Svar med sammanfattning av tidigare diskussionen under tråden Memphis Belle:
Private Snafu skrev:Som en avknoppning på tråden om Memphis Belle angående hurvida fd. internerade besättningar i Sverige fick fortsätta strida i Europa.
Stilleben hänvisade till ett gästboksinlägg där det stod följande:
...My Dad's entire crew survived by landing in a farm field outside of FALEN SWEDEN, Dec 20th,1943. The town mayor let them stay in a cottage outside of town until travel arrangements could be made . In August of 1944, my dad returned to England where he flew 2 more missions over Karlsruhue && Misburg Germany....
Private Snafu skrev:Jag kan inte säga emot att besättningar fortsatte att flyga över Europa efter internering eftersom jag sett det på några ställen. Georgia Rebels besättning gjorde ju det tex. Däremot vet jag via kontakter att det fanns en utbredd tro/vetskap bland de som var internerade att de inte fick flyga i Europa igen. Tex har veteraner sagt till mig att de skeppades hem pga att de inte fick delta i Europa längre. Vidare har man ju den bristande logiken i att man skeppade hem nyutbildade besättningar med kanske bara 1-2 uppdrag bakom sig. Så min uppfattning är att det var mkt vanligare att man skickade hem besättningarna till USA än att de återgick till sina gamla förband.
Ett exempel på att man inte fick strida i ETO längre står nedan, tagit det från forumet på http://www.armyairforces.com.
My Grandfather Andrew Torres was a R/O on a B-24 #44- 40103 "Say When", when they limped across the Baltic in a badly damaged ship, to land in Sweden on June 20 1944. The first American airmen that came here during the WWII were put up in a camp (Falun/ Främby) but were soon placed in hotels and boarding- houses instead, where the conditions were more comfortable.
--------
Intrenees were supposed to stay in our neutral country all throughout the war, but were repatriated after some months by the secret Operation Sonnie, couriers-flights that first transported certain documents, Norwegian resistance- men, diplomats and so on between Sweden and Great Britain From GB the airmen were then sent back to the States. They were not allowed to fly the European theatre again.
Charlotte
Så det verkar finnas ganska stora tveksamheter kring detta ämne. Men pga veteranernas uppfattning kring att de inte fick flyga här igen så delar jag den. Men hurvida det finns avtal eller liknande kring detta lämnar jag obesvarat för jag kan inte svara på det. Vore dock mkt intressant att få redapå det.Mvh
Daniel
Kanske nödvändigt att här återge litet av den tidigare diskussionen, där jag (Stilleben) mot bakgrunden av ovanstående skrev:
Stilleben skrev:------"Böckerna i SMB:s skriftserie för 1944, "Vårstormar", och för 1945, "Krigsslutet skönjes", behandlar ju rätt utförligt nämnda interneringsbestämmelser. Jag går inte igenom dem här, men Sverige och andra neutrala länder ansåg alltså att bestämmelsen i Haagkonventionen om att de som internerats i ett neutralt land skulle stanna där tills krigets slut, kunde kringgås genom att tillämpa en "numerär reciprocitetsregel". Den innebar att de internerade även under kriget kunde sändas hem under förutsättning att så också gjordes med lika många internerade från motsidan, vilket fortlöpande också skedde.
Ingenstans sägs det att en förutsättning för hemsändande var att de inte skulle delta i det fortsatta kriget. Att så också skedde framgår f.ö. av boken "Nödlandning Sverige" av Wegmann-Widfeldt, där man i en del fall beträffande de förut tyska internerade kan läsa om att de återgått till sin flottilj och i några fall även omkommit under stridsuppdrag senare i kriget.
Tyska ambassaden i Stockholm protesterade f.ö. 1944 hos UD mot att att tyska sårade soldater på nämnda sätt kunde utväxlas mot amerikanska bombplanspiloter, vilket de givetvis inte hade gjort om saken varit betydelselös. Sedermera utrikesminstern Östen Undén författade ett svar (som dock aldrig ivägsändes) på protesten, där det bl.a. påpekades att samma förfarande tillämpats utan gensaga från den tyska regeringen under flera år och att det var svårt att vid utväxlingen "uppskatta de internerades betydelse ur MILITÄR SYNPUNKT (här kursiverat)".
Till ovanstående kan tilläggas: De Haagkonventioner som reglerade de neutralas staternas rättigheter/skydigheter under
rig var från 1899 och 1907. Stridande som inkommer över gränsen till ett neutralt land skulle interneras till krigets slut. Dock finns det en regel i Haagkonventionen som säger att avsteg från konventionens bestämmelser kan göras om de tillämpas likformigt mot de stridande parterna och om dessa är med på det.
1915, under första världskriget, internerades besättningen på det av ryssarna beskjutna och svårt skadade tyska krigsfartyget Albatross, som vid Gotland drivits in på svenskt vatten. De fick kvarstanna där till fredsslutet 1918, förmodligen därför att det under hela kriget inte fanns någon från fiendesidan att utväxla dem mot.
Under WW II uppkom svårigheter, flygkrigföringen var ju inte förutsedd i Haagkonventionen. Man försökte då så gott det gick att tillämpa land- och sjökrigsreglerna även för flygbesättningar.
Det är bakgrunden till det utväxlingsförfarande av de internerade som redan 1940 under WW II kom till stånd och som i stort sett praktiserades "huvud för huvud" och där tyskarna först 1944 utan framgång protesterade mot att tyska sårade soldater kunde utväxlas mot amerikanska bombplanspiloter.
Men mot bakgrunden av vad Snafu redovisar verkar det ju som om de från Sverige återvändande c:a 1300 internerade amerikanarna behandlats olika eftersom tydligen en hel del inte kom att delta i det fortsatta "europeiska" kriget. Men det kan
ju vara rena militära överväganden (Europa eller Stilla havet?).
Men visst kan man tänka sig att vissa av flygarnas överordnade faktiskt ansåg det föreligga en ökad risk för tidigare internerade besättningsmedlemmar vid tillfångatagande i Tyskland, där man kanske inte heller var så väl upplysta om vad som gällde.
En noggrannare genomgång av den utmärkta boken "Nödlandning Sverige" av Wegmann-Widfeldt ger f.ö. vid handen att en amerikansk pilot, löjnant Leander Page, TVÅ gånger nödlandade i Sverige, nämligen den 4 januari 1944 och den 20 juni 1944
med en B 24 Liberator efter bombanfall mot Tyskland. Vid bägge tillfällena kunde han med den övriga besättningen efter några månaders internering återvända till England.
Vidare uppges i boken att en brittisk andrepilot F/L Novacki, som den 10 okt. 1943 med en RAF tillhörande B 24 Liberator nödlandade i Sverige, nödlandat här en gång tidigare (dock utan att det sistnämnda specificeras).
Även de tyskar som återsänts efter internering kunde, framgår det, fortsätta att strida.
Något svenskt förbehåll om att de hemsända internerade inte skulle få delta i det fortsatta kriget fanns alltså inte heller.
