Minns de svenska offren 1939-45

[Lars Gyllenhaal]

Hej!

Den 8 och 9 maj kommer stora delar av Europa att minnas och hedra sina krigsdödade 1939-1945. I Ryssland kommer 60-årsminnets kulmen att överskugga allt annat som samtidigt sker i samhället. President Putin kanske t o m vill göra den här 9 maj större än Gorbatjovs 40-årsceremonier 1985? Det är väl inte helt orimligt heller eftersom det lär finnas ytterst få veteraner kvar i livet år 2015. Man kan följa de ryska förberedelserna inför 9 maj på denna sajt http://www.may9.ru Spana in bilderna av paradrepetitionerna...

Tusentalet svenska medborgare dog i andra länders krigstjänst 1939-1945 (majoriteten i allierad tjänst och till havs). Men det är inte dessa som jag vill påminna om i första hand. Nej, jag tänker främst på de drygt 2 300 svenskar som dog i svensk tjänst under kriget, i Handelsflottan, Försvaret (782 stycken döda i olyckor + gränsincidenter), Försvarsindustrin mm. Och mellan 6 000 och 15 000 blev invalidiserade i olika krigsrelaterade olyckor. Kanske inte så konstigt eftersom det var totalt över en miljon svenska inkallade 1939-45 (och flera var inkallade i åratal).

Både i mitt arbete och privat, genom släktingar som tjänstgjorde under beredskapsåren, har jag fått klart för mig att den svenska beredskapstiden var högst påfrestande även för dem som inte dödades, skadades eller hade anhöriga som avled/skadades. Det var framförallt år av lång separation, av ansträngd ekonomi och allehanda umbäranden.

I efterhand har många historiskt verksamma, inklusive undertecknad, kritiserat de dåvarande styrande i Sverige för låg försvarsberedskap. Det må vara hur det vill med försvarsförmågan under dessa år - en sak borde dock kunna slås fast: hade inte alla dessa män och kvinnor - över en miljon totalt - låtit sig inkallas och gjort sin plikt, så hade de dåvarande stormakterna inte tvekat länge: de hade gått in genom den vidöppna dörren och "tagit över beskyddet av Sverige", som de säkert hade uttryckt saken.

Oavsett vilken stormakt som hade kommit först hade Sverige blivit ett slagfält.

Därför är jag tacksam gentemot beredskapsveteranerna och de som betalade det yttersta priset för försvaret av Sverige 1939-1945. Låt oss hedra dem på något sätt. Konkret genom att tacka dem vi är släkt med eller känner som var med i beredskapen.

Sist men inte minst skulle vi även kunna ägna en tanke åt de svenskar som liksom Sivert Windh, frivillig från Hässleholm i US Army, resonerade "Neutralitet, well...det passade kanske inte alla". De drygt 8 000 svenska medborgare som fraktade vapen. ammunition och annan materiel åt de allierade, liksom de över 1 000 som ställde upp i olika stridsformationer för de allierade (huvudsakligen norska) satsade sina liv för en allierad seger, och över 900 av dem gav också sina liv.

Kort sagt:

De svenska beredskapssoldaterna förhindrade att Sverige ockuperades och blev ett slagfält.
De svenska frivilliga i västallierad tjänst var med och gav Västeuropa en framtid i frihet.
De svenska frivilliga i finsk tjänst bidrog till att Finland förblev självständigt och att vi inte fick Röda armén längs med Torne älv.

Minns dem, deras offer, och låt oss alltid värdesätta och använda de möjligheter - friheten - som vi har ärvt av dem.

Lars

[varjag]

Tänkvärda ord Lars! Hoppas de läses av många. Länken till 9:e Maj-firandet i Moskva är också värd ett besök - ryssarna betalade ett högre pris för s i n seger än alla de andra tillsammans. Varjag

[Daniel L]

Att få sin arm avsliten av en spränggranat gör lika ont vare sig man är konservativ, kommunist eller nationalsocialist. Uppoffringar och umbäranden skedde på alla sidor. Även svenskar som valde att strida på "den andra sidan" gick igenom otroliga lidanden. Flertalet miste livet. Alla var de människor, låt oss inte glömma det.

mvh/ Daniel

[tyskaorden]

En av de mer omtalade svenska förlusterna under andra världskriget var ubåten HMS Ulvens undergång den 15 april 1943 med förlust av hela besättningen.

Här finns mer att läsa om händelsen:
http://www.submarines.nu/1-30/23-ulven/ulven-1.htm

[Lars Gyllenhaal]

Hej Daniel,

Håller med om att man även kan vårda minnet av de svenskar som stred i Tysklands och Sovjetunionens väpnade styrkor, och då i synnerhet 8-9 maj - som ytterst borde handla om människorna bakom uniformerna. Av dylika skäl sysslar jag sedan 1997 då och då (senast igår) med ett knepigt fall som handlar om att ordna en grav åt en sovjetisk medborgare av tysk nationalitet som stred på tysk sida. Jag avskyr regimen han stred för - men han liksom alla andra soldater förtjänar en grav. Dessutom brukar det betyda väldigt mycket för de anhöriga i den mån de är i livet och kan lokaliseras.

Har som du vet träffat flera av svenskarna i både tysk och sovjetisk tjänst. Och som människor är/var de oftast mycket sympatiska, livfulla personer.

Djupare tacksamhet känner jag dock bara gentemot de svenskar i utländsk krigstjänst som jag nämnde här ovan. Kan dock tänka mig att jag hade sett på "de andra" på ett annat sätt - alltså med någon sorts tacksamhet - om jag haft mina rötter i Polen, Ostpreussen, Jugoslavien eller Baltikum.

Bästa hälsningar,

Lars

[Stefan Lundgren]

Det var en del svenskar som omkom under frakttransporterna, i boken "Krigmalmens offer?"(nånting ditåt iallafall) har en lista på ett par hundra personer som dog under andra världskriget.

Stefan

[Gutekrigaren]

Några ovidkommande och oförskämda inlägg har tagits bort. Håll tråden till ämnet.

Mvh Petter

[tryggve]

Det var en del svenskar som omkom under frakttransporterna, i boken "Krigmalmens offer?"(nånting ditåt iallafall) har en lista på ett par hundra personer som dog under andra världskriget.

Stefan

Men det är väl endast de svenskar som omkom just på malmtraden? Det tillkommer väl ett antal som dog vid andra fartygsförlisningar i övriga delar av världen?

[Stellan Bojerud]

Jag känner stor ödmjukhet inför vad Lars Gyllenhaal skrev i inledningen av denna tråd. Sverige och svenskarna synes vara dåliga på att vårda minnena av dem som dött eller skadats under värnandet av allas vår frihet - även i fredstid.

I Nederländerna finns det t ex en minnessten över dem, som omkommit i fredsolyckor inom försvaret. Den finns i parken utanför Holländska kolonialarméns pensionärs- och sjukhem "Bronbeek" i Arnhem. Hur många år dröjde det innan de stupade FN-svenskarna fick en minnessten (som för säkerhets skull placerades diskret och avsides i Stockholm)?

Alltnog tänker jag på vpl 7572/38 vid I 19 Sven Oskar Sjöberg från Pitholm. Han var född 1 december 1918 och stupade för en tysk kula vid Vassijaure järnvägsstation måndagen den 20 maj 1940 vid en eldstrid mellan ett tyskt sjöflygplan typ Dornier och det svenska pansartåget "Kiruna".

Pansartåget "Kiruna" (Chef löjtnant Bo Furugård, I 19, sedermera tandläkare i Uppsala) hade bl a en dubbel 8 mm luftvärnskulspruta m/36 (Skytt vid tillfället var sergeant Öhlund, I 19)

Frågor:

1) Stämmer det att det tyska flygplanet störtade i Torneträsk?

2) Finns det fler fall av svenskar som 1939-45 stupat för utländska kulor på svensk mark?

Foto: Pansartåget "Kiruna"

[Stilleben]

Jag känner stor ödmjukhet inför vad Lars Gyllenhaal skrev i inledningen av denna tråd. Sverige och svenskarna synes vara dåliga på att vårda minnena av dem som dött eller skadats under värnandet av allas vår frihet - även i fredstid.

I Nederländerna finns det t ex en minnessten över dem, som omkommit i fredsolyckor inom försvaret. Den finns i parken utanför Holländska kolonialarméns pensionärs- och sjukhem "Bronbeek" i Arnhem. Hur många år dröjde det innan de stupade FN-svenskarna fick en minnessten (som för säkerhets skull placerades diskret och avsides i Stockholm)?

Alltnog tänker jag på vpl 7572/38 vid I 19 Sven Oskar Sjöberg från Pitholm. Han var född 1 december 1918 och stupade för en tysk kula vid Vassijaure järnvägsstation måndagen den 20 maj 1940 vid en eldstrid mellan ett tyskt sjöflygplan typ Dornier och det svenska pansartåget "Kiruna".

Pansartåget "Kiruna" (Chef löjtnant Bo Furugård, I 19, sedermera tandläkare i Uppsala) hade bl a en dubbel 8 mm luftvärnskulspruta m/36 (Skytt vid tillfället var sergeant Öhlund, I 19)

Frågor:

1) Stämmer det att det tyska flygplanet störtade i Torneträsk?

Foto: Pansartåget "Kiruna"

Svar på fråga 1: Nej det stämmer inte, det återvände till sin bas i Norge.

Se "Bomber över Sverige", sammanställning av två inlägg, viewtopic.php?t=3050&postdays=0&postorder=asc&start=30 av Rancid och varjag:

"Någon vecka efter den tyska invasionen av Norge flög ett tyskt plan in mot Vassijaure järnvägsstation i Norra Lappland som var bevakat av ett bepansrat tåg och luftvärn. Det svenska luftvärnet öppnade eld mot planet som besvarade elden. Efter att det tyska planet avlägsnat sig hittades den värnpliktige Sven Sjöberg allvarligt skadad, han fördes till Kiruna Sjukhus där han senare avled. Sjöberg blev den ende svenske soldat som dog av fientlig eld under beredskapsåren.

Några bomber släpptes visserligen inte vid det här tillfället men det faller ju ändå lite grann under det här ämnet.
Dornier 26 var ett rent transport-flygplan under operateion Weserübung ehuru bevapnat med ksp for forsvar. Fpl flyghojd vid incidenten har av pansartaagets besattning angivits som MYCKET laag - omkring 300 meter. Do 26 var en stor 4-motorig flygbaat och det forefefaller osannolikt att dess pilot i omgivningen av Vassijaure skulle ha tagit ned sitt fpl till saa laag hojd kan man kanske anta att de ovana svenskarna bedomde flyghojden mycket lagre an den egentligen var och att deras verkningseld 'blev darefter".

Svar på fråga 2: Finns det fler fall av svenskar som 1939-45 stupat för utländska kulor på svensk mark?

Se "Nedskjutet tyskt plan över Sverige"
viewtopic.php?t=6958

Stilleben: "---se http://www.sff.n.se/Flygminnesmarken.htm från vilket jag återger följande:

Sölvesborg, Minnessten som minner om en nedskjuten J 20 då piloten, vpl furir Harry Nordlund omkom den 3 april 1945. Under ingripande för neutralitetsskydd, sköts hans flygplan ned av utländskt flyg. Furir Nordlund är den förste svenske pilot som omkommit i en luftstrid över svenskt territorium". Efter texten finns en inhuggen profil av fpl J 20. Karta och foto http://www.sff.n.se/images_minnesten/Mi ... esborg.htm .

Nordlund omkom då han skulle avvisa en tysk flygbåt, en Dornier 24. Han hade planer på att hoppa, men planet exploderade innan han hann ut. Hans rotetvåa, pilot Sven Brise, som försenats vid starten p g a slut på startluft, avvisade flygbåten och återvände till Rinkaby. Brise hade ingen kontakt med Nordlund i luften då han kom fram till tysken en stund senare."
Samt:
"Den 11 april (1944) blev dramatisk i Skåne. Under förföljande av amerikanska bombförband kom en Messerschmitt Me 410B-1 att passera in vid Simrishamn. Under överflygning av Sövdeborg öppnade luftvärnet direkt verkningseld varvid det tyska planet träffades och totalhavererade. Båda omkom omedelbart liksom en svensk värnpliktig, som träffades av det nedfallande planet".

Det tycks inte finnas fler fall av svenskar som omkommit av fientlig eld eller störtande flygplan i Sverige. Däremot sköts några svenska spaningsplan ner över Östersjön och Skagerack, som beskrivits på
"Bomber över Sverige", viewtopic.php?t=3050&postdays=0&postorder=asc&start=45

Stilleben: "Följande ur den för detta ämne innehållsrika webbsidan Kronologi över flyget i Sverige 1940-49 http://www.sff.n.se/kronologi/1940-1949.PDF

"1944, 14 maj: En Caproni Ca 313, S 16, från F 11 Nyköping skjuts ned av två tyska Messerschmitt Bf 109 utanför Baltikum.
En ur besättningen omkom, medan de övriga tre togs till fånga på en tysk lastångare. Svenska protester 27 maj 1944 mot aktionen, som utspelades på internationellt vatten, ledde till att de tre fick återvända till Sverige via Berlin.

1944, 15 maj: En Caproni Ca 313, S 16, från F 11 Nyköping försvinner under spaningsflygning över det område, där nedskjutningen den 14 maj skedde. Tyskarna förnekade all inblandning, men flyktingar från Baltikum berättade senare, att tyskt jaktflyg hade skjutit ned det svenska flygplanet. Besättningen återfanns aldrig.

1944, 23 maj: En Caproni Ca 313, S 16, från F 11 baserad på F 7 Såtenäs försvinner vid flygning över Kattegatt
- Skagerack. År 1951 återfanns vraket väster om Anholt av danska fiskare; det uppvisade brand- och skottskador".

Det finns även några fall där svenska trafikplan skjuiits ned av tyskarna, men där enbart civila omkommit. Liksom vi naturligtvis har sjömän som omkommit under kriget till följd av torpederingar, minsprängningar o. dyl. Är det någon som vet ungefär det exakta antalet, jag gissar att det är åtskilliga hundra?

[CvD]

"Den 11 april (1944) blev dramatisk i Skåne. Under förföljande av amerikanska bombförband kom en Messerschmitt Me 410B-1 att passera in vid Simrishamn. Under överflygning av Sövdeborg öppnade luftvärnet direkt verkningseld varvid det tyska planet träffades och totalhavererade. Båda omkom omedelbart liksom en svensk värnpliktig, som träffades av det nedfallande planet".

Vad det gällde den svenske vpl hade han maximal otur, han träffades när han cyklade. Han saknades av sitt förband och hans öde upptäcktes inte förrän hans cykel påträffades under flygplanet.

[sveahk]

Stilleben: "---se http://www.sff.n.se/Flygminnesmarken.htm från vilket jag återger följande:

Sölvesborg, Minnessten som minner om en nedskjuten J 20 då piloten, vpl furir Harry Nordlund omkom den 3 april 1945. Under ingripande för neutralitetsskydd, sköts hans flygplan ned av utländskt flyg. Furir Nordlund är den förste svenske pilot som omkommit i en luftstrid över svenskt territorium". Efter texten finns en inhuggen profil av fpl J 20. Karta och foto http://www.sff.n.se/images_minnesten/Mi ... esborg.htm .

Nordlund omkom då han skulle avvisa en tysk flygbåt, en Dornier 24. Han hade planer på att hoppa, men planet exploderade innan han hann ut. Hans rotetvåa, pilot Sven Brise, som försenats vid starten p g a slut på startluft, avvisade flygbåten och återvände till Rinkaby. Brise hade ingen kontakt med Nordlund i luften då han kom fram till tysken en stund senare."

Har just hört - Sven Brise har nu lämnat oss efter ett långt liv, 98 år blev han.

Jag ringde upp honom för knappt tjugo år sedan, han bodde då i Schweiz.

Mitt intresse gällde framför allt den dagen i april 1945, när hans flygarkompis, furir Nordlund, blev nedskjuten av en tysk Do 24 över Hanöbukten. Minnet vad som hände den dagen var gott, och detaljerna klara. Han berättade också om sin flygutbildning under kriget, om J20 och J22, om sina flygarkompisar - som inte alla överlevde, och hur det var att lotsa de amerikanska skadskjutna bombarna in till Malmö. Ett trevligt samtal, ett gott minne...

Hans K