Bismark

[robert nordin]

Läste nyss någonstans att det inte var engelsmännen som sänkte bismark, utan att det var tyskarna som öppnade botten ventilerna själv för att stålet i skrovet var för hemligt. Någon som kan bekräfta detta.

Enligt Will Berthold i boken "Bismarck - ett slagskepps undergång"
så sprängde man bottenpluggarna, vilket man inte upplyste engelsmännen
om. Berthold menar att ett taktiskt drag att inte säga det, så att Royal Navy inte fick veta hur (in-)effektiva dess torpeder egentligen var.

Det var ju en ganska stor del av Home fleet som engagerades i jakten
på Bismarck. Bla Slagkryssaren Hood, slagskeppen Prince of Wales,
King George V, Slagkryssaren Repulse ,slagskeppet Rodney, Dessutom
två hangarfartyg (Victorious och Ark Royal)

Dvs 45 grova rör (35cm -40.6cm) mot Bismarcks 8 38 cm rör.

Även systerfartyget Tirpitz band relativt stora styrkor (bl a King George
V, Anson, samt USS Iowa.

[Hartmann1943-45]

Oavsett hur bra stållegering var som användes till Bismarck,
kan den ju omöjligen vara openetrerbar, varför användes då inte denna legering till pansarvagnar och övrigt i sådant fall.???

[Battler]

Lite om Bismarck's motståndsförmåga.

Särskilt intressant var i jämförelse med de flesta andra stora örlogsfartyg under denna period den ovanligt stora bredden i förhållande till längden. Egentligen stod denna proportion i strid med önskemålet om hög fart som krävde större längd i relation till bredden än vad Bismarck hade. I själva verket visade sig emellertid den ökade bredden på Bismarck inte inverka negativt på farten. Den onormalt stora bredden gav istället ökad motståndsförmåga hos skrovet. Man fick också på köpet ökade utrymmen och kunde fördela pansarskyddet bättre. Avståndet mellan det utvändiga vattenlinjepansaret och det invändiga torpedskottet kunde ökas. Därmed förbättrades i motsvarande grad fartygets motståndsförmåga mot undervattensdetonationer.

Källa
Slagskeppet Bismarck, Burkhard von Müllenheim-Rechberg

MVH

[J von B]

Bredden borde också givit ökad stabilitet under eldgivning.

Mvh
/Johan

[robert nordin]

Som en liten footnote till drabbningen sags det att NELSON behovde
en maanad paa varv efteraat, inte for att reparera skottskador - men for
att svetsa fast allt som hade lossnat och skakat loss nar 16-tums kanon-
erna f.f.g. hade skjutit salvor i en laang sekvens.

Nelson? Var det inte systerfartyget Rodney som deltog i den operationen?

[Stefan]

Tack Battler för din information, som borde vara auktoritativ eftersom den kommer från en monografi om Bismarck. Du menar alltså att monografin säger ingenting om några speciallegeringar, men väl om en ny konstruktionslösning som gjorde att Bismarck fick en bättre verkan på pansaret, och att denna bättre pansarverkan märktes som bäst mot torpeder!?

Men då är nog våran gåta löst!:
Ja, Bismarck hade bättre pansarskydd än alla motsvarande skepp. Och uppgiften om att nådestötstorpederna knappt hade nån verkan kan alltså mycket väl stämma; därmed bekräftas uppgifterna om självsänkningen.

Och besättningens uppgifter om den nya pansarlegeringen, som Berthold låter citera? Jag har funderat, och jag tror jag har en bra förklaring. För det första. Att Bismarck hade en helt nytt lösning av pansarskyddet måste ha varit en strängt hållen hemlighet, minst lika strängt hållen som en ev. ny legering. Skeppets meniga och lägre officerare fick knappast veta nåt om den. Men det kan ju mycket väl hända att man antydde för besättningen att de hade ett ovanligt säkert skepp, för att göra dem mera självsäkra, "pga nytt slags pansarplåtar" - men detta är en militär hemlighet, så hysch hysch - väggarna har öron. För det andra, om skeppet fick ta emot nåt halvdussin torpedskott utan större verkan, så nog märkte besättningen det! Då bekräftades förstås ryktena om den nya legeringen - och fanns de inte innan, så uppkom ryktena då. Det förklarar varför besättningen var helt övertygad om ett nytt kromnickelstållegering. Och det är klart som korvspad, att en lojal besättning håller då tyst om att torpederna bet nätt och jämt på skrovet, att de sänkte skeppet själva - för att bevara en hemlighet. - och mycket lojalt berättade detta först efter kriget.

En hemlighet som alltså var alldeles sann, fastän inte riktigt den som de trodde det var.
Det förklarar också, varför man inte kunde använda legeringen till stridsvagnar - fanns ingen legering. Det förklarar också varför de andra slagskeppen inte hade samma skydd: Bismarck och Tirpitz var de nyaste, det byggdes inga andra slagskepp efter dem.
Möjligen kan man fråga sig varför inte tyskarna skickade vidare hemligheten till japanerna...

[Battler]

Armour
The armour plate was principally KC (Krupp Cemented, containing 0.34% carbon, 3.78% nickel, 0.31% manganese and 2.06% chrome) steel, classified Ww=Wotan(soft) or Wh=Wotan hard. Wh had an ultimate tensile strength of 85-95 kg/mm2, 20% expansion and a yield point of 50-55 kg/mm2. Ww had an ultimate tensile strength of 65-70 kg/mm2, 25 % expansion and a yield point of 38-40 kg/mm2.

Källa
Battleship of the Bismarck class, G Koop, K-P Schmolke

MVH

[varjag]

Robert Nordin - du har alldeles ratt, jag menade RODNEY men skrev
NELSON!
Den enda ursakt jag har - heter Jim Beam...v.b.r., Eric

[Stefan]

Vi har alltså tillsammans kommit fram till, att Bismarck (och Tirpitz) hade ett ovanligt bra torpedsskyddspansar; troligen inte pga ovanliga specialplåtar - och definfitivt inte pga ovanligt tjocka plåtar, men i första hand pga en ny och fin konstruktionslösning (möjligen också en ny svetsteknik, har jag ett vagt minne någonstans ifrån).

Under tiden kom jag att tänka på en incident med Tirpitz, som vår diskussion kastar då ett nytt ljus över.

Vid något tillfälle, när Tirpitz slank ut på mördarstrået uppe i norra ishavet, blev den observerad av en sovjetisk ubåt som då fyrade av ett fält torpeder, och fick en säker och en tänkbar träff. Varpå ubåten meddelade allt vidare, och meddelandet nådde även britterna. De visste naturligtvis att ett modernt starkt slagskepp inte sänks av en enstaka torped, inte ens av förhoppningsfulla två, - och antagligen skulle Tirpitz förbli stridsduglig även med två torpeder inuti buken, men de räknade kallt med att farten på Tirpitz skulle sänkas ner, också av bara EN ordentlig torpedträff - och en säker torpedträff blev ju rapporterad.
Något senare upptäcktes Tirpitz igen, och det blev uppenbart att Tirpitz behöll sin höga fart. Genast fick de diverse konstiga tankar om ryska sjömän; att de rapporterade osäkra träffar som säkra, var därmed helt opålitliga osv.

Men vi efter vår utredning vet ju numera att Tirpitz skulle troligen förbli i praktiken opåverkad av ett enstaka torpedträff; så ryssarnas uppgifter kan mycket väl stämma; Tirpitz kan mycket väl ha blivit träffad av både en och två torpeder utan att tappa farten...

[Battler]

Lite information om incidenten.

At 1700 the Russian submarine K.21 reported the Germans as steering 045° some 72 kilometer northwest of North Cape and claimed to have hit Tirpitz with two torpedoes. However no mention of a submarine attack is to be found in the battleship's war diary and she sustained no damage.

http://www.bismarck-class.dk/tirpitz/tirpitz_menu.html

MVH

[Stefan]

Tack Battler för beskedet.
Visst hade jag en elegant hypotes, men facit visar att de ryska torpederna träffade alltså inte...

Nya hypoteser ifall vi trots allt vill godta ryssarnas uppgift som ärligt menad?
Tja, det kan bero också på vilket slags torpeder de använde.
Ibland exploderade de felaktigt; så t.ex. amerikanarna hade mycket stora problem med sina magnetiska stridsspetsar som tenderade att explodera vid de mest olämpliga tillfällen, ibland direkt vid nedslag i vattnet, ibland lite senare, och ibland inte ens invid det fientliga fartyget trots närpassage... - Jag antar att senare under kriget blev de bättre, men i början hade de stora svårigheter med dem.
De lyckade amerikanska torpederingarna under krigets första år berodde ofta på att de enskilda fartygsbefälhavarna brukade ibland bryta mot flottordern, och använde sig av vanliga kontaktstridsspetsar som inte var avancerade på något sätt men de fungerade åtminstone...

Vad jag menar, det är fullt möjligt att ett par av torpederna exploderade av någon anledning vid ungefär samma tidpunkt som
de kunde ha nått målet; och på ubåten registrerades då de naturligt nog som nästan säkra träffar. Och Tirpitz gick ju i hög fart utan att vänta sig några torpeder, och kan mycket väl ha missat torpedexplosioner om de inte höll en uttrycklig koll efter dem. (iofs småmärkligt, för de måste ju rent rutinmässigt ha haft hydrofonavlyssning mot ubåtar - och då hör man naturligtvis undervattensexplosioner, speciellt om de händer nära skeppet).