Scout skrev:Inte så känt vad gäller blankvapen under världskrig nr 2 är att filippinska förband som med amerikanskt stöd slogs mot de inkräktande japanerna gladeligen använde sina traditionella svärd (korta macheteliknande) i regel s k bolos. De var mycket effektiva i djungeln i synnerhet. Både bajonetter och officerares samurajsvärd hade svårt att hävda sig där. Det påstås (finns motstridiga uppgifter) att de filippinska styrkorna gärna rörde sig i trekantsformation, med en s k point man längst fram, denne smög sig motsåndaren som likviderades av resten av styrkan medan den rörde sig framåt. Sant är det däremot att de filipinska blankvapnen var orsaken till att den amerikanska marinkåren började kallas för "leathernecks" då man under den amerikanska ockupationen av öarna (början på 1900-talet) började bära halsskydd av läder för att skydda sig mot överraskande anfall i djungel o dyl.Likaså ska det vara så att den inte helt okända Colt av årgåg 1911 (vill jag minnas) fick en grövre kaliber än dess föregångare(Colt 45 blev resultatet). Mot de fanatiska muslimerna i södra delen av Filippinerna räckte inte f g kaliber, finns uppgifter om att åtminstone officerare tömt hela magasinet mot svärdssvingande morokrigare vilket iofs dödat denne, men inte innan han hunnit hugga huvudet av amerikanen ifråga. Inte som i Indiana Jones alltså... 8)
Filipinerna är speciellt förtjusta i att hantera skärande vapen i alla former. Mycket av den kamparten som tränas idag med knivar och korta skärande vapen (långa knivar och korta svärd, var nu gränsen går) har sina rötter i Filipinerna om den inte är rent Filipinsk vill säga.
Inom filipinska kamparter (FMA - Filipino Martial Arts) är man inte så nogräknad hur vapnet ser ut, det kan vara i princip allt som går att skära eller slå med såsom pinnar och dylikt. Jämfört med Japanerna där man är mer fixerade vid ett perfekt vapen.
Inom FMA så använder man gärna också vapen i bägge händerna, plus fötterna samtidigt vid behov. Så möter man en sån kille med ett gevär med
bajonett så är man nog chanslös. Kanske därför som lyckades så väl på korta avstånd.
Filipinerna tillsammans med vissa kinesiska kamparter har nog bland dom bästa träningen för närstrid. En detalj i sammanhanget är också att inom FMA så
börjar man träna med vapen från första passet. Först när man behärskar vapen så kommer kamp utan vapen lite förenklat. Helt tvärtemot många andra. Därför är dom grymma på att hantera skärande vapen.
Det finns historier om att redan spanjorerna (eller vilka det nu var) hade lite problem där borta med koloniseringen delvis av detta skäl.
