"Under en storm i november drev det in minor på Bohus-Malmön. De exploderade som ett avgrundsfyrverkeri mot klipporna i höstmörkret och gjorde ett fyrtiotal personer hemlösa"
I Sverige under 2:a världskriget, Hans Dahlberg
Ovanstående visar på problemet med att hålla sjöminor på plats, förutom stormar så har vi även problem med is. Hur var det efter islossningen, var mineringarna förstörda?
MVH
Minor vid svenska kusten
-
Andreas Lärka
- Tidigare medlem
- Inlägg: 282
- Blev medlem: 26 mars 2002, 06:49
- Ort: Borgnäs, Finland
- Kontakt:
Re: Minor vid svenska kusten
Det beror naturligtvis helt och hållet på hur tjock isen hade varit, och på hur lätt islossningen var.Battler skrev:Hur var det efter islossningen, var mineringarna förstörda?
Minorna låg ju vanligtvis inte och flöt i vattnet, utan de ankrades på havsbottnen så att de låg på ett på förhand bestämt avstånd från (under) vattenytan.
Andreas
Jo, men har man mineringar ute på öppna havet, så kan jag tänka mig att isvallar bråkar med mineringen (utlöser eller flyttar på enskilda minor).Andreas Lärka skrev:Det beror naturligtvis helt och hållet på hur tjock isen hade varit, och på hur lätt islossningen var.
Minorna låg ju vanligtvis inte och flöt i vattnet, utan de ankrades på havsbottnen så att de låg på ett på förhand bestämt avstånd från (under) vattenytan.
Fartygen hade ju inte samma tonnage som dagens, så minorna kunde ju inte vara så många meter under ytan.
MVH
Godmiddag!
Jag har ingen kunskap om var i Skagerack man minerade. Min gissning är att tyskarna minerade den danska sidan av Skageracks utlopp i Nordsjön där man har ett mindre djup till botten än på den Norska sidan. Jag har aldrig hört talas om att det skulle ha lagt sig metertjock is på öppet hav här sedan istiden. Det finns hursomhelst flertal faktorer som kan få minor på drift, man behöver bara använda fantasin. Som Battler säger så sätter stormar större vattenmassor i rörelse vid ytan. Under ytan har vi havsströmmar och tidvattensströmmar. Strömmar som kan flytta på sandbankar och göra bottnen föränderlig. Vidare kan det i vattnet flyta föremål som kan tänkas ställa till med bekymmer för fast förankrade minor. Sedan så har vi en mängd olika minor, kontaktminan, magnetminan, den akustiska minan osv.
Min morfar levde under kriget på Skaftö strax söder om Bohus-Malmön. Han berättade om blockadbrytarna och minsprängningarna. Jag har själv dykt på en gammal desarmerad kontaktmina som ligger på botten utanför en av öarna i skärgården. På var och varannan kaj i bohuslänska fiskesamhällen finns det kontaktminor uppställda.
Om någon har kunskap om vilka vatten man minerade utanför vår västkust så vore det högintressant.
Mvh
Johan
Jag har ingen kunskap om var i Skagerack man minerade. Min gissning är att tyskarna minerade den danska sidan av Skageracks utlopp i Nordsjön där man har ett mindre djup till botten än på den Norska sidan. Jag har aldrig hört talas om att det skulle ha lagt sig metertjock is på öppet hav här sedan istiden. Det finns hursomhelst flertal faktorer som kan få minor på drift, man behöver bara använda fantasin. Som Battler säger så sätter stormar större vattenmassor i rörelse vid ytan. Under ytan har vi havsströmmar och tidvattensströmmar. Strömmar som kan flytta på sandbankar och göra bottnen föränderlig. Vidare kan det i vattnet flyta föremål som kan tänkas ställa till med bekymmer för fast förankrade minor. Sedan så har vi en mängd olika minor, kontaktminan, magnetminan, den akustiska minan osv.
Min morfar levde under kriget på Skaftö strax söder om Bohus-Malmön. Han berättade om blockadbrytarna och minsprängningarna. Jag har själv dykt på en gammal desarmerad kontaktmina som ligger på botten utanför en av öarna i skärgården. På var och varannan kaj i bohuslänska fiskesamhällen finns det kontaktminor uppställda.
Om någon har kunskap om vilka vatten man minerade utanför vår västkust så vore det högintressant.
Mvh
Johan
I Skagerack har ni väl klarat er från isvallar,J von B skrev:Jag har aldrig hört talas om att det skulle ha lagt sig metertjock is på öppet hav här sedan istiden.
men mineringar fanns runt sveriges kuster förutom i Bottenhavet, Norra Kvarken och Bottenviken. De mest nordliga mineringarna på ostkusten fanns i Ålands hav, och där kan som bekant isituationen bli rätt så besvärlig en sträng vinter.MVH
Sune!
Kattegatt gränsar i söder till Öresund och Bälten, i norr till Skagerrack vid en tänkt linje mellan Skagen - Marstrand på en höft. Göteborgs hamn ligger vid Kattegatt, Skandinaviens största hamn. Det går flertalet färjelinjer mellan Sverige, Danmark, Norge och Tyskland. Utöver att all östersjöfart som inte går kielkanalen måste passera Kattegatt för att ta sig ut i Nordsjön. På detta har vi en livlig trafik av småbåtar. Har inte i något sjökort eller seglingsbeskrivning sett någon varning, har aldrig hört talas om att någon gått på en mina, har aldrig själv hört något under de år jag navigerat detta vatten.
Mvh
Johan
Kattegatt gränsar i söder till Öresund och Bälten, i norr till Skagerrack vid en tänkt linje mellan Skagen - Marstrand på en höft. Göteborgs hamn ligger vid Kattegatt, Skandinaviens största hamn. Det går flertalet färjelinjer mellan Sverige, Danmark, Norge och Tyskland. Utöver att all östersjöfart som inte går kielkanalen måste passera Kattegatt för att ta sig ut i Nordsjön. På detta har vi en livlig trafik av småbåtar. Har inte i något sjökort eller seglingsbeskrivning sett någon varning, har aldrig hört talas om att någon gått på en mina, har aldrig själv hört något under de år jag navigerat detta vatten.
Mvh
Johan
-
Thorbjörn Wikström
- Medlem
- Inlägg: 295
- Blev medlem: 28 april 2002, 11:52
- Ort: Luleå
Jag vet inte mycket om dom här s.k. minspärrarna. Inte minst för att minvapnet, p.g.a. sin karaktär, är ett av de hemligaste av de hemliga. Våra egna svenska minfält innefattade ju den s.k. Ålands-spärren för att hindra intrång i Bottenhavet/Bottniska Viken. Vidare fanns det minspärrar i Hanöbukten och runt Ölands södra udde blockerande tillträde till Kalmarsund. Säkerligen oxaa andra lokala inom Stockholms yttre skärgaard fast det är en gissning. Redan vid utlaggandet av Ålands-fältet befanns bristen paa minor vara akut - och de andra minfälten lades troligen ut allteftersom produktionen hann ifatt behoven. Vad beträffar den omdiskuterade västkusten och Kattegatt, fanns det en tysk minspärr fraan mer eller mindre, Skagen till Norges sydspets som avsaag att hindra engelska u-baatar att intranga i Kattegatt. Även båda Bälten var tätt minerade - om Öresund vet jag ingenting. Allt ovanst. gäller ankrade minor som fälldes fraan örlogsfartyg där man (förhoppningsfullt...) hade en ringa aning om sin position - innan minorna fälldes. Det hoppet infriades inte för besättningen på den svenska U-båten ULVEN som sänktes av en tysk mina på 'svenskt vatten' utanför Bohuslän och alla omkom. För mera sentida läsare måste jag kanske berätta att 'svenskt vatten' - d.v.s. territorialgransen gick futtiga 3 sjömil utanför de yttersta skären - MAO 5½ kilometer utåt. En semesterbadare som ställde sig på tå kunde lätt överblicka det svenska territorialvattnet och en hel del av det 'internationella'.
Men jag har gått med stora fartyg av stål genom Kattegatt, och då gällde det att inte avvika från i sjökortet markerade farleder. Men riskerna minskar för varje årtionde. Kan någon tala om hur mycket möda man ägnat åt att minsvepa Kattegatt? Jag vet att både tyskar och engelsmän släppte massor av minor där. (Engelsmännen med flyg.) För övrigt: Småbåtar av plast kan väl inte utlösa minor?J von B skrev:Sune!
Kattegatt gränsar i söder till Öresund och Bälten, i norr till Skagerrack vid en tänkt linje mellan Skagen - Marstrand på en höft. Göteborgs hamn ligger vid Kattegatt, Skandinaviens största hamn. Det går flertalet färjelinjer mellan Sverige, Danmark, Norge och Tyskland. Utöver att all östersjöfart som inte går kielkanalen måste passera Kattegatt för att ta sig ut i Nordsjön. På detta har vi en livlig trafik av småbåtar. Har inte i något sjökort eller seglingsbeskrivning sett någon varning, har aldrig hört talas om att någon gått på en mina, har aldrig själv hört något under de år jag navigerat detta vatten.
Mvh
Johan
-
Andreas Lärka
- Tidigare medlem
- Inlägg: 282
- Blev medlem: 26 mars 2002, 06:49
- Ort: Borgnäs, Finland
- Kontakt:
Angående en minas livslängd, tar några rader ur Minsvepare, av H Bergström & P Swan.
En minörs reflexion
Vi behövs därför att sjöminan trots internationella konventioner inte skiljer på vän, fiende eller tredje part. Därför har vi sedan minans födelse ständigt varit i krig - ett krig som aldrig tar slut, eftersom minans livslängd i havet tycks obegränsad. Det är vanligen på västkusten man finner gamla minor men de finns naturligtvis också i Östersjön. Här nedan beskrivs vår senaste men ingalunda sista insats:
Den 19 nov 1995 inkom till MKS ett medelande från polisen i Borgholm att ett minliknande föremål hade hittats på stranden strax norr om Byxelkrok på norra Öland. Utsänd desarmeringsgrupp fann fem meter upp på stranden en mina M/31 - med ID-nummer 3819! Minan var rostig men i övrigt i förvånansvärt gott skick förutom att synliga horn var demolerade. Man försökte desarmera den enligt instruktionsboken d v s öppna den och plocka ut tändkolv och tändrör. Detta gick utan större besvär.
Det visade sig att minan var helt tät och utrustningen inuti var helt intakt. Det enda felet var att den inte var armerad, d v s tändkolven hade inte fallit. Sprängning av sprängrör, tändkolv och sedermera själva visade inga tecken på felfunktioner.
Minan har fällts under 1942 och felförankrats, antingen aldrig frigjorts från minakaret eller möjligen blivit en bottenståndare. Det senare alternativet förutsätter dock att minan inte blivit klargjord på rätt sätt, eftersom tändkolven inte fallit ner över tändröret. Sedan den frigjorts från ankaret har den av höststormen kastas upp på land. Det är värt att notera att trots 50 år på havsbotten var minan i så bra skick att den mycket väl skulle kunna ha fungerat på ordinarie sätt.
MVH
En minörs reflexion
Vi behövs därför att sjöminan trots internationella konventioner inte skiljer på vän, fiende eller tredje part. Därför har vi sedan minans födelse ständigt varit i krig - ett krig som aldrig tar slut, eftersom minans livslängd i havet tycks obegränsad. Det är vanligen på västkusten man finner gamla minor men de finns naturligtvis också i Östersjön. Här nedan beskrivs vår senaste men ingalunda sista insats:
Den 19 nov 1995 inkom till MKS ett medelande från polisen i Borgholm att ett minliknande föremål hade hittats på stranden strax norr om Byxelkrok på norra Öland. Utsänd desarmeringsgrupp fann fem meter upp på stranden en mina M/31 - med ID-nummer 3819! Minan var rostig men i övrigt i förvånansvärt gott skick förutom att synliga horn var demolerade. Man försökte desarmera den enligt instruktionsboken d v s öppna den och plocka ut tändkolv och tändrör. Detta gick utan större besvär.
Det visade sig att minan var helt tät och utrustningen inuti var helt intakt. Det enda felet var att den inte var armerad, d v s tändkolven hade inte fallit. Sprängning av sprängrör, tändkolv och sedermera själva visade inga tecken på felfunktioner.
Minan har fällts under 1942 och felförankrats, antingen aldrig frigjorts från minakaret eller möjligen blivit en bottenståndare. Det senare alternativet förutsätter dock att minan inte blivit klargjord på rätt sätt, eftersom tändkolven inte fallit ner över tändröret. Sedan den frigjorts från ankaret har den av höststormen kastas upp på land. Det är värt att notera att trots 50 år på havsbotten var minan i så bra skick att den mycket väl skulle kunna ha fungerat på ordinarie sätt.
MVH
Sune!
Jag är sjöman till yrket och kan inte styrka det du säger. Det du kallar "farleder" är rutter som är inrättade för att organisera och separera yrkestrafiken åt i båda riktningarna. Om det som du påstår är minröjda leder är min fråga till dig följande hur man på 1950 60 och 70 talet i dåligt väder med begränsade möjligheter till exakt positionsbestämning kunde navigera dessa vatten? Borde det inte då under alla dessa år med livlig yrkestrafik varit någon som hamnat av kurs och minsprängts? Och Sune hur skulle man kunna fiska i Kattegatt då?
Som Thorbjörn säger så finner man då och då minor. Flottan rycker då ut och spränger dem. Men att minor skulle vara vanligen förekommande i Kattegatt och Skagerack och utgöra ett dagligt hot mot yrkestrafik eller nöjestrafik är bara inte fallet.
Småbåtar kan även de utlösa en gammal kontaktmina. Du kan bara ta Volvo Ocean race 60 segelbåtarna som har ett stort djupgående uppåt en 4 meter. Dessa avgick för 1½ år sedan Göteborg och kappseglade till Kiel genom Kattegatt utan att följa de rutter som är utlagda för handelsjöfarten.
Mvh Johan
Jag är sjöman till yrket och kan inte styrka det du säger. Det du kallar "farleder" är rutter som är inrättade för att organisera och separera yrkestrafiken åt i båda riktningarna. Om det som du påstår är minröjda leder är min fråga till dig följande hur man på 1950 60 och 70 talet i dåligt väder med begränsade möjligheter till exakt positionsbestämning kunde navigera dessa vatten? Borde det inte då under alla dessa år med livlig yrkestrafik varit någon som hamnat av kurs och minsprängts? Och Sune hur skulle man kunna fiska i Kattegatt då?
Som Thorbjörn säger så finner man då och då minor. Flottan rycker då ut och spränger dem. Men att minor skulle vara vanligen förekommande i Kattegatt och Skagerack och utgöra ett dagligt hot mot yrkestrafik eller nöjestrafik är bara inte fallet.
Småbåtar kan även de utlösa en gammal kontaktmina. Du kan bara ta Volvo Ocean race 60 segelbåtarna som har ett stort djupgående uppåt en 4 meter. Dessa avgick för 1½ år sedan Göteborg och kappseglade till Kiel genom Kattegatt utan att följa de rutter som är utlagda för handelsjöfarten.
Mvh Johan
Hej JohanJ von B skrev:
Om det som du påstår är minröjda leder är min fråga till dig följande hur man på 1950 60 och 70 talet i dåligt väder med begränsade möjligheter till exakt positionsbestämning kunde navigera dessa vatten?
Jag vet att man ägnade åren efter kriget till att röja minor i kattegat,
har en svag aning om att man inte var helt klara förrän i början av femtiotalet.
Och som Varjag säger så är det svårt att få tag i info om de svenska mineringarna under kriget - Det borde ju vara samma områden som var kvar i planerna fram till nittiotalet. Jag har försökt men det är bara dom redan nämnda som jag har sett något i tryck om.
Cheers
/John T.
Man röjde också Skagerack-spärren efter kriget. Började med att säkra leder, sen tog man resten. Tog några år inpå femtiotalet.
De svenska fiskebåtarna på västkusten fiskade faktiskt ute i riktiga havet under hela kriget. Modiga män.
Många flytminor flöt omkring då och även 20 år efteråt.
Kommer själv ihåg när P1 på nyheterna i mitten på sextiotalet sa att en flytande mina var siktad långt inne i skärgården där jag bodde då på somrarna, söder om GBG, Särö.
Vad gjorde man? 10 år gammal hoppade man i segelbåten snabbt som fan och seglade dit för att kolla när flottan skulle skjuta sönder den.
Kan berätta att flottan var väldigt duktig att skälla ut ett barn
De svenska fiskebåtarna på västkusten fiskade faktiskt ute i riktiga havet under hela kriget. Modiga män.
Många flytminor flöt omkring då och även 20 år efteråt.
Kommer själv ihåg när P1 på nyheterna i mitten på sextiotalet sa att en flytande mina var siktad långt inne i skärgården där jag bodde då på somrarna, söder om GBG, Särö.
Vad gjorde man? 10 år gammal hoppade man i segelbåten snabbt som fan och seglade dit för att kolla när flottan skulle skjuta sönder den.
Kan berätta att flottan var väldigt duktig att skälla ut ett barn