvartsjudar skulle inte heller tillhöra krigsmakten, men tillämpningen blev inte enhetlig. Det förekom alltså att s.k. mischlingar (i tyska "Mischlinge", alltså personer av blandad judisk-arisk härkomst enligt den nazistiska vokabulären) tjänstgjorde i krigsmakten, ibland omedvetna om sin härkomst eller också för att de dolde den. Och i de fall vederbörande högre befäl fick reda på det brydde han sig kanske inte om det. Han var kanske mera intresserad av att behålla soldaten än att tillämpa rasteorier på slagfältet.
I den rätt nyligen utgivna boken "Rosenstrasse" som också enligt titeln handlar om"Civilt motstånd och blandäktenskap i NaziTyskland" ges intressanta fakta om ovanstående, bl.a. beträffande en halvjudisk soldat som med tapperhet deltagit i Polen-fälttåget, men efter ytterligare skärpta bestämmelser och trots protester av överordnade ej längre fick tillhöra krigsmakten. Han hänvisades istället som mischling till civilt tvångsarbete.
Finns en (tyvärr rätt "blarrig") tråd som berör detta tidigare under "Manstein - judiska släktingar",
viewtopic.php?t=14318&postdays=0&postorder=asc&start=0
En mängd felaktigheter framförs i den tråden, inte minst av digsjälv. Det jag då främst tänker på är att du hävdar att inga judar eller halvjudar fick tjänstgöra i tyska krigsmakten om deras bakgrund var känd.Stilleben skrev:Finns en (tyvärr rätt "blarrig") tråd som berör detta tidigare under "Manstein - judiska släktingar",
viewtopic.php?t=14318&postdays=0&postorder=asc&start=0
mvh/ Daniel
Ja, det var väl så? Känner du till om det gjordes några "officiella" undantag och i så fall varför??D. Löwenhamn skrev:En mängd felaktigheter framförs i den tråden, inte minst av digsjälv. Det jag då främst tänker på är att du hävdar att inga judar eller halvjudar fick tjänstgöra i tyska krigsmakten om deras bakgrund var känd.Stilleben skrev:Finns en (tyvärr rätt "blarrig") tråd som berör detta tidigare under "Manstein - judiska släktingar",
viewtopic.php?t=14318&postdays=0&postorder=asc&start=0
mvh/ Daniel
Här är ett exempel på hur det såg ut 1939. Taget ur en uppsats jag arbetar med.Stilleben skrev:Ja, det var väl så? Känner du till om det gjordes några "officiella" undantag och i så fall varför??
Jag skrev:I och med en order utfärdad i september 1939 fastslogs att officerare som själva, eller vars anhöriga, var av femtio procent ”judisk blandning” och hade frontkämpsskydd tilläts stanna kvar i krigsmakten och räknades därefter som ”tyskblodiga”. Vid denna tidpunkt hade det sedan en tid tillbaka fastslagits att de officerare som själva, eller vars fruar, var av tjugofem procents ”judisk blandning” och hade frontkämpsskydd obehindrat kunde vara kvar inom den tyska krigsmakten. Vid den här tidpunkten hade inget beslut fattats rörande andra officerare som själva, eller vars anhöriga, var av femtio procents ”judisk blandning”. De berörda som ej lämnat in ansökan om undantag, eller de vars ansökningar hade avslagits, var fram till slutet av 1939 tvungna att gå ur aktiv tjänst.
mvh/ Daniel
Bl.a. historikern Saul Friedländer har ju sin sin bok "Förföljelsens år 1933–1939" ingående skildrat konsekvenserna av Hitlers judelagar, där nitiska nazister avskedade praktiskt taget alla statliga och kommunala befattningshavare med "judeblod" och där gränsen gick vid ungefär kvarts-jude. I vissa befattningar krävdes t.o.m. hel-arisk stamtavla från 1700-talet!D. Löwenhamn skrev:Här är ett exempel på hur det såg ut 1939. Taget ur en uppsats jag arbetar med.Stilleben skrev:Ja, det var väl så? Känner du till om det gjordes några "officiella" undantag och i så fall varför??
Jag skrev:I och med en order utfärdad i september 1939 fastslogs att officerare som själva, eller vars anhöriga, var av femtio procent ”judisk blandning” och hade frontkämpsskydd tilläts stanna kvar i krigsmakten och räknades därefter som ”tyskblodiga”. Vid denna tidpunkt hade det sedan en tid tillbaka fastslagits att de officerare som själva, eller vars fruar, var av tjugofem procents ”judisk blandning” och hade frontkämpsskydd obehindrat kunde vara kvar inom den tyska krigsmakten. Vid den här tidpunkten hade inget beslut fattats rörande andra officerare som själva, eller vars anhöriga, var av femtio procents ”judisk blandning”. De berörda som ej lämnat in ansökan om undantag, eller de vars ansökningar hade avslagits, var fram till slutet av 1939 tvungna att gå ur aktiv tjänst.
mvh/ Daniel
Det du skriver skulle alltså innebära att inte ALLA militärer med judiskt påbrå ner till 25 % avskedades efter Hitlers maktillträde, som jag läst om.
Eller uppdagades det möjligen i anslutning till kriget att det dolde sig många "mischlingar", d.v.s. personer med halvjudisk eller kvartsjudisk härstamning i krigsmakten och där man måste få ordning på förhållandet?
Ovan har jag dock beskrivit en halvjudisk soldats öde 1940; han fick trots att han livligt önskade det själv och även hade goda vitsord inte stanna kvar i det militära.
Historikern David Irving skriver på sin webbsida http://www.fpp.co.uk/Auschwitz/docs/con ... Juden.html följande:
"Die Liste von aktiven Offizieren, die selbst oder deren Ehefrauen jüdische Mischlinge sind und vom Führer für deutschblütig erklärt wurden, findet sich im Bundesarchiv in Aachen-Kornelimünster, Zentrale Nachweisstelle. Sie wurde vom Heerespersonalamt im Januar 1944 aufgestellt und enthält die Namen von 48 Wehrmachtsoffizieren jüdischer Abstammung, wobei mit peinlicher Sorgfalt vermerkt wird, ob der jüdische Blutsanteil 50 oder nur 25 Prozent beträgt. Von Hitler persönlich waren sie zu Ariern erklärt worden".
Han talar alltså om att det i januari 1944 fanns det 48 aktiva Wehrmachtofficerare som själva eller där hustrun (!!!) hade halv eller 1/4 judisk härstamning, men som efter noggrann prövning av Hitler förklarats som tyskblodiga, ja t.o.m. som arier och som alltså kunde fortsätta sin tjänstgöring. Alltså en mycket obetydlig del av den tyska officerskåren.
("Arierförklaringen" för officeren ifråga borde ju dock ha varit lätt att utfärda, i varje fall för det vanliga sunda förnuftet, om det enbart gällde det förhållandet att hustrun (!!!) var "mischling".
Jag ser med stor nyfikenhet och aktning framemot din uppsats!
Senast redigerad av 3 Stilleben, redigerad totalt 26 gång.
Jo, den bok du refererar till är ju välkänd och jag har inget att tillägga till den bara man inte övervärderar det "judiska" i den tyska krigsmakten och får det till att särskilt de var ansvariga för Hitlers illgärningar, som man på visst håll - inte här på Skalman! - så gärna vill göra gällande.Marcus Wendel skrev:Stilleben,
Jag vet inte ifall du tittade på länken jag lade in ovan men där finns exempel på både "halv och fjärdedels judar" i Wehrmacht, inklusive några som belönades med riddarkorset./Marcus
Det rörde sig alltså om en minoritet i den tyska krigsmakten och såvitt känt inga heljudar utan om s.k. mischlingar, till vilka det tredje riket tvingades inta litet skiftande och osäkra attityder.
Jag har inte läst Friedländers bok. Dock vet jag att han fick en hel del kritik och tillrättavisningar för sin bok om Pius XII. Angående soldaten du skrev om så finns det ju ingenting i hans historia som säger oss om hans öde var regel eller undantag (kanske fanns det andra skäl med i bilden till varför han fick militärt avsked). Jag har dock stor tilltro till Bryan Mark Rigg. En förklaring i varför många fick undantag är att Hitlers aide de camp, Major Gerhard Engel, var väldigt välvilligt inställd till ansökningarna om undantag. I sina dagböcker hävdade han ha smugglat igenom personer med sjuttiofem procents judisk härkomst. Han underlättade bland annat detta genom att byta ut fotografier. Han blev dock upptäckt och arbetsuppgiften hamnade hos en annan person. Det har även hävdats att det fanns personer som blev experter på att "ordna till det med dokumenten" för en slant.Stilleben skrev:Bl.a. historikern Saul Friedländer har ju sin sin bok "Förföljelsens år 1933–1939" ingående skildrat konsekvenserna av Hitlers judelagar, där nitiska nazister avskedade praktiskt taget alla statliga och kommunala befattningshavare med "judeblod" och där gränsen gick vid ungefär kvarts-jude. I vissa befattningar krävdes t.o.m. hel-arisk stamtavla från 1700-talet!
Det du skriver skulle alltså innebära att inte ALLA militärer med judiskt påbrå ner till 25 % avskedades efter Hitlers maktillträde, som jag läst om.
Eller uppdagades det möjligen i anslutning till kriget att det dolde sig många "mischlingar", d.v.s. personer med halvjudisk eller kvartsjudisk härstamning i krigsmakten och där man måste få ordning på förhållandet?
Ovan har jag dock beskrivit en halvjudisk soldats öde 1940; han fick trots att han livligt önskade det själv och även hade goda vitsord inte stanna kvar i det militära.
Citatet från Irvnings hemsida sätter jag inte alltför stor tilltro till. Verkligheten är inte alltid densamma som det nedtecknade.
Tack!Stilleben skrev:Jag ser med stor nyfikenhet och aktning framemot din uppsats!
mvh/ Daniel
